Chapter 32: We just can´t
När jag kom in till mitt rum hade inte mycket ändrats sen jag lämnat det när Selena kommit på mig och Justin. Jag visste fortfarande inte hur Selena kommit på att vi var i just mitt rum? Jag skulle fråga honom senare, men just nu höll hungern på att göra mig galen. Jag satte på kaffe, trotts att jag hatade det, och började plocka fram fil och flingor. När kaffet var klart svepte jag det i en klunk. Jag drack bara kaffe för att vakna till, trotts att jag hatade smaken. När jag gick in till vardagsrummet för att äta min efterlängtade frukost, knackade det på dörren. Jag suckade och ställde ifrån mig maten och gick till dörren. Jag chockades över att det inte var Justin som stod där utan Selena...
Abbys Perspektiv:
- Selena? Sa jag helt förrvirad. Varför kom hon hit? Jag fattade ganska snabbt när hon knuffade in mig i rummet och steg in och smällde igen dörren efter sig. Okej, nu fattade jag. Ganska öppenbart att tjejen hatade mig efter som jag var slampan som haft ihop det med hennes pojkvän. Jag hann inte ens säga något innan hon knuffade upp mig mot väggen och ställde sig väldigt nära. Jag kunde se hatet skjutas ur hennes ögon.
- Om du så mycket som tittar på Justin igen är du död. Fräste hon och tryckte hårt upp mig mot väggen igen. Mitt huvud slogs mot väggen och jag tvivlade inte på att jag snart skulle få huvudvärk. Jag sa inget och bara tittade henne i ögonen och väntade på att hon skulle fortsätta.
- Fattar du? Jag vet saker om dig, låt det inte komma ut till pressen Abby. För vad skulle världen säga? Om det kom ut att Abby, Justin Biebers gitarrist är en hora? Tror du verkligen Scooter skulle låta dig stanna här då? Hon hånlog mot mig. Rädslan tog över min kropp. Det var inte värt det. Jag hade jobbat hårt för chansen man bara fick en gång i livet. Jag skulle inte klara av att mista den, även om det betydde att jag skulle mista Justin.
- Oj, skrämde jag dig lite där? Skrockade hon. Hon boxade hårt till mig över kinden och släppte taget om mig så att jag föll ner mot golvet.
- Vad i helvete håller du på med!? Hörde jag en välkänd röst ryta. Jag tittade upp för att se hur Jusitn sprang fram till mig.
- Är du okej? Frågade han oroligt. Jag nickade och kände hur smärtan sved över kinden. Justin behövde inte köra ut Selena eftersom hon redan gett sig av. Han lyfte upp och la mig i soffan. Min mage skrek fortfarande efter den där tallriken med mat som stog några meter bort, tyvärr hade jag annat att göra nu.
- Vi kan inte vara ihop, eller det vi är nu. Mumlade jag och tittade ner på mina händer.
- Vad sa hon? Sa Justin. Jag hade hört Justin prata med en så hård röst förut. Jag tittade upp på honom. Han ögon var vattniga och han bet sig i läppen.
- Sanningen. Sa jag och kände hur tårarna började falla längst mina kinder.
- Hon måste ha sagt något annat! Sa Justin. Han lät rädd, så liten. Jag skakade sorgset på huvudet och tittade ner på mina händer igen. Justin flyttade sig närmare mig och ställde sig på knäna så han blev lite längre än mig som fortfarande satt ner.
- Du sa att det var okej, att du var rädd men att det var okej. Sa han och tårarna började rinna ner längst hans kinder. Jag ställde mig upp på samma sätt som Justin, jag var fortfarande lite kortare än honom. Jag torkade bort hans tårar och tittade honom djupt i ögonen.
- Om någon får reda på det, Det jag gjort... Kommer jag inte få vara kvar här längre. Och hur ont det än gör, Justin, Jag får aldrig den här chansen igen... Jag hann inte säga mer innan Jusitn tog bort min hand från hans kind där jag låtit den stanna.
- Vaddå? Så du väljer helldre att få sitta och spela gitarr med Dan istället för att vara med mig? Jag trodde du kände som jag. Jag gillar dig jätte mycket, och du sa att du kände likadant, eller var det bara nån kul lek? Sa han. Jag reste mig snabbt efter honom.
- Nej Justin, det är ingen lek! Jag gillar dig, jätte mycket. Men om pappzen får reda på att jag varit en jävla hora vet snart hela världen om att du dejtar en hora. Jag kommer bli avkastad från turnén och allt kommer gå åt skogen. Sa jag. Jag kunde inte riskera allt det, och inte Justin heller. Han var ju tonårsidol, idol för tjejer som såg upp till honm. Vad skulle de säga, vad skulle de göra? Om han dejtade en hora?
- Jag bryr mig inte om det! Sa han. Nu skrek han nästan på mig. Jag hatade det och ryggade ett steg bakåt. Jag blev alltid lika rädd när folk skrek på mig.
- Men det borde du. Du är fan flickidol Justin, gott föredömme? Sa jag.
- Ja, du är världens snällaste som bara kommit på fel väg. Sa han lungt. Jag skakade trött på huvudet, varför fattade han inte?
- Justin, det är mycket värre än så. Men det hjälper ändå inte. Du ska ha en perfekt tjej som följde sina drömmar och uppfyllde dem. Som klarar allt. Det är inte jag. Sa jag och förtydligade genom att dra handen framför mig för att visa att jag inte var perfekt.
- Du kommer inte släppa det va? Sa han. Hans tårar rann ner längst hans kinder. Jag skakade på huvudet. Det skulle aldrig funka.
- Men vem sa att det skulle komma ut? Sa han. Hans röst var tjock. Jag suckade, vad hade jag att förlora? Jo, massor...
- Selena...
KORTKORTKORT...
TYVÄRR DAMPAR NÅGOT MED BLOGG.SE SÅ FÅR INTE IN NÅGRA BILDER :(
MEN FÖRSÖKER MITT HÅRADEST FÖR ATT KAPITLENA SKA KOMMA UPP, ERA KOMMENTARER HJÄLPER ALLTID! DET ÄR BARA MYCKET MED SKOLAN OCH ANNAT JUST NU
SÄTTER INTE UPP EN GRÄNS ÖVER KOMMENTARERNA NU MEN SNÄLLA! KOMMENTERA!
Kommentarer
Postat av: Jennifer
Jätte bra :3 mer!!! :D
Postat av: Emelie
Jätte bra! <3
Det måste lösa sig!!!!
Postat av: Anonym
mer!!
Postat av: emina
Jättebra!
Postat av: Anonym
jättebra verkligen mer! :D
Trackback
Skriv om novellen här!
