Kapitel 42: Kisses is not somthing for kids
- JUstin, jag har fortfarande din tröja på mig. Log hon och drog bort täcket till midjan.
- Tur att den klär dig så bra då. Log jag och hon gav mig en snabb puss.
___________________________________________________________________________________
Smilla: Pattie gick och hämtade fika. Då log jag och Justin mittemot varann och pratade. Han virade en slinga hår runt sitt finger.
- Justin, titta bakom dig. Log jag. Det stod kanske tio små tjejer utanför fönstret. Alla med sjukhuskläder på sig. När jag tittade efter lite mer såg jag att det var några killar också.
- Haha! Vad gulligt. Gå ut och säg hej. Sa jag.
- Okej jag ska bara reta dem lite först. Sa Justin och klev upp. Han gav mig en puss. Vi hörde ett yuuuu! Från barnen där ute. Jag började skratta mitt i pussen och Justin avslutade den. Sen gick han ut till alla barn. De var hur gulligt som helst! Justin satte sig på knä hos dem och fick typ tio miljoner kramar. Bara de inte hade något smittsamt, Då fan! Justin log hela tiden. Han var så himla söt med barn!!! Hahaha! Om man tänker så här, Grinchen, till och med han skulle se söt ut med massa gulliga barn. Om då planetens snyggaste kille är där ist för grinchen. Wow! Då exploderar planeten. Efter typ en halvyimme kom Justin in igen.
- Vad sa de?
- Att jag var jordens sötaste preson. Log han.
- Har du hört att barn aldrig ljuger? Log jag tbx.
- Men det gjorde de den här gången för du är faktiskt jordens sötaste. Sa Justin och blinkade till mig.
- Å! Jag vill ut här ifrån! Serriöst jag dör! Gnällde jag. Det hände något med Justins ögon, de liksom blev sorgsna.
- Säg inte så. Sa han.
- Du kommer ut imorgon om allt är okej inatt. Fortsatte Justin.
- Skönt, typ. Jag kommer sakna dig. Sa jag och satte mig upp för att ge honom en kram.
Nästa dag!
Justin skjutsade mig hem innan han åkte till flygplatsen. Han sa att ahn hade gott om dit men jag trodde honom inte.
- När är nästa behandling? Frågade Justin. Medans jag låg på sjukhuset hade jag fått min behandling.
- Om typ 2 veckor. Sa jag och tittade på honom. När jag låg på sjukhuset hade jag knappt haft orka att kyssa honom. NU kunde jag inte det för han körde bil.
- Men! Häng med till LA då! Det hinner du ju! Vi åker hem i tid.
- Men Justin det kostar ju.
- Skiter jag i. Log han busigt.
- Men inte jag. Du kan inte kasta iväg dina pengar sådär.
- Jag får in en del, Kom igen! För min skull! Bönade han. Jag suckade men mumlade ett jaja. Vi åkte hem och packade. När min väska var färdigpackad var vi beredda att åka. Justin kramade mig, trotts att vi hade ganska bråttom.
- Jag var så jävla rädd i förrgår natt. Smilla lova att aldig lämna mig. Viskade han i mitt öra och kramade mig hårt.
- Lovar. Han kysste mig. Han brottade ner mig i sängen så jag hamnade underst. Fortfarande kysste han mig. Plötsligt började han guppa upp och ner, i SÄNGEN!
- Äckel! Skrattade jag och försökte knuffa bort honom. Men den busiga pojkglimten i hans ögon gjorde att jag inte kunde med att putta bort honom. Han bara skämtade med mig, han ver verkligen inte riktigt hel i skallen!
- Förlåt men jag kunde inte låta bli, du är ju så sexy. Skrattade han. Fortfarande så där busigt.
- Tack, men jag tror vi måste skynda oss. Log jag. Justin låtsades vara ledsen och gick av mig. Sen stog han där med överdrivet plutande underläpp och såg ut som en ledsen hundvalp. Jag gav honom en puss. Men han gjorde såklart inte mkt för det. Stod kvaroch såg ledsne ut. Då la jag Armarna kring ahns axlar och kysste honom. Han besvarade den och sen kom jag på att vi hade bråttom.
- Justin vi måste dra nu. Sa jag och avslutade kyssen. Vi åkte till flyget.Utaför flygplatsen fanns det massa fans. Tack och lov så fanns det livvakter runt oss, ja och en och annan polis. Justin stannade hos så många han kunde och skrev aoutografer och tog bilder. Tyvärr så föste livvakterna oss vidare. I flyget var det hur skönt som helst. Det var nästan tomt på folk och Justin satt bredvid mig. Världens finaste kille. Jag lutade huvudet mot honom och slöt ögonen.
Justin: Smilla somnade ganska fort. Hon kunde tydligen sova överallt. Själv var jag på 100 hela tiden. Jag kunde somna på flyget och sånt men det var ju inte direkt någon vilo sömn. Jag sov för att få tiden att gå typ. När vi landade vaknade Smilla av sig själv.
- Framme. Sa jag och pussade henne på pannan. Hon log mot mig. Vi tog våra väskor och klev ut. Kameror trycktes som vanligt upp i våra ansikten. Jag drog Smilla närmare mig och försökte ge henne lite skydd från kamerorna. Kenny hjälpte oss in i bilen och så var vi i LA.
- Justin jag fattar inte hur du har råd att bjuda med mig över allt. Det måste kosta mer än allt jag äger. Sa Smilla bekymrat.
- Varför tror du att jag har lite med pengar för? Sa jag och log.
- Det gör jag inte men du ska inte slänga iväg dem på mig. Sa Smilla och såg lite sorgsen ut. Jag lyfte upp hennes haka så hon mötte min blick.
- Speciellt på dig. Sa jag och gav henne en puss på kinden. Hennes kinder blev snabbt röda.
- Aww!? Rodnar du? Frågade jag. Hon vände bort ansiktet så jag inte skulle se hennes kinder.
Smilla: När rodnaden gott ner tittade jag tbx på honom. Hans bruna ögon tittade på vägen igen. Han kikade på mig och log.
- Hur mår du? Frågade han.
- Bra, varför skulle jag inte? FRågade jag.
- DU har ju precis skrivits ut från sjukan och så. Tänkte om du var trött elelr nåt. Log Justin. Han pussade mig på pannan.
___________________________________________________________________________________
Jag vet att kapitelet antagligen var det tråkigatse hittils:( Sorry för det:/
Kommentarer
Trackback