justinkiss -

Chapter 1: Fuck school

Jag vaknade med huvudvärken bultande i huvudet. Fuck, varför drack jag så mycket på en söndag? Jag tittade på klockan för att se att den stog på 10.34. Jag missade första lektionen, men det var ändå bara bild. Tänkte jag och drog mig ur sängen. Morgonar var som förberedelser innan ett skådespel, man måste ta sin tid och göra sitt bästa. Inte för att jag tyckte att mitt liv var ett skådespel, haha, nej, något emo var jag inte. Jag älskade mitt liv. Fester, killar, sex och fester! Allt var fucking underbart! Trotts det att den där jävla kärringen jag var tvungen att dela hus med alltid klagade, så älskade jag den jag blivit. Jag gick till min spegel för att kolla hur jag såg ut. Mitt hår var ruffisigt, ansiktet trött och ögonen smått röda. Jag hatade tanken på hur mycket smink jag skulle behöva ha idag för att täcka den hemska baksämllen som snart skulle anlända, det jag hade nu var bara lugnet före stormen. Jag gick ner i bara shorts och BH för att hämta mina bakistabletter och tre alvedon. Det där med att man bara fick ta max två va ett sånt jävla barn recept, mitt huvud klarade det.

Jag gick mot busshållsplatsen som låg ca 300 meter från mitt hus för att vänta på nästa inkommande buss. Efter en kvart kom den och jag klev på. på bussen fanns ingen jag kände, bara massa irriterande tanter och gubbar som tittade misstänksamt på mig. En gubbe kände jag faktiskt igen. Jag och tre kompisar hade klättrat in till hans trädgård en gång och snott all hans öl. Han hade sett oss och kommit ut rusandes. Men vi hann iväg. Jag log mot tanken när jag mindes vilken hemma fest vi haft efter det. trött satte jag mig på en ensam plats och väntade på att bussen skulle komma fram.

- Nästa Medelskolan. Ropade högtalarna ut. Jag klagade inombords på vad skolan hette. Alla kallade det för diskmedelsskolan och jag skulle så döda den idioten som gav skolan namnet.

Jag kom in till mitt skåp och la in de grejer jag hade med mig innan jag messade Julia och frågade vilken lektionen vi hade nu. " Matte, 424" fick jag som svar. Jag stönade högt över att jag skulle behöva gå upp till fjärde våningen för den jävla lektionen. Jag sökte upp schemat på nätet och såg att det bara var 40 minuter kvar, ingen ide att gå dit och få skäll, tänkte jag och slog igen mitt skåp.

Istället för matten gick jag till cateterian och snackade med folket där istället.

- Hej Adam! Log jag och satte mig på caf'edisken. Adam var en väldigt snygg åttondeklassare som ibland gick på fester när han orkade ( eller fick för mamma, en teori jag trodde mer på).

- Hej Ashley, händer? Log han och satte sig bredvid mig. Jag log ett flörtigt leende i hopp om att jag kanske skulle kunna flörta till mig en gratis macka som frukost.

- Inte så bra faktiskt, missade frukosten när jag vaknade imorse, känns lite surt. Sa jag och försökte se lidande ut. Han skrattade bara åt mig och hämtade en macka.

- Försök inte ens, jag vet att du bluffar. Log han och kastade mackan till mig. Jag fångade den lätt och började öppna platsen den var paketerad med.

- Inte alls, jag gillar ju dig på riktigt. Jag tror på vårt förhållande ihop och vet att vi kan klara det. Du och jag mot världen Adam. Skämtade jag och åt lite av macka. Aldrig att jag skulle ha en kille, aldrig mer igen. I åttan var jag så himla kär i en kille, som bara dissade mig, efter det lovade jag mig själv, no more love.

- Ashley More parla dig till lektionen med en gång! Hur många gånger har jag sagt åt dig att låta bli med skolket!? Ropade mig mentor till mig. Jag suckade och lämnade Adam för att gå till matten.

- Detta blir samtal hem. Det vet du. Sa Min mentor strängt. Jag skrattade inombords, han visste, precis som alla andra lärare på denna skolan, att det inte spelade mig någon roll. Kvarsittning, rektorsamtal, socialsamtal och samtal hem. Skolan hade provat allt, det var lönlöst. Ded hade en gång gett mig en extra lärare, men jag hade kastat en tiger raket på henne när hon skällde på mig och då slutade hon. I rädsla för att skada någon annan hade mamma sagt nej till annan extra hjälp.

- Okej. Sa jag trött och gick in till matten utan några grejer. Hela klassen tystnade när jag klev in.

- Vi har hittat rymlingen. Skämtade men mentor till matte läraren. hon skrattade åt det torra skämtet innn hon sa åt mig att sätta mig på min plats. Jag satte mig trött längst bort i hörnet där jag blivit placerad som straff för att jag snackade så mycket på lektionerna.

Väl hemma drog jag av mig skorna och gick in i köket där mamma satt med en telefon tryckt mot örat. Det var inte så att jag hatade mamma. Tvärt om, jag älskade henne, men hon blev bara för mycket ibland.

- Bra, då kommer hon med flyget om två dagar. Jätte bra, tack kära du. Hejdå.

- Vem ska vart? Frågade jag nyfiket.

- Du. Du ska flyga till Los angeles för att bo hos min kusin i några veckor.

Hoppas ni gillar det första kapitlet, det har inte riktigt kommit igång än utan detta är mer en presentation om vem hon är. Ska lägga ut nästa kapitel så snart det är klart.

Och förlåt för att det inte kom så många bilder men hittade inga passande

puss från mig <3

Chapter 42: What will happend next????

En halvtimme efter satt vi i det vita väntrummet. Smärtan och saknaden efter Abby grävde runt i magen på mig. Jag visste inte hur det var med henne. Om hon var skadad eller ens om hon levde. Det hade varit en hård smäll. Det var det ända jag mindes. Liam snackade inte och det hade visats sig att Scooter, Kenny, Liam och mamma skulle äta på en resturang den här kvällen och åkt iväg. Jag kunde knappt fatta vad som hänt men jag försökte verkligen att inte gråta. Jag höll inne allt.

- Liam, hur är det? Frågade mama som satt bredvid honom. Han stirrade bara in i väggen och hade inte sagt något. Plötsligt bröt han ut i gråt,

- Jag fattar bara inte att jag gjort det. Det är mitt fel och den tanken dödar mig. Smärtan, den är med mig hela tiden!

Efter yttligare några timmar fick vi svar om Abby klarat sig. När en läkare ropade efter anhöriga till henne kände jag mig gråtfärdig. Men jag ville inte gråta när vi kom in till henne.Jag ville hålla hennes hand, kyssa hennes kind och berätta att allt skulle bli bra och att det inte var något farligt. Hur troligt skulle det vara om man hade tårar i ögonen?

Läkaren tog oss från väntrummet iväg lite längre ner i korridoren.

- Abrils anhöriga? Frågade han igen. Jag nickade och svalde tårarna. Nu när jag stod här, kände jag det. Nu stod jag på en linje. Läkaren visste om hon var död eller levande. Om hon levde, skullejag kunna springa in till henne, krama henne och säga att allt skulle bli bra. Och... Att jag älskade henne. För det var så jag kände. Jag älskade Abby. Eller så sa han att hon var död. Då skulle jag snubbla över kanten och hamna där ingen ville vara. Deprition och sorg. Bara tanken fick mig att vilja falla ihop. Läkaren öppnade munnen för att börja tala. Nu gällde det, nu eller aldrig.....

VAD VILL NI LÄKAREN SKA SÄGA????

Chapter 41: The pain

- Jag borde valt andra skor. Skrattade hon och tittade ner på de högklackade skorna.

- Ta av dem. Log jag. Inget skulle göra mog gladare än att få bära runt på henne när vi kom till asvalt m.m. Hon bet sig i läppen innan hon snörade upp skorna och tog av dem för att lämna dem i bilen. Jag hopppade ut ur bilen för att öppna dörren åt henne och hjälpa henne ut.

- Okej, är du med? Skrattade jag när vi ställt oss på longboarden. Jag hade Abby framför mig och höll hårt i henne.

- Typ. Fnissade hon. Jag tog lite fart och genast vinglade Abby till. Tack och lov ramlade vi inte utan fortsatte åka. Vi lyckades ta oss över bron och bakom träden.

Bakom träden var det det den stora fastivalen/nöldesparken. Jag hade alltid velat ha med en speciell tjej till en festival. Och det fanns ingen tjej som var mer speciell än Abby. Vi åkte den sita biten över bron och kom ut på en väg som man var tvungen att ta sig över för att komma till festivalen. Abby skrattade och höll ett hårt tag om mina händer för att inte tappa balansen. Även om det var riskabelt att synas så här ute bland folk så kändes det så bra. Inga hade tid att titta på två tonåringar som fjantade runt en bit ifrån folket, de var för upptagna med sitt.

Jag åkte med henne framför mig och såg att det kom en kant som skillde trottoaren från den sällan använda bilvägen. Jag tänkte inte på vilket utsatt läge Abby var i när hon stod framför mig med den ända livlinan hon hade att hålla sig i var mina händer. Jag stannade ganska tvärt och gav Abby ingen signal om det men ångrade det några sekunder senare.

Hon landade på fötter några meter framför mig och vinglade till innan hon återfick balansen. Hon skrattade och började gå tillbacka mot mig. Som från ingenstanns kom billycktorna med en mördande fart. Jag hann inte ens öppna munnen innan Abbys skrik av smörta fyllde mina öron och min kropp blev ett fängelse, fastfrusen av chock...

bilen tvärnitade och gjorde en konstig sväng innan den kraschade in i en lyktstolpe. Men jag stod helt stilla vid sidan av vägen och tittade på hur allt bara blivit en katastrof. Någon skrek mitt namn, människor samlades runt omkring platsen och människor började dra bort mig. Då vaknade jag till. Allt gick in och jag rusade ut på vägen. Var hade Abby landat? Jag försökte hitta henne men hela tiden drog folk i mina armar för att få iväg mig från platsen. Det gjorde mig ursinnig. Jag kastade mig iväg från dem och sprang mot en grupp av människor som samlats. Man jag hann inte fram innan jag kände en stor och välbekant han på min arm. Jag vände mig om och såg Kenny i ögonen. Vad gjorde han här?

- Kenny? Sa jag oförstående. Kenny nickade sorgset och nickade bort mot bilen. Jag blickade bort mot bilen och tittade på förarplatsen. Där satt Liam i ren chock och rörde inte en muskel. Nej. Nej! Det fick inte vara så! Liam fick inte ha kört bilen! Bilen som skadat Abby. Så fort jag tänkte hennes namn kom jag ihåg. Jag var inte här för att umgås med Kenny. Jag behövde hitta Abby. Jag ryckte mig iväg från Kenny men han tog snart ett till hårt tag om min arm. Smärta ilade genom armen. Jag vände mig om och slog iväg hans hand.

- Stick! Fräste jag och började springa igen. Men snart hade jag två armar runt min arm som drog iväg mig. Jag stretade emot och gjorde mitt bästa för att komma iväg från honom men han släppte inte.

- Säpp! Skrek. Paniken började stiga inom mig. Det kändes som som om allt fler människor samlades på platsen och utrymet runt oss blev mindre. Jag behövde blunda för att inte falla ihop i ren panik. Min kualstrofobi började krypa runt i min hjärna och fick mina ögon att tåras.

- Justin du måste bort härifrån. Du är i chock och kommer falla ihop om vi inte får iväg dig. Sa Kenny bestämt och fortsatte dra i mig. Jag orkade inte längre ta emot utan lät honom leda mig. Han lät mig sätta på på något. När jag öppnade ögonen igen såg jag att det var en bil. Inte vilken bil som helst. Bilen. Jag kastade mig ur och kände hur jag föll ihop framför och vände mig om som om bilen skulle kasta sig efter mig. Sen hasade jag mig iväg från den. Aldrig att jag skulle sätta så mycket som en fot i den bilen.

- Justin. Det var mammas röst. Jag vände mitt huvud och mötte mammas ögon. Hon satte isg lugnt ner bredvid mig och tvingade mig att se henne i ögonen.

- Justin, du är i chock. Du måste koncentera dig. Sa hon och la en mjuk hand på min axel. Jag kände hur tårarna trängde fram och tvingade mig att titta ner i marken.

- Var är Abby? Frågade jag. Min röst var tjock och den lät så konstig.

- Sjukhuset. Men du måste lugna ner dig om vi ska åka dit. Sa hon.

- Liam, hur är det? Frågade mama som satt bredvid honom. Han stirrade bara in i väggen och hade inte sagt något. Plötsligt bröt han ut i gråt,

- Jag fattar bara inte att jag gjort det. Det är mitt fel och den tanken dödar mig. Smärtan, den är med mig hela tiden!

HUR VILL NI ATT DET SKA BLI NU?

HAR EN IDE OM ATT HON SKA DÖ, OCH SÅ FÅR NI SE HUR JUSTIN TAR DET OCH HUR DET BLIR OCH OM HAN HITTAR KÄRLEKEN PÅ NYTT

ELLER HUR VILL NI HA DET? VET ATT NI FÅR NÅGON SORTS IDE NU OCH SKULLE VARA SUPER OM NI KUNDE GE MIG LITE TIPS

KOMMENTERA!

Chapter 41: some sort of sneakpeak

- Jag borde valt andra skor. Skrattade hon och tittade ner på de högklackade skorna.

- Okej, är du med? Skrattade jag när vi ställt oss på longboarden. Jag hade Abby framför mig och höll hårt i henne.

- Typ. Fnissade hon. Jag tog lite fart och genast vinglade Abby till. Tack och lov ramlade vi inte utan fortsatte åka. Vi lyckades ta oss över bron och bakom träden.

KÄNDE FÖR ATT JAG ER SKIT SURA OCH GÖRA EN SNEAKPEAK NÅN DAG INNAN JAG LA UT DET RIKTIGA KAPITLET. FÖRLÅT MEN DET ÄR GANSKA KUL ATT SKITTA BAKOM DATAN OCH GÖRA ER FÖRBANNADE ;)

KOMMENTERA FÖR ATT FÅ MER SÅ FORT SOM MÖJLIGT :D

Chapter 40: Longboarding with you

- Klantade mig lite med en staket. Men häng på och köp nya. Log han. Jag tittade på Pattie som nickade och så följde vi med dem till närmaste skoaffär. Justin tittade runt omkring i affären. Jag övergav snabbt gruppen när jag såg en hylla med jeffrey campbell skor. Jag tittade på alla sorter som fanns. Sarta med pärlor, rosa med brun sula. Det fanns nästan för många sorter. Jag fastnade för ett par blå i skin och tog på dem. Sedan gick jag runt i de höga skorna bort till resten av crewet.

- Men titta vem som har växt. Retades Dan. Alla vände sig om för att tittade på mig och skorna. Jag lät blicken glida över alla när jag mötte Justins blick igen. Han log stort mot mig och nickade gillade.

- Visst är de fina? Sa jag till crewet och gick lite i dem men jag såg i ögonvrån att Justin tittade på allt annat än skorna.

Jag klev i de nya skorna jag köpt. Det var jeffrey campbell skorna. Även om de kanske inte matchade helt perfekt,så var de båda väldigt fina och jag älskade både min klänning och skorna. Sedan satte jag mig för att göra mitt smink. När jag gått i skolan hade sminket inte varit svårt. Allt handlade om att se ut som om man inte brydde sig och därefter gjorde jag mitt smink. Nu skulle jag plötsligt sminka mig för en dejt med Justin Bieber. Bara tanken gjorde mig rädd, jag var inte duktig nog. Jag suckade och slängde en blick mot dörren för att det kanske kunde bli som på film, att en stylist kom in för att göra mig bedårande. Men det hände aldrig...

Jag tog ett djupt andetag och började pensla på med smink.

När jag blev klar med mitt smink kunde jag inte låta bli att klappa händerna lite åt mig själv. Jag hade verkligen lyckats med det omöjliga. Visst det hade tagit tid men det var det värt. Innan jag borstade tänderna åt jag en banan. Bara för att vara säker på att inte komma dit hungrig, om min mage börjar kurra blir det ovanligt pinsamt...

Jag fixade håret en sista gång. Det kändes som om det aldrig ville lägga sig rätt. Hur jag än gjorde såg det bara värre och värre ut. Jag ville inte se för uppklädd ut men inte heller gå som jag brukar. Jag hade frågat min stylist Ryan om hur jag skulle ha håret samt kläder. " Ha håret som du brukar och välj något som känns bekvämt till vad ni ska göra ikväll" Var det ända han sagt. Tack för den hjälpen.... Till slut hade jag fått med mig mamma in på mitt rum för att hjälpa mig välja kläder, min väska var ett ändlöst berg av kläder och jag fick panik av det.

Mamma hade lämnat rummet när vi kommit överens om en svart keps, svart tröja och svart skinjacka med vita

byxor.

Innan jag knackade på Abbys dörr tog jag ett djupt andetag. Dejten var planerad och det kunde inte gå fel, men ändå hade min hjärna börjat tänka ut nya saker som hade varit ännu bättre än det här. Gillade hon ens maten vi skulle äta? Var hon rädd för något vi skulle göra? Tänk så hade hon mens? Då skulle choklad varit en väldigt bra ide att ha till maten, men det hade jag ju... Men tänk så gillar hon inte choklad? Fan! Jag borde nog inte tagit choklad, jag borde tagit romantiskt smågodis stället!

Jag suckade åt mina egna tankar innan jag knackade på dörren. När hon öppnade dörren höll min haka på att ramla ner på golvet, hon var så vacker...

Hennes klänning var ljust blå och passade underbart fint till hennes mörka hår och småmörka hud.

- Vacker du är. Log jag. Jag fick inte fram mer än så men det var tillräckligt för att hon skulle rodna och titta ner på sina skor som också var nya och väldigt fina. Jag tänkte tillbaka när hon stolt spatserat runt i affären och visat upp sig i dem. Hon hade sett så stolt och ivrig ut. Jag hade inte tittat på skorna ett tugg utan studerat hennes sätt att gå och röra sig på. Jag ville bli expert på allt om henne. Veta vad hon tänkte och sa när hon gjorde något.

- Du är också vacker. Mumlade hon generat och höjde blicken lite från marken för att kika upp mot mig. Jag log och tog ett steg in i hennes rum. Hon höjde huvudet och väntade på vad jag skulle göra. Utan att tänka mig för, tog jag min hand mot hennes kind och smekte hennes kindben med min tumme. Innan jag tog ett steg fram och kysste henne. Hennes hand letade sin väg upp bakom min nacke och jag la min hand på henns korsrygg för att trycka hennes kropp närmare min.

- Vi måste gå nu. Viskade jag mot hennes rosa läppar. Jag hoppades verkligen att jag inte fått läppstift på läpparna...

Jag stannade bilen framför den lilla bron. Den var stenlagd och jag hade bestämt att vi skulle åka longboard över bron och runt i parken. Jag stannade och tittade på Abby som sträckte på sig för att se bakom träden och skymde sikten. Allt man kunde se var bron, en liten väg som man kunde komma fram till parken på, träd och massor utan ljus bakom träden. Ljuset lyste upp himlen och gav de ett magiskt sken.

- Var är vi? Frågade hon och tittade ivrigt på mig. Jag log bara och sträckte mig bakåt för att få tag på longboarden jag lagt där.

- Vi får åka dit. Log jag och höll fram longboarden så hon förstod budskapet. Hon skrattade och skakade på huvudet.

- Jag borde valt andra skor. Skrattade hon och tittade ner på de högklackade skorna.

- Okej, är du med? Skrattade jag när vi ställt oss på longboarden. Jag hade Abby framför mig och höll hårt i henne.

- Typ. Fnissade hon. Jag tog lite fart och genast vinglade Abby till. Tack och lov ramlade vi inte utan fortsatte åka. Vi lyckades ta oss över bron och bakom träden.

HOPPAS NI GILLADE DET

VAD VILL NI SKA HÄNDA PÅ DEJTEN?

KOMMENTERA SÅ MKT NI ORKAR! :D

KOMMENTERA!

Chapter 39: Hate when you look at other boys

- Letar du efter den här? Hörde jag en välkänd röst bakom mig. Liam? Jag vände mig om för att möta Liams blick. Han höll i Patties väska och dinglade retsamt med den i handen. Jag tjöt lyckligt till och kastade mig om halsen på honom.

- Tack, tack, tack, tack, tack, tack, tack, tack! Sa jag och tog väskan. Han skrattade och log flörtigt mot mig.

- Kan man få en kram som tack? Log han. Han tog ett steg framåt.

Han trodde väl att det skulle se sexigt ut eller bara lekfullt hotsamt ut men jag kände till de knepen. Jag suckade lite på skämt och gav honom en kram.

Hela crewet hade fått åka med till köpcentret när jag klantat mig ordentligt och rivit upp mina skor. Det hade legat ett sönderklippt nät vid trottoaren där man gick för att komma till dansstudion. Vi skulle ha ett sent tränningspass innan dagen var slut. Jag hade sett fram emot att få slut på passet så jag kunde åka hem till Abby, så hade jag rivit sönder skorna. Köpcenteret hade legat 200 meter bort så vi gick snabbt dit för att köpa nya skor. När vi gick förbi en utav tjej-affärerna hade Liam, som följt med Alfredo till passet, fått syn på mamma och Abby. Vi skyndade in för att överraska dem men Liam var före alla och först fram. Jag hatade att se att Abby ens kramade andra killar. När hon flög i armarna på Liam. Jag hoppades verkligen på att hon inte gillade honom på det sättet som hon sa att hon gillade mig. Jag hatade att ens se henne prata med en annan kille, at se henne krama en annan var rena tortyren. Hon såg mig inte ens. Plötsligt lade någon en varm hand på min axel. Jag vände mig om och såg mamma i ögonen.

- Är du okej gubben? Frågade hon lågt.

- Ja. Sa jag trött och tittade ner i marken innan jag vände mig om för att se Abby komma mot mig med samma fina leende som hon bara hade mot mig. Men så såg hon alla runt omkring mig och drog genst ner mungiporna och ställde sig diskret bakom mig bredvid mamma. Fuck, jag hade verkligen velat ha en kram just nu...

Jag hatade att jag knappt fick röra Justin när folk var runt oss. Men så var det. Det var antagligen det eller massa hat från hans fans. Istället studerade jag förskiktigt honom genom att i smyfg kolla på honom. Hans hår låg lika fint som vanligt. Han hade på sig en vit T-shirt med en silvrig kedja runt halsen. Hans svarta byxor hade lika mycket häng som vanligt men hans skor var trasiga. Väldigt trasiga.

- Vad har hänt med dina skor? Frågade jag och mötte Justins vackra ögon. Han skrattade för sig själv och skakade på huvudet.

- Visst är de fina? Sa jag till crewet och gick lite i dem men jag såg i ögonvrån att Justin tittade på allt annat än skorna.

FÖLÅT FÖR JÄTTE KORT KAPITEL SAMT JÄTTE LÅNG VÄNTAN

MEN HOPPAS NI HÅLLER ER KVAR

KOMMENTERA! :D

Chapter 38: The dress

- Men eftersom det blev lite förhinder innan vi hann åka på dejten så ska vi ha den om två dagar. Och jag ska köpa en klänning… Och jag tänkte… Liksom om du kunde… Hjälpa mig. Sa jag. Det kändes så hemskt pinsamt att behöva fråga henne. Men hon visste säkert vad vi skulle göra osv, så hon skulle göra en väldig nytta. Och hon var ett underbart sällskap också.

- Jätte gärna. Ikväll? Log hon. Jag kände hur allt bara ville skutta omkring i mig.

- Super…

Pattie drog in mig till den stora "forever 21" affären. Jag tittade på Pattie som såg drömskt på de nya kollektionerna för ungdommar. Jag förstår henne. Det är underbara klänningar och vanliga sexiga kläder. Hon måste verkligen saknat sådana kläder när hon fått Justin. Hon kunde inte gå på baler och känna sig underbart vacker eller sexig i ett par tajta jeans och tröjor med U-ringning när hon hade en liten bebis att ta hand om. Jag tyckte synd om henne som blev tvungen att se sina vänner gå på baler och leva det normala livet. Men så tänkte jag på hur det hela vände sig. Justin hade en talang som världen chockades av och gjorde att både han och hans mamma fick flyga jorden runt och gå på award efter award. Jag log lite när jag tänkte på hur allt hade vänt sig. Tjejen som inte kunde gå på balen fick världens finsate och mest talangfulla son som chockade världen och för att inte tala och världens tjejer.

- Var finns klänningarna? Log jag. Pattie ryckte till, förvånad över att jag stod kvar där jag stod, eller något sånt. Hon ledde mig till en avdelning där vackra klänningar fyllde varje meter. Paljetter, glitter, pärlor eller bara vanligt vacker tyg tog över mina ögon och jag visste inte var jag skulle börja. Jag började plocka klänningar och Pattie gjorde det samma. Hon frågade om min storlek och jag sa den medans jag letade efter rätt storlek på en röd klänning överklädd med spets som säkert skulle passa fint med mitt svarta hår och mörkare hud. Jag var ju halvspansk och hade en lite mörkare hudtyp än alla svenskar jag växt upp med. Men inte mycket, bara en nyans.

Jag kastade mig in i ett av de stora provrummen för att prova klänningarna jag ryckt åt mig. Den första jag plockade fram hade en extrem V-rigning som gjorde att man såg lite mer av brösten än vad som är vanligt på lite lämpligare V-ringade klänningar. Jag speglade mig och gillade hur färgen föll in med min hud och hårtyp. Tyvärr reagerade inte Pattie lika bra som jag på den när jag klev ut.

- Haha! Det skulle Justin gilla! Skrattade hon. Det var inte sarkastiskt utan mer som ett " Justin-skulle-gilla-det-men-jag-skulle-aldrig-låta-dig-visa-dig-framför-min-son-klädd-så-där-,även-om-han-skulle-älska-det".

- Så ska vi ta den? Frågade jag, oförstående över skämtet hon precis dragit.

- Nej gumman. Tyvärr, Du ska ha lite självrespekt. Log hon och blinkade. Jag suckade och fnittrade lite. Innan en sten tyngde ner min mage. Självrespekt? Det var något jag aldrig haft...

Jag provade en lila klänning med mindre U-ringning. Men jag gillade den inte alls. Färgen var hemsk mot min hud och skar sig mot min hårfärg. Pattie tyckte det samma. Sedan provade jag en svart klänning Den var vacker. Underbar form mot min tyvärr lite bredare kropp men det kändes som en begravningsklänning. - Lite baegravning. Messade jag när jag kom ut till Pattie. Hon nickade och skickade in mig för att prova en ljusblå klänning. Jag älskade den från början. Den var klädd i spets över ett tunt ljustblått tyg med ett brunt bälte kring midjan. Jag gick ut till Pattie som höll med om att den var vacker.

- Tror du Justin kommer gilla den? Frågade jag osäkert. Han kanske gillade den rosa porfavor klänningen mer?

- Hjärtat, Han skulle gilla en sopsäck bara den satt på dig. Log hon. Jag log tillbacka och kände mig bättre till mods.

- Du kan vara lugn. Jag ska inte bli Lagy gaga. Log jag. Pattie skrattade åt mitt skämt och skickade in mig för att dra av mig klänningen och komma ut från provrummet. Jag kunde inte låta bli att jämra mig lite över att jag inte hade några passande skor tyst för mig själv. Det hade verkligen varit fint med ett par vita lagom klackade skor till klänningen. För att inte tala om att det inte skulle bli så stor längd-skillnad mellan mig och Justin då. Men jag hade inte pengar till en ny klänning och ett par skor. Jag drog på mig mina byxor och gick ut ur provrummet med ett leende på läpparna ändå. Pattie skulle inte beskymra sig över en sån lite små grej som nya skor.

- Gumman, Jag tror jag glömde min väska borta vid klänningarna. Kan skynda iväg och hämta den? Log Pattie. Jag nickade. Hon tog klänningen och lät mig skynda till och började leta efter Patties väska. Hur kunde hon vara så klantig och glömma den? Jag kunde inte hitta den någonstanns! Det skulle bli jobbigt om någon stulit hennes väska.

- Tack, tack, tack, tack, tack, tack, tack, tack! Sa jag och tog väskan. Han skrattade och log flörtigt mot mig.

- Kan man få en kram som tack? Log han. Han tog ett steg framåt.

Han trodde väl att det skulle se sexigt ut eller bara lekfullt hotsamt ut men jag kände till de knepen. Jag suckade lite på skämt och gav honom en kram.

LIAM? HUR KOM HAN IN I BILDEN?

VAD GÖR LIAM DÄR?

KOMMER ABBY FÅ KÄNSLOR FÖR LIAM?

KOMMER LIAM FÖRSTÖRA DEJTEN?

SÄG VAD NI VILL SKA HÄNDA!

KOMMENTERA!

Chapter 37: If you could help me?

Justin skrattade åt mitt lilla tjut och la armen om mina axlar.

- Det kommer bli den bästa dejten du blivit utbjuden på. Viskade han i mitt öra. Jag skrattade och tittade ner på våra fötter.

- Vad är det? Log han. Jag skrattade och tittade upp för att möta hans blick. Jag var inte rädd för att berätta det för Justin.

- Jag har aldrig varit på en dejt förut. Log jag. Justin tittade förvånat på mig.

- skämtar du? Sa han och hade fortfarande samma förvånade ansiktsuttryck i ansiktet.

- Nepp,aldrig. Log jag. Nu började det kännas lite jobbigt. Jag gillade inte att inte kunna smälta in bland alla andra.

- Då ska denna bli en du aldrig komemr glömma. Log Justin. hans ögon glittrade busigt till.

Liams perspektiv:

Jag satt i mitt rum och hade inget att göra. Efter att jag sett Justin och Abby kyssas hade jag bara varit irriterad. Jag hade tråkigt här borta, långt ifrån Los Angeles gator, klubbar och tjejer. Mamma hade skickat hit mig för att hon tyckte att jag behövde skärpa mig, fokusera på annat än tjejer och sex osv. Men direkt när jag klev in genom dörren hade en het tjej suttit mitt framför näsan på mig. Tyvärr var hon väl oskuld eller något för hon gillade verkligen inte när jag satt för nära. Jag var van vid framfusiga och flörtiga slampor, de funkade liksom, men så kommer hon och ska spela svårfångat. Det gjorde mig långsamt galen. Och nu när hon var ihop med Bieber skulle det bli ännu svårare att få henne i säng. Vissa tjejer var så känsliga med det där när det gällde otrohet. Jag suckade och lutade huvudet mot kudden. Men jag hade en del bilder på mig och Bieber så jag skulle nog få en del pluspoäng där hemma bland en del tjejer. Det var ju bra.Jag morrade lite över det faktum att jag skulle behöva vara här i 10 dagar till om inte mer. Alfredo hade snackat massor med mig om repskt mot tjejer och något om att jag alltid var välkommen, som om jag velat komma från första början?

Abbys perspektiv:

Två dagar efter att vi hade lämnat Skottland stod jag utanför Patties rum för att knacka på hotelldörren. Pattie hade sagt att jag alltid kunde prata med henne. Hon kändes så lätt att prata med och verkligen... Som min egna mamma... Jag undrar om Justin mindes det där om min mamma. Jag var inte säker på om jag skulle ta upp det igen. Varje gång jag tog upp henne kändes det som om jag svikit henne. Som om hon tittade ner på mig och grät över att hennes dotter var ett sånt missfoster, en hemsk människa, en äcklig hora, det fanns för många namn för såna som jag...

Jag knackade på den vita trädörren. Något jag hatade med de flesta hotellen var att korridorerna ofta var väldigt tråkiga. Vita väggar, vita dörrar, brunt golv eller en röd matta över hela golvet. Ofta fick det mig att bli snurrig, allt blev en vit massa som bara mosades ihop och det inte längre fanns något perspektiv på det. Då blev jag ofta tvungen att stanna eller ta ett stadigt grepp om Justins arm, han blev alltid lika orolig.

Pattie öppnade efter någon halvminut och log stort när hon såg mig.

– Nej men hej Abby! Log hon stort. Hennes ögon glittrade utav glädje, på samma sätt som Justins brukade glittra när han var glad. De var väldigt lika.

– Hej Pattie. Kan jag komma in? Sa jag osäkert och kliade mig lite på handen.

- Men såklart gumman, kom in. Log hon och klev åt sidan så att jag kunde komma in. Jag klev in i det identiska rummet. Alla rum på nästan alla hotell var identiska med varann och det kändes bra för man hittade alltid lika bra var man än var i hotellet. Automatiskt kom vi fram till köksbordet där jag slog mig ner på en av stolarna. Pattie satte sig mittemot mig.

- Justin bjöd ut mig för två dagar sen. Mumlade jag. Jag var fortfarande lika glad och uppspelt över det, så det var svårt att få det att låta om ingenting.

- Jag vet. Han kom in för två dagar sedan och berättade. Han var så glad att han hoppade omkring. Log hon. Jag tittade upp från bordet där jag låtit min blick hamna.

- Var han så glad? Log jag. Det bubblade runt i mig, var han lika glad som jag? Vi skulle egentligen haft dejten för en dag sedan men en presskonferens hade kommit i vägen. Han hade verkat så ledsen hela dagen efter det, inget kunde muntra upp honom. I början mumlade han till och med om att jag säkert hatade honom för att han behövde ställa in. Så vi skulle ha dejten om två dagar. Det hade gett mig tid att köpa en ny klänning.

- Jätte gärna. Ikväll? Log hon. Jag kände hur allt bara ville skutta omkring i mig.

- Super…

KORT, KORT, KORT, KORT!

OCH SÅ SKA JU BILDERNA KRÅNGLA SÅ INGA BILDER IDAG CHICAS! :(

JAG VET MEN HAR VERKLIGEN INTE HAFT TID, FÖRLÅT!<3

FÖRSÖLER ORDNA NÄSTA VILKET KOMMER BLI SCHOPPANDET OCH LITE UTAV DEJTEN OM ALLT GÅR SOM DET SKA :D

KOMMENTERA!

Chapter 36: beautiful

Pattie lämnade oss ensamma och stängde mjukt dörren efter sig.

- Wow. Pustade jag och lutade mig mot Justin. Han omfamnade mig och skrattade.

- Var du rädd? Flinade han ner när han tittade ner på mig. Jag skrattade och nickade. Vi förflyttade oss till vardagsrummet där vi satte på en film och försökte slappna av och smälta det som hänt. Justin lade sig i mitt knä och lät sin blick möta min en lång stund. Innan jag försikigtigt började mig ner för att kyssa honom. Han lyfte lätt på huvudet och mötta mina läppar.

Jag och Justin hade haft ett riktigt filmmaraton. Vi hade tittat på alla Awkward avsnitt som fanns att titta på och sedan hade jag tvingat honom att se på LOL. En av mina favorit filmer. Det hade tagit hela kvällen. Vi skulle åka i natt och vi förberedde oss genom att slösa värdefull packtid på att se på film. Till slut drog jag med mig Justin till mitt sovrum där jag hade mina väskor. Jag packade snabbt ner allt jag hade uppe. Det ända var mitt smink som jag varit för lat för att plocka ner i sminkväskan igen igår. Jag hade inte mycket smink. Det var mer standard med mascara, fundation, läppglans och ögonskugga. Så klart hade jag också eyeliner och kayal.

Jag plockade ner allt i sminkväskan och mötte Justins glittrande blick när jag vände mig om.

- Vad flinar du åt? Skrattade jag och började fnissa över det faktum att han bara stog där med ett stort grin i ansiktet.

- Du behöver inget smink sweetheart. Log han. Jag rodnade lite över att han kallade mig sweetheart men jag koncenterade mig på att svara istället.

- Jaja. Log jag och gick förbi honom. Jag slängde trött ner sminkväskan i min resväska och tittade runt i hotellrummet.

- Klart. Log jag.

- Bra, kom och hjälp mig nu. Sa han och kramade om min midja bakifrån. Jag skrattade och nickade. Jag vände mig om i hans grepp och kysste honom snabbt på munnen innan jag försökte dra mig ifrån hans grepp.

- Har jag berättat hur söt du är i din beanie? Log han. Jag skrattade och tittade ner på mina skor.

- Du är vacker. Viskade han och pussade mig på tinningen. Jag hade håret precis där så han pussade mig på håret.

Efter att Justin sagt att jag var vacker gick vi in till hans rum där vi började packa ner alla hans saker. Han var lite värre än jag och hade spridit ut sina saker under bara de två dagar vi varit här. Jag gick runt och samlade upp det mesta från vax till mobilskal och justin plockade ihop sina kläder. Vi blev klara två och en halv timme innan planet skulle lyfta. Vi skyndade in till mig för att hämta mina väskor för att sedan gå till Pattie och vänta där med henne innan vi skulle mötas i lobbyn hela gänget.

När vi klev in i rummet knuffade Justin upp mig mot väggen och höll kvar mig genom att pressa sin kropp mot min. Han lade händerna mot väggen på varsinn sida om mitt huvud. Han kysste mig på läpparna ner på halsen.

- Justin. Mumlade jag medans jag la händerna bakom hans nacke.

- Slappna av babe. Vi har tid. Mumlade han mot min hals. Jag kunde inte låta bli att stöna när han kom åt mitt nyckelben. Jag höll på att ramla ihop, varför visste jag inte. En blandning av njutning och kärlek? Justin verkade fatta det för hans händer gled ner mot min midja och tryckte till som ett sätt att hålla upp mig. Han avslutade det hela med att kyssa mina läppar.

- Jag måste fråga dig en sak. Sa han och tittade mig djupt i ögonen. Jag nickade och väntade på att han skulle fortsätta.

- Vill du gå på dejt med mig? Log han. Jag höjde ögonbrynen. Det var liksom en självklarhet att jag ville, men det kändes ändå konstigt ingen hade någonsin bjudit ut mig förut. Eller jo, en gång i sverige för typ 4 år sedan hade en kille bjudit ut mig. Han hette Oscar och hade varit klassens nörd. Jag hade sagt nej. Men allt efter det året hade gått hade han och jag blvit goda vänner och vi höll fortfarande kontakten via mejl och skype. Samma sak med Anna och Nilla, mina gamla kompisar ifrån sverige. Jag märkte att de hade gått några sekunder utan att jag hade sagt något och kände mig genast tvungen att svara.

- Klart jag vill. Log jag. Justins leende blev ännu större och han hoppade upp i luften och började berätta hur glad han blev och hur kul och mysigt vi skulle ha. Jag skrattade bara och la händerna på hans axlar för att få honom att sluta studsa.

- Vad ska jag ha på mig? Log jag för att få bort ämnet om hur kul vi skulle ha och vad vi skulle göra, jag ville att allt skulle bli en överraskning.

- Klänningen. Log han. Jag fattade direkt vilken han menade och blev i uppspelt över att jag skulle få använde den.

- Iiiiiip! Tjöt jag och studsade lite.

Justin skrattade åt mitt lilla tjut och la armen om mina axlar.

- Det kommer bli den bästa dejten du blivit utbjuden på. Viskade han i mitt öra. Jag skrattade och tittade ner på våra fötter.

- Vad är det? Log han. Jag skrattade och tittade upp för att möta hans blick. Jag var inte rädd för att berätta det för Justin.

- Jag har aldrig varit på en dejt förut. Log jag. Justin tittade förvånat på mig.

- skämtar du? Sa han och hade fortfarande samma förvånade ansiktsuttryck i ansiktet.

- Nepp,aldrig. Log jag. Nu började det kännas lite jobbigt. Jag gillade inte att inte kunna smälta in bland alla andra.

- Då ska denna bli en du aldrig komemr glömma. Log Justin. hans ögon glittrade busigt till.

HOPPAS NI GILLADE DETTA KAPITLET NÄSTA KOMEMR BLI ABBYS FÖRSTA DEJT, VAD KOMMER HÄNDA?

HOPPAS NI GILLAR ATT LÄSA MIN NOVELL, ERA KOMMENTARER ÄR UNDERBARA!

ÄLSKAR ER ALLIHOP! MEN VAD VILL NI SKA HÄNDA?

KOMMENTERA!

Chapter 35: You have somthing to tell me

- Vi är ensama. Log jag. Hon log tillbaka och gick närmare mig. Hennes kropp trycktes mot min. Jag la mina händer kring hennes midja innan jag tog upp min högra hand och kupade den runt hennes kind. Hon lade sina händer kring min nacke och ställde sig på tå. Våra läppar möttes och jag kände hur fjärilarna spred sig i magen. Hennes hand gled ner längst mitt käkben och ut över in kind. Precis när det kändes som bäst. När det bara var vi, öppnades dörren och jag hörde ett flämt. Vi båda avslutade snabbt kyssen för att upptäcka vem som stod i dörröppningen.

I dörren stod ingen mindre än Liam. Jag och Justin stelnade till. Vi hade tagit varsitt stort steg ifrån varann.

- Så ni är ett par nu? Sa Liam. Jag bet mig i läppen, rädd för vem som skulle tvingas svara.

- Typ. Sa Justin. Jag svalde och försökte att se ut som om det var en självklarhet, det var det inte.

- När ska ni berätta för världen? Frågade han. Han såg nästan ledsen ut. Jag kunde inte förstå varför.

- När vi är redo, eller antagligen mest jag. Sa jag. Det kändes rätt att rädda Justin från den frågan, hoppas jag svarade rätt. Liam nickade innan han lämnade oss ensama igen. Jag tittade på Justin, han stirrade redan på mig.

- Du tror inte han berättar va? Sa jag osäkert. Justin gick fram till mig och gav mig en hård kram.

- Det lär vi märka. Viskade han mot mitt hår. Jag nickade och avslutade kramen. Jag var rädd för att det skulle komma ut, jag ver en sån person som gjorde fel saker och sen ville få dem bortglömda. Jag var en rädd person egentligen, det visste jag mycket väl.

- Mamma väntar nog på oss nu. Log han. Jag log tillbaka och rättade till hans beanie och han min. Vi började fnittra och gå med honom till mitt rum.

Inne i Justins rum stod Pattie vid spisen och lagade det sista utav maten.

- Nej men så söta ni blev! Tjöt hon när hon såg oss. Jag och Justin skrattade bara och jag kände hur obekvämt detta var.

- Vi käkar! Tjöt Justin överlyckligt och kastade sig mot maten. Jag skrattade åt honom när han lassade upp ett helt berg med spagetti på sin tallrik. Jag tog också en tallrik och tog en slev spagetti och en halv med köttfärssås. Jag satte mig på Justins vänstra sida vid bordet och började äta med min mat.Jag började käka med min vänstra hand vilket gjorde att handen bredvid Justins var ledig. Han tog tillfället i akt och tog min hand under bordet. Jag log lite för mig själv och kände hur han mjukt tryckte min hand.

- Så... Jag tror ni har en del att berätta. Började Pattie efter ca 10 minuter. Jag och Justin stelnade till och tittade på henne. Hade Liam berättat? Jag stirrade skräckslaget på Pattie.

- Berätta vad? Frågade jag. Jag kramade hårt om Justins hand. Han kramade den tillbaka. Som jag sagt tidigare, jag var en rädd, nästan feg, person och behövde verkligen hans stöd just nu.

- Vi kan börja med varför jag får veta att ni tydligen är tillsammans utav Liam. Sa hon. Hon tittade strängt på mig. Det var som om hon hatade mig helt plötsligt, som att jag inte var bra nog för hennes son, vilket var sant.

- Vi hade tänkt berätta det... Men det är liksom ganska nytt. Sa Justin och tittade ner i bordet. Pattie suckade och pratade inte förens vi båda vågade resa bilcken mot henne.

- Jag är inte arg på er, ni är unga, jag fattar, Man blir kär och om man har turen att kärleken är besvarad är det verkligen magiskt. Men jag skulle uppskatta om ni berättat det själva under middagen. Sa hon. Vi nickade.

- Och jag är väldigt glad över att det blev just ni två. Jag hade det på känn. Log hon. Jag tittade upp. Förvirrad över att hon visste tillräckligt mycket om mig för att tycka det, för hon visste väl inte om att jag var Abby från Stratford. Precis som om hon kunde läsa mina tankar log hon och skrattade lite.

- Ja gumman. Jag minns dig. Dig glömmer man inte. Log hon. Jag skrattade och mötte hennes blick.

- Tack Pattie.

Pattie lämnade oss ensamma och stängde mjukt dörren efter sig.

- Wow. Pustade jag och lutade mig mot Justin. Han omfamnade mig och skrattade.

KORT OCH GANSKA SEGT KAPITEL, FÖRLÅT FÖR DET MEN FICK PANIK NÄR JAG SÅG ATT NI SKRIVIT SÅ MÅNGA KOMMENTARER OCH JAG INTE ENS BÖRJAT PÅ CHAPTER 35,

SKA JOBBA HÅRT MED CHAPTER 36 SÅ DET BLI NÅGOT KUL AV DET, MYCKET ROLIGARE ATT JOBBA UTAN PRESS MEN INTE KUL ALLS UTAN KOMMENTARER, KOM IHÅG DET! :D

FUNDERAR PÅ VAD JAG SKA SKRIVA OM NU, HADE VARIT BRA OM NI KOM MED FÖRSLAG, VAD SOM HELST!

KOMMENTERA!

Chapter 34: Beanie

- Om det är att du är ledsen, fattar jag. Det är hårt att göra slut. Men... Du skadar ju dig själv också. Försökte jag. Genast blev Selenas ögon svarta kulor utav hat.

- Hur fan skulle jag kunna skada mig själv? Och varför skulle jag vilja det när du gör det så bra?! Vet du hur det känns att se sin pojkvän skaffa en ny tjej 5 minuter efter att vi gjort slut? Och så är det en hora också! Kan du inte fatta att hon gör det här för dina pengar!? Skrek Selena och boxade till min bröstkorg. Jag backade några steg. innan jag lyckades ta in vad Selena sagt... Låtsades Abby bara?

Jag vaknade upp i sängen i det lilla sovrummet. Eller lilla och lilla, det var ganska stort. Jag reste mig trött upp och kollade på min spegelbild. Gårdagens kläder och smink. Jag suckade innan jag gick till min resväska för att byta till andra kläder och tvätta bort mitt smink.Det fick bli ett par mjukisbyxor, en beanie och min favorit tröja. Svampbob tröjan.

Jag gick in på toan och tvättade bort allt smink sen gårdagen. Jag tittade på min spegelbild. Jag gillade att gå utan smink. Det var skönt. Det knackade på dörren och jag gick dit för att öppna. Det stod Justin. Han såg trött ut, som en levande död ungefär.

- Vad är det Justin? Frågade jag och flyttade på mig så han kunde komma in. Han gick trött in och vände sig om och tittade mig djupt i ögonen. Han såg ut att kunna ramla ihop när som helst.

- Är du bara med mig för pengarna? Frågade han. En tår rann ner över hans kind. Jag skyndade mig fram till honom och torakde bort den.

- Nej, Jag skulle aldrig göra något sånt. Varför frågar du? Sa jag. Justin blinkade några gånger med trötta ögon.

- Jag gick och pratade med Selena igår. Och hon sa det... Mumlade han. Det sårade mig att han trodde på Selena mer än mig, det var ju faktiskt han som varit idioten av oss två för två år sen. Jag suckade och skakade på huvudet.

- Nej, jag göra inte sånt Justin. Men jag tänker inte snacka mer om det nu för du ser ut som en levande död. Gå och lägg dig. Sa jag och pekade strängt mot mitt sovrum.

- Jag behövde inte sova. Mumlade han. Jag suckade och knuffade iväg honom mot sovrummet.

När vi kommit fram till sängen la han sig lojt och stängde ögonen.

- Jag kan inte sova. Mumlade han. Jag kröp förskikitgt ner bredvid honom och la mig under hans arm. Jag vände på mig så jag låg och såg hans ansikte.

- Sov. Sa jag och smekte hans kind med mina fingrar. Han log lite med stängda ögon. Jag tog bort mina fingrar och la mig till rätta bredvid honom.

- Väck mig om någon timme. Sa han och borrad ner huvudet i kudden. jag hann inte ens svara innan jag kände hur hans andetag blev tyngre och hans mun öppnades lite. Jag log lite och studerade hans ansikte. Vackra, vackra Justin. Och han var min.

Jag vaknade av att min mobil vibereade på nattduksbordet. Jag suckade och kröp smidigt ur Justins grepp. Jag kollade på sms:et. Det var från Pattie. " Är Justin hos dig? :)" Jag skrattade lite och tittade på Justin. Han sov fortfarande lika djupt. Jag tog en bild och skickade till Pattie. " Ja, han kom in för några timmar sen och var helt död, så han sover ;) ". Jag skickade det och reste mig upp. Jag ställde mig framför spegeln för att titta hur jag såg ut. Jag rättade till Beanien och gick ut till köket. Jag hann inte plocka fram något innan det knackade på dörren. Typiskt. Jag hade inte ätit något på hela dagen och inget igår kväll. Min mage tog kål på mig...

Jag öppnade dörren och där ute stod ett välkänt ansikte. Pattie själv. Hennes stora leende och snälla mamma ögon tittade varmt på mig. Hennes ögon påminde lite om min mammas. Det högg till i mig när jag tänkte på mamma. Jag saknade henne så mycket.

- Var sover han? Log hon. Jag skrattade och pekade mot sovrummet.

- Väck honom själv, jag vill inte vara i närheten när den killen väcks. Log jag. Pattie skrattade och nickade.

- Ingen vacker syn. Vi skrattade.

- Jag skulle precis göra frukost, vill du ha? Frågade jag och log. Pattie tittade förvånat på mig.

- Vet du vad klockan är? Jag vände mig om för att titta på det stora uret som hängde i mitten utav rummet. Precis över sovrumsdörren. 15.30.

- Oj, Kankse middag skulle passa bättre? Log jag. Hon nickade.

- Jag äter gärna här om det inte är för mycket besvär. Log han. Jag nickade och flyttade på mig så hon kunde komma in.

- Gör middag för fyra. Log han. Jag tittade oförstående på henne.

- 4? Frågade jag. Han skrattade och pekade in mot Justin.

- Jag slår vad som att han också vill käka. Jag stämde in i skrattet och nickade. Den killen kunde äta. Jag log och gick mot köket.

Jag började göra spagetti och köttfärsås. Jag hörde hur Justin morrade och mumlade där inne. Jag log lite för mig själv. Jag brukade bara väcka honom genom att putta ner honom från sängen, jag slår vad om att Pattie hade en annan teknik.

Efter några minuter kom Pattie ut. Hon log lite och skakade på huvudet.

- Hur får man upp den killen? Skrattade hon. Jag log och mindes genast hur jag knuffat ner honom från sängen i bussen.

- Det finns en grej. Log jag. Pattie tittade på mig med uppmuntrande ögon. Jag smög in i sovrummet där Justin sov.

- Lyckades du inte ens väcka honom? Viskade jag. Pattie skrattade och nickade.

- Han somnar om på två röda.Viskade hon. Jag log och nickade. Jag kröp upp bakom honom. Han mumlade lite men orkade inte bry sig tillräckligt mycket för att öppna ögonen.

- Förlåt för detta. Viskade jag i hans öra innan jag la fötterna på hans rygg och puttade ner honom.

- Vad i! Skrek han. Pattie och jag började skratta åt hans förvånade min. Han ställde sig på alla fyra och tittade på oss. Han mötte min blick. Hans ögon lyste upp lite, det gjorde att det blev helt varmt inom mig. Hur kunde man vara så fin?

Jag såg att Abby hade en Beanie på sig. Den liknade en jag hade. Hon passade i den, Hon var så vacker.

- Beanie? Sa jag. Hon slutade skratta och torkade skrattårarna.

- Märkte du det nu? Log hon. Jag skrattade och log. Ärligt så mindes jag inte mycket från när jag kommit hit. Vad hon haft på sig hade jag inte brytt mig om.

- Den liknar min. Log jag och reste mig upp och satte mig bredvid henne. Hon log och nickade.

- Hämta din och kan vi bli värsta tvillingar! Tjöt hon. Jag var genast med på iden och vi störtade ut ur rummet och över till mitt. Vi kastade oss ner i mina resväskor. Efter fem minuter hittade jag den.

Hon log och tog den innan hon drog den över mitt huvud. Jag slängde en blick på dörren så jag visste att jag stängt den. När jag såg att den var stängd gick jag närmare henne.

VEM STÅR I DÖRREN?

VEM VILL NI SKA STÅ I DÖRREN?

VAD KOMMER HÄNDA SEN?

BESTÄMDE MIG FÖR ATT LÄGGA UT KAPITLET ÄNDÅ, ÄVEN OM DET INTE KÄNNS SÅDÄR SKITKUL NÄR NI INTE HAR KOMMENTERAT :(

HOPPAS DET VÄNDER

KOMMENTERA!

1 kommentar? :o

förlåt om det kom sent men så här har det aldrig varit förut. Jag vet att förra kapitlet var trist men, vill ni inte ens ha mer? :0

Chapter 33: she´s just pretending?

- Du kommer inte släppa det va? Sa han. Hans tårar rann ner längst hans kinder. Jag skakade på huvudet. Det skulle aldrig funka.

- Men vem sa att det skulle komma ut? Sa han. Hans röst var tjock. Jag suckade, vad hade jag att förlora? Jo, massor...

- Selena...

- Hotade hon dig? Frågade jag. Ilskan höll på att ge mig ett utbrott snart. Men hur arg jag än var på Selena, fick det bara inte gå ut över Abby... Hon ryckte på axlarna och tittade ner på sina händer. Jag hatade när hon tittade ner på sina händer, dels för att jag inte visste vad hon tänkte och inte kunde ha någon anning när jag inte hade ögonkontakt med henne, och dels för att hon inte tittade mig i ögonen när jag pratade med henne. Jag satte tummen under hennes haka så hon tittade upp på mig. Hennes ögon var glansiga. Genast mådde jag sämre över att se hur rädd och sårad hon var. Jag hoppade så nära henne jag kunde och drog in henne i min famn. Hon besvarade kramen och lutade sin panna mot min hals.

- Jag lovar, det löser sg. Viskade jag och pussade henne på pannan. Hon svarade inte på en lång stund och efter ett tag blev jag orolig. Jag flyttade mig förskiktigt ifrån henne för att upptäcka att hon sov. Jag log lite och bar upp henne i min famn. Hennes huvud lutades mot min bröstkorg. Jag bar in henne till hennes säng och lade förskiktigt ner den tunna kroppen på den mjuka madrassen. Jag la täcket över henne och pussade henne på kinden.

- Jag fixar det här. Viskade jag mot hennes kind. Hon sov fortfarande lika änglalikt. Jag kunde inte få bort det där stora leendet på läpparna när jag släckte lampan.

Jag sneddade genom korridoren av rum för att komma fram till Selenas dörr. Jag bankade hårt till tre gånger. Efter några sekunder öppnade Selena dörren.

- Hej Justin. Log hon och log ett flörtigt leende. Jag fräste till och gick in genom dörren genom att knocka hennes axel lite.

- Vad är det älskling? Frågade hon. Hennes sockersöta röst kom fram som den alltid gjorde när hon visste att hon hade problem.

- Vi är fan inte ihop, jag gjorde slut med dig när du såg mig kyssa Abby. Jag fattar att du är arg och ledsen och sånt men är du helt jävla sjuk i huvudet?! Röt jag. Jag var förbannad över att hon skrämt och till och med slagit Abby. Hon hade rätt att vara ledsen men inte sinnessjuk.

- Jag vet att jag var dum Justin, förlåt. Sa hon. Hon gick upp mot mig och la armarna om min nacke. Jag suckade och puttade undan henne.

- Nej, du spelar bara för att slippa problem. Så in i helvete heller! Selena om du snackar det minsta om henne i pressen kommer jag fan göra livet surt för dig! Fräste jag. Genst blev hon tyst. Hon tittade ner i golvet innan hon fräste och knuffade upp mig mot väggen.

- Käften Justin, hur du än gör. Om din lilla hora kommer ut som hora, är det redan kört. Ingen kommer bry sig om vad jag har gjort, allas ögon kommer vara riktade mot Justin och hans hora. Eller vill du testa din teori? Hon hånlog mot mig. Det hon sa var sant. Ingen skulle bry sig om Selena, alla skulle titta på Abby. Jag ville inte såra henne på det sättet. Ställa henne inför allas ögon, ingen skulle bry sig om hon så var jordens snällaste, som hon är. De skulle bara se henne förflutna. Jag morrade och puttade bort henne från mig.

- Varför? Varför straffar du henne? Frågade jag. Slaget var förlorat, nu hade jag bara en chans, att snacka...

- Justin, jag försöker skydda dig. Jag tror inte hon är bra för dig. Sa hon. Jag kunde inte sätta fingret på det, men det kändes som om hon ljög.

- Det är något annat. Sa jag. Hon suckade och stampade löst med foten.

- Kanske, men Justin...

- Om det är att du är ledsen, fattar jag. Det är hårt att göra slut. Men... Du skadar ju dig själv också. Försökte jag. Genast blev Selenas ögon svarta kulor utav hat.

ÅÅÅ! JAG DAMPAR SÖNDER PÅ MIG SJÄLV FÖR ATT DET BARA BLIR KORT HELA TIDEN!

MEN DET KOMME RUPP SÅ SENT OCH JAG VILL INTE ATT NI SKA BEHÖVA VÄNTA SÅ OCH SÅ HAR JAG ANNAT ATT TÄNKA PÅ OCKSÅ :(

MEN DENNA VECKANS UPPDATERING KOMMER NOG INTE BLI HELT SUPER FÖR JAG HAR SPANSKA PROV SNART OCH MÅSTE PLUGGA.

NI ÄGER PÅ ATT KOMMENTERA OCH SÅ, SÅ JAG SÄTTER INGEN GRÄNS NU HELLER.

KOMMENTERA!<3

skriver

Håller på att skriva kapitlet nu och försöker göra klart det ikväll men vi får se. Tack till alla underbara läsare som fortfarande läser min novell trotts den hemska uppdateringen <3

inget kapitel idag :(

tyvärr så kommer det inte upp ett nytt kapitel ikväll. Ska ut och vara med några kompisar så hinner inte skriva klart :( Ni har kommenterat jätte bra och är sjukt glad men lovar att det kommer så fort jag kan imorgon! <3

Chapter 32: We just can´t

När jag kom in till mitt rum hade inte mycket ändrats sen jag lämnat det när Selena kommit på mig och Justin. Jag visste fortfarande inte hur Selena kommit på att vi var i just mitt rum? Jag skulle fråga honom senare, men just nu höll hungern på att göra mig galen. Jag satte på kaffe, trotts att jag hatade det, och började plocka fram fil och flingor. När kaffet var klart svepte jag det i en klunk. Jag drack bara kaffe för att vakna till, trotts att jag hatade smaken. När jag gick in till vardagsrummet för att äta min efterlängtade frukost, knackade det på dörren. Jag suckade och ställde ifrån mig maten och gick till dörren. Jag chockades över att det inte var Justin som stod där utan Selena...

Abbys Perspektiv:

- Selena? Sa jag helt förrvirad. Varför kom hon hit? Jag fattade ganska snabbt när hon knuffade in mig i rummet och steg in och smällde igen dörren efter sig. Okej, nu fattade jag. Ganska öppenbart att tjejen hatade mig efter som jag var slampan som haft ihop det med hennes pojkvän. Jag hann inte ens säga något innan hon knuffade upp mig mot väggen och ställde sig väldigt nära. Jag kunde se hatet skjutas ur hennes ögon.

- Om du så mycket som tittar på Justin igen är du död. Fräste hon och tryckte hårt upp mig mot väggen igen. Mitt huvud slogs mot väggen och jag tvivlade inte på att jag snart skulle få huvudvärk. Jag sa inget och bara tittade henne i ögonen och väntade på att hon skulle fortsätta.

- Fattar du? Jag vet saker om dig, låt det inte komma ut till pressen Abby. För vad skulle världen säga? Om det kom ut att Abby, Justin Biebers gitarrist är en hora? Tror du verkligen Scooter skulle låta dig stanna här då? Hon hånlog mot mig. Rädslan tog över min kropp. Det var inte värt det. Jag hade jobbat hårt för chansen man bara fick en gång i livet. Jag skulle inte klara av att mista den, även om det betydde att jag skulle mista Justin.

- Oj, skrämde jag dig lite där? Skrockade hon. Hon boxade hårt till mig över kinden och släppte taget om mig så att jag föll ner mot golvet.

- Vad i helvete håller du på med!? Hörde jag en välkänd röst ryta. Jag tittade upp för att se hur Jusitn sprang fram till mig.

- Är du okej? Frågade han oroligt. Jag nickade och kände hur smärtan sved över kinden. Justin behövde inte köra ut Selena eftersom hon redan gett sig av. Han lyfte upp och la mig i soffan. Min mage skrek fortfarande efter den där tallriken med mat som stog några meter bort, tyvärr hade jag annat att göra nu.

- Vi kan inte vara ihop, eller det vi är nu. Mumlade jag och tittade ner på mina händer.

- Vad sa hon? Sa Justin. Jag hade hört Justin prata med en så hård röst förut. Jag tittade upp på honom. Han ögon var vattniga och han bet sig i läppen.

- Sanningen. Sa jag och kände hur tårarna började falla längst mina kinder.

- Hon måste ha sagt något annat! Sa Justin. Han lät rädd, så liten. Jag skakade sorgset på huvudet och tittade ner på mina händer igen. Justin flyttade sig närmare mig och ställde sig på knäna så han blev lite längre än mig som fortfarande satt ner.

- Du sa att det var okej, att du var rädd men att det var okej. Sa han och tårarna började rinna ner längst hans kinder. Jag ställde mig upp på samma sätt som Justin, jag var fortfarande lite kortare än honom. Jag torkade bort hans tårar och tittade honom djupt i ögonen.

- Om någon får reda på det, Det jag gjort... Kommer jag inte få vara kvar här längre. Och hur ont det än gör, Justin, Jag får aldrig den här chansen igen... Jag hann inte säga mer innan Jusitn tog bort min hand från hans kind där jag låtit den stanna.

- Vaddå? Så du väljer helldre att få sitta och spela gitarr med Dan istället för att vara med mig? Jag trodde du kände som jag. Jag gillar dig jätte mycket, och du sa att du kände likadant, eller var det bara nån kul lek? Sa han. Jag reste mig snabbt efter honom.

- Nej Justin, det är ingen lek! Jag gillar dig, jätte mycket. Men om pappzen får reda på att jag varit en jävla hora vet snart hela världen om att du dejtar en hora. Jag kommer bli avkastad från turnén och allt kommer gå åt skogen. Sa jag. Jag kunde inte riskera allt det, och inte Justin heller. Han var ju tonårsidol, idol för tjejer som såg upp till honm. Vad skulle de säga, vad skulle de göra? Om han dejtade en hora?

- Jag bryr mig inte om det! Sa han. Nu skrek han nästan på mig. Jag hatade det och ryggade ett steg bakåt. Jag blev alltid lika rädd när folk skrek på mig.

- Men det borde du. Du är fan flickidol Justin, gott föredömme? Sa jag.

- Ja, du är världens snällaste som bara kommit på fel väg. Sa han lungt. Jag skakade trött på huvudet, varför fattade han inte?

- Justin, det är mycket värre än så. Men det hjälper ändå inte. Du ska ha en perfekt tjej som följde sina drömmar och uppfyllde dem. Som klarar allt. Det är inte jag. Sa jag och förtydligade genom att dra handen framför mig för att visa att jag inte var perfekt.

- Du kommer inte släppa det va? Sa han. Hans tårar rann ner längst hans kinder. Jag skakade på huvudet. Det skulle aldrig funka.

- Men vem sa att det skulle komma ut? Sa han. Hans röst var tjock. Jag suckade, vad hade jag att förlora? Jo, massor...

- Selena...

KORTKORTKORT...

TYVÄRR DAMPAR NÅGOT MED BLOGG.SE SÅ FÅR INTE IN NÅGRA BILDER :(

MEN FÖRSÖKER MITT HÅRADEST FÖR ATT KAPITLENA SKA KOMMA UPP, ERA KOMMENTARER HJÄLPER ALLTID! DET ÄR BARA MYCKET MED SKOLAN OCH ANNAT JUST NU

SÄTTER INTE UPP EN GRÄNS ÖVER KOMMENTARERNA NU MEN SNÄLLA! KOMMENTERA!

Chapter 31: Telephone

- Justin, jag vet inte om du vill fortsätta. Men det ser ut som om du hatar det du säger. Jag fattar att det blir hårt men, jag kan inte hjälpa att jag blev kär i idioten som alltid glömmer att sätta på alarmet på morgonen när han är i Stratford, går in i glassdörrar, sover med en nalle och är så kåt av sig att det inte går att fatta. Men det bara är så. Jag fixar det.

Att hon sa allt det där gjorde mig varminuti. Att hon mindes allt det där.

- Klarar du av det? Frågade jag till sist...

Det Justin nyss sagt skrämde mig. Jag ville inte stå inför allas ögon, bli dömd och uttittad. Att de skulle tycka saker om mig och veta saker om mig. Det skrämde mig, jag hade aldrig gillat att stå inför människor som mig. Spela gitarren var vad jag klarade av, de såg mig inte som någon annan än gitrristen då.

- Justin... Jag klarar det, men... Måste vi gå ut med det på en gång?... Liksom, inte så att jag inte vill va ihop med dig eller så men... Mumlade jag osäkert. Jag ville vara med Justin, inte Justin Bieber. Jag hatade tanken på att behöva utstå hat från hans fans och att pappz skulle snoka i mitt liv.

- Nej, och jag säger inget till någon förens du känner dig redo. Sa han och kysste mig mjukt på pannan. Jag nickade. Tills slut lutade jag mig bakåt i soffan och blundade.

- Är du okej? Hörde jag Justin säga. Jag öppnade trött ögonen och mötte hans blick. Den speglade oro, av någon anledning. Jag nickade bara och drog en hand genom mitt hår, det var bara mycet att ta in.

- Det är bara en del att ta in. Sa jag och gnuggade liv i mina ögon. Det hjälpte inte utan gjorde bara att det sved i dem.

- Kom. Sa Justin mjukt och öppnade sin famn så jag kunde krypa in. Jag gjorde det inom kort och gjorde så gott jag kunde för att inte han skulle få ont om jag råkade armbåga honom i revbenen eller något. Jag lutade min panna mot hans hals och slöt ögonen. Jag kände hur hans fingrar försiktigt smekte min kind.

Jag vaknade upp av att någon bredvid mig rörde sig. Jag tittade åt sidan och såg Justins rofyllda ansikte. Jag kunde inte låta bli att le, han såg verkligen ut som ett litet barn när han sov. Jag gjorde som han gjort på mig kvällen innan. Lät baksidan av mina fingrar smeka hans kind. Hans ögonlock fladdrade till lite innan hans ögon slogs upp och hans gyllenbruna blick mötte min.

- God morgon. Log jag. Han log tillbacka och satte sig upp med hjälp av sin armbåge.

- Har jag berättat för dig att du är vacker. Sa han. Jag kände hur blodet åkte upp i kinderna på mig och gav mina kinder en röd färg. Jag tog en kudde och gömde mitt ansikte så han inte kulle se det.

Han log och drog ner kudden och hans fina leende vägrade lämna hans ansikte.

- Göm dig inte när jag sägar att du är vacker. Sa han och lät sin tumme glida under min haka. Han lät sin hand sänkas neråt innan han flätade ihop våra fingrar. Jag flyttade mig närmare honom och drog lite i hans låga lugg.

- För att inte tala om hur vacker du är. Log jag och kunde inte låta bli att fortsätta pilla lite med hans lugg. Till slut tog han min hand och kysste försiktigt mina fingrar.

- Vad är klockan? Frågade han. Jag drog mig lite ifrån honom så jag kunde kolla min mobil.

- 06.06. Sa jag och lutade mig mot hans bröstkorg.

- Min favotid. Log han och kysste mig. Jag skrattade lite under kyssen, pervo.

- Inte min. Sa jag och slog upp mina ögon för att se om han också slått upp dem. Det hade han.

- Vad är din favorit tid? Frågade han. Våra läppar var så nära att hans nuddade vid mina varja gång de rörde sig.

- 11.11. Log jag. Vi skulle precis kyssas igen när Justins mobil ringde. Han suckade och tittade upp från mina ögon. Han kollade på displayen, Scooter. Han suckade igen innan han svarade. Jag orkade inte lyssna på samtalet, det var väl bara om någon konsert eller något. Jag lutade trött huvudet mot en av alla kuddar i Justins säng. Samtalet tog lång tid och jag började tröttna på att bara sitta i sängen. Jag reste mig upp och gick till köket och drack ett glas vatten. Jag var hungrig men detta var Justins rum och jag var obekväm i att gå i hans kylskåp och sånt.

Efter yttligare en halvtimme var jag verkligen hungrig, men jag ville ändå inte gå i hans kylskåp. Justin pratade fortfarande i telefon. Jag suckade och började gå mot dörren. Jag öppnade den och gick till mitt rum istället.

FÖLÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅT ÖVER ATT DET TAGIT SÅ LÅNG TID ATT FÅ UPP DETTA KAPITLET!

SKA BÄTTRA MIG SÅ DET KOMMER UPP ÅTMINSTONDE ETT KORT VARJE DAG. HAR REDAN BÖRJAT PÅ DET ANDRA KAPITLET SÅ DET INTE SKA HÄNDA IGEN.

HAR STUDIEDAG IDAG SÅ JAG SKA SKRIVA HELA DAGEN SÅ JAG HAR ÅTMINSTONDE ETT KAPITEL FÖRBERRET.

FATTAR ATT JAG TAPPAT MASSA LÄSARE MEN NI SOM ÄR KVAR ÄR VERKLIGEN UNDERBARA!

5 KOMMENTARER FÖR NÄSTA<3

KOMMENTERA!

Chapter 30: Are you going too make it?

- Abby! Ropade jag igen och sprang fram till henne, hon stog vid dörren och var på väg att öppna den. Hon vände sig om mot mig och innan hon hann säga något tryckte jag mina läppar mot hennes. Först besvarade hon den inte, men efter några sekunder kände jag hur hennes hand letade sig upp bakom min nacke och hur hon drog lite i mitt hår. Precis när vi skulle avsluta kyssen öppnades dörren och Selenas ögon betraktade våran heta kyss-scen.

Selena stod där med öppen mun och stirrade på oss. Justin hade hoppat ifrån mig när någon kommit in. Ingen sa något. Selenas blick flackade mellan mig och Justin innan hon suckade och återgick till sitt naturala ansikte. Så kom jag på en sak. Vi var i mitt rum. Hur hade Selena kommit in hit?

- Hora, stick. Fräste hon ilsket. Jag stelnade till.Stöddiga jag kom direkt fram.

- Tyvärr Selena, jag bor här. Sa jag och drog handen över rummet för att förtydliga mitt budskap. Selena suckade och tittade på mig med en dödande blicken.

- Gå. Sa hon. Jag gled ut ur rummet och gick ut ur hotellet. Var vi höll hus var topphemligt men jag såg inga kameror eller mobiltelefoner riktade mot mig. Jag började gå ut och tog en runda kring området. Det var som en liten by här och väldigt gulligt. Jag hittade bara en klädbutik och kunde inte hålla mig från att gå in. Där inne fanns inte direkt några märkeskläder men väldigt gulliga kläder ändå.

Jag började gå runt bland kläderna innan jag hittade en jätte söt klänning. Jag kollade prislappen. Pappa hade skickat med mig en del pengar så jag hade råd med den. Den kostade bara 50 dollar. Jag skyndade in till provrummen när jag fick ett sms.

Från: Justin

Var är du? :o

Till: Justin

Por favor, en butik i byn :)

Jag skickade iväg sms:et och väntade inte på svar. Jag provade klänningen på. Den var faktiskt jätte söt på mig. Jag snurrade några ggr innan jag inte kunde hålla mig innan jag bestämde mig för att köpa den.

- Abby? Hörde jag en välbekant röst ropa på mig. Jag gick ut ur provrummet med klänningen på.

- Här. Log jag. Justins blick fastnade på mig och tittade på mig från top till tå.

- Söt. Log han. Jag log tbx och kände hur glädjen steg inom mig.

- Jag vet, men den är inte du vet, ballerina va? Frågade jag osäkert. Jag tittade ner på kjolen som såg ut som en ballerina kjol.

- Jag pratade inte om klänningen. Sa Justin. Han hade gått upp mot mig och la sina händer på mina höfter. Jag tittade generat åt ett annat håll.

- Men klänningen är helt okej den också. Log han. Jag sneglade upp mot hans ögon och mötte hans blick. Jag log osäkert och la armarna om hans nacke. Hans bruna ögon dödade mig. Gillade han mig? Eller kysste han mig bara för att?

- Tack, men du ska inte säga något om att vara vacker. Log jag. Hans sneddade leende växte en anning innan han lutade sin panna mot min.

- Byt om nu. Sa han och pussade mig på nästippen. Jag log och släppte motvilligt greppet kring hans nacke för att gå in i provhytten igen.

- Jag kan ta klänningen till du är klar. Hörde jag utifrån hytten.

- Du får komma in och hämta den. Svarade jag. Jag kunde se framför mig hur hans leende växte och jag hade rätt för inom några sekunder stod Justin inne i provhytten tsm med mig. Jag räckte honom klänningen och han log innan han tog den och gick. Jag hade bara haft BH och byxor på mig när han kommit in. Jag suckade när jag såg mig själv i spegeln. För ett tag sedan hade man kunnat se mina revben. Nu såg man bara konturerna. Jag suckade när jag drog på mig tröjan och gick ut till Justin. Men han stod inte där. Jag tittade mig runt omkring. Jag såg honom inte. Tänk om allt bara var ett spel? Samma spel som för tre år sen? Tänk om det var så? Tusen tankar spreds i mitt huvud när jag gick ut bland kläderna för att finna honom vid kassan. Jag suckade lättat. Han stod inte där med ett hånande flin på läpparna. Jag får inte tänka så om honom. Han var inte sån.

- Var är klännigen? Frågade jag. Jag skulle ju köpa den. Han räckte mig en kasse. Jag tittade ner i den och där låg klänningen prydligt ihopvikt.

- Justin! Betalde du för den!? Tjöt jag. Han log bara finurligt och la en arm om mina axlar när vi började gå ut.

- Som en mini bonus. Du får pengarna sen på hotellet. Log Justin och tittade ner på mig.

- Va? Justin, nej det är okej. Du behöver inte betala. Sa jag.

- Jo? Sa han och tittade förvirrat ner påmig.

- Varför kysste du mig? Sa jag, attbropå inget... Justin tittade besvärat på mig och kliade sig i nacken.

- Jag gillar dig. Mumlade han. Magen tog ett stort skutt och vägrade sluta hoppa. Sa han verkligen det där? Se MR: Perfekt verkligen att han gillade mig? Jag var så långt ifrån perfekt man kunde komma och ändå gillade han mig? Det skuttade runt i magen och vägrade sluta

- Jag gillar dig också, och därför vill jag inte att du ska betala. Sa jag och tittade upp i de nötbruna ögonen. Samma ögon som jag tittat in i för 2 år sen. Samma fina färg. Jag hatade tanken på att jag gillade honom, han kunde och skulle antagligen såra mig igen. Det finns ingen chans att jag är the-one för honom. Han ska ha en fin tjej som är perfekt. Jag är allt annat än perfekt...

- Sa du precis det där? Frågade Justin. Hans blick som studsat ner på sina skor när vi haft ögonkontakt för länge tittade hoppfullt upp i mina. En liten gnista jag inte sett på hur länge som helst tittade fram i hans ögon.

- Ja, och jag ångrar inte ett ord. Sa jag. Jag kunde inte hålla mig längre utan tog det sista steget som bara var några centimeter mellan oss för att sammanföra våran läppar. Varför var han så bra på att kyssas? Han läppar var menade för mina, det dödade mig att veta att jag inte gjort detta på 2 år sen idag. Mina hand letade sig upp mot hans nacke och tryckte hans läppar närmare mina. Hans hand letade sig ner länst min rygg. Jag kände hur nackhåret reste sig av hans berörning. Hans hand stannade vid min korsrygg och tryckte mig kropp närmare hans.

Jag måste vara helt dum i huvudet. Jag står här och kysser tjejen jag bryr mig mest om i hela världen mitt på en gata i ingen stanns. Vem som helst skulle kunna ta en bild och då var det kört. Jag ville inte att hon skulle behöva riskera sitt privatliv förens hon var säker på att hon ville vara med mig. Det funkar inte....

Motvilligt avslutade jag kyssen och lutade min panna mot hennes.

- Vi måste komma härifrån, om de ser oss har du inget privatliv längre. Sa jag och började gå med henne mot hotellet. Jag var rädd nu, rädd att någon såg oss. Jag började hålla avstånd ifrån henne.

När vi kom till hotellet var det två meters avstånd mellan oss. Jag hade inte gett henne en blick förens vi kom in i det stora hotellrumet. Det var renstädat här inne. Ingen skulle någonsin kunna tro att en kille som precis varit otrogen mot sin flickvän bor här. Jag vände mig om för att inte möta ett par vackra blå ögon. Abby var inte bakom mig. Vad hade hänt med henne? Hon var bredvid mig när vi var i hissen. Jag mindes det för jag hade sett hennes vackra nästan svarta hår i hisspegeln. Jag tittad emig runt omkring för ett spår av att hon varit här inne men det fanns inget. Jag skyndade till hennes rum och bankade på rummet. Efter tre bankningar öppnades dörrean av Abbys vackra kropp. Jag lät min blick följa hennes hand, upp längst armen, över axeln, låta blicken flyta över hennes perfekta läppar för att sedan möta hennes blick. Mitt hjärta stannade upp när jag såg att hennes ögon var vattniga. Varför var hon ledsen?

- Abby... Skyndade jag mig att säga men hon avbröt mig.

- Är jag bara Selenas ersättare? En av alla andra? Henens röst var tjock och rädd. Som om hon inte väntat sig behöva ställa den frågan.

- Nej Abby, Varför... Ännu en gång avbröts jag av Abbys underbara röst som nu var tjock och darrig.

- Du tittade inte ens på mig. Är det verkligen så hemskt att bara gå bredvid mig? Hon var på väg att säga mer men hennes röst bröts och tårarna började rinna ur hennes ögon. Jag ville bara dunka huvudet i väggen. Hur kunde jag gjort så. Inte ens titta på henne? Jag hade precis sagt att jag gillade henne och hon hade sagt det samma till mig. Tacken hade varit att låta henne känna sig ignorerad och ensam.

- Nej Abby, Jag kan förklara. Men snälla, låt mig komma in. Bad jag. Jag ville inte förklara allt det där ute i en hotellkorridor. Hon nickade och flyttade sig lite åt sidan så jag kom in i rummet som var precis likt mitt.

Vi satte oss i soffan och jag tittade henne djupt i ögonen. Nu skulle jag behöva säga det en gång till. Något jag hade sagt till alla mina flickvänner och blivande flickvänner. Men denna gång kändes det annorlunda. Nu hade jag redan utsatt Abby för mycket, mer än vad jag ens vet om antar jag också.

- Jag kan inte kyssa dig på en gata närsomhelt. I mitt liv går jobb och kärlek på olika scheman liksom. Jag kan inte avbryta ett samtal med Scooter för att prata med dig på telefon. Jag vet att det låter hemskt och jag vet, det är hemskt att behöva putta bort de man älskar för att skydda dem. Men jag klarar inte av att se dig utstå det så många av alla mina andra vänner fått utstå. Ryan och Chaz har tjejer efter sig som kan göra vad som helst för mitt telefon numer. Folk utnyttjar en och jag kan inte se det hända dig. Du kommer förlora ditt privatliv. Liksom, fansen är helt amazing, men många av dem är hemska mot mina flickvänner. Jag vill inte att du ska tro och ta åt dig av det. Jag vill inte att det ska skada dig...

Att hon sa allt det där gjorde mig varminuti. Att hon mindes allt det där.

- Klarar du av det? Frågade jag till sist...

LAMT SLUT JAG VET MEN VAD SKA MAN GÖRA?

HOPPAS NI INTE HATAR MIG FÖR ATT KAPITLET BLEV SÅ SEEEEEEEEEEGT OCH TRIST

VAD VILL NI SKA HÄNDA?

8 KOMMENTARER FÖR NÄSTA :D

KOMMENTARER

Chapter 29: Busted

- Du skulle bara våga! Sa Justin. Han hade en tallrik som sköld och inget vapen. han var helt neddränkt i smör, mjöl, kakao och socker. Jag kastade mjölet på honom och sprang sedan iväg för att slippa mer mat kastad på mig. Inne i sovrummet fick Justin tag på mig och brottade ner mig på golvet. Han kletade in flytande smör i ansiktet på mig. Efter att han skrattat ondskefullt böjde ha sig ner och slickade mig på kinden.

- Sexigt. Log jag.

- Smaskigt. Log han. Jag undrar om han hade någon anning om hur otroligt sexig han var.

- Du behöver en dusch. Sa jag och drog bort lite äggskal ur håret på honom.

- Bara om du duschar med mig.

- Jag trodde vi skulle vänta tills ikväll? Sa jag och höjde ögobrynen. Jag sa det bara för att retas, han skulle bara veta hur gärna jag ville duscha med honom.

- Om jag inte kan det då? Sa han. Hans ögon var så himla allvarliga. Flinet spreds på mina läppar och jag nickade.

Vi ställde oss upp utan att avbryta ögonkontakten. När han plötsligt tog ett steg fram och pressade upp mig mot väggen 2 meter bakom. Våra kroppar trycktes hårt mot varann när jag kände det. Justins läppar mot mina. Den där känslan som jag känt för 2 år sen kom tbx igen. Aldrig skulle jag glömma hur det sprängdes i min mage och hur knäna blev svaga. Jag kände samma sak igen. Sexiga bitch, varför var du tvungen att få mig att bli kär i dig igen. Han tunga slickade mina läppar och jag öppnade munnen vilket ledde till grovhångel.

Vi började backa mot badrummet. Väl där inne tryckte han upp mig mot väggen.

- Säker på att du vill det här? Mumlade han mot mina läppar. Skojade han med mig? Killen jag inte kunnat släppa på två år vill ligga med mig? Jag besvarade frågan genom att dra av honom tröjan. Ett leende spreds på hans läppar när han övergick till att kyssa mig på halsen. När han träffade mitt nyckelben kunde jag inte hålla inne ett stön. Det var det värsta stället som fanns enligt mig, min svaga punkt. Jag kände hur han flinade medans han fortsatte uppåt mot min hals igen. Han händer letade sig neråt mot mina byxor och han knäppte lätt upp dem. Innan jag ens han dra av något mer av hans plagg stod jag där i BH och trosor. Jag gillade inte rangordningen han satte oss i. Nu hade han kontrollen och jag var van vid att ha kontrollen. Jag drog snabbt av honom hans byxor. Han hade fortfarande på sig en silverkedja runt halsen men det orkade jag inte bry mig om. Inte han heller för han hade fullt upp med att kyssa mig på halsen och låta sina händer smeka varje centimeter av min kropp. Han knäppte upp BH:n och slängde iväg den till något av hörnen i rummen. Nu kom vi till något som var lite av en lek för mig. Vem tog av sig de sista plagget sist? Jag brukade alltid dominera här men ibland kom det män som gick in i leken och gjorde det roligt. Jag drog naglarna över Justin abs och tittade ner mot kalsongkanten innan jag mötte hans blick. Jag skrockade och knuffade undan honom innan han hann dra av mig trosorna. Jag tryckte sedan upp honom mot väggen och drog av han kalsonger. Inom kort hade han dragit av mina trosor och vi stod i den varma vattenstrålen.

- Du är så vacker. Viskade han i mitt öra medans han tryckte våra kroppar närmare varann.

- Ska du säga. Sa jag och stönade lågt när ha kom åt min svaga punkt. När han sedan började nafsa på huden över nyckelbenet höll jag på att falla ihop av njutning. Jag knuffade undan honom och tryckte upp honom mot väggen ist. Han la en hand bakom min nacken och kysste mig. Jag besvarade kyssen och drog handen genom hans blöt hår. just när han skulle tränga in i mig hörde jag ett ljud från andra sidan väggen. Justin hörde det också och vi båda slutade tvärt med vad vi höll på med. Jag hörde Selenas röst där utefrån.

- Justin! Ropade hon. Hon var på väg hit! Vi skyndade oss ut ur duschen. Jag samlade ihop mina kläder och gömde mig i badkaret. Tack och lov hade badkaret ett draperi så jag drog för det och hoppades att Justin kunde få Selena att gå ifrån badrummet.

- Jag duschar, kommer snart. Ropade Justin. Jag hörde hur han skyndade sig för att dra på sig kläderna på sin blöta kropp.

- Vill du ha hjälp? Hörde jag Selena säga sexigt där ute. Jag himlade med ögonen. Äcklad över vad jag hört dem göra och ändå var stromkär i Justin. Bara de inte gjort något här inne.

- Nej, jag är klar. Hörde jag Justin säga och hur dörren låstes upp.

- Vad synd. Men vi har en del tid på oss, vad vill du göra? Frågade han. Jag hörde typ hur sliskig och på hon såg ut.

- Nej, Jag är inte på humör. Svarade Justin bara och jag hörde hur de tsm lämnade rummet.

Det hade gått 10 minuter men ingen Justin hade setts till. När jag började tappa hoppet öppnadess dörren och Justin klev in. Jag hade dragit på mig kläderna i badetkaret och var fullt redo för att gå.

- Förlåt för att det tog sån tid, hon...

- Nej, det är okej. Avbröt jag honom och log innan jag klev ut ur badkaret och började gå mot dörren.

Jag lät henne gå förbi mig. Jag drog in ett djupt andetag. Nu eller aldrig.

- Abby... Började jag. Hon vände sig om och tittade på mig. Hennes vackra blå ögon stirrade in i mina och gjorde mig helt pirrig. Hur kunde man vara så perfekt och inte veta om det?

- Jag har liksom velat berätta en grej för dig. Men det har aldrig kommit fram. Dels för att jag är feg och inte vågar, och dels för att jag tror att du inte känner samma sak men.... Det sista kom inte fram. Hon gick ett steg närmare mig och tittade på mig och svarade.

- Men? Sa hon. Jag suckade. Orden fastnade på tungan. De kom inte fram. Jag gjorde så gott jag kunde men de kom bara inte fram.

- Justin? Frågade hon igen. Men fick inget svar. Hon suckade och gick besviket ifrån mig. Det kändes otroligt att hon var besviken. Varför var hon det? Gillade hon mig också? Jag bestämde mig för att chansa.

DE FLESTA AV ER VILLE JU ATT SELENA SKULLE UPPTÄCKA DEM

FÖRLÅT OM DET INTE LEVDE UPP TILL ERA FÖRVÄNTNINGAR MEN NI FATTAR INTE HUR SVÅRT DET ÄR ATT SKRIVA EN SEX-SCEN!

FÖRLÅT FÖR ATT DET INTE KOM BILDER TILL DETTA, MEN DET HAR HÄNT EN GREJ HEMMA SOM GÖR DET SVÅRT ATT KONCENTRERA SIG...

NI HAR KOMMENTERAT AS BRA OCH MÅSTE EVRKLIGEN BLI BÄTTRA PÅ ATT SKRIVA OFTARE MEN SKOLAN TAR UPP SÅ MKT TID

9 KOMMENTARER FÖR NÄSTA!

KOMMENTERA!

Chapter 28: onley with you

- Gör du det fortfarande? Frågade jag lite avvaktande. Hon tittade mig inte längre i ögonen utan stirrade bara ut i tomma intet. Hon ryckte på axlarna utan att ge mig en blick.

- Jag har inte gjort något sånt sen jag kom hit. Sa hon och bet sig lite i läppen. Kanske var det helt idiotiskt trotts allt... Men ibland vill man vara lite idiot.

Justin verkade vilja något, men jag ville inte ta förhastade slutsattser. Det skulle kanske bara bli fel.

- Skulle du... asså vi?.... ehm... Sa han osäkert. Jag var van vid nervositet vis själva frågan. Jag kände igen stamandet och hur han oroligt kliade sig i nacken.

- Ha sex? Fyllde jag i. Jag blev genst hor-Abby. Som även ibland blev kallad Abril, det lät mer exotiskt och spännande som hora.

- Aa, vad var det du sa att du brukade få? 150 dollar? Du får 200. Sa han. Nu vågade han möta min blick.

- Sure. Men var och när? Sa jag självsäkert. Detta var ett område jag kände mig trygg i, här hade jag kontrollen.

- När vi kommer till hotellet, mitt rum, när alla gått och lagt sig. Sa han. Jag nickade, det var en bra ide att ta det så sent, ingen skulle höra.

- Okej, första natten?

- Japp. Sa han. Han tittade mig i ögonen och gav mig ett snett leende. Han var fortfarande min gamla Justin. Sexet förändrade inget för mig. I sängen var jag Abril, utanför var jag Abby. Jag log lite när jag tänkte på att jag och Justin faktiskt skulle göra det. Under de här dagarna hade jag fått starka känslor för honom och att få ligga med honom stod högt på önske-listan.

Dagarna gick och plötsligt satt vi på planet på väg till skottland där vi skulle vara i två dagar och sedan åka vidare. Ikväll skulle jag och Justin ligga med varann. Vi hade inte snackat så mkt om det, vi bettede oss som två bästisar och satt nu bredvid varann på planet.

- Jag har ett krav inför ikväll. Viskade Justin in i mitt öra. Jag tittade nyfiket på honom och nickade.

- Inget smink. Sa han och log. Jag suckade och himlade emd ögonen, så typiskt honom... Vi hann inte snacka så mkt mer förens Liam kom och klämde sig ner emellan oss.

- Vad snckar ni om? Frågade han glatt. Och vickade på ögonbrynen.

- Inget. Sa både jag och Justin snabbt. Kanske lite för snabbt för Liam tittade misstroget på oss.

- Jaja, ni får väl hålla det för er själva. Men du Abby, är du upptagen ikväll? Tänkte titta på film. Log han. Jag hade tillräckligt med vett för att fatta att den kvällen inte skulle inehåll så mycket film.

- Tyvärr, jag ska sova. Jag är as trött. Sa jag och lutade mitt huvud mot väggen. Jag hade gärna lutat den mot Justin men tyvärr så satt en stor klump kallad Liam ivägen. Han och Selena skulle passa tänkte jag. Lika närgångna båda två. Jag visste föresten att Jusitn och Selena inte gjot slut, men jag hade varit med massor av otrogna män/killar/gubbar. Att vara slampan som förstör ett förhållande är inget nytt för mig. Men jag skulle inte kunna fixa att göra Justin olycklig, men jag ville detta, och han med så varför inte? Mina ögonlock blev allt tyngre och till slut somnade jag. Jag vaknade av en varm hand mot min axel. När jag öppnade ögonen så tittade jag in i Justins nötbruna.

- Time to wake up. Log han. Jag drog in en djup suck och satte mig ordentligt.

- Förbereder mig bara för ikväll. Sa jag kaxigt medans jag knäppte upp bältet. Justin skrattade och skakade lite på huvudet.

- Du är sjuk. Skrattade han och pussade mig på kinden. Fjärilarna dundrade los i magen på mig av bara hans beröring.

På hotellet fick jag ett rum två dörrar från Justin. Han rum var störst men mitt var inget att gömma under mattan heller. Jag gick runt i rummet och tittade mig chockat omkring.

- Gillar du det? Frågade en välkänd röst plötsligt. Jag vände mig om och såg Justin stå i dörröppningen.

-Du lämnade dörren öppen smartas. Log han. Jag skrattade.

- Med gjorde väl dig glad? Sa jag och la huvudet på sne. Så här hade vi hållt på ett ganska bra tag, låtsades som inget trotts att båda visste mkt väl att vi blivit mer än vänner sen den där kvällen på busstaket. Vi var inte heller ihop, KK helt enkelt. Vänner-utan-känslor. Tyvärr hade jag redan känslor för honom, men han var omöjlig att få. Han hade 557646237847489573478 Beliebers som förtjänade honom mycket mer än mig.

- Hur har du råd med allt det här!? Utropade jag och tittade mig runt omkring i rummet.

- Hårt arbete baby. Log han. Jag tittade förvånat på honom men sen log jag och tittade på honom med "really-due-really?"-blicken.

- Vänj dig. Log han och gick in till köket. Jag himlade med ögonen och gick efter honom. Inne i köket var det stort och luftigt. Mat fanns redan i skafferiet så jag fick en ide.

- Vi bakar! Ropade jag.

- Va? Frågade Jutin och tittade oförstående på mig.

- Vi bakar! Log jag igen. Han skrattade och nickade. Vi tog fram ingredienserna till kladdkaka.

- Du suger på det här! Skrattade jag när Justin ständigt fick sticka ner handen i smeten som ännu bara innehöll ägg och äggskal.

- Det är här ju typ rea-ägg! Ingen kvalitet! Surade han på skoj. Jag skrattade och skvätte mjöl i ansiktet på honom.

- Oops, ingen kvalitet på mjölet heller. Skrattade jag och tittade honom i ögonen. Han skrattade och innan jag hann blinka hade jag smör i hela ansiktet.

- Kvaliteten duger ju inte på detta! Log han ondskefullt. Jag drog bort lite smör ur ansiktet med händerna och hoppade inom kort på honom.

- Du är så illa ute Bieber! Tjöt jag när jag gojsade in ägg i håret på honom. Vi skrattade och matkriget var igång. Jag tog en bricka som sköld och en sked som jag stack med mjölpåsen.

- Sexigt. Log jag.

- Smaskigt. Log han. Jag undrar om han hade någon anning om hur otroligt sexig han var.

- Du behöver en dusch. Sa jag och drog bort lite äggskal ur håret på honom.

- Bara om du duschar med mig.

KOMMER ABBY DUSCHA MED JUSTIN?

VAD VILL NI SKA HÄNDA?

NI FICK DENNA FÖR TIDIGT FÖR JAG KOMEMR VARA MED KOMPISAR RESTEN AV DAGEN FÅ SNJUT, NI FÅR INET EMR FÖRENS IMORGONKVÄLL :D

YES, IAM EVIL

8 KOMMENTARER FÖR NÄSTA!

KOMMENTERA!

Tidigare inlägg