- Jag hoppade ju från en klippa då, och då hade Oscar, asså min pappa. Han hade slagit mig och mamma precis innan och jag ville inte leva. Så jag var inte helt 100 på om den klippan var säker att hoppa ifrån. Men jag provade.

- Och sen träffa jag dig. Fyllade Justin i.

- Sen träffa jag dig. Log jag.

Han kramade mig och jag lutade huvudet mot hans bröstkorg. Sen somnade jag.

___________________________________________________________________________________

Smilla: Senare åkte vi hem till mig. Vi hade bestämt att vara med Jackob och bjuda honom på glass och sånt. Jag hade saknat Jake, min lilla bubbe. När vi kom in genom dörren kom mamma ut med en stel min.

- Justin, du kan gå upp på Smillas rum. Hon och jag behöver prata om en grej. Jusitn nickade och gick in till mitt rum. Vi satte oss vid köksbordet.

- Det är så här att Jackob ska åka iväg ett tag. För jag upplever att du inte bryr dig om honom och jag har ju inte all tid i världen för honom. Så han åker iväg.

- VA! När kommer han tbx? Sa jag med klotögon.

- Hna kommer inte tbx, han har fått en foster familj i en annan stad. De är där ute och hämtar honom nu. Sa mamma och pekade ut genom fönstret. Jag retse mig så hastigt att stolen ramlade i golvet. Sen sprang jag ut efter honom.

- JAKE! Skrek jag efter honom. Men en man satte in honom i bilen och stängde dörren.

- VAD GÖR DU DET DÄR ÄR MIN LILLEBROR! Skrek jag till mannen. han gick bara förbi mig och startade bilen. Justin hade suttit inne på mitt rum som alltid hade ett fönster uppet. Han kom ut till mig.

- Smilla? Mer hann han inte säga förens jag började springa efter bilen.

- JAKE! JAKE! Skrek jag efter blien men det körde ifrån mig. Jusitn kom upp bakom mig. Han tog tag i mig medans jag grät hysteriskt.

- Smilla? Sa han för att få kontakt med mig men jag svarade inte. Jag lät benen falla ihop och lät min kropp falla mot marken.

- Smilla? Sa han igen. Men jag orkade inget annat än att gråta hysteriskt. Han satte sig framför mig och kramade mig. Jag hade slutat att gråta helt hysteriskt utan lät tårarna rinna som floder längst ner mina kinder. Han kramade mig och jag lutade huvudet mot ahns axel, den blev snabbt genomvåt.

- Smilla, vad hände? Frågade han oroligt. Jag blundade hårt och drog huvudet neråt, jag skulle bara bryta ihop igen om jag sa det, men min bror skulle bli som död för mig. Jag skulle aldrig få träffa honom igen. Justin hjälpte mig upp och in i hans bil. Han hade vett nog att inte gå in i huset igen med mig, då skulle jag döda mamma. Han körde mig hem till sig och hjälpte mig in i huset igen. Pattie kom ut till hallen för att se om vi kom med Jake.

- Men! Gud! Vad har hänt? Frågade hon. Justin hjlpte mig till soffan och satte ner mig där. Jag drog upp knäna mot hakan och blundade. Försökte stänga av igen.

- Smilla? Sa Justin lugnt igen. Jag drog in ett djup andetag och började.

- Mamma skickade iväg Jake till nån foster familj, för att jag inte tog hand om honom.

- Men det är väl inte du som ska göra det? Frågade Pattie.

- Nej, men jo enligt mamma. Så det är mitt fel att hon skickade iväg Jake.

- Det är det inte alls. Sa Justin bestämt.

- Jo det är det. Sa jag och tittade ner i knäna igen. Efter en stund drog jag bort tårarna i ansiktet och ställde mig upp. Starka människor gråter inte! Det visste jag ju. Justin följde snabbt efter mig och så gick jag in på gästrummet. Jag satte mig i sängen och tittade upp i taket. Justin la sig bredvid mig som han brukade när jag drogs ner i tankar.

- Vad hände där? Sa Justin.

- Starka människor gråter inte. Sa jag utan att sluta stirra upp i taket. Justin vände snabbt på sig och lyfte upp min haka så att jag mötte hans blick.

- Jo, Det är de starka människorna som vågar visa att de gråter. Sa han. Jag visste att han ljög. Starka människor släppte inte ut några känslor, de kunde stå rakt även om stenar kastades på dem.

- Nej, det är de svaga som gråter. Jag klarar mig. Sa jag och satt mig upp. Jag kröp upp och satte mig mot säng gavelln.

- Nej. Sa Justin bara och tog in mig i en kram. Det knackade på dörren och Pattie kom in med en bricka med två koppar på.

- Tänkte att ni kanske vill ha? Sa hon mjukt och la brickan på sängen. Vi tog varsin mugg och provade, jordgubb. Min favosmak. Hon log ett snällt leende och gick ut ur rummet. Jag tog en klunk till av det varma och kände hur Justin tittade på mig.

- Vad? Sa jag och små skratta för han stirrade verkligen!

- Du är så vacker. Sa han bara. Jag himlade med ögonen och log. Jag sänkte koppen från munne och lutade mig mot honom. Precis när våra läppar skulle mötas ringde det i mobilen. Jag tog upp den och kollade vem som ringde. Joe stog det.

- Hallå?

- Hej snygging. Fest ikväll hos mig? Kommer du?

- Ne, skulle inte tro det.

- Kom igen! Jag saknar din tunga!

- Men jävla äckel! Sa jag och la på. Den ringde igen men jag tryckte av.

- Min tjej. Log Justin och drog mig närmare. Jag lutade huvudet mot hans axel, inte så jätte bekvämt eftersom han är längre än mig men ändå skönt. Jag kollade upp mot klockan, den var ett. Jag lät en tår sakta rinna ner för kinden innan jag slöt ögonen och somnade. Jag vaknade inte förens klockan fem. Justin hade bäddat ner mig i sängen och gått ut. Jag kröp upp och gick ner. Jag hade inte ätit något och var ganska hungrig. Justin var i vardagsrummet när jag kom ner mot köket. Jag tog satts och hoppade över soffans kant och ner precis bredvid honom.

- SHIT! Typ skrek han när jag hoppade in bredvid honom.

- Vadå? Sa jag och fnissade lite åt honom.

- Du dödar mig! Suckade han och la en arm om mina axlar.

- Något åt det hållet hade man väl hoppats på. Log jag och lutade mig mot honom. Då ringde min mobil igen. Jag var beredd att lägga på om det var Joe. Men det var mamma...

__________________________________________________________________________

Sorry att det tagit sån tid för ett så litet kapitel. men ville inte att ni skulel få behöva vänta så länge:(

kommentera!:)