Mamma la märke till mig och kom upp till mig och kramade om mig.

- Det blir bra älsking. Sa hon mjukt. Jag drog mig ur hennes grep och gick in på närmaste toalett. Jag skvätte vatten i ansiktet och tittademig själv i spegeln innan jag såg den lilla glasbiten på golvet. Jag plockade upp den. Studerade den lite avvaktande innan jag drog upp äramarna och skärde mig precis i armväcket...

---

Smilla: Några timmar senare fick jag åka hem. De skickade några tabletter om jag skulle få jätte ont och sa att jag skulle ta det lugnt de kommande dagarna. Justin kom någon halvtimme efter att doktorn lämnat rummet.

- Jag får åka hem. Log jag mot Justin. Justins läppar sprack upp i ett stort leende men ögonen var som två svarta ihåliga hål, ingen glädje. Han stannade i dörröppningen och log.

- Jusitn, kom hit. Vad är det? Sa jag oroligt. Han gick trött och satte sig vid min sängkant.

- Jag är bara trött. Sa han trött.

Justin: Smilla tittade mig djupt i ögonen. Det kändes som om hon såg hela min själ. armvecket värkte och det kändes som om hon såg att det gjorde ont.

- Vadå är det du inte berättar? Sa hon och fortsatte att titta mig djupt i ögonen. Hennes blåa ögon grävde runt i min själ och hittade allt jag inte ville att hon skulle få veta.

- Berätta när du känner att du vill. Sa hon mjukt och reste sig långsamt från sängen. Jag gjorde som hon och gick ut till det mini kaos som brytit ut när Alfredos bästa vänner, föräldrar och resterande familj kommit till sjukhuset. Barnen hulkade och några till och med skrek, hans bästa vän körde emd jämna mellanrum näven i väggen och hans mamma och pappa satt och darrade. Smilla stannade tvärt och stelnade inför synen av all sorg. Scooter kom genast fram till oss. Eller snarare till Smilla. Hade hade mord i blicken och skulle precis säga något elakt till Smilla när jag puttade bort honom och tog med Smilla mot ett annat håll. Mamma kom snabbt upp till oss och kramade om oss båda.

- Jag skjutsar er hem. Sa hon och föste oss ifrån de sörgande.

När vi kom ut var pappsen överallt och blixarna klickade av gång på gång. Smilla gick nära mig och höll huvudet neråt så att ingen skulle se att hon grät. 

 

Mamma lämnade oss inte ifred förens vi kom till hotelldörren till vårat rum.

- Jag är en våning ner om ni behövder mig. Log hon och gav oss båda en kram. 

Inne i rummet gick Smilla direkt in i min famn och kramade mig. Först fattade jag inte men så kände jag att hon nästan skakade och la snabbt armarna om henne. Hon borrade ner huvudet i min halsgrop och släppte inte taget om mig. Tårarna började rinna ner för mina kinder också, hur mkt jag än försökte  hålla dem inne. Efter kanske tio minuter i hallen lyfte jag upp Smilla i min famn och gick in till sovrumet. Det hade varit en lång dag och båda var trötta. Jag la mjukt ner henne på ena sidan av sängnen och la mig sedan på den andra.

Smilla: Justin tittad ein i mina ögon och jag ansträngde mig för att hålla tårarna inne. Han sträckte ut sin arm så jag kunde använda den som kudde. När jag la mig precis vid armväcket gjorde han en spänd grimase med ansiktet som det nog inte var meningen att jag skulle se. Förskiktigt drog jag upp huvudet och satte mig upp. Justin gjorde likadant. Jag tog tag i hans handled och drog upp ärmen på armen.

- Smilla, nej... Asså... Nej. Sa han medans jag drog upp den. Han vek armen så jag inte skulle se det han gömde i vecket men jag tryckte på hans armbåge så armen tvingades räta ut sig. Då såg jag ärret på armen.

-Justin?