Jag hade rusat runt nästan hela arenan och det kändes som om mitt huvud höll på att ramla av. Jag vinglade och kunde knappt stå upp. Flera gånger var jag tvungen att stanna för att inte falla ihop. Men ingen frågade hur det var med mig. Alla var så upptagna med att skrika och puttas. När jag kände att jag inte klarade det längre kom det. Spya, jag behövde spy. Jag sprang snabbt bort till en kontainer och spydde bakom den. Detta var botten. Jag visste inte vad som hänt men något hade gjort mig galen och nu kunde jag inte ens stå upp. Jag gick några meter ifrån spyan för att sätta mig lutad mot en vägg och försöka samla mig. När jag kände hur utmattad jag var. Allt blev svart och jag föll i vad som lika gärna kunde varit sömn eller medvetslöshet. 

- Kenny! Ropade Pattie efter mig. Jag vände mig tvärt om för att se in i hennes panikslagna ögon. 

- Du måste hjälpa mig hitta Ashley! Jag kan inte hitta henne någonstans. Hon sprang ut ur Justins loge för att ta luft och ca 5 minuter efter det sa någon att de kastat ut ett fan från arenan. Jag är så rädd att det var hon och om det har hänt henne något kan jag aldrig förlåta mig själv.. Rabblade hon snabbt upp. Jag la mina händer på hennes axlar.

- Pattie lugna ner dig. Vi hittar henne. Hon har tagit hand om sig själv förut och jag är säker på att hon bara sitter någonstans och chillar. Och om hon nu blivit utkastad måste hon hållit sig här omkring. Annars kanske hon tog en taxi tillbaka till hotellet. Jag går ut och letar efter henne och du fortsätter leta här inne. Men låt inte Justin få reda på det. Vi vill ju inte att han ska hetsa upp sig över inget. Pattie nickade och jag började stega mot närmaste utgång. Innan jag gick ut drog jag upp min luva över huvudet och drog ner min keps över ansiktet. Det var en sån där gammaldags golfkeps och ingen skulle nog märka att det var jag. Jag tog mig ut ur arenan och ingen av fansen såg mig då kön var några meter bort. Jag började gå längst arenan, köer och ingångar. Jag kom till den ingång där jag skulle stått om jag inte fått leta upp Ashley men ingen Ashley var det. Hoppet började sjunka inom mig. HOn kanske var där inne trotts allt? Eller kanske åkt hem? 

- Ursäkta!? Hörde jag en vuxen röst. Jag vände mig om för att möta en vuxen mans blick. Ca 30 år skulle jag tro. 

- Jobbar du här? Frågade han mig. Jag nickade och väntade på vad han hade att säga. Jag hoppades verkligen att det inte var en av de där föräldrarna som försökte få in sina barn backstage eller något liknande.

- Det ligger en flicka där borta vid kontainrarna. Hon verkar inte må så bra. Jag tänkte om du kanske hade tid att se hur hon mår och sådär. Sa han. Jag nickade igen och började gå mot kontainrarna. Som genom ett under låg Ashley där. Men hon verkade inte må bra. Hon låg ner i vad som verkade vara medvetslöshet och hon stank spya. Jag ruskade om henne men fick inget svar. Jag gjorde det igen och denna gången fick jag svar.

- Snälla sluta. Det gör så ont. Viskade hon med hes stämma.

- Ashley vad har hänt? Frågade jag oroligt. Bilder om våldtäkt och misshandel for igenom mitt huvud och jag gjorde mitt bästa för att inte skrika att hon skulle svara.

- Jag smällde i huvudet. Sen kastade de ut mig. Allt gör så ont. Viskade hon. Jag nickade och drog upp min mobil. Detta kunde inte vara bra för henne. Det rann blod ifrån hennes huvud och hon kunde knappt prata. jag ringde 911 och fixade så en ambulans skulle komma och hämta henne.

Justins Perspektiv:

 Jag steg av scenen och började gå mot min loge. Det jag inte väntat mig var att se mamma stå där med tårar rinnande ner för kinderna.

- Mamma, vad har hänt? Frågade jag snabbt och sprng fram till henne.

- Ashley fick åka till sjukhuset. Hon slog i huvudet och blev sen utkastad för de trodde hon var ett fan som smugit in. Hon slog i huvudet så hårt att hon där ute spydde och sen svimmade. Kenny hittade henne och ringde ambulansen. Scooter har redan åkt iväg men jag tänkte om du ville med också? Sa hon med gråten i halsen. Jag nickade snabbt och kastade mig efter mammas jacka. 

- Kom igen. Sa jag snabbt och glömde helt bort att jag skulle möta upp Selena på andra sidan arenan direkt efter showen.

 

På sjukhuset hittade vi ganska snabbt scooter och Kenny.

- Hur är det med henne? Frågade jag snabbt. Scooter ser på mig med en lugnt blick. Genast förstår jag att det inte är någon fara.

- Hon mår bättre men vi får inget ur henne. Doktorerna säger att hon fått en hjärnskakning och sen när hon blivit utkastad hade det blivit så mycket ljud och rörelse att hon helt enkelt spytt. Men lättast skulle det ju vart om hon kunde berättat själv men hon är både trött och man kan nästan tro att hon tagit något. Kan du försöka prata med henne? Säger Scooter. Som om jag skulle få ur henne något? Men jag gick tyst in till hennes rum där hon låg. Hon hade ett bandage om huvudet och såg väldigt trött ut.

- Hej. Log jag och försökte hålla rösten lugnt och tyst så hon inte skulle känna sig sämre. Hon mumlade ett "mm" tillbaka. Jag satte mig vid en av stolarna vis sängen och såg på henne. Hon orkade inte hålla ögonen öppna så länge utan stängde dem efter ett tag och såg ut att sova under några sekunder.

- Vad var det som hände? Frågade jag. Hon öppnade trött ögonen igen och andades in ett djupt andetag.

- Jag vet inte. Jag slog i huvudet när jag ramlade av lådorna. Sen kastade de ut mig. Sen minns jag inte mer. Sa hon. Hennes röst var både svag och hes. Jag tog hennes hand och sökte henne blick igen.

- Vad gjorde du på lådorna? Frågade jag. Jag kunde varkligen inte begripa varför hon skulle upp på lådorna för. Men jag fick inget svar. Hon bara tittade på mig innan hon stängde ögonen igen. Varför var hon så utmattad? Det kunde väl inte hänt något annat där ute? Något ännu värre?

---

Ni kanske inte får ett till kapitel förens typ måndag eller nåt. Är upptagen hela helgen men vi får se :)

men ni kommaneterar bra, och jag älskar era förslag och ideer, fortsätt så!