- ge mig din cola. sa jag. Jga räkte över den och jag tog en klunk. jag höll på att spy av den vidriga smaken.

- Fy fan Justin. Sa jag och spottade för att få birt smaken.

- Varrå´ra? sa han surt. Jag suckade. Hna var omöjlig!

- Ge mig din mobil. Suckade jag. han räkte lydigt över sin mobil efter att ha låst upp den. Jag ringde Kenny. Han lät arg när han hörde att vi var på en fest. Fan, nu var jag död....

 

Kenny kom och hämtade upp oss. Ja, jag hade tagit ganska mycket mer än en öl. Jag mindes inte hur mycket. Kenny var förbannad på mig och Abby såg ut att skämmas. I bilen somnade jag ganska snabbt, det blev liksom bara svart.

Jag vaknade i min säng kommande morgon. Jag suckade, jag hade ont i huvudet som fan. Jag la mig trött i sängen igen utan en tanke på Abby.

När jag vaknade för andra gången den morgonen masade jag mig trött upp ur sängen. Jag tog en dusch och drog sedan på mig underkläder och mysisar. Jag var ganska varm så jag gick ut ur rummet utan tröja. 

Vid matbbordet satt Abby och en okänd kille och snackade. Abby såg lika trött ut som jag kände mig, hon hade inget smink på sig. Hon var vacker ändå. Nej Justin! Selena, Selena, Selena...

- Morgon. Sa jag trött och började rota i kylen. Jag tog ut fil och flingor.

- God morgon fyllo. Sa Abby. Hon sa det på skämt men jag var inte särskilt road just nu. Jag muttrade lite innan jag satte mig bredvid henne.

- Fin sminkning. Kontrade jag surt.

- fan! Tjöt hon och rusade bort till toan.Tio minuter seanre kom hon ut, fullt sminkad och håret iordning gjort.

- Wow. Sa killen impat. Jag tittade surt på honom. Vem fan var han? 

- Vem är du? Frågade jag tonlöst.

- Liam Flores, Alfredos brorson. Log han. Jag nickade. Halv intresserad? Jag tittade på Abby. Hon log mot Liam. En stor klump samlades i magen, hade de något på G?

Jag hade fått panik när jag kommit på att jag inte haft något smink på mig under hela den tiden jag pratat med Liam. Varför var Justin så sur helt plötsligt? Okej, jag kanske inte borde kallat honom fyllo men till och med han hade väl fattat att det var ett skämt.

Jag satte mig vid bordet igen efter att ha dragit på med smink. Liam gav mig ett sånt där leende som betydde: Skit-i-det. Jag log tillbaka. Jag skulle inte ljuga för mig själv. Liam var lätt att snacka med och tack och lov inte heller svår att se på. För vi alla har ju den där kompisen som man kan lita på men vill spy på när man ser den. Själv hade jag haft en hemma i sverige, ingen i Kanada. 

Justin surade typ hela dagen, snackade knappt med mig. Det var lite jobbigt, men samtidigt ganska skönt. Jag behövde inte oroa mig över att han kanske skulle vilja prata om det som hände för två år sen igen, det vi sagt igår räckte för min del eller att han hade nån jetski någonstans och tvingat med mig ut med den. 

Liam och jag snackade en del. Tyvärr hade han blivit mer och mer närgången. Han hade börjat sitta väldigt nära och när vi tittade på film så började han fläta mitt hår. Jag kände mig alltid obekväm när han kom för nära. Jag gillade inte när folk kom för nära, hela min kropp beredde sig liksom på ett slag eller något...

Dan kom till mig runt 5 och undrade om jag kunde komma ut för den där mini lektionen. Jag studdsade glatt upp ur soffan och hämtade min gitarr. Att komma bort från Liams närgångenhet var värt guld!

- Idag tänkte jag att vi skulle göra en kul sak. Log Dan. Jag tittade nyfiket på honom. Jag hade märkt att Dan var minst lika påhittig som Justin och därför hade jag ingen anning om vad han snckade om. Vi började röra oss ut ur bussen. När vi kom ut höll jag på att springa in igen. Bra ca, 3 meter bort fanns det ett staket som höll skrikande tjejer iväg från bussarna.

- Du behöver inte vara rädd, de ingår i jobbet. Log Dan.

- Jaha. Pep jag. Dan skrattade och ledde mig bort till en stor Arena.

- Vi stog inte här igår. Mumlade jag.

- Vi flyttade på bussen under kvällen, vet inte varför. Sa Dan. jag tittad emig runt omkring.

- Vad ska vi göra här? Frågade jag. Jag började få ideer om vad vi skulle göra, men inget som verkade särskilt realistiskt.

- Det du. Sa han och log. VI gick bort till ett bord där en man med en ganska stor mage höll på med knappar och gud vet allt.

- Detta är Abril... Sa Dan men där hann jag avbryta honom.

- Abby. Sa jag snabbt. Dan jag mig ett vänligt ögonkast innan han fortsatte.

- Hon skulle vara med under Favorit girl ikväll. Sa han och log.

- VA!? Sa jag. Jag hade varit här i två dagar och han vill få mig att gå upp på scen framför 233584864543 skrikande tjejer tsm med en sur Justin? Jag skulle aldrig klara av det!

- Japp. Log han stolt.

- Dan, det klarar jag inte! De kommer döda mig. Sa jag skräckslaget.

- Nejdå, alla gör fel men fansen tycker bara det är kul om det skulle hända, sök på youtube, Jusitn gör också fel.

- Men ändå! Jag har varit här i två dagar!

- Och klarar av dubbelt så mycket som favorit girl kräver. Det är enkla ackord och lätta byten, ingen fara jag visar dig. Jag hade inte längre något annat val än att nicka och känna skräcken bita mig i magen.

 

- Justin! Roliga nyheter! Hörde jag Dan säga till Justin när jag satt med min mobil i min lilla koj. Fan, Justin hade inte snackat med mig på hela dagen. Han skulle inte bli glad...

- Vad? Sa Justin glatt. Jaha, Dan kunde han minsann vara trevlig mot, tack för det Justin, verkligen ombytta roller!

- Abri... jag menar Abby, Hon kör favorit girl med dig ikväll. Sa Dan glatt. Jag kunde nästan höra Justins ansiktsuttryck.

- Säker på att hon klarar det? Frågade han. Tack för den...

- Ja! Bro! Du måste höra henne spela! Hon är hel amazing! Sa Dan. Justin sa inget mer så jag gissade på att han nickade.

- Men serriöst Justin, varför så sur? Frågade Dan. Tack och lov! Det var inte bara jag som märkte att super-stjärnans humör gått neråt under dagen!

- Inget. Muttrade Justin. Jag suckade tyst för mig själv, klart att det var något med mig. Jag kände mig väldigt splittrad. Ena sidan av mig var sur på Justin för att han var sur på mig och tyckte att han inte hade någon rätt att sura. Den andra grävde runt i min hjärna för att komma på något jag gjort fel.

Jag avbröts av mina tankar när Liam plötsligt stack fram sitt huvud.

- Hej. Log han.

- Hej. Sa jag.

- Ska vi göra något? Frågade han glatt. Jag tvekade lite, jag gillade inte när han blev sådär närgången men annars var han kul och snäll.

- Sure, vad? Sa jag lite avvaktande.

- Spela basket? Frågade han. Jag nickade glatt. Basket var något jag gillade väldigt mkt, även om jag var ganska dålig på det. Liam tog fram en boll från sin koj som var på andra sidan väggen och så gick vi ut. Justin sneglade surt på mig när vi gick ut. Jag blängde surt tbx. Ännu en gång var jag delad. Ena halvan ångrade sig för att jag blängt på honom ist för att bara fråga vad hans problem var. Medans andra halvan verkligen inte kunde lita på folk som en gång svikit en så hårt att det förföljt en genom två år och tyckte att han förtjänade det.