Kapitel 69: Can´t di this to my self

- Vad har hänt. Sa han och skulle smeka min kinden innan jag backade undan. I ren skräck ärligt talat. Det kändes som om de såg allt, om jag lät honom röra mig, skulle de kunna mobba mig resten av livet. Justin tittade oförstående och sorgset på mig.
- Varför får jag inte röra dig? Frågade han.
__________________________________________________________________
Smilla: Jag svalde högt och tittade honom medlidsamt i ögonen. Jag kunde inte titta in i dem längre, ville bara skrika. Jga tittade ner i golvet och kände hur han kom närmare för att lyfta upp min haka. Jag tog en steg bakåt och blundade. Klickade liksom på avstägningsknappen och lät huvudet ränsas från känslor och minnen. Sen tittade jag upp. Jag försökte komma på en bra lögn men det kom igen.
- vad har hänt? Frågade han igen.
- Vaddå? Aha! Men jag klantade mig och aa, du ser. Ljög jag. Justin kom närmare, rörde mig inte men kom nära.
- Sluta ljug, vad hände? Sa han igen.
- Jag sa ju det. Jag klantade mig och fick kaffe i håret när jag råkade knuffa till Sarha. Jag ramlade och hon tappa sitt kaffe på mig. Ljög jag, sämsta löngen genom tiderna men jag kom inte på bättra. Han kom närmare igen. Jag kände hans andetag och tittade honom i ögonen.
- I så fall hade jag fått röra dig, du hade inte varit rädd för mig. Vad hände? Frågade jag igen. Jag suckade och slängde mig i sängen. Jag grät inte som ett små barn skulle gjort. La mig på rygg och tittade upp i taket. Justin la sig bredvid mig. Han suckade högt och tittade på mig. Jag vände på huvudet och tittadein i hans ögon.
Justin: Jag la mig bredvid henne. Jag fattade inte varför jag inte fick röra henne längre. Hon hade varit så glad och sånt när jag släppte av henne i skolan? Jag tittade på henne och hon mötte min blick. Jag tittade djupt in i hennes ögon, ögon som led, ögon som ville gråta. Hon vände bort huvudet och tittade upp i taket igen. Efter kanske tio- tjugo minuter hade hon somnat. Jag lutade mig mot henne och somnade jag också.
Jag vaknade av att någon ringde på dörren. Jag gnuggade mig i ögonen. Smilla hade också vaknat. Hon satte sig upp och tittade på mig.
- Sov du. Jag öppnar. Sa jag. Smilla nickade och la sig ner igen. Jag gick ner för trappan. När jag öppnade dörren mötte jag Sarhas blick.
- Hej är Smilla här? Frågade hon och log stort.
- Aa, gästrummet. Här jag visar. Sa jag coh ledde upp henne till gästrummet. Hon gick in och jag gick till mitt rum. Efter typ en halvtimme kom någon in i mitt rum. Jag låg på rygg i sängen och höll på med mobilen och tittade på personen som kommit in. Det var Sarha. Hon satte sig på sängen och jag satte mig upp.
- Vad har hänt med henne? Frågade jag.
- Jag vet inte. HOn bara stck från skolan. Jag hann inte se något och de andra tjejerna ville inte säga vad som hänt. Jag stack hem till henne men hon var inte där, så jag gick hit. Har du fått något ur henne? Frågade hon. Hon log inte men något med hennes ögon fick henne att nästan le.
- Nej, Du da?
- Bara att hon fått Kaffe i håret av någon. Hon hoppade närmare mig.
- okej. Sa jag. Hon hoppade lite närmare igen.
- Gud Justin! Jag borde varit där! Jag borde ha sett vad som hänt! Jag är hennes bästa vän! Jag borde inte ha gått iväg för att prata med några killar! Jag känner mig som världens sämsta kompis. Sa hon och en tår rann ner för hennes kind. Jag torkade bort den med handen, jag gillade inte när tjejer grät. De såg så sårbara ut, som om det var mitt fel att de grät liksom. Hon grät bara mer.
Jag drog in henne i en kram. Hon grät lite mer så jag kramade henne hårdare. Hon vände på sig och kramade mig tbx. Hon tittade sen upp på mig och jag mötte hennes blick. Hon la snabbt händerna på min nacke och kysste mig. Jag hoppade snabbt bort men hon hängde liksom på mig.
- Du behöver inte hoppa undan. Log hon och kysste mig igen. Jag knuffade undan henne. Då såg jag vem som stog i dörren. Smilla stog i dörren och såg. Hon fick tårar i ögonen men lät dem inte komma ut från ögonen.
- Kolla Smilla! Jag och Justin är ihop! Log Sarha stort. Hon blundade i några sekunder innan hon vände sig om. Sarha släppte inte taget om min hals förens det smällde i dörren där nere.
- Men släpp! Sa jag argt.
- Så säger man väl inte tills sin flickvän? Sa hon lömskt.
- Stick! Skrek jag åt henne. Hon gick rakryggad ut från rummet och sen ut ur huset. Jag rusade ut några sekunder efter det för att se om jag kunde hitta Smilla men jag såg bara Sarha. HOn gick iväg mot skolan. Jag gick mot Smillas hus. Men hon bodde en bit ifrån mig. Jag gick dit men ingen öppnade när jag plingade på. Jag kände på dörren, det var öppet. Jag gick tyst in. inget hördes. Jag knackade på Smillas dörr men ingen sa något. jag gick försiktigt in men Smilla var inte där. Jag lämnade huset och gick mot centrum, oppades att hon kanske satt nån stanns och rökte.
Efter typ en halvimme var jag inne i centrum. Jag hittade Smilla sitta och stula med någon kille. Det var som att hon slängde en kniv rätt in i järtat på mig, hon visste ju!
- Smilla. Sa jag och hon tittade upp.
- Hej. Log hon och gjorde plats åt mig på bänken. Jag satte mig vid henne och de andra killarna suckade men gjorde inte mkt mer.
- Känner du hur önskad du är? Frågade hon vasst.
- mm, Tack för stödet. Sa jag och fejkade ett leende till de andra killarna. Smilla tog ett bloss av ciggen och blåste ut det i mitt ansikte. Jag hatade när hon gjorde så, för att inte tala om att hon rökte också.
- Sluta göra sådär. Sa jag lät irriterrat.
- Nej. Sa hon och blåste ut mer på mig.
- serriöst lägg ner. Sa jag och tittade rgt på henne. Hon höjde utmanande ögonbrynen och log ett överlägset leende.
- Sure, ciggen var ändå slut. Tobbe, kan jag få en cigg? Frågade hon och han räckte fram en till. Jag drog snabbt åt mig den.
- Vad fan Biever! Ge hit! Sa hon nästan  förbannat.
- Nepp, kom hem ist för att hänga med folk som bara skadar dig.
- Som du alltså. Sa hon surt och gick iväg. Jag suckade och himlade med ögonen medans jag gick efter henne.
- Smilla, Jag och Sarha är inte ihop. Sa jag när jag kommit upp bredvid henne.
- Visst, det är därför ni klängde på varann som värsta kåta äckel. Sa hon argt utan att titta på mig.
- Sluta, det var hon som kysste mig, jag backade undan men hon liksom hängde kvar. Sa jag sorgset. Det gjorde ont i mig när jag änkte på Smillas min när hon kom in i rummet. Då minndes jag Sarhas belåtna min. Jag drog snabbt tag i Smilla och hon vände sig snabbt om och borrade in ögonen i mig, hat var allt jag såg i dem.
- Sarha, det var hon som gjorde något i skolan, du ramlade inte, hon hällde kaffet över dig! Sa jag. Smilla bara borrade ögonen i mig igen.
- Tro inte att du hjälper mig genom att hänga på mig. Jag hade det bra innan du dök upp, jag hade kompisar, sen dök du upp och bara sabbar! Du är bara jobbig! Jag hatar dig! Skrek hon upp i mitt ansikte. En tår rann ner för ansiktet på mig men jag brydde sig inte om den.
- Hatar du mig verkligen? Frågade jag och tittade ner i marken. Jag ville inte visa att jag grät.
- Justin, jag hatar dig av hela mitt hjärta. Sa Smilla och vände sig om och gick mot hållet hon bodde. Jag bodde åt andra hållet. Jag tvingade undan tårarna och började gå hem.
Väl hemma gick jag in till gästrummet och tog Smillas väska. Jag packade ner alla hennes saker och gick sen in på mitt rum.
Smilla: Jag gick hemåt men så kom jag efter ett tag på att mina saker var hos Justin. Tårarna rann ner för kinderna på mig. Om jag hatade Justin? Nej! Jag gillade honom! Men jag kunde bara inte säga det till honom, jag kunde inte göra så mot mig själv igen.
Jag gick in på gästrummet och där var mina väskor redan packade. på dem låg en lapp. " Kan inte hålla dig här om du hatar mig. Älskar dig, men du vill ju inte ens vara i samma stad som mig. Så håller dig inte kvar om du inte vill<3" En tår rann ner för kindne på mig. Jag torkade snabbt bort den och tog väskan. Det var två, en resväska på hjul och en handväska. Jag började rulla ner resväskan och hade handväskan på armen. Jag gick ut till hallen där Pattie stod. Hon kollade frågande på mig.
- Så du åker nu? Sa hon tonlöst.
- A. Sa jag lika tonlöst och tog på mig skorna. Pattie följde mig ut.
- Vill du ha skjuts hem? Frågade hon. Jag tittade på henne och nickade. Jga fick hoppa in i hennes bil och så körde hon mig hem. Vi sa inte något på hela vägen, tystnaden räckte. Jag visste ändå vad hon hade sagt om vi pratat: Du vet att Justin älskar dig? eller typ: Han gjorde det för din skull. Jag gick ut ur bilen, hämtade mina väskor och gick in i huset. Jackob var väl på dagis och mamma på jobbet. Jag gick upp på mitt rum och började packa ur väskan. När jag drog upp en tröja ur väskan trillade ett brev ut. Jag tog upp det lilla kuväret och tittad epå framsidan. på framsidan stod det: I want you.
need
like
LOVE
Jag sprättade upp kuväret och tittade på brevet inuti.
Lyssna medans ni läser<3
När du sa att du hatar mig så tänkte jag, jag önskar jag kunde säga det samma. Men det gör jag inte.
Du är... du vet... the one. Jag vet bara det! Jag älskar dig och jag kommer aldrig sluta. När jag såg dig för typ
en vecka sen kände jag inte igen dig. Du har förendrats så mycket. Jag trodde det var samma Smilla jag
Skulle träffa när jag kom hit, men det gjorde jag inte. Jag träffade dig. Du är inte den du en gång var
men du är hur du är är, vad du än gör och hur du än ser du, jordens vackratse människa.
Du kanske aldrig kommer gilla mig igen, men jag kommer aldrig sluta älska dig. Jag åker snart från Startford. Jag ska iväg och jobba på albumet, jag är bara hemma några veckor under ett år. Jag önskar jag kunde ta med
dig som jag brukade göra, ta med dig och visa dig världen. Men du hatar mig och jag är ledsen att jag sårade dig så mycket. Du är jordens vackratse människa och behöver inte röka eller dricka för att bevisa att du är
någon. Du är inte min längre, men jag var ändå rädd att förlora dig. Idag visade du för mig att jag förlorat dig. Jag saknar gamla Smilla, hon som brukade krama mig och säga snälla saker. Men du är inte gamla Smilla
du är nya men ändå lika vacker, lika underbar och lika självlysande av liv. Låt inte Sarha eller någon annan
Ta det ljuset ifrån dig, du är den ända som är värd det ljuset. Men om du velat läsa ända hit ska jag väl                                       avsluta snart. Jag älskar dig och kommer aldrig sluta.
// Love Justin<3
Jag släppte brevet. Tårarna hade forsat ner för kinderna. Jag sprang ut ur mitt rum, ut ur huset. Ut på gatan. jag sprang utan skor. Jag visste var Justin bodde och hur jag skulle springa. Jag genade genom skogen. Kottar och pinnar stack mig i fötterna och grangrenar rispade mig på armarna. Jga skyndade vidare. jag kände mig inte ens trött, jag skulle kunna springa runt jorden. Jag kom till Justins hus knackade på dörren. Jag visste inte hur ajg såg ut, ränkte inte på det heller. Tur för jag såg säkert hemsk ut. Justin öppnade och jag slängde mig i hans famn.

Vet att det blev ett ganska konstigt slut men hoppas det funkar ändå.
5 kommentarer till!:)
vad tycker ni?

Kommentarer
Postat av: sara

MERRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

2012-06-10 @ 15:38:32
Postat av: Miranda

Jag börja typ gråta ! Meter och nu måste det bli bra mellan dom <3

2012-06-10 @ 15:45:00
Postat av: Anonym

Mer

2012-06-10 @ 16:44:20
Postat av: moa

BÄSTA KAPITLET DU NÅGONSIN SKRIVIT, eller nå! AS BRA! :D

meeeeeeeeeeer ♥

2012-06-10 @ 20:27:08
Postat av: omb!

du MÅSTE skriva ett till kapitel IKVÄLL! <3

2012-06-10 @ 20:29:55
Postat av: Emelie

Sjukt bra! <3

2012-06-11 @ 00:14:06
URL: http://bieberrstorys.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback