Chapter 13: Worst kiss ever!
Jag såg Chaz och Ryan stå vid ett hörn och tittade på mig. Jag gick dit.
- Säg inte att du haft ihop det med emo-fettot. Sa de så fort jag kom fram till dem.
- Nej? Va fan har hänt med era hjärnor de senaste året.
- Så du gillar inte emot?
- Nej... sa jag. Eller gjorde jag? Nej! Det gjorde jag inte!
- Bevisa. Log Chaz. Jag fattade direkt att han hade kommit på något riktigt elakt.
- Hur?
- Jadu, det finns några ideer...
Justin hade bett mig via sms komma över till honom lite senare efter skolan. Det bubblade till lite i magen. Men var jag kär i honom? Jag gillade inte att va kär, det var aldrig någon som var kär tbx, sånt hände bara i filmer.
När jag kom hem till honom kändes det som om jag borde vänt om. Men när Justin gav mig en hej kram så kunde jag inte vända mig om, shit vad mycket parfym han hade! Den luktade JÄTTE gott!
Vi gick upp på hans rum och satte oss i hans säng. Vi började snacka som vi brukar, snackade om det mesta.
- Berätta något om dig själv, som ingen vet. Utmanade Justin. Jag tänkte efter lite. Justin var en av mina närmaste vänner ( och min ända i Kanada). Jag tog ett djupt andetag.
- Mamma dog i cancer för ca tre veckor sen, och ibland kan jag inte sova för att jag har sett en gammal bild på henne och saknar henne för mycket. Något förendrades i Jusitns ögon.
- På riktigt? Frågade han. Jag nickade stumt. Jag öppnade armarna och jag kröp in i en kram. När vi kramats klart tittade jag upp i hans ögon. Han mötte min blick. jag satt så ett tag innan han kom närmare. Jag backade inte. Fjärilarna bubblade upp i magen och jag sträckte på halsen. Våra läppar möttes och han la händerna bakom min nacke. Men ganska snart avslutade han kyssen och tittade äcklat på mig.
- Fyfan! Var lärde du dig att kyssas? På ett hunddagis? Sa han. Jag tittade oförstående på honom. När plötsligt jag hörde asgarv från garderoben i slutet av rummet. Chaz och Ryan rusade ut ur garderoben och skippade efter luft.
- Fan! Trodde du serriöst att han! hahahahhahah! Jag reste mig snabbt upp från sängen. Mötte Jusitns blick en sista gång innan tårarna började forsa ner för kinderna. Jag rusade ut ur rummet. jag hörde Pattie bakom mig.
- Men Abby, vad är det? Jag rusade bara förbi henne och ut ur huset. Hur kudne han?
Jga låt händerna glida upp mot hennes nacke. Fjärilarna exploderade i magen. Sen kom jag på, planen. Fan! Jag avslutade snabbt kyssen.
- Fyfan! Var lärde du dig att kyssas? På ett hunddagis? Ploppade det ur min mun. jag ville bara skjuta mig själv. När Ryan och Chaz rusade ut ur garderoben jag gömt dem i började tårarna rinna ner för hennes kinder. Och tro mig, jag vill också gråta. Hur kunde jag vara så hemsk mot henne? Jag hörde mammas oroliga röst ute i hallen. Hon gick in på mitt rum.
- Chaz Ryan, Justin har utegångsförbud. Sa hon och pekade mot dörren. De slutade genast skratta och gick ut genom dörren.
- Justin Drew Bieber, vad hände precis? Frågade hon argt. Jga slängde mig på sängen och begravde ansiktet i kudden och skrek.
- Det där hjälper inte Justin, du är 16 år, Berätta. Sa hon iskallt. Jag suckade och satte mig upp och torkade de enstaka tårarna.
- Jag gjorde något dumt, riktigt dumt. Mot Abby, när hon berättade en grej, som är sjukt känslig.
- Är det allt jag får ur dig? Frågade mamma kallt. Jag suckade antagligen inte om hon försökte lite till men om hon nöjde sig med det var det ju skönt.
- Justin, har du gjort något dumt för att du ville det eller för att Chaz och Ryan tyckte att det var kul. För när jag kom in i rummet så verkade alla ha väldigt kul utom du. Jag suckade och ryckte på axlarna. Jag hade aldrig velat detta, varför hade jag ens gjort det!?
Jag gick ut ur rummet och satte mig i vardagsrummet. Jag öppnade fönstert och kastade en liten småsten på hennes fönster som vi hade i blomkrukorna. Hon kom fram till fönstert. Hennes ögon var kolsvarta av mascara och kayal som runnit. Hon såg mig och sträckte på sig för att nå något vid fönstert. Innan jag ens hunnit blinka hade hon dragit ner persenaerna för fönstret. Det var som att hå en spark i magen. Hennes röda ögon var fastklistrade på näthinnan.
- Försöker du säga förlåt? Hörde jag morfars röst bakom mig. Jag vände på huvudet och nickade.
Hur hade jag kunnat vara så elak mot henne? Hon som berätttat om sin döda mamma för mig....
VAD TYCKER NI?
HAR SKRIVIT FRAM TILL KAPITEL 17 SEN UNDRAR JAG OM NI VILL HA LÄNGRE KAPITEL.
NI VET, LÄNGRE KAPITEL FAST MER SÄLLAN ( DETTA VAR SÅ SÄLLAN FÖR ATT KOMMENTARERNA KOM SÅ SENT ^^ )
KOMMENTERA!
Kommentarer
Postat av: Johanna!
Meeeer!
Jag skulle vilja att di typ fortsätter som du göt nu! Tycker ändå att dom är hyfsat långa :)<3
Postat av: Alva
Fortsätt som nu! MEEEEER!! :)
Postat av: Jennifer
Mer!!! Älskar den så mycket!!! :)<3
Postat av: jonna
Meer! Kan du inte lägga upp alla då?;-)
Postat av: Anonym
MER! :DDD
Trackback