Chapter 11: Iron man
- Snälla förlåt. Jag vet inte varför jag sa så, jag känner inte dig och har ingen rätt att säga så om dig. Jag vet inte vad du har gått igenom, det var igår jag lärde mig ditt namn. Jag vet att jag var ett svin, Förlåt... Sa han. Han hade tårar i ögonen igen. Varför grät han? Han hade ingen anledning att gråta? Chaz och Ryan grät aldrig när de gjorde mig illa? Som om det skulle föresten... Jag nickade bara och tittade honom i ögonen. Efter ett tag gick han ända fram till mig, förut hade han stått ca två meter ifrån.
- Så det är okej? Frågade han. En liten glimt tändes i hans ögon när jag nickade...
Jag och Justin hade umgåtts hela dagen. Han hade hjälpt mig plocka upp det sista ur flyttlådorna och städa ur köket som fortfarande luktade sprit och öl efter pappas öl brukar och spritflaskor. När vi satt i soffan och slöade och vilade efter skrubbande och springade kom Sara ner.
- Jag är hungrig. Sa hon på svenska.
- Va? Sa Justin.
- Hon är hungrig. Översatte jag. Jag klappade på mitt knä i en gest att Sara skulle sätta sig.
- Jag ringer Mormor, Hon äger på att laga mat. Vi äter hos oss. Log Justin.
- nej, jag lagar något. Sa jag snabbt.
- inte en chans. Sa Jusitn och plockade upp sin mobil och ringde. Jag suckade, men orkade inte säga emot mer.
Efter ca 40 minuter gick vi över till Justins Mormor och Morfar. Så fort vi klev in kom manen som öppnat dörren till mig när jag behövft skjuts till sjukhuset fram till oss.
- Hej ungdommar! Sa han glatt och gav oss alla en kram. Sara blev genast blyg men när manen satte sig ner på huk och började prata med henne blev hon snabbt hel förtjust.
- Detta är Bruce, min Morfar. Sa Justin och nickade åt manen. Jag nickade och tittade ner på Bruce som busade med Sara.
- Aw. Log Justin. Jag skrattade och nickade. Vi knöt upp skorna och gick in till köket. Där stod Justins mamma som jag sett förut och antagligen hans mormor.
- Hej vännen. Log hans Mormor. Hon lämnade grytorna och gick fram och gav mig en kram.
- Jag är Diane. Log hon.
- Abby. Log jag. Ville inte att de också skulle börja kalla mig Abril. Jusitns mamma kom fram.
- Hej, Jag är Pattie, vi har ju setts en gång tidigare. Log hon och tittade busigt på Justin. De hade samma leende och glimt i ögonen.
- Abby. Sa jag igen. Justin avbröt tack och lov de artiga småpratet.
- Vad blir det? Sa han hungrigt.
- Spagetti med köttfärsås. Log Diane.
- Yes. Sa Justin och gjorde små glädje skutt på skoj.
- Det gillar du va? Frågade Justin.
- Jepp. Log jag. Han fortsatte med sina fåniga skutt.
Medans vi åt snackade alla i munnen på varann. Bruce och Sara satt och lekte med maten, Pattie och jag försökte föra en konversation om hur rolig Justin var när han var liten. Diane inflikade ibland rolig fakta om Justin och Justin satt hela tiden och sa " FALSKT!" eller " Jag var ju liten!". När vi ätit klart envisades Pattie med att vi skulle äta glass som efterrätt framför TV:n. Jag försökte övertala dem att det absolut inte var nödvändigt men precis som Jusitn var Pattie otroligt envis.
- Abby sitter vid mig! Sa Justin. Jag började skratta åt hans min och följde lojt med honom till soffan och slog mig ner bredvid honom. Sara och Bruce satt kvar i köket och lekte med Justins gamla leksaker.
- Hon är inte så bra på engelska så om hon säger något helt random så ropa på mig. Log jag.
- Varför är hon inte det? Frågade Jusitn.
- Vi flyttade från Sverige för en vecka sen. Så språket är nytt för henne. Sa jag.
- Coolt. Sa Jusitn och sen så fortsatte vi titta på TV:n.
Efter ca en timme av Ellen-show log Jusitn glatt mot mig.
- Vad? Frågade jag.
- Vi kollar på film. Log han. Jag nickade och följde med honom till hans rum. Där hade han en lagom stor TV med tonvis med filmer under.
- Vilken ska vi titta på?
- Ingen skräckis. Sa jag snabbt. Justin nickade och tittade ner bland filmerna.
- Iron man? Log han. Jag nickade och satte mig tillrätta i Justins säng. Några minuter efter var filmen i full gång.
Efter lite mer än halva filmen tittade jag ner på Abby som lutade sitt huvud mot min axel. Hennes ögonlock höll på att gå igen. Jag log lite för mig själv, hon var så söt. Visst hon hade kayal under ögonen som fick henne att se lite farlig ut men hon var söt på något annat sätt. Medans jag satt där och tänkte på flickan som jag hade bredvid mig somnade hon. Jag kände hur hennes huvud tyngdes ner mot min axel. Jag lutade mig tbx mot väggen och lutade mitt huvud mot hennes och lät ögonlocken gå igen på mig också...
FÖRLÅT OM NI INTE GILLADE DETTA KAPITLET.
MEN SNART SÅ KOMMER DET ATT HÄNDA EN DEL I NOVELLEN VÄÄÄÄÄÄÄÄLDIGT SNART!
LOVAR! :D
7 KOMMENTARER FÖR NÄSTA KAPITEL, VAT ATT JAG GÅR UPPÅT HELA TIDEN MEN VILL VETA HUR MYCKET NI KAN :D
KOMMENATERA!
Kommentarer
Postat av: Janet Belieber
Mer mer mer mer mer :D <3
Postat av: Johanna
MEEER!! :D<3
Postat av: Cherry
Älskar novellen läser om den om och om!! :D<33
Postat av: Anonym
Love it !!! ;D
Postat av: Emelie
Bra! <3
Postat av: Anonym
MEEEEEEEEEER :'D
Postat av: Anonym
älskar den här novellen! den äger verkligen. du är väldigt bra på att skriva :)
MER <3
Trackback