Kapitel 83: His is not a problem anymore

- Jag förstår varför du gillar honom. Log hon och tittade tbx på Justin. Jag var nära att säga att ajg älskar honom inte bara gillar, men kände att det skulle sabba stunden. 
Jag tittade ut bland publiken och tyckte att jag kunde känna igen ett ansiktet. Blodet stannade när jag såg vem det var. 
Jake...

Smilla: Jag tittade bredvid Jake och såg hur Oscar stog precis bredvid honom och log onskefullt mot mig.  Ett SMS plingade till i mobilen. " bakom parkeringen, nu!" och en bild på Jake. Ögonen började tåras men jag skyndade mig ut ur arenan. 
Pareringen var enorm och det tog ett tag innan jag kunde se två gestalter längst bort i skydd av några buskar. Jag skyndade dit. Oscar föll Jakes arm i ett hårt grepp och en pistol i ena handen. Den skrämde mig men jag kunde bara inte svika min bror.
- Så du kom. Sa Oscar och log sitt äckliga leende. Jag nickade och fukuserade blicken på Jake. 
- Smilla! Sa han och försökte springa till mig men Oscar drog hårdhänt honom tbx.
- Stanna snorunge. Jag såg hur tårarna bildades i hans ögon och det skar i hjärtat. 
- Vad vill du mig? Sa jag frustrerat.
- Dig? Jo mest att du ska lida, så jävla mkt tills du dör antagligen. Men det roligaste är ju attt se dig rädd och sårad. Så vi börjar med det.
- Varför tog du hit Jackob?
- byte, Du får din bror och jag får som jag vill. Det första är att du ska skära dig. Imorgon, bildbevis. Skicka det till mig.
- Om jag inte? Sa jag spydigt. Oscar avfyrade snabbt ett skott i marken så både jag och Jake hoppade till.
- Fattar du? Sa han argt. Jag nickade. Han höll fortfarande fast Jake.
- Och, Vi har aldrig setts. Sa han och släppte Jake. Oscar vände sig om och började gå iväg. 
Justin: Jag sjöng klart den sista låten och gick av scenen. Jag tittade mig omkring backstage för att se Smilla.
- Var är Smilla? Sa jag och tittade på mamma.
- Hon fick ett mess och gick ut. Sa hon. Jag drog av mig micken och sprang ut genom bakdörrarna. Jag skyndade mig att dra hoddieluvan över huvudet och skyndade runt. N'r jag hörde ett skott avfyras fick jag panik. Jag började springa åt det hållet det avfyrats på. Tack och lov såg jag henne efter ett tag. Hon höll i någon liten person medans en man gick därifrån. Jag sprang fram till Smilla och råkade skrämma henne.
- Förlåt. Sa jag snabbt. Sen såg jag tårarna rinna ner för hennes kinder. Jag tittade ner på den lilla personen och såg att det var Jackob hennes lillebror. 
- Vad har hänt? Sa jag och tittade oroligt upp på Smilla. Hon skakade långsamt på huvudet lutade sig mot mig. Jag drog in henne i en kram samtidigt som jag tog upp Jackob i famnen. Jag såg att han också grät och hade en blåtyra runt ena ögat. Smilla tittade upp på mig och torkade tårarna. Hon drog en hand genom håret och tog Jackob.
- Vi snackar om det i hotellet sen. Sa hon och fejkade ett leende för att göra mig mindre orolig. Inte direkt för att det funkade...
På hotellet var vi båda sjukt beskymrade: 1: För att ingen av oss kommit på någon bra anledning att Jackob plötsligt var här. Det fick bli ett: Smillas mamma bara kom och lämna honom. 2: Vi hade Jackob här, i LA! 3: Pressen skulle få nys på detta redan imorgon. 
Smilla grät lite när hon la honom i våran säng och såg till att han somnade. Sen hon kom ut med röda ögon. 
- Förlåt Justin. Det är inte meningen att dra in dig i det här. Sa hon sorgset och kramade mig. Jag besvarade snabbt kramen och pussade henne på hjässan.
På hotellet skyndade Smilla upp med Jackob så han skulle kunna sova. När hon kommit ut ur sovrummet efter att ha nattat honom började tårarna rinna ner för hennes kinder.
- Förlåt Jusitn. Det är inte meningen att dra in dig i det här. 
- Babe, gråt inte. Sa jag och kramade om henne.
- Men jag bokar en biljett så åker jag hem och lämnar Jake hos socialen. Jag har pengar. 
- Nej, jag betalar. Men vad ska du säga till socialen?
- Nej Jusitn. Du betalar för mkt redan. Och jag har ingen aning. Suckade hon och lutade sig tungt mot mig. 
Vi satte oss i soffan och snacka om vad vi skulle ha för ursäkt när Smilla kom hem med Jake. Han var för gammal för att inte bara kunna lämnas utanför dörren då skulle han bara berätta när de frågade. Hon kunde inte säga sanningen för då skulle hennes pappa skjuta Jackob. 
NÄSTA DAG
Smilla och jag hade somnat i soffan runt klockan 3. Vi väcktes av ett mess klockan 5 på morgonen.
" Era problem är lösta, snorungen är inte hos er längre" och en bild på Jackob när han sov. Smilla fick panik och bollade mellan att han bara kidnappat Jackob eller dödat honom. Jag antar att han såg henne just nu, via något fönster och log åt paniken han lyckats åstakomma. Till slut var jag vekrligen tvungen göra något. Jag drog snabbt in Smilla i en kram och sa åt henne att inte jaga upp sig. 
Smilla: Jag tvingade bort känsloran och kramade om Jusitn också. Panik var ingen skön känsla. 
- Justin, jag tror jag stannar här idag. Jag orkar bara inte gå någonstanns. Sa jag och tittade upp på Justin. Han kysste mig mjukt och nickade. 
Så fort Justin stängt dörren rusade jag till köket och plockade upp en kniv. Jag kollade på armen där ärren efter Joshs kniv fanns. Jag drog snabbt ett drag med kniven över armen. Jga tog en bild med mobilen och skickade den till det okända numret Oscar skickade ifrån. 

Kanske inget super intressant kapitel det heller
      Men vad vill ni läsa?!
             Har slut på ideer igen:/
                          KOMMENTERA!

Kommentarer
Postat av: moa

jag tycker att allt du skriver är bra, nej bäst!
men han(oscar) kan 'tvinga' henne att fortsätta skära sej och sen sluta äta och komma på massa idiotiska saker som hon måste göra.. Men hon och justin får inte göra slut, ALDRIG NÅGONSIN!

2012-07-06 @ 00:41:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback