Jag var snabbt vid hennes sida och stötte upp henne för att hon inte skulle falla. Jag lade min hand på hennes höft så jag kunde stötta upp henne ordentligt och log stöttande mot henne. HOn la armen om mina axlar och besvarade leendet. Som om det inte varit nog med drama de senaste dagarna. Vem dyker inte upp i dörren? Jo, Selena...

---

Ashley fattade att Selena skulle få ett utbrott om hon inte reagerade och lutade sig snabbt ifrån mig. Jag blev rädd att hon skulle falla till golvet och slå i huvudet igen. Men hon fick tag i väggen och lyckades stödja sig på den. Selena såg däremot inte lika lugn ut som Ashley. Det såg ut som om hon gärna slått till Ashley. Jag ville inte ha henne skrikande på mig på hotellet igen. Det var bara för jobbigt. Vi bråkade dag som natt och sällan kunde vi hålla sams. Jag gick fram till henne och sträckte fram en hand. Som om hon var en aggresiv hund.

- Selena, snälla lugna dig. Det händer inget här. Lovade jag och tittade bedjande på henne. Om hon skulle få ett utbrott visste jag verkligen inte vad jag skulle göra. Varken jag eller Ashley ville nog se det. Eller höra vad hon hade att säga för den delen.

- Inget händer!? Du lägger handen om tjejen du dissade mig för? Justin jag trodde dig när du sa att det hände en olycka men detta ä ju bara löjligt. Och vad gör hon såhär tidigt på morgonen? Hon sov väl inte hos dig va? Eller sova kanske är fel ord. Jag menar hon håller väl... Mer han hon inte innan jag inte orkade höra mer. Visst hon kunde gnälla på mig. Att glömma Selena var hemskt men jag kunde inte hjälpa att Ashley skadade sig. På samma sätt nu, vad skulle jag gjort? Bara låtit henne falla?

- Selena lägg av. Hon trodde det var frukost här för det var det igår. Jag hade armen om henne för att hon var nära att ramla och du vet vad som hände igår. Fräste jag trött till henne.

- Du verkar ha svar på allt Justin. Men hur vet jag att det inte bara är lönger? Snäste hon tillbaka. Jag suckade och drog handen genom håret.

- För att vi är ihop och du borde lita på mig? Sa jag och väntade på ett svar. Nu var vi igång igen. Samma visa. Hon ville ha "respekt", eller mig isolerad från all kvinligkontakt som inte var hennes och jag ville ha tillit.

- Men vi bråkar ju bara hela tiden!? Inte konstigt att du kanske vill ha någpn annan. Fräste hon. Jag suckade och slog näven i väggen.

- Inte är det mitt fel att vi bråkar iallafall och jag är inte otrogen! Röt jag. Hon ryggade skrämt tillbaka och en tår rann längst hennes kind.

- Då blir du nog glad när du hör detta... Det är slut Justin! Skrek hon och rusade till sitt rum.

Jag hatade när hon grät. Det kändes som om allt var mit fel och att jag verkligen skadat henne. så jag sprang efter henne.

Hon öppnade dörren till sitt rum och kastade det efter sig för att få den att hårt slå igen. Men min fot hann före och tryckte sig mellan. Jag drog snabbt upp dörren, beredd på att hon skulle rusa för att stänga den. Men hon hade gått till soffan och låg och grät med kudden tryckt mot ansiktet. 

- Sel, gör inte såhär. Mumlade jag och satte mig bredvid henne.

- Gå Justin. Det blir alltid såhär. snyftade hon och tittade på mig. Jag torkade bort en av henne tårar. men det kom bara fler.

- Jag vet. Men par måste bråka. Annars blir inget löst. Alla par har sina upp och ner gångar men de löser sig alltid. Mumlade jag och koncentrerade mig på att torka hennes tårar och lägga hennes hår bakom örat.

- Justin jag älskar dig. Men vi kan inte hålla på såhär. Snyftade hon. Jag nickade och närmade mig henne och pussade henne på kinden.

- Jag vet. Men Ashley är bara en vän. Konstaterade jag och hoppades på att hon skulle lyssna. Hon nickade efter ett tag.

- Lovar du? Viskade hon. Såhär blev det dock alltid. vi bråkade. Jag sprang efter. Vi lovade och sen hände något och det blev bråk. Idag kanske det blev makeup-sex och imorgon kommer hon klaga över att jag bara utnyttjar henne. 

- Jag lovar. Log jag och kysste henne. Hennes händer åkte upp till min nacke och drog i topparna av mitt hår. Men de där fjärilarna man känner för någon man älskar. De var borta. Nu gjorde vi bara det som vi alltid gjorde. En rutin så upprepad att jag kunde den i sömnen....