- Det var väl här jag trodde att jag skulle hitta er. Sa hon. Hon lät grötig på rösten.

- Vad är det mamma? frågade jag.

- Läkarna ringde nyss. Det handlar om Smilla... De tror att du har cancer. Det blixtrade till i Smillas ögon. Jag drog henne till mig. Hon var stel. Mamma satte sig på andra sidan. Hon grät hon med. Jag ville inte gråta. Jag ville vara ett stöd för Smilla och mamma. Smilla lutade sin stela kropp mot mig. Helt chokad. Tårarna rann ner för mina kinder. Min Smilla! Varför händer sånt Smilla? Vrför kan hon inte bara få leva lyckligt etfer det hon gått igenom hemma.

- Vi ska åka dit imorgon för att se om det verkligen stämmer... Sa Mamma. Smilla tappade stelheten och lutade sig med all vikt mot mig hon grät mot min axel. Jag kramade om henne. Jag fattade att Smilla var livrädd. Om hon hade cancer skulle hon få ligga på sjukhus, tappa håret, och genomgå samma saker som jag sett på andra barn när besökt cancersmittade. Jag ville inte att det skulle hända Smilla.

_________________________________________________________________________________________________

Vad tycker ni? Vill ni att Smilla ska ha cancer i nästa kapitel eller att det bara var ett misstag?

2 komentarer för nästa kapitel!

Se till att kommentera nu!