________________________________________________________________________________________________

Smilla: Justin skulle vänta utanför. det var två veckor sen han hade hälsat på mig, då hade jag fortfarande den där förbannade mössan på mig. fingret skulle vara i gips i två veckor till men värre var det inte. Jag släpptes och sprang ut mot Justin. Han hade köpt nya kläder till mig så jag slapp ha mina klädder som jag haft när jag åkt dit för en månad sen.

När jag kom ut stod Justin vid bilen och väntade. När han såg mig sträckte han på sig och gick mot mig.

Jag sprang mot honom och gav honom den största kram jag någonsin gett honom.

- Hej! kul att se hela dig! skrattade Justin.

- HAHA! mitt hår har tryckts ner så mycket att jag aldrig kommer få volym på det! gnällde jag.

Han lade en arm om min axel och öppnade dörren för mig.

- Vilken gentleman du va helt plötsligt! skrattade jag och hoppade in.

- Haha! vänj dig inte!

Han hoppade in på andra sidan och gav mig en puss.

- Kan du släppa av mig vis strandhuset?

- Smilla, du fick ju inte vara kvar hos din mamma och pappa.

-mm. Justin svängde av vägen. Du fick en foster familj Smilla.

-v-var? frågade jag. Jag brydde mig inte om hos vem. Jag behövde veta var! Jag behövde veta hur långt ifrån jag skulle vara från Justin!

- De har inte utsett någon än. Men mamma har fixat så det är en familj här i närheten.

- Okej, men var bor jag tills vidare? Det blev lugnare i magen när jag visste att jag skulle få bo nära Justin.

- Du bor i strandhuset med mig. Sa Justin. Visst ska det bli roligt att bo med en super stjärna?

- Hahaha! vi får se.

- Men det är en sak till.

- Vaddå?

- Fansen har fått reda på dig. Asså de vet att vi är ihop och sånt.

- Hahha! Jag ska försöka hantera det bttre än vad du har gjort.

Han pussade mig på kinden. Sen åkte vi ner mot Malibo. Men han svängde inte på min uppfart.

- Vi måste hämta lite grejer hos dig först, Men jag följer med så det kommer inte hända något.

- Nej Justin de skadar bara dig, jag går själv.

- Inte en chans! Envisades Justin och hoppade ut ur bilen. Vi knackade inte på, ville få så lite uppmärksamhet som möjligt.

Mamma hörde oss och sprang mot dörren. Hon såg nykter ut. Justin höll min hand och kramade den hårt när hon kom.

- Gumman! Hur mår du!? Jag har varit så orolig. Hon kramdade mig. Jag knuffade bort henne. Ville inte röra henne.

- Ja mår bra, men inte tack vare er... sa jag och gick upp på mitt rum. Justin höll sig nära mig och mamma följde efter som en hund.

- Jag har städat ditt rum så du skulle känna dig hemma. Oscar har lovat att sluta slå oss. Sa mamma.

- Vet du vad? Jag bryr mig inte ett skit om hur mkt han dricker eller slåss, Du slog mig också! Fattar du det? Fatta att jag har fått ligga på sjukhus med så mkt bedövning i käken att jag inte kunnat prata i en månad p.g.a Dig och din "underbar" Oscar! Jag sticker! Jag var helt förbannad på kärringen!

Justin och jag packade ner kläder och kuddar och annat medans mamma satt på sängen. Jag gav henne inte en blick, Justin tittade på mig hela tiden.

- Så då va vi klara här. Sa jag, resten kan du ha. Sa jag och tittade på mamma.

vi gick ner. Möttes av Oscar.

- MOVE! ropade jag åt honom.

- Håll käften! Jag kan fortfarande slå skiten ur dig!

- Håll dig borta från henne. Sa Justin ilsket. Oscar spelade gentleman och höll upp dörren för oss. Precis när Justin skulle ut flldes ett krokben ut och han föll omkull. Skrattande stängde han dörren.

- Aj! sa Justin. Jga släppte allt och tittade på honom. Han hade fått näseblod.

- Är du okej?

- A... Vad är det för idiot!?

- Min pappa... hatar honom. Justin reste sig upp och gav mig en kram, Nu glömmer vi dem. De är borta från vårt liv för alltid. Det va guligt att han sa vårt, som om vi va gifta och delade allt. Nu skulle vi ju dela hus på obestämdtid också...

___________________________________________________________________________________________

2 kommentarer för nästa kapitel!