- Ååå! Helt perfekt! stanna så! Tjöt Diane och plockade fram en kamera och knäppte av några bilder.

- Mormor har gått med i en fotogrupp. Veckans tema är "love". Sa Bruce. Justin tröttnade på att bara kyssas så vi började strula.

- Jahapp! Nu får vi aldrig slut på dem! Skojade Bruce. Det var en skön stämning i rummet. Justin var hysterikst glad och Bruce och Diane var hur trevliga som helst.

Justin: Medans Smilla sov ringde jag några samtal så jag kunde stanna en dag till. Det vsåraste var att flytta på en presskonferans men mamma lovade att fixa det. När Smilla vaknade lyckades jag stänga av mobilen.

- Morgon. Sa jag och pussade henne på pannan. Pannan luktade av rengörningsmedel, de hade tvättat såret.

- Hur är det? Frågade jag och lade mig bredvid henne.

- Okej, eller a, så okej det kan va. Log hon.

- Kan jag göra något? Sa jag. Jag hade fått ett idiotiskt leende på läpparna som jag bara inte kunde få bort! Jag log åt allt!

- A. Sa Smilla.

-... Vad? Frågade jag. Fortfarande med det där fåniga leendet. Smilla sträckte sig fram och kysste mig.

- Sädär. Log hon. Jag log ju redan. Idiotiska jag! Jag lade en arm runt henne och hon lutade huvudet mot min axel.

- Vad hände där hemma? Frågade hon.

- Va? Sa jag. Efter två sekunder fattade jag vad hon menade, det rös till i mig.

- Hörde att du skrek och sprang ut till köket. Din pappa och jag slogs och sen stack han. Jag ringde ambulansen...

- Va! Slogs ni!? Men gud! Hur är det? Gick det bra? Avbröt Smilla. Hon såg löjligt orolig ut, en liten publik i mitt huvud sa "ååå".

- Jadå, inget speciellt. Jag mår bra. Sa jag. Hon la tbx huvudet på min axel. Mina ögonlock blev riktigt tunga. Jag hade inte sovit på hela natten och när jag nu fick chansen att sova lite så blev jag riktigt, riktigt trött. Jag lutade mitt huvud mot hennes och lät ögonlocken falla ihop. Jag vaknade klockan 9 av att någon kom in genom dörren.

- Hej. Det var mamma. Jag drog mig ur sängen och gav mamma en kram.

- Hur är det gubben? Frågade mamma. Hon lät så där mammig. Förr hatade jag när hon gjorde så men nu var det bara skönt att ha henne här.

- Okej antar jag. Sa jag och avslutade kramen.

- Varför antar du det? Smilla verkar ju må bra. Han satte sig i en av stolarna. Vi nästan viskade så Smilla inte skulle vakna. Hon hade också somnat.

- M, Men det gjorde hon inte i natt. De kom in och sa att hon va död. Tio minuter efter det sa de att hon levde.

- Everyone wants happiness, no one wants pain. But you can´t make a rainbow hithout a little rain. Sa mamma. Jag hade hört den förut, det var en vers som mamma brukade läsa för mig när jag var liten och vi bodde i canada. Jag älskade den versen.

- Tack. Sa jag. Jag svalade tårarna som trängde fram. Smilla började vakna till och jag gick fram till henne.

- Tja. Sa jag och pussade henne.

- Det känns som att jag somnar hela tiden. Gäspade Smilla.

- Det är för att du gör det. Retades jag. Smilla satte sig upp i sängen, jag satte mig som vanligt på hennes sängkant.

- JUstin, jag har fortfarande din tröja på mig. Log hon och drog bort täcket till midjan.

- Tur att den klär dig så bra då. Log jag och hon gav mig en snabb puss.

___________________________________________________________________________________________

Japp, ännu ett hemskt trist kapitel. Jahapp... :/