Tårarna trängde fram och han satte på ringen igen.

- Du är världens underbaraste. Sa jag.

_______________________________________________________________________

Justin: Jag körde upp på uppfarten till Strandhuset. Vi hjälptesåt att ta ut alla grejer. Jag låste upp dörren och klev in. KLockan var runt 01.30 så vi gick och lade oss. Smilla fick låna en av mina tröjor.

- Jag ska bara dricka. Sa Smilla och pussade mig på pannan.

Justin: Plötsligt skrek Smilla till. Jag hörde hur ett glas krossades. Jag kastade mig upp ur sängen. När jag kom ut till köket låg Smilla på golvet. En splittrad talrik låg runt hennes huvud och det blödde från hennes panna. Hennes "pappa" eller vad man kan kalla det stod bredvid med ögonen fast spännda i sin dotter. Han sparkade till henns huvud. Jag kastade mig över honom. Jag tackade gud för allt jag gymmat det senaste året för han var verkligen något av en björn! Jag kickade honom mellan bennen. Jag var inte ute efter en lång strid jag ville bara bli av med honom. Smilla låg livlös på glovet.

- Bara stck! Lämna oss ifred! Srkek jag till honom. Han lyckades sparka till Smilla en sista gång innan han krossade ett fönster och stack. Jag satte mig vid Smilla. Hon gav inte ifrån sig ett ljud. Jag ringde 911 samtidigt som jag försökte få kontakt med henne.

- Smilla! Hör du mig!? Jag kände puls och kände om hon andades. Inget. Jag gjorde första hjälpen men inget hjälpte.  Jag gjorde om det flera gånger innan ambulasen kom. De öppnade dörren och kom in med en bår.

- Har du fått någon kontakt med henne? Frågade en samlad kille i 30 årsåldern.

- Nej. Sa jag och höll mig borta medans de lyfte upp henne på båren. En typ 50 årigtant ledde mig till framsätet av amulansen. Tryckte ner mig. Jag spände bältet och stirrade sedan rakt fram hela resan. Tårarna rann ner för mina kinder men aldrig i livet att jag skulle snyfta!

Väl på sjukhuset drog de in henne på akuten. De ringde mamma och hon lovade att komma med första flyg till Malibuo.  Sedan gav hon dem numret till Morfar och mormor som kom efter en timme. Jag hade fortfarande inte fått något besked om Smilla...

Doktorn: Flickan rullades in på båren och vi startade genast med hjärtstartaren. Jag tittade på det blåaansiktet. Jag såg förlovningsringen hon hade på handen. Hon var bara 16 år och skulle hon dö nu? Det fick bara inte vara så. Vi höll på i en timme. En gång kom hjärtat igång men direkt när hoppet gick upp hos teamet slutade det att slå igen. Teamet började tappa hoppet, jag irriterade mig på att de bara gav upp så.

- Kom igen nu! Ser ni ringen där! Den ringen betyder att det finns någon där ute! Någon som älskar den här flickan. Så om ni nu vill ge upp tycker jag att ni lika gärna kan sluta som doktorer! Men åt helsike med att ge upp. VI kämpar för et liv här! Sa jag till dem. De skärpte sig. Satte in mera dropp och hjälpte till så gott de kunde. Efter två timmar la Clara en hand på min axel.

- Det är över Hector. Släpp det. Jag satte en sista stöt i hennes bröst. Inget. Vi slutade. Packade ihop. Clara la en filt över hennes ansikte.

- Du ghorde så gott du kunde. Sa hon tröstande. Jag skade av mig hennes hand. Jag skulle nu få gå och berätta för hennes familj och fästman att hon var död. Jag tvättade av händerna. Och gick ut. I tre rum bort väntade de.

- Jag är ledsen att meddela detta men hon klarade sig inte. Sa jag. Killen som hon antagligen var förlovad med begravde ansiktet i händerna. En äldre man la en tröstande hand på hans rygg. Jag visste inte vad mer jag skulle säga. Inget hjälpte ju. Jag vände mig om och stängde dörren om dem.

- Hector! Flickan! Hjärtat slår! Ropade Clara. Jag rusade inte till flickans rum. Det behövdes bara en stöt för att hjärtata skulle slå som det skulle igen.

Justin: Han klev in genom dörren. Att bara se hans aniskte fick mig att fatta, Smilla levde inte längre. Morfar och mormor försökte trösta men jag kunde knappt höra något. Tårarna forsade ner för mina kinder och jag ville bara dö! Dö, få vara med Smilla! Igår hade vi ju sagt att det skulle bli vi för evigt! Han stängde dörren om sig och gick morfar kramade mig. Mormor snyftade också och jag tror att morfar också släppte några tårar. Jag lutade mig mor morfar. Han skulle alltid vara där för att hålla upp mig. Efter tio minuter öppnades dören igen. En tant runt 50 år klev in emd ett leende.

- Justin bieber? Frågade hon.

- Mm. Sa jag och tittade inte upp.

- Är det du som är Smilla fors närmaste? Frågade hon. Varför drog hon ut på det!?

- a. Sa jag utan att titta upp.

- Då är jag glad att meddela att Smilla fortfarande lever. Hennes hjärta har precis kommit igång igen. Jag kastade upp anisktet ur händerna.

- Serriöst!? Nästan skrek jag.

- 100% Log tanten. Jag ställde mig upp. Skrek och hoppade. Dansade och slog morfar med en av soffkuddarna.

- När får jag tärffa henne? Frågade jag.

- Så fort hon vaknar ska vi se om hon är stark nog för att träffa någon. Log Tanten.

- Okej, då är det bara en fråga kvar.

- Vadå?

- Är detta rummet ljudinsolerat?

- Ja?

- BRA! Skek jag och hoppade runt i soffan och dansade och skrek av glädje.

_________________________________________________________________________________________

Vad tycker ni så här långt?

3 kommentarer för nästa:)