- Smilla, nej... Asså... Nej. Sa han medans jag drog upp den. Han vek armen så jag inte skulle se det han gömde i vecket men jag tryckte på hans armbåge så armen tvingades räta ut sig. Då såg jag ärret på armen.
-Justin?
Smilla:
- Varför? Sa jag och kände hur tårarna rann ner för kinderna. han drog nestämt ner ärmen och gick ifrån sängen.
- Du kommer ändå inte fatta. Sa han och gick iväg för att lämna rummet. Men jag ville inte låta honom komma undan med detta.
- Nej Justin! jag fattar inte! Jag fattar inte varför DU av alla människor gör så mot dig själv! Du har allt man kan önska sig och bestämer dig för att göra så? Nej Jusitn jag fattar inte, jag fattar inte att du var en sån idiot. Sa jag ilsket och gick ut ur rummet före honom. Jag gillade inte att säga så till honom, jag hade ju gjort det själv. Men jag hade slutat, och det senaste var ju för att min lillebrors liv hotades.
Jag gick in till vardagsrummet och satte mig i soffan. Jag satte inte på TV:n utan bara satte mig där och torkade bort tårarna. Justin kom upp bakom mig och kramade om mig bakifrån och försökte kyssa mig i nacken. Isket knuffade jag bort honom och gick till köket. Jag plockade upp en kniv ur en av lådorna. Justin kom in i köket lite efter mig.
- Justin, sure om du vill skära dig och se ut så här på armarna i resten av ditt liv. Jag drog upp tröjärmarna så han kunde se de hemska ärren.
- Så sure. Här har du kniven. Gör det nu, om det nu är så viktigt. Gör det framför personen som älskar dig mest av allt. Hon som kan vakna mitt i natten och gråta för att hon vet hur mkt problem hon gett dig. Gör det. Jag vet att du vill. Sa jag. en tår rann ner för kinden när jag smällde ner kniven i bordet och tittade sårat på Jusitn. Han tittade på kniven och sen på mig. Han gjorde det inte men i mina ögon såg det ut som om han tvekade, kniven eller mig... Suckande gick jag mot dörröppningen för att gå och lägga mig när Justin tog tag i min handled.
- Smilla det var inte så... Alltså, det var inte meningen att du skulle se... Förlåt. Stammade han. Jag vände mig iskallt mot honom.
- Vad? Var det meningen att du skulle skära dig i hemlighet? Vet du ens vad som händer med din själ när du gör det Justin? Tydligen inte. Du rasar inombords. Vill du se hur man verkligen skär sig? Sure! Se och lär! Sa jag och vänd emig mot kniven. Jag skyndade till andra sidan bordet innan Justin hann stoppa mig.
- Vill du ta livet av dig sätter du den precis på handleden, innan handen börjar. Eller vill du bara förstöra dig själv så sätter du den var fan du vill. Jag satte kniven på ett av ärren och tryckte och gjorde mig beredd på smärtan när den vassa metalen skulle gå igenom min hud.
- Smilla stop! Gör det inte! Sa Jusitn. Hela hans ansikte var i ren skräck.
- Varför inte? Sa jag utan att ta bort kniven. Justin tog ett djupt andetag och tittade mig i ögonen.
- För att jag älskar dig, och inte vill att något ska hända dig. Att se dig gråta krossar mitt hjärta. Han tog ett prövande steg framåt och kollade mig hela tidne i ögonen.
- Och för att du är så underbar och jag helldre sliter av mig en arm än se dig skada den så. För att jag går sönder när jag ser att du ljuger för mig och för att jag bara vill spy på mig själv när jag ljuger för dig. Sa han. Under tiden som han pratade så tog han hela tiden steg emot mig tills han var precis vid mig.
- Och jag är ledsen för att jag sårade dig genom att skära mig.
Vad tycker ni ska hon förlåta honom?:)
Vad ska hända sen?:)
KOMMENTERA!
Skriv om novellen här!
