- Sluta Oscar! kved mamma

- Du säger fan inte vad jag ska görla! Gubben var full och slog henne och sparkade. Sen fick han syn på mig.

- Smilla spring! Skrek mamam. En väl riktad spark i hennes mage fick henne att hålla tyst Jag skulle springa iväg när denne fulle Oscar fick tag i mitt hår. Smärtan snärtade till i mig och skriket kom aoutomatiskt.

- Håll käft din fule fan! Du är inte mycket bättre än din jävla mamma! skrek han till mig. Han sog mig flera gånger i ansiktet och sedan några kikar i magen. Sen slängde han mig till mamma. Han stack och jag hörde hur han smällde igen dörren.

- Älskling! Mår du bra? Hulkade mamma fram.

- Nej! Men du da? kved jag. Smärtan brann i mig. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Allt gjorde ont och varje rörelse fick mig att stor gråta.

- Vem va han? viskade jag mellan gråten.

- Oscar, Vi var tsm ett tag. Sen dumpa jag honom. Nu kommer han hit och ja, jag är fortfarande kär i honom. Gumman jag älskar honom. Just nu var han full och allt blev fel. Han är inte sån. Viskade hon. Jag trodde henne inte.

Justin: Jag gick förbi ett litet hus på väg mot stranden. En ölstinkande man klev ut ut huset och hoppade in i bilen. Han körde nästan på mig. Hallå! Om det var något man kunde önska av detta kändiskapet var det vä att inte bli påkörd!? Tänkte jag surt.

Jag fortsatte ner mot stranden och tog av mot en stig där ingen brukade vara. Det var inget vidare badställe och mangeterna hade sitt tillhåll där, men idag var jag inte sugen på att bada så ett ganska bra ställe att komma ifrån allt ett tag.

Smilla: Jag orkade inte vara kvar hemma. Jag gick iväg igen. Det var mammas problem och jag orkade inte hjälpa till just nu. Jag gick rätt in i skogen för att inte hamna på stranden. Snart kom jag till kipporna högt över stranden och satte mig ner. Jag tittade ut mot havet och började gråta. Jag ville hem. Hem til det hem som en gång varit mitt och mammas. Innan jag skickades iväg. Vi brukade sitta just här, titta ut över vattnet och planera när vi i framtiden skulle bygga en egen båt, och segl jorden runt. Då var allt som det skulle vara...

Nu var allt fel. Jag mådde skit och ja, inget var som det skulle. Där nere gick någon. Konstigt. Av det jag mindes från detta stället så brukade bara jag och mamma veta om det stället. Killen som gick där nere var faktiskt rätt så snygg. Han satte sig ner i sanden och verkade njuta. Jag hade en bikini under. Jag hade tagit påmig den innan jag gått till stranden imorse. Jag visste att man kunde hoppa från killan. Om man gick lite länge bort så skulle det gå. Jag drog av mig klädderna och ställde mig upp. Gick lite längre ut och tog satts.

Justin: Helt pötsligt kände jag mig iaktagen. Jag tittade runt omkring mig men såg ingen. Jag tittade upp. Inget. Plötsligt såg jag någon hoppa ner från klippan lite längre bort. Allt gick som i ultraterapid. Den hoppade, plaskade i vattnet och simmade mot stranden. NEJ! inte ett galet fan! då skulle allt bli förstört. Men denne någon simmade lugnt mot stranden. Såg mig. Det var en tjej. Hon såg mig. Jag klistrade på mig ett leende. Varför inte? Men tjejen gick bara förbi. Satte sig på en sten längre bort och soltorkade. Hallå!? jag är ju Justin Bieber!? Visst var det skönt att hon inte skrek eller nåt men ändå en konstig känsla. Att bara bli behandlad som vilken person som helst. Inte annorlunda. En ganska skön känsla. Jag slappnade av och gjorde som hon. Blundade och höll ansiktet som solen.

Smilla: Läskigt nog var denne killen Justin Bieber. Först tänkte jag springa fram till honom och be honom skriva sin aoutograf men så mindes jag att jag redan hade den och kände att han kanske kunde tycka om att bli behandlad normalt så jag gick bara förbi. Hhaha! Jag sneglade på honom på handduken. Förvånat tittade han på mig. Men sa inget inte jag heller. Efter en timme blev det varmt i solen och jag sprang i och badade. Vattnet var skönt. nästan ljummet. Plötsligt kände jag något som sved till på bennet. Sen såga jag en brännmagnet. Ingen stor. En väldigt liten ganska harmlös sort. Men OJ! Vad det sved! Jag sprang fort upp ur vattnet.

- Fuck, fuck, fuck.... sa jag medans jag försökte få det att svida mindre.

Justin: Jag såg tjejen svärande komma upp ur vattnet. Antagligen en brännmagnet. Hon satte sig på sin sten och blåste ilsket på såret. Det såg så roligt ut att jag flinade och små fnissade. Tjejen märket det och tittade på mig.

- Om det är så hemskt lustigt kan du gärna Komma hit och skratta. Sa hon. Hon flinade hon också, men spelade sur. Jag reste mig upp och satte mig på samma sten som hon.

- sådär. Sa jag. Jag kunde inte sluta skratta åt henne. Hon satt fortfarande och blåste på sitt stakars ben.

- Nu kan du berätta vad som är så kul. Hon spelade fortfarande sur men hennes skådespelartalanger var inte så starka.

- Jo det roliga är att du klantar dig ganska duktigt framför världens typ känadeste tonåring. Sa jag. Snyggt! Nu tror hon säkert att jag är värsta självupptagna skithögen! Även om jag skämtat så kanske hon inte fatta det.

- Va? Känd vem är du? Skrattade hon.

- Bara självaste Justin Bieber. Sa jag och drog i den osynliga jackan jag hade på mig.

- Jasså! Den där killen! Han trodde jag att tjejerna hade glömt för länge sen! sa hon.

- Jaha! men då får jag väl jobba hårdare! Men jag vet hur man får bort det där onda, men du gillar ju inte mig...

- Oj! Nu när du säger det så gillar jag verkligen dig! Kan du sigera min arm!?

- Hahha! dream on! Men ta på lite glass på det där så kommer det bli bättre. Sa jag.

- Jaha! då får jag nog gå till närmaste doktor! Pengarna är slut.

- Men kom igen! du pratar ju med Justin här! Vad kostar en glass 15 spänn? det klarar nog min plånbok.

- Men kom då! Sa jag glatt och skuttade iväg mot närmaste glassvagn.