Chapter 35: You have somthing to tell me
- Vi är ensama. Log jag. Hon log tillbaka och gick närmare mig. Hennes kropp trycktes mot min. Jag la mina händer kring hennes midja innan jag tog upp min högra hand och kupade den runt hennes kind. Hon lade sina händer kring min nacke och ställde sig på tå. Våra läppar möttes och jag kände hur fjärilarna spred sig i magen. Hennes hand gled ner längst mitt käkben och ut över in kind. Precis när det kändes som bäst. När det bara var vi, öppnades dörren och jag hörde ett flämt. Vi båda avslutade snabbt kyssen för att upptäcka vem som stod i dörröppningen.
I dörren stod ingen mindre än Liam. Jag och Justin stelnade till. Vi hade tagit varsitt stort steg ifrån varann.
- Så ni är ett par nu? Sa Liam. Jag bet mig i läppen, rädd för vem som skulle tvingas svara.
- Typ. Sa Justin. Jag svalde och försökte att se ut som om det var en självklarhet, det var det inte.
- När ska ni berätta för världen? Frågade han. Han såg nästan ledsen ut. Jag kunde inte förstå varför.
- När vi är redo, eller antagligen mest jag. Sa jag. Det kändes rätt att rädda Justin från den frågan, hoppas jag svarade rätt. Liam nickade innan han lämnade oss ensama igen. Jag tittade på Justin, han stirrade redan på mig.
- Du tror inte han berättar va? Sa jag osäkert. Justin gick fram till mig och gav mig en hård kram.
- Det lär vi märka. Viskade han mot mitt hår. Jag nickade och avslutade kramen. Jag var rädd för att det skulle komma ut, jag ver en sån person som gjorde fel saker och sen ville få dem bortglömda. Jag var en rädd person egentligen, det visste jag mycket väl.
- Mamma väntar nog på oss nu. Log han. Jag log tillbaka och rättade till hans beanie och han min. Vi började fnittra och gå med honom till mitt rum.
Inne i Justins rum stod Pattie vid spisen och lagade det sista utav maten.
- Nej men så söta ni blev! Tjöt hon när hon såg oss. Jag och Justin skrattade bara och jag kände hur obekvämt detta var.
- Vi käkar! Tjöt Justin överlyckligt och kastade sig mot maten. Jag skrattade åt honom när han lassade upp ett helt berg med spagetti på sin tallrik. Jag tog också en tallrik och tog en slev spagetti och en halv med köttfärssås. Jag satte mig på Justins vänstra sida vid bordet och började äta med min mat.Jag började käka med min vänstra hand vilket gjorde att handen bredvid Justins var ledig. Han tog tillfället i akt och tog min hand under bordet. Jag log lite för mig själv och kände hur han mjukt tryckte min hand.
- Så... Jag tror ni har en del att berätta. Började Pattie efter ca 10 minuter. Jag och Justin stelnade till och tittade på henne. Hade Liam berättat? Jag stirrade skräckslaget på Pattie.
- Berätta vad? Frågade jag. Jag kramade hårt om Justins hand. Han kramade den tillbaka. Som jag sagt tidigare, jag var en rädd, nästan feg, person och behövde verkligen hans stöd just nu.
- Vi kan börja med varför jag får veta att ni tydligen är tillsammans utav Liam. Sa hon. Hon tittade strängt på mig. Det var som om hon hatade mig helt plötsligt, som att jag inte var bra nog för hennes son, vilket var sant.
- Vi hade tänkt berätta det... Men det är liksom ganska nytt. Sa Justin och tittade ner i bordet. Pattie suckade och pratade inte förens vi båda vågade resa bilcken mot henne.
- Jag är inte arg på er, ni är unga, jag fattar, Man blir kär och om man har turen att kärleken är besvarad är det verkligen magiskt. Men jag skulle uppskatta om ni berättat det själva under middagen. Sa hon. Vi nickade.
- Och jag är väldigt glad över att det blev just ni två. Jag hade det på känn. Log hon. Jag tittade upp. Förvirrad över att hon visste tillräckligt mycket om mig för att tycka det, för hon visste väl inte om att jag var Abby från Stratford. Precis som om hon kunde läsa mina tankar log hon och skrattade lite.
- Ja gumman. Jag minns dig. Dig glömmer man inte. Log hon. Jag skrattade och mötte hennes blick.
- Tack Pattie.
Pattie lämnade oss ensamma och stängde mjukt dörren efter sig.
- Wow. Pustade jag och lutade mig mot Justin. Han omfamnade mig och skrattade.
- Var du rädd? Flinade han ner när han tittade ner på mig. Jag skrattade och nickade. Vi förflyttade oss till vardagsrummet där vi satte på en film och försökte slappna av och smälta det som hänt. Justin lade sig i mitt knä och lät sin blick möta min en lång stund. Innan jag försikigtigt började mig ner för att kyssa honom. Han lyfte lätt på huvudet och mötta mina läppar.
KORT OCH GANSKA SEGT KAPITEL, FÖRLÅT FÖR DET MEN FICK PANIK NÄR JAG SÅG ATT NI SKRIVIT SÅ MÅNGA KOMMENTARER OCH JAG INTE ENS BÖRJAT PÅ CHAPTER 35,
SKA JOBBA HÅRT MED CHAPTER 36 SÅ DET BLI NÅGOT KUL AV DET, MYCKET ROLIGARE ATT JOBBA UTAN PRESS MEN INTE KUL ALLS UTAN KOMMENTARER, KOM IHÅG DET! :D
FUNDERAR PÅ VAD JAG SKA SKRIVA OM NU, HADE VARIT BRA OM NI KOM MED FÖRSLAG, VAD SOM HELST!
KOMMENTERA!
Kommentarer
Postat av: Anonym
mer! :)
Postat av: Anonym
mer bra <3
Postat av: Emelie
Jätte bra! <3
Postat av: donna
mer jätte bra har läst alla dina noveller nu och dom äger !!!
Trackback
Skriv om novellen här!
