Det hade inte varit min avsikt. Men jag kände mig för mycket som ett rövhål för att gå och be om ursäkt. Men det skulle bli värre om jag väntade tills imorgon. Om jag sa det snabbt medans vi stog i hissen eller nåt. Nej det var bättre om jag kunde göra det ikväll, så fort som möjligt. Jag tog ett djupt andetag och gick upp ur sängen. Mamma hade sagt igår att hon skulle bo i rummet i korridorens ände. Det var faktiskt en dörr som avslutade hela korridoren. Inte en spegel eller en stor tavla som på andra hotell. Jag gick fram till dörren och knackade på. Jag hörde steg där innefrån. Hon öppnade dörren och hennes ögon vidgades upp skrämt när hon såg att det var jag. Jag svalde högt, oboy, hon gillade mig verkligen inte.....

---

Justins Perspektiv:

Hon bet sig nervöst i läppen och tittade på mig. Inspekterade mig från topp till tå, det var jobbigt. Kunde hon inte ens säga hej? Eller typ: Vad fan gör du här? Men inget ord lämnade hennes mun.

- Jag kom bara för att säag förlåt. För det jag sa. Du får gärna hata mig för att jag ens sa det, men du får inte tro att jag jag faktiskt tycker så. För jag gör inte det. Jag är ledsen för att jag sa så. Lyckades jag klämma ur mig. Men ashley svarade inte på min fråga. Hon tittade bara ner i golvet på sina fötter utan att möta min blick. Det här beteendet hade jag inte väntat mig från henne. Jag som trott hon skulle smälla till mig ge mig en utskällning coh sedan vara nöjd. Inte att hon skulle bete sig blygt och undandraget. Som om hon var rädd för mig. Efter kanske två minuters total tystnad tittade hon på mig.

- Dömde du mig efter vad du hört om mig? Bara sådär? Va det ända hon sa. Hon sa det som om jag verkligen sårat henne. Fuck... Hon såg verkligen sårad ut...... Jag skakade snabbt på huvudet.

- Nej, jag skulle aldrig göra så. Men jag vet inte vad som flög i mig när jag sa så. Jag är verkligen ledsen. Försökte jag igen. Hon nickade och mötte min blick, denna gången inte så blygt utan mer självsäkert.

- Det känns som om vi började på helt fel fot. Jag har precis gjort te, vill du ha lite? Frågade hon. Ett leende spreds över mina läppar. KLart jag ville komma in och lära känna henne bättre. Hon verkade ju faktiskt helt okej.

- Såklart. Log jag. Hon tog ett steg åt sidan och lät mig komma in. Hennes rum liknade mitt, fast mitt var större. Hehe, ego... Jag följde henne till henne kök och såg hur en kopp och en tekanna stod på bordet. Hon plockade fram en till kopp och en till tepåse. Jag satte mig vid bordet och tog koppen. Hon satte sig mittemot mig och drack en klunk av sitt te innan hon ställde ner koppen och gjorde det hon gjort vid dörren. Henes ögon inspekterade mig upåifrån och ner innan hon la huvudet på sne och kollade in i mina ögon.

- Vad? Skrattade jag och kände mig nästan lite obekväm.

- Hur känns det att vara världens mest pefekta och eftertraktade person? Log hon. Jag stelnade till av henne plötsliga fråga. Hur kunde hon bara säga såna saker utan att tänka sig för? Hade hon verkligen inga spärrar? Men något med henne gjorde att jag ville ta reda på det. Hon var liksom intressant. Genast stoppade jag mina tankar. Jag fick inte vara otrogen mot Selena. Hon var så fin och rar och vacker. Inget skulle komma emellan oss.Efter att jag kommit på att jag suttit i flera sekunder och bara funderat bestämde jag mig för att svara lite förrvirrat på frågan.

- Det är jag inte? Skrattade jag och lyfte ena ögonbrynet. Jag tyckte inte det ivarje fall. Visst jag hade underbara fans och min twitter var alltid bombad men jag var inte direkt den största. 

- Och du har verkligen aldrig utnyttjat det eller hur? Frågade hon som om hon inte ens hört mitt svar.

- Hur menar du?

- Har du aldrig haft värsta stora festen? Med alcohol och allt som vi normala människor måste jobba för att få fram? Fattar inte du hur lätt du skulle kunna knäppa med fingrarna och ha värsta röjar festen men inte bli utslängd efter eftersom du är Justin Bieber? Frågade Ashley. Hennes ögon lyste på ett nytt sätt. Som det gör när man pratar om hästar med en del tjejer, och kläder med andra. Var verkligen Fester henne intresse? Var alcohol och droger något man kunde brinna för?

- Nej? Varför skulle jag? Jag har allt jag behöver och jag behöver inte bli beroende av alcohol eller droger för att känna att jag lever livet. Sa jag. Jag kände mig välditg förrvirrad med Ashley just nu. Hon gjorde mig sugen på att ha den där festen. Varför det? Jag hade ju Selena och mina vänner. Selena var mitt allt precis som mina vänner. Men om jag skulle sabba något mellan Selena och mig, eller något mellan någon av mina vänner skulle det saknas nåt. Ashley var en risk som man lätt kunde ta utan att tänka på det.

- Jaha... oj, Jag hade typ glömt bort att man kunde tänka så... Mumlade hon och tittade ner på sina händer. Jag försökte fånga henne blick och när jag fick tag i den såg hon nästan bedrövad ut. Vad hon upprörd över att jag inte festade? Nej, det måste varit något annat. Jag tänkte igenom det hon sagt innan jag kom på det. Hon hade glömt bort att man kunde tänka som jag. Att man kunde leva ett liv utan alcohol och drogor, det hade inte funnits i hennes värld.

---

Tycker det här kapitlet blev ganska tråkigt....

känns inte som om det hände så jätte mycket. Men ska kolla efter mer insperation på direkten. Jag älskar era kommentarer men som jag sa när jag startade novellen. Jag gör det för att jag tycker det är roligt, inte för att ni ska kommentera mest på hela blogg.se. 

Men om ni har ideer för senare i novellen är det bara att skriva :)