Justin skrattade åt mitt lilla tjut och la armen om mina axlar.

- Det kommer bli den bästa dejten du blivit utbjuden på. Viskade han i mitt öra. Jag skrattade och tittade ner på våra fötter.

- Vad är det? Log han. Jag skrattade och tittade upp för att möta hans blick. Jag var inte rädd för att berätta det för Justin.

- Jag har aldrig varit på en dejt förut. Log jag. Justin tittade förvånat på mig.

- skämtar du? Sa han och hade fortfarande samma förvånade ansiktsuttryck i ansiktet.

- Nepp,aldrig. Log jag. Nu började det kännas lite jobbigt. Jag gillade inte att inte kunna smälta in bland alla andra.

- Då ska denna bli en du aldrig komemr glömma. Log Justin. hans ögon glittrade busigt till.

Liams perspektiv:

Jag satt i mitt rum och hade inget att göra. Efter att jag sett Justin och Abby kyssas hade jag bara varit irriterad. Jag hade tråkigt här borta, långt ifrån Los Angeles gator, klubbar och tjejer. Mamma hade skickat hit mig för att hon tyckte att jag behövde skärpa mig, fokusera på annat än tjejer och sex osv. Men direkt när jag klev in genom dörren hade en het tjej suttit mitt framför näsan på mig. Tyvärr var hon väl oskuld eller något för hon gillade verkligen inte när jag satt för nära. Jag var van vid framfusiga och flörtiga slampor, de funkade liksom, men så kommer hon och ska spela svårfångat. Det gjorde mig långsamt galen. Och nu när hon var ihop med Bieber skulle det bli ännu svårare att få henne i säng. Vissa tjejer var så känsliga med det där när det gällde otrohet. Jag suckade och lutade huvudet mot kudden. Men jag hade en del bilder på mig och Bieber så jag skulle nog få en del pluspoäng där hemma bland en del tjejer. Det var ju bra.Jag morrade lite över det faktum att jag skulle behöva vara här i 10 dagar till om inte mer. Alfredo hade snackat massor med mig om repskt mot tjejer och något om att jag alltid var välkommen, som om jag velat komma från första början?

Abbys perspektiv:

Två dagar efter att vi hade lämnat Skottland stod jag utanför Patties rum för att knacka på hotelldörren. Pattie hade sagt att jag alltid kunde prata med henne. Hon kändes så lätt att prata med och verkligen... Som min egna mamma... Jag undrar om Justin mindes det där om min mamma. Jag var inte säker på om jag skulle ta upp det igen. Varje gång jag tog upp henne kändes det som om jag svikit henne. Som om hon tittade ner på mig och grät över att hennes dotter var ett sånt missfoster, en hemsk människa, en äcklig hora, det fanns för många namn för såna som jag...

Jag knackade på den vita trädörren. Något jag hatade med de flesta hotellen var att korridorerna ofta var väldigt tråkiga. Vita väggar, vita dörrar, brunt golv eller en röd matta över hela golvet. Ofta fick det mig att bli snurrig, allt blev en vit massa som bara mosades ihop och det inte längre fanns något perspektiv på det. Då blev jag ofta tvungen att stanna eller ta ett stadigt grepp om Justins arm, han blev alltid lika orolig.

Pattie öppnade efter någon halvminut och log stort när hon såg mig.

– Nej men hej Abby! Log hon stort. Hennes ögon glittrade utav glädje, på samma sätt som Justins brukade glittra när han var glad. De var väldigt lika.

– Hej Pattie. Kan jag komma in? Sa jag osäkert och kliade mig lite på handen.

- Men såklart gumman, kom in. Log hon och klev åt sidan så att jag kunde komma in. Jag klev in i det identiska rummet. Alla rum på nästan alla hotell var identiska med varann och det kändes bra för man hittade alltid lika bra var man än var i hotellet. Automatiskt kom vi fram till köksbordet där jag slog mig ner på en av stolarna. Pattie satte sig mittemot mig.

- Justin bjöd ut mig för två dagar sen. Mumlade jag. Jag var fortfarande lika glad och uppspelt över det, så det var svårt att få det att låta om ingenting.

- Jag vet. Han kom in för två dagar sedan och berättade. Han var så glad att han hoppade omkring. Log hon. Jag tittade upp från bordet där jag låtit min blick hamna.

- Var han så glad? Log jag. Det bubblade runt i mig, var han lika glad som jag? Vi skulle egentligen haft dejten för en dag sedan men en presskonferens hade kommit i vägen. Han hade verkat så ledsen hela dagen efter det, inget kunde muntra upp honom. I början mumlade han till och med om att jag säkert hatade honom för att han behövde ställa in. Så vi skulle ha dejten om två dagar. Det hade gett mig tid att köpa en ny klänning.

- Men eftersom det blev lite förhinder innan vi hann åka på dejten så ska vi ha den om två dagar. Och jag ska köpa en klänning… Och jag tänkte… Liksom om du kunde… Hjälpa mig. Sa jag. Det kändes så hemskt pinsamt att behöva fråga henne. Men hon visste säkert vad vi skulle göra osv, så hon skulle göra en väldig nytta. Och hon var ett underbart sällskap också.

- Jätte gärna. Ikväll? Log hon. Jag kände hur allt bara ville skutta omkring i mig.

- Super…

OCH SÅ SKA JU BILDERNA KRÅNGLA SÅ INGA BILDER IDAG CHICAS! :(