- Japp. Log hon. Och vände sig om på samma sätt igen. Hon retades med mig, jag skulle hämnas någon dag för det. Hennes mobil ringde och jag fiskade snabbt ur det ur fickan. Jag tryckte på svara och tänkte inte på att se vem det var.

- Hallå? Sa jag.

- Jag har beslutat att Socialen får hämta dig också. De kommer hit klockan tio i morgon och då är du här!...

- Va?

- Socialen kommer imorgon! Och du ska vara här! 10! Skrek mamma och slängde på luren. Jag orkade inte bry mig. Jag skulle inte vara där, men det trodde Justin. Jag slängde mobilen på bordet som snabbt gled iväg mot sitt öde att ramla i golvet.

- Justin! Nej! Jag är här! Och jag kommer vara här, klockan 11 imorgon kommer jag vara här. Jag kommer inte gå någonstanns. Sa jag så lugnt jag kunde och borrade in blicken i hans ögon. Han svalde.

- Lovar du?

- Jag svär på allt som är heligt. Sa jag och log. Justin suckade, en lättad suck och drog in mig i en kram. Sen åt vi köttbullarna och makaronerna och gick sen upp på Justins rum. Justin slängde sig i sängen och drog upp sen laptop och började kolla massa sidor. Jag visste inte riktigt vad jag skulle hitta på, så jag la mig bredvid honom och kollade vad han höll på med.

- Men gud Justin! Du nördar Twitter! Sa jag när jag såg honom vara inne på Twitter för miljonte gången idag.

- Bara för att du inte har massa tusentals fans som skulle kunna hugga av handen bara för att jag skulle svara på en av deras tweets. Retades Justin. Jag suckade och kollade på klockan. Den var bara åtta men jag var ändå trött. Jag lutade mig mot Justin och lät ögonen falla ihop.

TVå stycken armar drog tag om min midja och drog upp mig ur sängen. Jag tittad einte på personen, tog det förgivet att det var Justin. Jag kollade upp mot klockan. 12.00. Trött tittade jag upp mot personen som hårdhänt drog mig ut ur rummet. Jag fick panik när jag såg att det var en polis. Då kopplade allt. Polisen skulle ta mig till något jäkla foster hem!

- Släpp mig! Jag dödar dig! Skrek jag åt honom. Jga började sparka omkring mig och firade in några bra träffar på honom.

- Tvinga mig inte använda pepparstrayen! Sa han argt.

- Tvinga mig inte att använda pistolen! Sa jag förbannat och fortsatte sprattla. Han drog ner mig för trappan och där nere stog Justin och Pattie. Justin såg mig slå polisen så hårt jag kunde. När han försökte komma och hjälpa mig stoppades han av en annan polis.

- In i bilen med dig! Röt Polisen när jag skulle packas in i polisbilen. Han lyckades trycka in mig i bilen och drämmde igen dörren. Jga la mig på rygg och började sparka på glasset på andra sidan bilen. På ett sätt måste jag ut härifrån. Jag såg Justin och Pattie prata med poliserna vid deras hus. Justin tittade oroligt på bilen som guppade till varje gång jag saprkade till rutan. Jag hann inte göra någon skada innan poliserna hoppade in i bilen.

- Lägg av med det där! Röt en av dem till mig. Demonstratift drog jag till rutan en gång till, min hårdaste spark som fick det att ila till i benen.

- Lägg av! Röt han åt mig och drog tag i min arm. Jag pekade "fuck-you" till honom och fortsatte

. Han pepparspryade mig men jag bara blundade, riktigt hårt. Då kom inget i ögonen på mig. Till slut kom vi ivarje fall fram till dit vi skulle. Jag tittade ut, det var en anstallt för barn och ungdomar. Jag kollade skylten: " Lönbärsgrenen" Stog det. Ilsket drog Poliserna ut mig ur bilen och drog in mig på hemmet. Några ledare och sånt kom upp för att titta vad det var för problembarn som fångats upp idag.

- Nej men hejsan, jag heter Anne och jag är ledare här. Hon räckte fram handen. Jga tittade på den som om den vorre en påseskit. Då kom en annan ledare upp.

- Give-me-five då? Sa han glatt och satte enr handen så jag skulle slå den. Jag spottade på den. De skulle inte ha mig här länge. Han torkade av handen och så gick vi till ett rum. Jag hade varit i såna rum förr. Man blev utvärderad hur dum i huvudet man var för att sen sättas in i en avdelning som passade en. Det första jag gjorde när jag kom in var att dra en kruka i golvet. Tusentals små porslinsbitar åkte ut över golvet.

- Klarar du inte ens att ha en vas bredvid dig!? Röt en polis. De viftades iväg från rummet och en ledare satte sig vid ett bord. Hna klappade mjkut vid en stol mittemot sig. jag satte mig vid en stol längre bort. Han suckade men gick till stolen mittemot mig ist.

- Tro inte att vi... Började han men jag hann avbryta.

- Inte gillar mig? Sure! Jag har varit på sån här skit förut! Skippa skitsnacket! Jag åkte in hit för att min mamma är CP i huvdet och inte kan ta hand om mig. Ta blodprover på mig om ni tror att jag är handikapp, om ni behöver allt blod jag har!? Sure! Ta bara! Sa jag och reste mig upp. Sen gick jag. De ledde mig till mitt rum där jag slängde mig i sängen. Jag hade inte träffat Justin på två timmar, tortyr!

- Vi ska äta nu! Sa en ledare efter en timme i sängen. Jag brydde mig inte. Min mage kurrade emn jag ville inte äta. Jga låg i sängen med täcket draget över axlarna och kudden under huvudet. Efter tio minuter kom samma ledare in igen.

- Hallå!? Mat! NU! Sa han irriterat. Jag gjorde inget. Han drog av mig täcket men jag lät honom, jag hade ju vanliga kläder under ändå?

- MAT! Röt han. Jag ville skrika till honom att jag fan inte tänkte äta men lät bli. Jag förblev tyst.

- Bra! Ät inte då! Svarade han och gick. Hela den dagen låg jag i sängen. Rörde mig inte, pratade inte, åt inte. Bara en gång gick jag upp och det var klockan 1 på natten för att gå på toa. Nästa dag var samma sak. Jag bara låg i sängen, ända gången jag gick upp var klockan 1 på natten när jag gick på toa. Åt man inte, behövde man inte gå på toa. Efter 4 dagar i sängen kom en ledare in till mig.

- Då kommer ju svälta ihjäl om du fortsätter så här. Sa hon mjukt. Jag tittade in i väggen som jag brukade.

- Har du blivit appatisk? Frågade hon. Jag sa fortfarande inget. Appatisk? bara sova 24/7? Japp!

- Vi kommer behöva zombmata dig om du inte äter nu. Sa hon lite hårdare. Jga brydde mig inte. Två timmar senare kom de in med en spruta full med nån brun äcklig vätska. De sprutade in den i armen på mig. I två veckor gick jag inte ur sängen. De gav mig inte mkt mat, bara så jag skulle överleva. Jag gick inte på toa längre, ingen aning om varför?

Efter två veckor hade jag inte gjort annat än att sova. Jag sov mig igenom dagarna.

Justin: Jag hade ringt varje dag i två veckor till hemmet de höll Smilla inlåst på. Tidningarna hade bombat runt med artiklar om Smilla. Varje artikel var ett hugg i hjärtat. Till slut lät de mig komma och hälsa på.

---

Inegt spänande slut men, vad tror ni händer när han ser Smilla????