Jag var snabbt vid hennes sida och stötte upp henne för att hon inte skulle falla. Jag lade min hand på hennes höft så jag kunde stötta upp henne ordentligt och log stöttande mot henne. HOn la armen om mina axlar och besvarade leendet. Som om det inte varit nog med drama de senaste dagarna. Vem dyker inte upp i dörren? Jo, Selena...

---

Ashley fattade att Selena skulle få ett utbrott om hon inte reagerade och lutade sig snabbt ifrån mig. Jag blev rädd att hon skulle falla till golvet och slå i huvudet igen. Men hon fick tag i väggen och lyckades stödja sig på den. Selena såg däremot inte lika lugn ut som Ashley. Det såg ut som om hon gärna slått till Ashley. Jag ville inte ha henne skrikande på mig på hotellet igen. Det var bara för jobbigt. Vi bråkade dag som natt och sällan kunde vi hålla sams. Jag gick fram till henne och sträckte fram en hand. Som om hon var en aggresiv hund.

- Selena, snälla lugna dig. Det händer inget här. Lovade jag och tittade bedjande på henne. Om hon skulle få ett utbrott visste jag verkligen inte vad jag skulle göra. Varken jag eller Ashley ville nog se det. Eller höra vad hon hade att säga för den delen.

- Inget händer!? Du lägger handen om tjejen du dissade mig för? Justin jag trodde dig när du sa att det hände en olycka men detta ä ju bara löjligt. Och vad gör hon såhär tidigt på morgonen? Hon sov väl inte hos dig va? Eller sova kanske är fel ord. Jag menar hon håller väl... Mer han hon inte innan jag inte orkade höra mer. Visst hon kunde gnälla på mig. Att glömma Selena var hemskt men jag kunde inte hjälpa att Ashley skadade sig. På samma sätt nu, vad skulle jag gjort? Bara låtit henne falla?

- Selena lägg av. Hon trodde det var frukost här för det var det igår. Jag hade armen om henne för att hon var nära att ramla och du vet vad som hände igår. Fräste jag trött till henne.

- Du verkar ha svar på allt Justin. Men hur vet jag att det inte bara är lönger? Snäste hon tillbaka. Jag suckade och drog handen genom håret.

- För att vi är ihop och du borde lita på mig? Sa jag och väntade på ett svar. Nu var vi igång igen. Samma visa. Hon ville ha "respekt", eller mig isolerad från all kvinligkontakt som inte var hennes och jag ville ha tillit.

- Men vi bråkar ju bara hela tiden!? Inte konstigt att du kanske vill ha någpn annan. Fräste hon. Jag suckade och slog näven i väggen.

- Inte är det mitt fel att vi bråkar iallafall och jag är inte otrogen! Röt jag. Hon ryggade skrämt tillbaka och en tår rann längst hennes kind.

- Då blir du nog glad när du hör detta... Det är slut Justin! Skrek hon och rusade till sitt rum.

Jag hatade när hon grät. Det kändes som om allt var mit fel och att jag verkligen skadat henne. så jag sprang efter henne.

Hon öppnade dörren till sitt rum och kastade det efter sig för att få den att hårt slå igen. Men min fot hann före och tryckte sig mellan. Jag drog snabbt upp dörren, beredd på att hon skulle rusa för att stänga den. Men hon hade gått till soffan och låg och grät med kudden tryckt mot ansiktet. 

- Sel, gör inte såhär. Mumlade jag och satte mig bredvid henne.

- Gå Justin. Det blir alltid såhär. snyftade hon och tittade på mig. Jag torkade bort en av henne tårar. men det kom bara fler.

- Jag vet. Men par måste bråka. Annars blir inget löst. Alla par har sina upp och ner gångar men de löser sig alltid. Mumlade jag och koncentrerade mig på att torka hennes tårar och lägga hennes hår bakom örat.

- Justin jag älskar dig. Men vi kan inte hålla på såhär. Snyftade hon. Jag nickade och närmade mig henne och pussade henne på kinden.

- Jag vet. Men Ashley är bara en vän. Konstaterade jag och hoppades på att hon skulle lyssna. Hon nickade efter ett tag.

- Lovar du? Viskade hon. Såhär blev det dock alltid. vi bråkade. Jag sprang efter. Vi lovade och sen hände något och det blev bråk. Idag kanske det blev makeup-sex och imorgon kommer hon klaga över att jag bara utnyttjar henne. 

- Jag lovar. Log jag och kysste henne. Hennes händer åkte upp till min nacke och drog i topparna av mitt hår. Men de där fjärilarna man känner för någon man älskar. De var borta. Nu gjorde vi bara det som vi alltid gjorde. En rutin så upprepad att jag kunde den i sömnen....

Jag orkade inte tänka mer utan bestämde mig för att försöka sova. Klockan var mycket och imorgon skulle jag ha en till konsär innan vi sedan åkte dagen efter. Jag gick in i mitt sovrum och tog av mig kläderna innan jag la mig i sängen. Tröttheten tygnde min skalle och så fort jag lade ner huvudet på kudden somnade jag.

Jag trodde inte en sekund på det där tramset om att Justin och Selena var perfekta för varandra längre. Jag var väldigt bra vän med dem båda men Selena gick ju bara över styr! Hon behandlade Justin som en... Jag vet inte vad, och lät honom inte ha vänner. Ashley där emot verkade lugna Justin. Han blev så harmonisk med henne och de liksom spelade på samma strängar och hade blivit väldigt goda vänner. Jag tvekade inte på att det skulle kunna bli något mellan dem, om det nu inte varit för att deras liv kom emellan. Ashley behövde någon som var där för henne 24 timmar om dygnet, någon som kunde rädda henne när hon mådde dåligt eller var sugen på alcohol. Justin kunde inte, hur mycket han än ville, vara den killen. Han var på turné och hann inte svara henne hela tiden. Det var synd, de hade blivit ett väldigt fint par...

 Jag ville gärna lära känna Ashley mer än vad jag redan gjorde. Men hur visste jag inte. Hur hon och Justin kommit så nära så snabbt måste vara något slags mirakel för någon annan i crewet har inte fått dela vänskap med henne. Pattie och hon var väl ganska bra vänner men Justin var nog den som verkligen tytt sig till. Detta gjorde hela Selena grejen värre och jag, precis som alla andra förstod att detta bara skulle sluta på ett sätt. Katastrof...

 

Jag vaknade utav alarmet som skrek ut en hög singal och tvingade mig att gå upp ur sängen. Idag hade jag inte så mycket koll på vad jag skulle göra. Vilket betydde att jag inte hade något stort att minnas under dagen. Om jag hade det skulle jag komma på det under frukosten. Jag tog mig till min resväska och drog fram kläder för dagen. Jag tog en vit tröja, skorta över det och ett par vanliga jeans. Idag kände jag inte för att ha på mig något som stack ut ur mängden.

Klockan nio knackade det på dörren och jag rynkade pannan. Hade vi något planerat idag på morgonen? Nej, vi skulle äta lunch klockan 1 och gå igenom vad vi skulle göra under dagen. Jag gick mot dörren och öpnnade, rädd att det skulle vara en papparatzi eller något. Men tack och lov så var det bara Ashley.

- Hej. Log hon trött. Jag skrattade inombords. Denna tjejen var så knäpp. Det syntes tydligt att hon var helt slut, varför kom hon så tidigt?

- Hej, vad gör du här? Log jag. Hon tittade oförstående på mig.

- Det är la frukost hos dig klockan nio? Sa hon och rynkade pannan. Då klickade det till och jag fattade att hon trodde vi åt frukost hos mig varje morgon.

- Haha, nej det gjorde vi bara igår. Men det va bra att du kom för det är trist att äta själv. Log jag och släppte in henne. Hon gick in och lutade sig mot väggen. Så mindes jag att det måste vart jobbigt för henne att ta sig hit eftersom hennes huvud måste snurrat en del. Jag var snabbt vid hennes sida och stötte upp henne för att hon inte skulle falla. Jag lade min hand på hennes höft så jag kunde stötta upp henne ordentligt och log stöttande mot henne. HOn la armen om mina axlar och besvarade leendet. Som om det inte varit nog med drama de senaste dagarna. Vem dyker inte upp i dörren? Jo, Selena...

---

Hur ska Justin lösa detta tycker ni? Ideer?

Kommentera babes! <3

 

- Nej jag älskar Selena. Morrade jag och tittade trött på Fredo. Men orden kom inte för att jag menade det längre. Hade jag tappat mina känslor för Selena? Nej, vi hade det bara jobbigt just nu. Det var inget farligt, det blir snart bättre.

- Nej. Jag älskar Selena... Bara för att jag bryr mig om Ashley betyder det inte att jag inte har kvar mina känslor för Selena. Sa jag bestämt. När orden lämnade min mun lät det bäst så. Ashley kom inte hit för ett förhållande. Ett förhållande skulle nog inte hjälpa hennes situation alls.. Hon kom hit för att laga det som fanns kvar av en trasig bakgrund. Jag suckade och banade min väg ut ur sovrummet. Allt för att komma ifrån detta. Jag ville inte tänka sådär. Tänka att om det varit på ett annat sätt, en annan situation med andra förhållanden hade det funnits en chans. Det fanns ingen chans och även om det gör det, är det Selena jag älskar.

- Bro förlåt! Det var inte meningen att säga sådär. Jag bara reagerade efter vad jag såg. Sa Fredo som kommit efter mig. Han såg på mig med typ " Bro jag är ledsen men du överreagerar"-blicken. Jag nickade trött och började gå mot dörren. 

 

Jag gick in i mitt Rum på hotellet. Alla hade egna rum fast mitt var först och lyxigast. Jag tänkte sällan på det men ingen klagade och vi hängde väldigt ofta hos mig ändå. Jag satte mig trött i soffan och försökte reda mina tankar. Selena, Ashley, fans och rykten. Allt bara blev så jobbigt. Selena trodde på nästan alla rykten om mig och litade ungefär lika mycket på mig som en katt gör på en hund... Ibland kunde vi dock ha det jätte mysigt. Det var de stunderna jag klamrande fast mig vid. Det var dem stunderna som var värda alla bråk.

Jag orkade inte tänka mer utan bestämde mig för att försöka sova. Klockan var mycket och imorgon skulle jag ha en till konsär innan vi sedan åkte dagen efter. Jag gick in i mitt sovrum och tog av mig kläderna innan jag la mig i sängen. Tröttheten tygnde min skalle och så fort jag lade ner huvudet på kudden somnade jag.

---

Hoppas ni gillade denna, ni är verkligen snabba på att kommentera, det ä jag som suger på att uppdatera. Grejen är bara den att det händer väldigt mycket just nu och jag har svårt för allt samtidigt. Hoppas ni står ut. Men hur vill ni att det ska bli i novellen? Snälla inte bara massa, "mera" kommenterar nu utan också lite om vad ni vill ska hända, PLZ!!!! <3

 

- Vad var det som hände? Frågade jag. Hon öppnade trött ögonen igen och andades in ett djupt andetag.

- Jag vet inte. Jag slog i huvudet när jag ramlade av lådorna. Sen kastade de ut mig. Sen minns jag inte mer. Sa hon. Hennes röst var både svag och hes. Jag tog hennes hand och sökte henne blick igen.

- Vad gjorde du på lådorna? Frågade jag. Jag kunde varkligen inte begripa varför hon skulle upp på lådorna för. Men jag fick inget svar. Hon bara tittade på mig innan hon stängde ögonen igen. Varför var hon så utmattad? Det kunde väl inte hänt något annat där ute? Något ännu värre?

Jag hade fått vila väldigt mycket sen jag kom hem från sjukhuset. I två dagar hade jag legat i soffan och bara vilat. Det var skönt för mitt huvud att fått en ordentlig smäll i det där fallet. Jag visste inte vad som funnits i de där lådorna men ont hade det gjort.... Det knackade på dörren och jag tog mig långsamt upp från soffan. Det snurrade i huvudet om jag rörde mig för fort och jag ville heslt stå upp utan att falla ihop. Utanför stod som jag trott, Justin. Han hade hälsat på mig flera gånger varje dag. Jag vet inte hur många gånger jag fått honom att kolla på tjejfilmer, måla mina naglar, fläta mitt hår eller fixa choklad till mig. Många gånger hade det blivit iallafall. Han log mjukt när han såg mig.

- Hej, hur mår du? Frågade han och gick in som om det vore självklart. Och det var det, han fick alltid komma in.

- Helt okej men jag kommer ju inte framåt fort precis. Log jag. Han skrattade och la en arm om min midja och hjälpte mig tillbaka till soffan. och satte sig i den bredvid.

- Vill du ha hjälp med nåt? Frågade han. Han ville alltid hjälpa till och det kändes bra. Men innan jag hann komma på en bra grej att utsätta honom för ringde hans telefon. Han tittade på skärmen. Han tittade på mig med en " jag är ledsen"-blick och gick iväg för att svara. 

- Hej... Nej?... Förlåt... Ashley-..... Så är det inte alls!.... Lägg av Selena.... Mer hann jag inte uppfatta innan han lämnade rummet för att gå in i köket. Jag fattade inget men skulle säkert få reda på det senare.

 

Justin kom efter kanske en halvtimme in i rummet. Han såg inte alls lika glad ut längre. Selena verkade inte direkt vara världens bästa flickvän om man säger så. Man ska väl bli glada av att snacka med den man älskar? Och om man bråkar ska man kunna reda ut det för att ens kärlek är starkare än ilskan? Det var därför jag inte orkade med förhållanden, alltid gick nåt fel.....

- Är du okej? Frågade jag. En ganska självklar fråga Ashley....

- Jadå. Det bara blir så mycket skit med Selena just nu. Sa han och drog en hand genom håret. Tro inte att jag hade känslor för honom nu. Jag hade inte det, men han var extremt sexig när han var frustrerad.

- Vaddå då? Svarade jag och fortsatte förska få honom att avslöja mer.

- Nej. Kvällen du skadades och behövde åka in till sjukhuset hade jag och Selena bestämt att vi skulle gå på date. Men när mamma berättade att du hade skadat dig och åkt in till sjukhuset glömde jag helt bort att Selena väntade på mig på andra sidan arenan. Men på vägen dit skickade jag ett mess eftersom hon inte svarade när jag ringde och nu säger hon att jag har slutat respektera henne...

- Shit... Mumlade jag. Tjejen var fan besatt..... Jag fattade att hon blev sur när han missade allt de hade bestämt. Men eftersom det hänt en olycka måste hon väl ha översenede? Tydligen inte....

- Mm. Mumlade han och drog ännu en gång handen igenom håret.

- Jag borde ringa henne igen. Be om ursäkt.Sa han efter en stund.

- Nej! Låt henne vänta. Visa att du också kan vara arg. Jag menar, just nu beter du dig som en hund. Oj förlåt, allt är mitt fel liksom. Visa att du också har egen vilja. Låt inte hennes avundsjuka styr ditt liv. Vi bjuder hit nån och har värsta myskvällen med godis och vin. Log jag. Ja, jag hade sagt det där bara för att få det att låta som en jätte bra ide att ta in vin i skiten. Iden var att jag skulle få lite sprit, jag var läskigt sugen.

- Allt det där lät as bra. Men, inget vin. Jag är inte dum, du får inget. Log han. Tjurigt lade jag armarna i kors över bröstet och plutade med läppen.Han skrattade bara och plockade upp mobilen. Han såg ut att skicka ett sms men jag var för långt bort för att se vem det var till.

 

---

Ideer för vad som ska hända under spelkvällen eller senare i historien!? Ganska tom på ideer och vill ju få upp kapitlenså fort som möjligt. Kom med ideer babes! :D

Jag hade rusat runt nästan hela arenan och det kändes som om mitt huvud höll på att ramla av. Jag vinglade och kunde knappt stå upp. Flera gånger var jag tvungen att stanna för att inte falla ihop. Men ingen frågade hur det var med mig. Alla var så upptagna med att skrika och puttas. När jag kände att jag inte klarade det längre kom det. Spya, jag behövde spy. Jag sprang snabbt bort till en kontainer och spydde bakom den. Detta var botten. Jag visste inte vad som hänt men något hade gjort mig galen och nu kunde jag inte ens stå upp. Jag gick några meter ifrån spyan för att sätta mig lutad mot en vägg och försöka samla mig. När jag kände hur utmattad jag var. Allt blev svart och jag föll i vad som lika gärna kunde varit sömn eller medvetslöshet. 

- Kenny! Ropade Pattie efter mig. Jag vände mig tvärt om för att se in i hennes panikslagna ögon. 

- Du måste hjälpa mig hitta Ashley! Jag kan inte hitta henne någonstans. Hon sprang ut ur Justins loge för att ta luft och ca 5 minuter efter det sa någon att de kastat ut ett fan från arenan. Jag är så rädd att det var hon och om det har hänt henne något kan jag aldrig förlåta mig själv.. Rabblade hon snabbt upp. Jag la mina händer på hennes axlar.

- Pattie lugna ner dig. Vi hittar henne. Hon har tagit hand om sig själv förut och jag är säker på att hon bara sitter någonstans och chillar. Och om hon nu blivit utkastad måste hon hållit sig här omkring. Annars kanske hon tog en taxi tillbaka till hotellet. Jag går ut och letar efter henne och du fortsätter leta här inne. Men låt inte Justin få reda på det. Vi vill ju inte att han ska hetsa upp sig över inget. Pattie nickade och jag började stega mot närmaste utgång. Innan jag gick ut drog jag upp min luva över huvudet och drog ner min keps över ansiktet. Det var en sån där gammaldags golfkeps och ingen skulle nog märka att det var jag. Jag tog mig ut ur arenan och ingen av fansen såg mig då kön var några meter bort. Jag började gå längst arenan, köer och ingångar. Jag kom till den ingång där jag skulle stått om jag inte fått leta upp Ashley men ingen Ashley var det. Hoppet började sjunka inom mig. HOn kanske var där inne trotts allt? Eller kanske åkt hem? 

- Ursäkta!? Hörde jag en vuxen röst. Jag vände mig om för att möta en vuxen mans blick. Ca 30 år skulle jag tro. 

- Jobbar du här? Frågade han mig. Jag nickade och väntade på vad han hade att säga. Jag hoppades verkligen att det inte var en av de där föräldrarna som försökte få in sina barn backstage eller något liknande.

- Det ligger en flicka där borta vid kontainrarna. Hon verkar inte må så bra. Jag tänkte om du kanske hade tid att se hur hon mår och sådär. Sa han. Jag nickade igen och började gå mot kontainrarna. Som genom ett under låg Ashley där. Men hon verkade inte må bra. Hon låg ner i vad som verkade vara medvetslöshet och hon stank spya. Jag ruskade om henne men fick inget svar. Jag gjorde det igen och denna gången fick jag svar.

- Snälla sluta. Det gör så ont. Viskade hon med hes stämma.

- Ashley vad har hänt? Frågade jag oroligt. Bilder om våldtäkt och misshandel for igenom mitt huvud och jag gjorde mitt bästa för att inte skrika att hon skulle svara.

- Jag smällde i huvudet. Sen kastade de ut mig. Allt gör så ont. Viskade hon. Jag nickade och drog upp min mobil. Detta kunde inte vara bra för henne. Det rann blod ifrån hennes huvud och hon kunde knappt prata. jag ringde 911 och fixade så en ambulans skulle komma och hämta henne.

Justins Perspektiv:

 Jag steg av scenen och började gå mot min loge. Det jag inte väntat mig var att se mamma stå där med tårar rinnande ner för kinderna.

- Mamma, vad har hänt? Frågade jag snabbt och sprng fram till henne.

- Ashley fick åka till sjukhuset. Hon slog i huvudet och blev sen utkastad för de trodde hon var ett fan som smugit in. Hon slog i huvudet så hårt att hon där ute spydde och sen svimmade. Kenny hittade henne och ringde ambulansen. Scooter har redan åkt iväg men jag tänkte om du ville med också? Sa hon med gråten i halsen. Jag nickade snabbt och kastade mig efter mammas jacka. 

- Kom igen. Sa jag snabbt och glömde helt bort att jag skulle möta upp Selena på andra sidan arenan direkt efter showen.

 

På sjukhuset hittade vi ganska snabbt scooter och Kenny.

- Hur är det med henne? Frågade jag snabbt. Scooter ser på mig med en lugnt blick. Genast förstår jag att det inte är någon fara.

- Hon mår bättre men vi får inget ur henne. Doktorerna säger att hon fått en hjärnskakning och sen när hon blivit utkastad hade det blivit så mycket ljud och rörelse att hon helt enkelt spytt. Men lättast skulle det ju vart om hon kunde berättat själv men hon är både trött och man kan nästan tro att hon tagit något. Kan du försöka prata med henne? Säger Scooter. Som om jag skulle få ur henne något? Men jag gick tyst in till hennes rum där hon låg. Hon hade ett bandage om huvudet och såg väldigt trött ut.

- Hej. Log jag och försökte hålla rösten lugnt och tyst så hon inte skulle känna sig sämre. Hon mumlade ett "mm" tillbaka. Jag satte mig vid en av stolarna vis sängen och såg på henne. Hon orkade inte hålla ögonen öppna så länge utan stängde dem efter ett tag och såg ut att sova under några sekunder.

- Vad var det som hände? Frågade jag. Hon öppnade trött ögonen igen och andades in ett djupt andetag.

- Jag vet inte. Jag slog i huvudet när jag ramlade av lådorna. Sen kastade de ut mig. Sen minns jag inte mer. Sa hon. Hennes röst var både svag och hes. Jag tog hennes hand och sökte henne blick igen.

- Vad gjorde du på lådorna? Frågade jag. Jag kunde varkligen inte begripa varför hon skulle upp på lådorna för. Men jag fick inget svar. Hon bara tittade på mig innan hon stängde ögonen igen. Varför var hon så utmattad? Det kunde väl inte hänt något annat där ute? Något ännu värre?

---

Ni kanske inte får ett till kapitel förens typ måndag eller nåt. Är upptagen hela helgen men vi får se :)

men ni kommaneterar bra, och jag älskar era förslag och ideer, fortsätt så!

- Justin och Selena har varit ihop i snart två år nu. Men Selena hatar när Justin umgås med andra och när det gick rykten om att Justin var otrogen mot henne blev hon väldigt överbeskyddande. Men Justin låter henne hålla på såhär för han inte vill förlora henne. Hon tänker inte på att hon dödar deras förhållande när hon håller på sådär. Jag nickade och började äta av godiset igen. Jag tyckte faktiskt lite synd om Justin. Jag menar, vem vill dras med en liten bitch som inte låter en träffa nya kompisar?

Jag satt i Justins loge i flera timmar. Scooter hade kommit med en väska som innehöll en dator och tre skolböcker. Jag skulle plugga här borta också för att komma ikapp med mina betyg och gå ut nian med en bra grund så jag kunde söka vidare till ett bra gymnasium. Det var så både Pattie och Scooter sa men jag kunde inte bry mig mindre. Hela grejen med det här med att plugga gjorde att hela min hjärna bara stängde av. 

- Plugga nu innan showen. Så kan vi gå ut och titta på den när du är klar. Lockade Pattie. Men jag skulle vara här i en månad. Jag tvivlar på att jag inte kommer hinna se några utav Justins konsärer ändå. Men för att inte göra Pattie besviken satte jag mig och började plugga. När jag pluggat i kanske en halvtimme kom suget. Suget efter alcohol, suget efter fest. Jag visste knappt vad jag skulle ta mig till. Allt blev som en slags beroende framkallning och det kände som om jag bara kunde lägga mig på golvet och skaka. Jag ville röra på mig samtidigt som jag ville sova.

-Ashley är du okej? Frågade Pattie oroligt. Jag skakade på huvudet.

- Jag behöver lite luft. Kved jag och kastade mig ut ur logen för att ta mig till närmate fönster. Närmaste fönster var 100 meter bort och ca två meter över marken. Men jag lyckades flytta lite lådor så jag kom upp och öppnade fönstret. Jag andades in långa andetag av de friska luften. Det blev genast bättre i huvudet och jag kände mig inte lika yr längre.

- Hallå där! Skrek en ilsken röst så jag tappade balansen på de uppstaplade lådorna och föll ner. En hård smäll i huvudet fick jag också. En av lådorna hamnade på mig och allt blev svart för några sekunder. Men jag hann knappt få tillbaka synen innan den ilskna röstens ägare slet upp mig från marken.

- Fansen ska va där ute! Här inne har ni snorungar inget att göra! Skrek hon och drog mig ut från arenan. Smällen i huvudet och allt skrik och snabba rörelser gjorde mig oförmögen att kunna säga ett enda ord. Jag bara släpades bort från Justins loge och plötsligt nådde vi en dörr. En hård knuff och så ramlade jag ut. Jag slog i mina knän och händer men lyckades hålla huvudet från marken denna gången. 

- Fan. Mumlade jag när jag fattat vad som hänt. Jag hade blivit utkastad. Det snurrade fortfarande i huvudet och allt skrik från tjejerna några meter bort gjorde mig galen. Det kändes som om huvudet skulle explodera och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag ställde mig upp och började titta mig omkring för att komma in i arenan igen. Men såklart fanns det ingen väg in utom de utsatta ingångarna. Men så tänkte jag att om jag kunde hitta Kenny, skulle han släppa in mig. Genast började jag gå mot ingång efter ingång. Varje ingång hade en kö på kanske en halvtimme innan man ens kunde se vart man skulle in. Men jag såg ingen Kenny vid första ingången. Jag rusade bort för att gå till den andra. 

 

Jag hade rusat runt nästan hela arenan och det kändes som om mitt huvud höll på att ramla av. Jag vinglade och kunde knappt stå upp. Flera gånger var jag tvungen att stanna för att inte falla ihop. Men ingen frågade hur det var med mig. Alla var så upptagna med att skrika och puttas. När jag kände att jag inte klarade det längre kom det. Spya, jag behövde spy. Jag sprang snabbt bort till en kontainer och spydde bakom den. Detta var botten. Jag visste inte vad som hänt men något hade gjort mig galen och nu kunde jag inte ens stå upp. Jag gick några meter ifrån spyan för att sätta mig lutad mot en vägg och försöka samla mig. När jag kände hur utmattad jag var. Allt blev svart och jag föll i vad som lika gärna kunde varit sömn eller medvetslöshet. 

---

Hur tror ni det komemr gå för Ashley nu? Kommer hon hitta tillbaka in eller har ni några andra ideer? Kom med förslag vetja!

och måste det vara bilder på varje lapitel? För ibland är det svårt att hitta passande bilder, ni väljer, kommentera vad ni tycker.

 

- Jasså, kan du sjunga? Det visste jag inte. Skrattade jag och han puttade till mig som svar. Resten av frukosten var mest planering om vad som skulle hända under dagen men jag brydde mig inte så mycket. Jag lyckades snappa upp att jag skulle hänga med Justin och Scooter till studion för att jobba lite på Justins album och senare ikväll så skulle jag vara med Pattie backstage på Justins konsär. Det skulle bli coolt att få gå backstage på en så stor konsär men Justin sa att den var liten gemfört med det andra han brukade göra. Jag tittade på honom med stora ögon. Detta var en anrena som fick plats med 15 000 pers och det tyckte han var lite? För mig var det massivt. 

Vi träffade Pattie snabbt på hotellet innan konsären så jag skulle kunna byta "barnvakt". Dagen i studion hade varit skön då Justin visat mig en aoutomat med godis som man bara behövde lägga i några poletter och sedan snabbt sparka på för att poletterna skulle komma ut som ogiltiga. Men aoutomaten skulle inte märka av det utan ge en det man beställt. Jag älskade det och hade säkert ätit hela min kroppsvikt i godis och chips. Justin hade bara skrattat när han senare väckt mig eftersom jag somnat i den bekväma soffan som fanns i studion. Men jag fick däremot inte vara inne i själva studion där de spelade in. Eftersom de gjort så en gång och då en hel skiva läkt ut. Istället satt jag utanför, åt, kollade mobilen och sov.

- Så hur var det i studion? Log Pattie när vi satte oss i bilen för att ta oss till arenan. 4 timmar innan den skulle börja... 

- Helt okej. Men lite långtråkigt kanske. Log jag ursäktande. Pattie tittade förskräckt på mig.

- Nej men gud! Jag hade helt glömt bort att du inte får gå in i själva studion! Jag är så ledsen Ashley. Började hon men jag hann stoppa henne

-Men jag ber om ursäkt för det ändå. Log hon. Jag log stort tillbaka och sen blev det tyst. Det var en bekväm tystnad och jag lyssnade på de låtar som den påsatta radion spelade. Just nu var det nån trist låt jag inte kände igen.  

väl i arenan leddes jag in till ett rum. Fullt med kläder, tre speglar, godis och energidricka. Jag tittade frågandes på Pattie innan hon log och berättade att det var Justins loge. Jag nickade och fortsatte kolla runt i rummet innan jag hittade vad jag sökte. Swedich-fish. Jag log och tog hela skålen för att sätta mig i soffan. Att provucera folk var något av det roligaste jag visste och jag hade svårt att sluta. Att ta Justins godis kanske inte var så provucerande men jag var nöjd iallafall.

- Ey, ät en till och du kommer ångra det! Hörde jag en röst i dörren. Jag tittade dit och såg hur Justin stog där. Han såg seriös ut men hans ögon flinade så jag jag skrattade bara åt honom och stopade in en till i munnen.

- Jag sa, du kommer ångra det. Sa han och steg närmare mig. Hans ansikte var nära mitt när han lutade sig ner. för att ta skålen ifrån mig. 

- Ska vi brottas om det eller? Sa jag högt för att låta kaxig. Justins flin sprack igenom det seriösa ansiktet och han skrockade.

- Du skulle inte klara två sekunder mot mig. Log han. Jag ställde ifrån mig skålen och kastade mig på honom. Tyvärr var Justin otroligt stark och snabb. Han fick ner mig på kanske en sekund.Jag morrade när jag kände golvet mot min rygg och Justin skrattade.

- Ursäkta? Säger en sur tjejröst. Jag och Justin tittar upp mot dörren där Selena Gomez står. Okej, jag har fått många giftiga blickar under min tid på jorden. Men den där lär bli svår att toppa!

Jag tittade mig trött i spegeln för att se att mitt hår låg över allt på mitt huvud och mitt smink hade kletat ut sig. Jag suckade trött och gick till badrummet för att torka bort sminket som låg under ögonen. 

Jag började dra borsten genom mitt hår som kändes flötigt och torrt eftersom jag somnat med både hårspray och en slags gel i håret igår som gjorde att det kändes otroligt äckligt. Trött satte jag upp det i en hög toffs på huvudet och började borsta tänderna istället.

---

Jag och Selena hade pratat i telefonen i någon timme när mamma knackade på dörren. Vi skulle äta frukost tillsammans för att kunna lära känna Ashley bättre och se hur hon var som person. Tydligen kunde man se det om man åt tillsammans hade min kommentar mot det varit. Jag hatade att gå upp tidigt och allt det bara för att äta frukost tillsammans? Något som typ aldrig skulle hända igen? Jag trode hela iden med att Ashley skulle komma hit var att hon skulle bli omgiven av äkta människor som inte begärde något av henne. Inte falska grejer som att vi åt frukost såhär varje morgon? Vi brukade stress äta i bilen om vi skulle iväg tidigt....

- Justin, vad är det, varför svara du inte? Hörde jag Selenas mjuka röst klinga i bakgrunden. Jag log åt hur den rösten tillhörde den presonen som jag ansåg var min. Hon tillhörde mig inte, det visste jag. Det var mer som ett lån på obstämd tid, jag hoppades på för alltid.

- Nej förlåt mamma kom in. Vi ska äta frukost tillsammans för att välkommna Ashley. Sa jag snabbt och slutade tänka så mycket.

 

- Jaha. Hörde jag från andra änden. Jag suckade trött i mitt huvud. såhär blev hon alltid när jag hängde med andra tjejer, att jag skulle bo med en helt ny tjej var som ett bombnedslag för Selena.

- Sel, du vet att jag bara har ögon för dig. Sa jag med den mjukaste rösten jag kunde åtsakomma.

- Är hon inte söt då? Frågade hon. Jag visste svaret på det, jo, hon var det sötaste flickan jag sett sen jag sett dig. Jag är nästan livrädd över att jag tycker hon är vackrare än dig. Men det slapp inte ur min mun. Istället undankom jag frågan.

- Älskling, jag vet inte, för jag kollar inte ens efter sånt längre. Allt jag kan tänka på är dig. Sa jag. Hon skrattade så det klingade i andra änden.

- Hahah. tack älskling. Men ät nu, vi snackar senare. Puss. Sa hon.

- Hejdå. Puss. Sa jag och vi la på. Det var inte likt mig att ljuga för Selena. För några dagar sedan var hon verkligen allt jag kunde tänka på. Den ända tjejen för mig. Nu med Ashley här, var det så annorlunda. Allt blev så nytt, så spännande. Varför tyckte jag så? Jag visste att Ashley inte var att lita på. Hon lekte och krossade utan att bry sig om spillororna och jag ville inte sluta upp krossad av henne. Därför var det bara att intala sig själv att hon inte var i närheten av Selenas skönhet, eller Selenas sätt att se på mig. Ashley skulle vara en i mängden helt enkelt tänkte jag och tittade ner på golvet......

Jag gick över till Justins rum genom korridoren. Jag kollade hur jag såg ut mobilen en sista gång innan jag insåg hur hopplös jag såg ut och knackade på dörren. En ganska vaken Justin öppnade dörren coh log mot mig.

- Godmorgon. Sa han med ett flin på läpparna när han tittade på min outfit. Ett par mjukisar och en stor hoodie, väldigt snyggt....

- Sluta retas. Mumlade jag och skrattade jag också. Han släppte in mig och tittade mig runt omkring. 

- Köket är här borta samrtskalle. Skrattade Justin och rörde sig mot en dörr. Jag skrattade och följde honom. Grejen med att han sa smarto var nog för att han trodde att jag började leta efter mat i hallen/ vardagsrummet ( det fanns ingen vägg som skillde dem åt) när jag bara sett mig omkring. Samt för att vi bodde i edentiska rum och jag antagligen borde veta var köket låg då.  

Jag gick in till frukosten där 5 personer redan satt och åt. Justin slog sig ner på en plats bredvid Scooter. Den enda lediga platsen var den emellan Justin och Pattie så jag slog mig ner bredvid dem.

- Så hur var din första natt? Frågade Pattie glatt och hade tydligen glömt bort att presentera de restenade vid bordet. 

- Jätte bra, jag somnade fasktiskt ganska tidigt. Jag märkte hur Justins blick var mer intensiv och sökande än de andras. Antagligen ville han veta hur jag egentligen reagerat igår och ville ha lite svar på sina frågor. Men jag valde att inte möta hans blick... Jag ville fortfarande inte prata om det som sades igår. 

- Men vilka är ni? Jag vet bara vem Scooter, Justin och Pattie är. Sa jag och log mot resten av bordet. Alla log stort mot mig och en stor mörkhyad man började prata.

- Jag heter Kenny, Justins livvakt. Jag bor i rummet precis intill dig, åt höger. Log Kenny. Jag Log stort tillbaka. 

- Jag är Ryan, Justins stylist. Men du kan säkert hjälpa mig, Justin kan inte bli värre än vad han redan är. Skämtade Ryan och jag skrattade. Justin mumlade något om att han kunde fråga hans miljoner fans om det men vi skrattade bara högre åt att han blev sur. Nästa person var en lite äldre dam på kanske 50 år med blont kort hår.

- Jag är jan, men alla kallar min Mama jan. Jag hjälper Justin med att värma upp rösten och sådär. Log hon. Jag log tillbaka och tittade på Justin.

- Jasså, kan du sjunga? Det visste jag inte. Skrattade jag och han puttade till mig som svar. Resten av frukosten var mest planering om vad som skulle hända under dagen men jag brydde mig inte så mycket. Jag lyckades snappa upp att jag skulle hänga med Justin och Scooter till studion för att jobba lite på Justins album och senare ikväll så skulle jag vara med Pattie backstage på Justins konsär. Det skulle bli coolt att få gå backstage på en så stor konsär men Justin sa att den var liten gemfört med det andra han brukade göra. Jag tittade på honom med stora ögon. Detta var en anrena som fick plats med 15 000 pers och det tyckte han var lite? För mig var det massivt. 

---

Sorry för så tråkigt kapitel. Har knappt kommit igång men vill ju att varje kapitel ska vara super bra. Några ideér? Älskar när ni kommenterar för trodde verkligen inte att ni skulle göra det eftersom jag bara slutade skriva på förra sådär, stort tack! <3

 

- Jaha... oj, Jag hade typ glömt bort att man kunde tänka så... Mumlade hon och tittade ner på sina händer. Jag försökte fånga henne blick och när jag fick tag i den såg hon nästan bedrövad ut. Vad hon upprörd över att jag inte festade? Nej, det måste varit något annat. Jag tänkte igenom det hon sagt innan jag kom på det. Hon hade glömt bort att man kunde tänka som jag. Att man kunde leva ett liv utan alcohol och drogor, det hade inte funnits i hennes värld.

---

Ashleys Perspektiv:

- Är du okej? Frågade Justin. Jag gick genast ifrån mina tankar och nickade.

- Ja, jag är bara trött. Sa jag och log så brett jag orkade. Men jag ville inte le. Jag ville fundera på det Justin väckt inom mig. Gamla minnen som bara bubblande upp i mig. Att playa honom fanns inte längre i mina tankar och jag tappade allt var flörtande innebar. Nu ville jag bara vara själv och tänka, utan honom runt mig. 

- Vet du vad? Jag tror jag ska sova nu. Sa jag och rete mig upp för att ställa min kopp på diskbänken. Jag såg ingen diskmaskin, så jag började diska koppen lite halvt. Jag hörde hur det rörde sig bakom mig men tänkte inte så mycket på det. Jag ställde in koppen i skåpet och vände mig om när Justins ansikte var ca en cm från mitt. 

 Det hade inte varit min avsikt. Men jag kände mig för mycket som ett rövhål för att gå och be om ursäkt. Men det skulle bli värre om jag väntade tills imorgon. Om jag sa det snabbt medans vi stog i hissen eller nåt. Nej det var bättre om jag kunde göra det ikväll, så fort som möjligt. Jag tog ett djupt andetag och gick upp ur sängen. Mamma hade sagt igår att hon skulle bo i rummet i korridorens ände. Det var faktiskt en dörr som avslutade hela korridoren. Inte en spegel eller en stor tavla som på andra hotell. Jag gick fram till dörren och knackade på. Jag hörde steg där innefrån. Hon öppnade dörren och hennes ögon vidgades upp skrämt när hon såg att det var jag. Jag svalde högt, oboy, hon gillade mig verkligen inte.....

---

Justins Perspektiv:

Hon bet sig nervöst i läppen och tittade på mig. Inspekterade mig från topp till tå, det var jobbigt. Kunde hon inte ens säga hej? Eller typ: Vad fan gör du här? Men inget ord lämnade hennes mun.

- Jag kom bara för att säag förlåt. För det jag sa. Du får gärna hata mig för att jag ens sa det, men du får inte tro att jag jag faktiskt tycker så. För jag gör inte det. Jag är ledsen för att jag sa så. Lyckades jag klämma ur mig. Men ashley svarade inte på min fråga. Hon tittade bara ner i golvet på sina fötter utan att möta min blick. Det här beteendet hade jag inte väntat mig från henne. Jag som trott hon skulle smälla till mig ge mig en utskällning coh sedan vara nöjd. Inte att hon skulle bete sig blygt och undandraget. Som om hon var rädd för mig. Efter kanske två minuters total tystnad tittade hon på mig.

- Dömde du mig efter vad du hört om mig? Bara sådär? Va det ända hon sa. Hon sa det som om jag verkligen sårat henne. Fuck... Hon såg verkligen sårad ut...... Jag skakade snabbt på huvudet.

- Nej, jag skulle aldrig göra så. Men jag vet inte vad som flög i mig när jag sa så. Jag är verkligen ledsen. Försökte jag igen. Hon nickade och mötte min blick, denna gången inte så blygt utan mer självsäkert.

- Det känns som om vi började på helt fel fot. Jag har precis gjort te, vill du ha lite? Frågade hon. Ett leende spreds över mina läppar. KLart jag ville komma in och lära känna henne bättre. Hon verkade ju faktiskt helt okej.

- Såklart. Log jag. Hon tog ett steg åt sidan och lät mig komma in. Hennes rum liknade mitt, fast mitt var större. Hehe, ego... Jag följde henne till henne kök och såg hur en kopp och en tekanna stod på bordet. Hon plockade fram en till kopp och en till tepåse. Jag satte mig vid bordet och tog koppen. Hon satte sig mittemot mig och drack en klunk av sitt te innan hon ställde ner koppen och gjorde det hon gjort vid dörren. Henes ögon inspekterade mig upåifrån och ner innan hon la huvudet på sne och kollade in i mina ögon.

- Vad? Skrattade jag och kände mig nästan lite obekväm.

- Hur känns det att vara världens mest pefekta och eftertraktade person? Log hon. Jag stelnade till av henne plötsliga fråga. Hur kunde hon bara säga såna saker utan att tänka sig för? Hade hon verkligen inga spärrar? Men något med henne gjorde att jag ville ta reda på det. Hon var liksom intressant. Genast stoppade jag mina tankar. Jag fick inte vara otrogen mot Selena. Hon var så fin och rar och vacker. Inget skulle komma emellan oss.Efter att jag kommit på att jag suttit i flera sekunder och bara funderat bestämde jag mig för att svara lite förrvirrat på frågan.

- Det är jag inte? Skrattade jag och lyfte ena ögonbrynet. Jag tyckte inte det ivarje fall. Visst jag hade underbara fans och min twitter var alltid bombad men jag var inte direkt den största. 

- Och du har verkligen aldrig utnyttjat det eller hur? Frågade hon som om hon inte ens hört mitt svar.

- Hur menar du?

- Har du aldrig haft värsta stora festen? Med alcohol och allt som vi normala människor måste jobba för att få fram? Fattar inte du hur lätt du skulle kunna knäppa med fingrarna och ha värsta röjar festen men inte bli utslängd efter eftersom du är Justin Bieber? Frågade Ashley. Hennes ögon lyste på ett nytt sätt. Som det gör när man pratar om hästar med en del tjejer, och kläder med andra. Var verkligen Fester henne intresse? Var alcohol och droger något man kunde brinna för?

- Nej? Varför skulle jag? Jag har allt jag behöver och jag behöver inte bli beroende av alcohol eller droger för att känna att jag lever livet. Sa jag. Jag kände mig välditg förrvirrad med Ashley just nu. Hon gjorde mig sugen på att ha den där festen. Varför det? Jag hade ju Selena och mina vänner. Selena var mitt allt precis som mina vänner. Men om jag skulle sabba något mellan Selena och mig, eller något mellan någon av mina vänner skulle det saknas nåt. Ashley var en risk som man lätt kunde ta utan att tänka på det.

- Jaha... oj, Jag hade typ glömt bort att man kunde tänka så... Mumlade hon och tittade ner på sina händer. Jag försökte fånga henne blick och när jag fick tag i den såg hon nästan bedrövad ut. Vad hon upprörd över att jag inte festade? Nej, det måste varit något annat. Jag tänkte igenom det hon sagt innan jag kom på det. Hon hade glömt bort att man kunde tänka som jag. Att man kunde leva ett liv utan alcohol och drogor, det hade inte funnits i hennes värld.

---

Tycker det här kapitlet blev ganska tråkigt....

känns inte som om det hände så jätte mycket. Men ska kolla efter mer insperation på direkten. Jag älskar era kommentarer men som jag sa när jag startade novellen. Jag gör det för att jag tycker det är roligt, inte för att ni ska kommentera mest på hela blogg.se. 

Men om ni har ideer för senare i novellen är det bara att skriva :)

- Jag... Jag går till mitt rum..... ehm, ja. Sa jag och backade ut ur rummet. Snabbt skyndade jag mig ut ur rummet och in på mitt rum innan jag stängde dörren och lutade mig mot den för att glida ner längst den. De här veckorna skulle inte alls bli så kul som jag trodde de skulle bli....

Jag satte mig i soffan som fanns i det stora hotellrummet. Det var ganska otroligt att en tjej som den där Justin inte ens ville ha här fick ett så här stort rum. Det hade faktiskt varit mer troligt om jag fått en skrubb att sova i tillsammans med några mobbar och diskmedel. När jag kommer på namnet diskmedel saknar jag snabbt medelskolan och alla vänner jag hade här. Den ända vänen jag verkade ha här var i 30 års åldern och hon verkar ju inte direkt så jätte underhållande en lördagkväll. Jag saknade mina vänner där hemma, folk man kunde ringa klockan 6 en lördag morgon och vara helt säker på att de skulle svara för att de inte ens gått och lagt sig än. Mina vänner som man kunde smyga ut med. Langarna som kunde fixa sprit på någon timme, smartskalarna som kunde övertala sina föräldrar så de kunde få ha fest och idioterna som fick dagarna att vara roliga. Jag saknade Julia också, jag saknade henne något enormt... Jag suckade och började hålla på med mobilen när det knackade på dörren. Jag hoppades av allt jag var värd att det inte skulle vara Justin, honom ville jag inte se just nu. Det fanns inget värre än folk som dömde utan att ens känna den de dömde. Man kunde ha aningar och visste kanske en del fördomar, men inte försommar som man dömmer folk efter. Men att dömma någon bara för att man hört massa saker om dem var äckligt. Jag gick upp från soffan och gick till dörren. Där stod ingen Justin, utan Scooter. 

- Hej. Log Jag och tog ett steg åt sidan för att låta honom komma in. Han log tacksamt mot mig.

- Hej, du verkar inte så berörd som jag trodde du skulle va. Sa han förvånat och höjde ögonbrynen.

- Ta det inte personligt, men svin är jag van vid att leva med. Log jag och stängde dörren.

- Justin är inget svin. Tro mig, han brukar kunna bete sig, han bara kunde inte det idag. Jag ber om ursäkt för det. Sa han och tittade ursäktande på mig. 

- Du behöver inte oroa dig. Jag tar inte åt mig. Log jag och skickade iväg ett leende åt honom.

- Vad bra. Men jag är iallafall Scooter. 

- Ashley. Sa jag kort och log.

- Inte för att vara oartig, men beter du dig verkligen som Emma säger? Frågade han. Emma var min mamma. Pappa stack när mamma blev gravid. Tydligen var jag en oplanerad olycka när mamma var 24. Så mamma har uppfostrat mig helt själv. 

- Jo, allt hon säger är sant. Mumlade jag och tittade ner på mina händer. 

- Varför håller du på sådär? Frågade han och tittade mjukt på mig. Varför var alla så mjuka mot mig helt plötsligt? Jag hade ingen anning om hur jag skulle hantera det betendet!?

- Jag tycker bara att allt är så tråkigt. Inget är kul längre. Fester är det ända som är kul, det finns ingen gnista i mig när det gäller något annat. Suckade jag. Oj, det var djupt för att komma från mig. Men hans sätt att titta på mig var så mjukt, men inte på det snuskiga sättet.

- Men det är din framtid? Säger scooter. Hans ögon tittade fortfarande mjukt på mig. Jag ryckte trött på axlarna. Jag orkade inte bli djupare i det här idag. Jag hatade att bli för djup i såna här saker, jag hatade att bli djup överhuvudetaget.

- Scooter snälla. Jag orkar inte snacka om det. Bad jag och försökte att inte se så trött ut som jag faktiskt var, jag var bokstavligen helt slut. Vilket var väldigt konstigt eftersom jag precis sovit i ca 8 timmar. Han suckade och la en hand på min axel.

- Någon gång måste du ta tag i dig själv och inse att din framtid rasar samman. Fixa det innan det är försent Ashley. Jag suckade. Kunde han inte bara sluta vara så öm och stödjande...

 

- Jag förstod nästan det. Du verkar vara smartare än att sätta dig själv i så mycket trubbel som din mamma sa. Sa hon förskiktigt. Som om detta var något hon ville vara förskiktig med, inte förstöra det vi hade påbörjat så bra.

- Vi får se hur vi ska få änding på det. Men se mig som din extra mamma medans du är här, det finns inget du inte kan prata med mig om. Men nu tar vi upp väskorna så ska du får träffa de andra. Sa hon och hjälpte mig med tre av mina 5 väskor. 

- Justin, du vet att Ashley kommer idag va? Frågade mamma. Jag nickade och fortsatte hålla på med min mobil utan att ge mamma någon mer blick. 

- Justin snälla, du kan väl iallafall vara trevlig när Ashley kommer hit. Jag vill att hon ska trivas här. Hon har det inte så lätt hemma. Sa mamma. Jag suckade trött. Vad såg jag ut att vara? 

- Mamma, detta är förberedelserna för min turn'e. Vad jag vet har vi inte startat någon välgörenhetsrörelse för folk som kommit fel i livet. Frustade jag ut. Jag brukade inte bete mig såhär men idag ville jag verkligen vara med Selena, inte leka psykolog till nån tjej som orsakat sin egen skit genom att sätta sig i den. Ilsket tog mamma min mobil och låste den.

- Justin, det är aldrig fel att göra gott för andra. Jag hoppas att detta bara är en humörsvängning och inget du faktiskt tyker på riktigt. Det du precis sa är hemskt och det vet du. Sa hon strängt. Jag suckade och satte mig längre bort. Scooter kom in i rummet och tittade surt på mig. Mamma gick ner för att möta upp den där Ashley tjejen. 

- Justin, om det var du, skulle inte du vilja komma iväg för att komma på fötter igen? Sa han surt.

- Nej för jag skulle aldrig vara så dum att jag skulle sätta mig i den skiten som hon är i. Hon har ju satt sig själv där, vad har jag med saken att göra? Jag är upptagen! Morrade jag.

- Justin detta är en av mina bästa vänner dotter. Hon är som släkt för mig och du sa ju att det var okej. Hon har inte haft det lätt de senaste åren och då behöver hon hjälp att ta sig upp på fötter igen. Hon har hamnat med fel vänner som har dåligt inflytade. Hon har fått uppmärksamhet från fel grejer och hon behöver hjälp. Jag trodde du visste bättre och skulle iallafall försöka hjälpa henne.

Jag grymtade till och satte mig ner i soffan igen. Men den här gången utan mobil. Efter kanske 20 minuter kom Scooter tillbaka, mycket lugnare den här gången.

- Justin, vill du verkligen inte att hon ska vara här så måste du säga det. Så jag kan ordna med något annat åt henne.

- Men jag bryr mig inte om någon jävla slamp tjej ska bo här! Bara hon inte blir ivägen eller nåt får hon väl stanna här och komma på fötter hur mycket hon vill, bara jag slipper leka psykolog för henne. Jag kan ha henne här sure, men om hon visar sig vara problem vill jag få iväg henne, jag vill inte hanågot slödder dragandes efter mig när jag ska ut på turn'e snart! Fräste jag ilsket åt Scooter. Men hans ögon hade tappat fokus på mig coh tittade nu istället på dörren... Där mamma och en väldigt vacker blond tjej stod. Fan.....

Pattie visade mitt rum och så lämnde vi väskorna där. 

- Nu ska vi gå och träffa De andra.Scooter, Justin och jag är just nu de ända i rummet men oftast är Alfredo och Dan också där. Alfredo är Justins fotograf och Dan är hans gitarrist. De är båda väldigt snälla. Log hon och öppnade dörren. Inte hade jag då tänkt mig se en väldigt ilsken Justin Bieber stå och skrika åt killen jag tror var Scooter.

- Men jag bryr mig inte om någon jävla slamp tjej ska bo här! Bara hon inte blir ivägen eller nåt får hon väl stanna här och komma på fötter hur mycket hon vill, bara jag slipper leka psykolog för henne. Jag kan ha henne här sure, men om hon visar sig vara problem vill jag få iväg henne, jag vill inte hanågot slödder dragandes efter mig när jag ska ut på turn'e snart!

Jag svalde hårt och kände mig väldigt obekväm. Justin hade nu sett mig och tittade chokat på mig.

- Jag... Jag går till mitt rum..... ehm, ja. Sa jag och backade ut ur rummet. Snabbt skyndade jag mig ut ur rummet och in på mitt rum innan jag stängde dörren och lutade mig mot den för att glida ner längst den. De här veckorna skulle inte alls bli så kul som jag trodde de skulle bli....

---

Sorry att detta kapitlet blev så kort men jag gillar att avsluta när det är såhär. Var glada för innan hade jag tänkt avsluta redan när Justins Perspektiv var klart.

Vad tycker ni? :)

 

 Du skulle kunna bli ihop med honom. Jag vet hur mycket du hatar förhållanden, men tänk om det skulle funka!? fatta vilken fame du skulle få? Alla kläder han skulle kunna köpa till dig? Alla fester du skulle få gå på och all alcohol du skulle kunna få bara genom att knäppa med fingrarna. Jag skulle gjort det. Sa hon och vinkade åt en kompis vi träffade för några månader sen på en fest.

- Ja, där sa du något. Jag menar, han har nog aldrig stött på tjejer som är så fucked up som vi, han skulle aldrig mistänka något? Sa jag och blinkade åt henne när jag sa det där med fucked up. Men det var sant. Vi var helt pantade.

---

Jag satte mig till rätta på en utav bänkarna vid flygplatsen för att vänta på att min gate skulle öppna. Jag var inte så pigg på det där med att flyga hela natten för att sedan komma till ett helt nytt ställe och vara klarvaken när de ville sova. Därför hade jag tjatat på mamma så hon köpt ungefär fem tidningar som jag kunde läsa under flyget. Och så hade jag några filmer att titta på om jag skulle vilja. Jag hade först tänkt ta på mig ett par riktigt bekväma kläder när jag insåg att jag inte skulle se ut som en lodis när jag mötte Scooter och de andra. Därför hade jag valt lite snyggare men fortfarande sköna kläder.

Väl hemma drog jag av mig skorna och gick in i köket där mamma satt med en telefon tryckt mot örat. Det var inte så att jag hatade mamma. Tvärt om, jag älskade henne, men hon blev bara för mycket ibland.

- Bra, då kommer hon med flyget om två dagar. Jätte bra, tack kära du. Hejdå.

- Vem ska vart? Frågade jag nyfiket.

- Du. Du ska flyga till Los angeles för att bo hos min kusin i några veckor. 

Mammas kusin var tydligen nån kille kallad Scooter Braun. Jag suckade, det lät som en kille som sålde tjejer till indider eller langade barnporr. Men eftersom jag fick veta att den här Scooter tydligen reste runt en del men för det mesta höll hus i Los angeles kändes det självklart att jag skulle följa med. Vi gick igenom att jag bara fick åka med dem om jag skötte skolan via datorn och de hade personer där som skulle se till att jag gjorde det. Och om jag inte skötte det skulle jag få komma hem igen. Då skulle det bli sista utvägen. Alltså anstallt. Jag svalde lite när jag tänkte på det, men hon kunde faktiskt sätta mig där om hon ville. Jag drack trotts att jag var minderårig, rökte, fast jag bara var femton, hade provat droger ett antal gånger och faktiskt kommit hem allt för många gånger, hög på marujana eller opium. Och så hade jag ju haft sex redan som trettonåring. Allt det där tillsammans kunde lätt sätta mig på en anstallt.

- Mamma, varför skickar du iväg mig? Hur kan du lita på att jag inte sticker iväg i ett helt annat land? Frågade jag. Chocken över att hon litade på mig så mycket var total.

- Jag litar på dig gumman. Jag vet att du kan klara skolan, bara du kommer ifrån allt här hemma. Jag säger inte att du har dåliga vänner eller att du inte borde ha några vänner eller så. Men de är inte bra på att ta bra beslut. Sa hon lugnt. Jag nickade och gick upp till mitt rum. Mammas nya ömhet mot mig var något nytt, jag visste inte hur jag skulle hantera den.

Väl inne på mitt rum googlade jag på Scooter Braun för att se vad som kom upp. Resultatet chockade mig när det kom upp bilder på en ganska ung man, tillsammans med Justin Bieber.