Jag måste vara helt dum i huvudet. Jag står här och kysser tjejen jag bryr mig mest om i hela världen mitt på en gata i ingen stanns. Vem som helst skulle kunna ta en bild och då var det kört. Jag ville inte att hon skulle behöva riskera sitt privatliv förens hon var säker på att hon ville vara med mig. Det funkar inte....

Motvilligt avslutade jag kyssen och lutade min panna mot hennes. 

- Vi måste komma härifrån, om de ser oss har du inget privatliv längre. Sa jag och började gå med henne mot hotellet. Jag var rädd nu, rädd att någon såg oss. Jag började hålla avstånd ifrån henne.

När vi kom till hotellet var det två meters avstånd mellan oss. Jag hade inte gett henne en blick förens vi kom in i det stora hotellrumet. Det var renstädat här inne. Ingen skulle någonsin kunna tro att en kille som precis varit otrogen mot sin flickvän bor här. Jag vände mig om för att inte möta ett par vackra blå ögon. Abby var inte bakom mig. Vad hade hänt med henne? Hon var bredvid mig när vi var i hissen. Jag mindes det för jag hade sett hennes vackra nästan svarta hår i hisspegeln. Jag tittad emig runt omkring för ett spår av att hon varit här inne men det fanns inget. Jag skyndade till hennes rum och bankade på rummet. Efter tre bankningar öppnades dörrean av Abbys vackra kropp. Jag lät min blick följa hennes hand, upp längst armen, över axeln, låta blicken flyta över hennes perfekta läppar för att sedan möta hennes blick. Mitt hjärta stannade upp när jag såg att hennes ögon var vattniga. Varför var hon ledsen?

- Abby... Skyndade jag mig att säga men hon avbröt mig.

- Är jag bara Selenas ersättare? En av alla andra? Henens röst var tjock och rädd. Som om hon inte väntat sig behöva ställa den frågan.

- Nej Abby, Varför... Ännu en gång avbröts jag av Abbys underbara röst som nu var tjock och darrig.

- Du tittade inte ens på mig. Är det verkligen så hemskt att bara gå bredvid mig? Hon var på väg att säga mer men hennes röst bröts och tårarna började rinna ur hennes ögon. Jag ville bara dunka huvudet i väggen. Hur kunde jag gjort så. Inte ens titta på henne? Jag hade precis sagt att jag gillade henne och hon hade sagt det samma till mig. Tacken hade varit att låta henne känna sig ignorerad och ensam. 

- Nej Abby, Jag kan förklara. Men snälla, låt mig komma in. Bad jag. Jag ville inte förklara allt det där ute i en hotellkorridor. Hon nickade och flyttade sig lite åt sidan så jag kom in i rummet som var precis likt mitt.

 

Vi satte oss i soffan och jag tittade henne djupt i ögonen. Nu skulle jag behöva säga det en gång till. Något jag hade sagt till alla mina flickvänner och blivande flickvänner. Men denna gång kändes det annorlunda. Nu hade jag redan utsatt Abby för mycket, mer än vad jag ens vet om antar jag också. 

- Jag kan inte kyssa dig på en gata närsomhelt. I mitt liv går jobb och kärlek på olika scheman liksom. Jag kan inte avbryta ett samtal med Scooter för att prata med dig på telefon. Jag vet att det låter hemskt och jag vet, det är hemskt att behöva putta bort de man älskar för att skydda dem. Men jag klarar inte av att se dig utstå det så många av alla mina andra vänner fått utstå. Ryan och Chaz har tjejer efter sig som kan göra vad som helst för mitt telefon numer. Folk utnyttjar en och jag kan inte se det hända dig. Du kommer förlora ditt privatliv. Liksom, fansen är helt amazing, men många av dem är hemska mot mina flickvänner. Jag vill inte att du ska tro och ta åt dig av det. Jag vill inte att det ska skada dig... 

- Justin, jag vet inte om du vill fortsätta. Men det ser ut som om du hatar det du säger. Jag fattar att det blir hårt men, jag kan inte hjälpa att jag blev kär i idioten som alltid glömmer att sätta på alarmet på morgonen när han är i Stratford, går in i glassdörrar, sover med en nalle och är så kåt av sig att det inte går att fatta. Men det bara är så. Jag fixar det.

Att hon sa allt det där gjorde mig varminuti. Att hon mindes allt det där.

- Klarar du av det? Frågade jag till sist...

8 KOMMENTARER FÖR NÄSTA :D