_________________________________________________________________________________________________-

Justin: Jag vaknade på morgonen av att Smilla rörde på sig. Hon låg mot min bröstkorg och jag hade armen runt henne. Vi skulle få reda på om Smilla hade fått cancer om två timmar. Mamma skulle följa med som vårdnadhavare, jag som stöd. Jag tittade på Smilla kände på hennes hår. Tittade på hennes hand. Ringen satt där den skulle. Jag älskade att hon aldrig tog av den, det var som om vi verkligen var förlovade. Alarmet ringde. Smilla vaknade och tittade på mig.

- Morgon snygging. Sa jag och log.

- Morgon sexy. Sa Smilla och gick upp. Hon letade upp kläder att ha och tog med dem in till badrummet. Jag hörde hur duschen slogs på. Men så hörde jag mer. Skrik. Jag tittade ut genom fönstret. Det va massa fan där ute. De skrek ännu högre när jag tittade ut. Något kom uppflygandes. Det var en leksakshelikopter. Den hade ett meddelande.

- Hahah! Ni är ju för kul! Ropade jag ner till dem och tog lappen. Sjung Baby! Jag skrattade och tog upp gitarren. tjejerna skrek ännu högra nu och jag började spela. När Baby var klar ville de höra Boyfriend min nya låt.

- Okej! Men det är den sista! Jag har en tjej här upp också vet ni! Skrattade jag och tjejerna skrek. När Boyfriend var klar kom Smilla ut.

- Värst vad de skrek då. Log Smilla. Jag stängde fönstret och kramade henne. Sen tog jag badrummet. När vi båda va nyduschade skulle vi iväg till Mammas riúm. Men först lite kyssar. Jag tog tag runt Smillas midja. Han grepade mina axlar så kysstes vi. Jag sänkte händerna lite så jag hade dem på hennes rumpa. Hon drog fingrarna genom mitt hår och precis när vi skulle börja strula knackade det på. Vi tittade på dörren. Mina händer åkte snabbt upp runt hennes midja igen och hennes händer runt mina axlar.

- Vi drar nu.Sa Mamma. Hon höll på med mobilen och såg inte vad vi gjorde. Vi följde efter hand i hand. Bilresan till sjukhuset var som att åka till sitt eget dödsstraff. När vi kom dit behövde vi bara vänta i tio minuter. Doktorn tog med oss in i ett rum.

- Vi har tittat igenom dina provsvar och ja, Vi är ledsna att meddela detta men du har cancer. Vi har botemedel mot det men det finns biverkningar. Du kan tappa ditt år men det hände rinte alltid, du kan må illa och kräkas. Vi skulle vilja börja med cellgiftsbehandlingen på en gång men du bor väl inte här va? Smilla skakade på huvdet.

- Du skulle vi vilja att du åker hem och påbörjar din cellgiftsbehandling där. Du kommer att åka mellan sjukhuset och hemma väldigt mkt. Smilla nickade och tittade ner i marken. Smärtan över att se henne så tröstlös va obeskrivlig. Jag kramade henne men hon märke det liksom inte. Hon va i sin egen värl, där såg hon bara cancer. Vi gick ut. Fansen var galna där ute. Vissa grät också, trotts att de inte visste varför den sorgliga skaran på tre grät. Jag gillade inte att gråta, jag ville inte vara vek. Jag ville vara stark, stå upp och hålla upp alla andra.