Pattie drog in mig till den stora "forever 21" affären. Jag tittade på Pattie som såg drömskt på de nya kollektionerna för ungdommar. Jag förstår henne. Det är underbara klänningar och vanliga sexiga kläder. Hon måste verkligen saknat sådana kläder när hon fått Justin. Hon kunde inte gå på baler och känna sig underbart vacker eller sexig i ett par tajta jeans och tröjor med U-ringning när hon hade en liten bebis att ta hand om. Jag tyckte synd om henne som blev tvungen att se sina vänner gå på baler och leva det normala livet. Men så tänkte jag på hur det hela vände sig. Justin hade en talang som världen chockades av och gjorde att både han och hans mamma fick flyga jorden runt och gå på award efter award. Jag log lite när jag tänkte på hur allt hade vänt sig. Tjejen som inte kunde gå på balen fick världens finsate och mest talangfulla son som chockade världen och för att inte tala och världens tjejer. 

- Var finns klänningarna? Log jag. Pattie ryckte till, förvånad över att jag stod kvar där jag stod, eller något sånt. Hon ledde mig till en avdelning där vackra klänningar fyllde varje meter. Paljetter, glitter, pärlor eller bara vanligt vacker tyg tog över mina ögon och jag visste inte var jag skulle börja. Jag började plocka klänningar och Pattie gjorde det samma. Hon frågade om min storlek och jag sa den medans jag letade efter rätt storlek på en röd klänning överklädd med spets som säkert skulle passa fint med mitt svarta hår och mörkare hud. Jag var ju halvspansk och hade en lite mörkare hudtyp än alla svenskar jag växt upp med. Men inte mycket, bara en nyans. 

 

Jag kastade mig in i ett av de stora provrummen för att prova klänningarna jag ryckt åt mig. Den första jag plockade fram hade en extrem V-rigning som gjorde att man såg lite mer av brösten än vad som är vanligt på lite lämpligare V-ringade klänningar. Jag speglade mig och gillade hur färgen föll in med min hud och hårtyp. Tyvärr reagerade inte Pattie lika bra som jag på den när jag klev ut.

- Haha! Det skulle Justin gilla! Skrattade hon. Det var inte sarkastiskt utan mer som ett " Justin-skulle-gilla-det-men-jag-skulle-aldrig-låta-dig-visa-dig-framför-min-son-klädd-så-där-,även-om-han-skulle-älska-det". 

- Så ska vi ta den? Frågade jag, oförstående över skämtet hon precis dragit.

- Nej gumman. Tyvärr, Du ska ha lite självrespekt. Log hon och blinkade. Jag suckade och fnittrade lite. Innan en sten tyngde ner min mage. Självrespekt? Det var något jag aldrig haft...

Jag provade en lila klänning med mindre U-ringning. Men jag gillade den inte alls. Färgen var hemsk mot min hud och skar sig mot min hårfärg. Pattie tyckte det samma. Sedan provade jag en svart klänning Den var vacker. Underbar form mot min tyvärr lite bredare kropp men det kändes som en begravningsklänning.                                                     - Lite baegravning. Messade jag när jag kom ut till Pattie. Hon nickade och skickade in mig för att prova en ljusblå klänning. Jag älskade den från början. Den var klädd i spets över ett tunt ljustblått tyg med ett brunt bälte kring midjan. Jag gick ut till Pattie som höll med om att den var vacker. 

- Tror du Justin kommer gilla den? Frågade jag osäkert. Han kanske gillade den rosa porfavor klänningen mer?

- Hjärtat, Han skulle gilla en sopsäck bara den satt på dig. Log hon. Jag log tillbacka och kände mig bättre till mods.

- Du kan vara lugn. Jag ska inte bli Lagy gaga. Log jag. Pattie skrattade åt mitt skämt och skickade in mig för att dra av mig klänningen och komma ut från provrummet. Jag kunde inte låta bli att jämra mig lite över att jag inte hade några passande skor tyst för mig själv. Det hade verkligen varit fint med ett par vita lagom klackade skor till  klänningen. För att inte tala om att det inte skulle bli så stor längd-skillnad mellan mig och Justin då. Men jag hade inte pengar till en ny klänning och ett par skor. Jag drog på mig mina byxor och gick ut ur provrummet med ett leende på läpparna ändå. Pattie skulle inte beskymra sig över en sån lite små grej som nya skor. 

- Gumman, Jag tror jag glömde min väska borta vid klänningarna. Kan skynda iväg och hämta den? Log Pattie. Jag nickade. Hon tog klänningen och lät mig skynda till och började leta efter Patties väska. Hur kunde hon vara så klantig och glömma den? Jag kunde inte hitta den någonstanns! Det skulle bli jobbigt om någon stulit hennes väska.

- Letar du efter den här? Hörde jag en välkänd röst bakom mig. Liam? Jag vände mig om för att möta Liams blick. Han höll i Patties väska och dinglade retsamt med den i handen. Jag tjöt lyckligt till och kastade mig om halsen på honom.

- Tack, tack, tack, tack, tack, tack, tack, tack! Sa jag och tog väskan. Han skrattade och log flörtigt mot mig.

- Kan man få en kram som tack? Log han. Han tog ett steg framåt.

Han trodde väl att det skulle se sexigt ut eller bara lekfullt hotsamt ut men jag kände till de knepen. Jag suckade lite på skämt och gav honom en kram.