Skräcken över att mitt smink ska åka av höll mig på båten.

Men så hände det som inte fick hända...

________________________________________________________________________________________________

Justin: Jag var dyngsur efter att ha ramlat i vattnet så många gånger. Smilla hade hållit sig på båten uner hela turen. Hon log men verkade rädd, rädd för vatten? Nej.

Plötsligt krängde båten till och Smilla tappade grepet. Jag tittade ner i vattnet och såg Smilla under vattnet. Hon tittade inte upp. Sen såg jag en brännmagnet läskigt nära henne. Denna var stor och verkade simma mot henne. jag kastade mig i och simmade mot henne. Det var nästan vindstilla just nu, utom några små vindar men inget farligt för båten. Varför tog vi av oss flytvästarna!? Jag simmade så fort jag kunde men såg hur hon krängde till när den första tråden nuddade hennes höft. Jag fick tag i hennes arm och drog henne mot en klippa. Jag såg blod i hennes panna men höll ögonen på klippan. Jag drog upp henne på den stora stenen och försökte på kontakt med henne. som i ett under hade båten lagt sig i närheten och jag satte fast den i klippan samtidigt som jag försökte få kontakt med henne.

- Smilla! Är du okej? Inget svar jag kände puls och allt det där man ska göra. Pulsen fanns där och plötsligt kom ett super ryck och hon hostade upp allt vatten hon fått i sig. Lättnaden spredi sig i kroppen. Sen såg jag. Bakom allt smörjigt smink. Två blåtiror, en sprucken läpp och en hel del blåmärken. I pannan fanns ett jack som blödde ivrigt. Jag drog sönder tröjan jag hade och höll den söner trasslade biten mot hennes panna. Hon grät.

Smilla: Nu var allt förstört! Justin skulle ringa polisen och se till att jag kom iväg här ifrån. Jag skulle aldrig få träffa honom igen och allt p.g.a en jäkla båt som krängde!

- Varifrån har du fått de här? frågade justin. Han såg rädd ut, spelade inte.

- Jag föll ju av...

- Men man får inte två blåtiror av att falla av en båt. Och hinner defenitift INTE sminka över dem! Han såg arg ut, han hade en anledning.

- ehm? Jag kunde inte komma på någon lögn! Typ första gången i mitt liv! Vattnet hade rört om i mitt huvud och lagt undan alla lögner, högst upp på hyllan.

- Du får inte gå härifrån innan jag får veta. Sa han, bestämd denna gången, inte arg, inte rädd, bestämd.

Jag tittade mig runt omkring. Kände hur tårarna rann, önskar jag låg kvar i vattnet och kramades med den där magneten.

- Inget speciellt, ibland klantar man sig.

- Kom igen, jag är inte dum..

- Jag ryckte på axlarna och satte mig upp. Höften sved så mkt att det kändes som om huden föll av. Justin tittade på mig. Jag ville inte vara intryckt mot väggen. Jag sträckte på ryggen rent mekaniskt för att visa att jag klarade mig själv. Men inte så länge för svedan gjorde att jag intog en onaturlig ställning.

- Berätta då.

Jag skade på huvudet, kände mig dum. Som ett litet barn.

- Jag kommer inte direkt slå dig. Där brast det, slå=Oscar. Jag orkade inte längre. längde mig i vattnet innan Justin fick tag i mig och simmade så fort jag kunde mot stranden där jag och Justin först träffades. Jag hörde hur justin kastede sig i vattnet han också. Jag kom upp på stranden och sprang. Justin fick tag i min arm. Han vände på mig.

Justin: Blå märken och spruckna läppar, Hon började gråta när jag sa nåt i stil med slå. Hon hade kommit ut as sminkad från toan. Jag var inte dum. Hon blev antagligen slagen hemma. Hennes tårfyllda ögon var röda och bröt de blåa runt ögonen. Jag kramade henne. Tvingade liksom in henne. Hon kramade tbx och jag mådde skit...

_______________________________________________________________________________________________

2 kommentarer för nästa