HOn sminkade mig lagom mycket. Så att jag inte skulle sticka ut. Tack och lov. Jag ville bara gå upp på scenen, göra det jag skulle, och gå ner igen. Jag ville inte att någon skulle lägga märke till ett par ögon med för mycket skrikande grön ögonskugga på. Nej, det var mer naturlig-skönhet här. Något jag tvunget skulle föddas utan. 

Mina kläder blev ett par stuprörsjeans, ett vitt linne och en rödrutig skjorta. Jag log när hon ställde en spegel framför mig.

- Du ska ut nu snygging. Log hon. Jag bet mig i läppen gick iväg mit min gitarr. Justin höll på att sjunga sin låt Up.

Jag väntade på att han skulle bli klar med låten i ca 30 sekunder innan den tog slut. Sen ropade han något som fick mig att bara vilja springa åt motsatta hållet.

- Tänkte sjunga Favorit girl för er, vad tycker ni?! Ropade Justin ut. Alla tjejer skrek som besatta men nästan alla uppe på scenen hade på sig speciella hörsnäckor som stängde ut sånt ljud få de bara hörde varann och vissa hörde Justin. Själv hörde jag bara Justin.

- Då behöver jag lite hjälp av Abby här nere. Log Justin. Dan gav mig en mjuk puff och innan jag visste ordet av stod jag ute på scen. Tack och lov så kom Justin fram. Han hade tagit bort sin mick från munnen så bara vi hörde varann.

- Kom, det är inte så farligt som du tror. Log han. Jag rörde mig som i trans och satte mig på en av de två pallarna. VI tittade på varann i en gest att båda var redo. Jag började spela och efter ett tag började Justin sjunga.

Jag kunde inte låta bli att tappa bort mig lite i vad jag skulle säga när jag såg Abby komma ut på scen. Damn! Hon var verkligen vacker! Hennes vackra mörka hår låg vackert plattat över axlarna och hon hade på sig stuprörs jeand och en skjorta med vitt linne under. Eller egentligen så räckte inte vacker till. Jag måste lära mig ett bättre ord för det, det måste finnas något finare.

Jag skyndade fram till henne och "visade" vägen till pallarna. Hon såg helt skräckslagen ut.Vi började och allt gick bra. Tills någon tyckte att de var roliga. Jag hann knappt reagera på det som hände innan det verkligen var farligt att vistas på scen. Några människor drog tag i mig och skyndade från scenen med mig.

- Abby då!? Skrek jag till dem men ingen svarade.

Plötsligt skjöts en raket mot scenen. Den hamande mitt emellan mig och Justin. Ingen av oss hann reagera innan den exploderde. Brinande flammor sköts runt oss. Jag fick något av det på benet och kände hur det brände till. Jag kastade mig undan men fick panik när jag hörde fansen skrika, flammorna på visa ställen och hur saker ibland fick kortslutning. Jag kollade bak för att få syn på Justin men han var inte där. Jag hade för länge sedan släppt gitarren och började rusa bort från scenen för att komma bort från flammorna. Men allt gick så snabbt, jag var plötsligt mitt i branden och kunde inte se ett dugg. Jag hörde små explotioner runt om mig och försökte se ett bekant ansikte. Men allt jag hörde var fansen som skrek. Jag skyndade runt i den enorma arenen innan jag hörde något som verkligen inte lät bra. En stor regel hade kolapslat och tappa ner en strålkastare tio meter ifrån mig. Jag såg en skylt där det stod. EXIT. Jag skyndade mot det hållet men räknade inte med att fler saker skulle kastas ner från taket. Det tog inte lång tid innan jag hade en del av det svarta skynket över mig som avskärmade scenen från backstage.

Jag kom fram till mamma och Scoter som snabbt tog med mig ut från arenan. Utanför var det typ kaos.

- Var är Abby? Frågade jag mamma. HOn frågade Scoter som gick iväg en liten bit bort. Där stod Dan. BOrde inte Abby vara vid Dan. Jag skyndade bort till Dan.

- Vet du var Abby är? Frågade jag. Jag började få en dålig känsla i magen av det här.

- Kom inte hon av scenen med dig? Sa han. Nu såg jag skräcken i hans ögon. Jag skakade på huvudet.

- Vi sprang åt olika håll. Sa jag.

- Om hon inte är med resten av bandet är hon nog kvar där inne. Sa Dan. Som på komando började vi gå runt i röran för att hitta bandet.

Efter kanske 5 minuter hittade vi bandet.

- Vat ni var Abby är? Frågade jag. Jag hade inte tid att vara lugn nu. Antingen var hon här eller så var hon kvar där inne.

- Nej, skulle inte hon vara med dig? Frågade de mig. Jag kollade skräckslaget på Dan.

- Då är hon kvar där inne! Skrek jag och skulle precis till att springa in dit när Scoter tog tag i mig.

- Du rör dig inte ur fläcken. Sa han strängt.

- Abby är för fan där inne! Skrek jag till honom och försökte dra mig los.

- Det finns brandmän där inne. De är utbildade, det är inte du. Sa han. Jag suckade. Stressen växte inom mig. Explotiotioener hördes där innefrån. Lågorna gjorde himelen mörk av rök. Varje minut leddes människor ut från den brinnande arenan. Men ingen Abby. Jag började trampa på stället. Det hade gått tio minuter och Abby hade inte synts till. Varför tog jag inte med henne? Tänk om hon dog nu? Tänk om det sista hon minns av mig är hur grinig var var mot henne...

 

Jag kastade mig in med resten av brandteamet i arenan. Jag hade lufttuben på ryggen. Jag gick runt i arenan och hittade med jämna mellanrum mäniskor. VIssa mer medvetna än andra. Jag tog med en tjej ut. Hon hade på sig en vacker klänning och blont hår. Precis när jag skulle gå ut med henne trampade jag på något. Det kändes som när man trampar på sin hund. Ingen skön känsla. Jag knäböjde vid det jag trampat på och kände efter. Det svarta traperiet låg i vägen så jag behövde skära upp det. Under låg som jag befarat, en mäniska. Jag skrek efter hjälp. Daniel kom fram till mig.

- Vad är det? Sa han. Vi behövde nästan skrika till varann för att vi skulle höra varann p.g.a alla mini explotioner.

- Ta hand om blondi här. Jag måste ta hand om henne. Sa jag och pekade på flickan som låg medvetslös på golvet. Daniel nickade och drog med sig den blonda tjejen mot utgången. Jag tog upp flickan i famnen och skyndade mot samma håll som Daniel.

Jag skakade nästan vid det här laget. 25 minuter hade gått sedan jag kom ut från arenan. Jag hade inte sett en skymt av Abby. Något i mig skrek att jag inte skulle kunna klara mig utan Abby. Varför kände jag så? Jag suckade för mig själv. Det var nog bara att inse, jag var kär i Abby...

Dan slog plötsligt till mig på axeln.

- Bieber, är inte det där Abby? Frågade han. Jag tittade åt det håll han pekat. Jag såg inte ordentligt men jag kunde inte klara av mer väntan. Jag sprang fram till brandmanen som höll i den möjlige Abby. Jag ställde mig nära, men det var inte Abby...

Plötsligt.... Nej var det sant? Det var det! Det var Abby! Hon var medvetslös i en brandmans famn. Han bar bort henne till en ambulans. Jag kastade mig in i den och tittade på henne. Hon såg helt borta och nätan död ut...