________________________________________________________________________________________________

Smilla: Justin skulle vänta utanför. det var två veckor sen han hade hälsat på mig, då hade jag fortfarande den där förbannade mössan på mig. fingret skulle vara i gips i två veckor till men värre var det inte. Jag släpptes och sprang ut mot Justin. Han hade köpt nya kläder till mig så jag slapp ha mina klädder som jag haft när jag åkt dit för en månad sen.

När jag kom ut stod Justin vid bilen och väntade. När han såg mig sträckte han på sig och gick mot mig.

Jag sprang mot honom och gav honom den största kram jag någonsin gett honom.

- Hej! kul att se hela dig! skrattade Justin.

- HAHA! mitt hår har tryckts ner så mycket att jag aldrig kommer få volym på det! gnällde jag.

Han lade en arm om min axel och öppnade dörren för mig.

- Vilken gentleman du va helt plötsligt! skrattade jag och hoppade in.

- Haha! vänj dig inte!

Han hoppade in på andra sidan och gav mig en puss.

- Kan du släppa av mig vis strandhuset?

- Smilla, du fick ju inte vara kvar hos din mamma och pappa.

-mm. Justin svängde av vägen. Du fick en foster familj Smilla.

-v-var? frågade jag. Jag brydde mig inte om hos vem. Jag behövde veta var! Jag behövde veta hur långt ifrån jag skulle vara från Justin!

- De har inte utsett någon än. Men mamma har fixat så det är en familj här i närheten.

- Okej, men var bor jag tills vidare? Det blev lugnare i magen när jag visste att jag skulle få bo nära Justin.

- Du bor i strandhuset med mig. Sa Justin. Visst ska det bli roligt att bo med en super stjärna?

- Hahaha! vi får se.

- Men det är en sak till.

- Vaddå?

- Fansen har fått reda på dig. Asså de vet att vi är ihop och sånt.

- Hahha! Jag ska försöka hantera det bttre än vad du har gjort.

Han pussade mig på kinden. Sen åkte vi ner mot Malibo. Men han svängde inte på min uppfart.

- Vi måste hämta lite grejer hos dig först, Men jag följer med så det kommer inte hända något.

- Nej Justin de skadar bara dig, jag går själv.

- Inte en chans! Envisades Justin och hoppade ut ur bilen. Vi knackade inte på, ville få så lite uppmärksamhet som möjligt.

Mamma hörde oss och sprang mot dörren. Hon såg nykter ut. Justin höll min hand och kramade den hårt när hon kom.

- Gumman! Hur mår du!? Jag har varit så orolig. Hon kramdade mig. Jag knuffade bort henne. Ville inte röra henne.

- Ja mår bra, men inte tack vare er... sa jag och gick upp på mitt rum. Justin höll sig nära mig och mamma följde efter som en hund.

- Jag har städat ditt rum så du skulle känna dig hemma. Oscar har lovat att sluta slå oss. Sa mamma.

- Vet du vad? Jag bryr mig inte ett skit om hur mkt han dricker eller slåss, Du slog mig också! Fattar du det? Fatta att jag har fått ligga på sjukhus med så mkt bedövning i käken att jag inte kunnat prata i en månad p.g.a Dig och din "underbar" Oscar! Jag sticker! Jag var helt förbannad på kärringen!

Justin och jag packade ner kläder och kuddar och annat medans mamma satt på sängen. Jag gav henne inte en blick, Justin tittade på mig hela tiden.

- Så då va vi klara här. Sa jag, resten kan du ha. Sa jag och tittade på mamma.

vi gick ner. Möttes av Oscar.

- MOVE! ropade jag åt honom.

- Håll käften! Jag kan fortfarande slå skiten ur dig!

- Håll dig borta från henne. Sa Justin ilsket. Oscar spelade gentleman och höll upp dörren för oss. Precis när Justin skulle ut flldes ett krokben ut och han föll omkull. Skrattande stängde han dörren.

- Aj! sa Justin. Jga släppte allt och tittade på honom. Han hade fått näseblod.

- Är du okej?

- A... Vad är det för idiot!?

- Min pappa... hatar honom. Justin reste sig upp och gav mig en kram, Nu glömmer vi dem. De är borta från vårt liv för alltid. Det va guligt att han sa vårt, som om vi va gifta och delade allt. Nu skulle vi ju dela hus på obestämdtid också...

___________________________________________________________________________________________

2 kommentarer för nästa kapitel!

klockan 6 på morgonen fick vi veta att hon skulle få ligga inne på ombestämd tid.

- Justin vi måste åka nu, du har massor av konserer son väntar i LA. Sa mamma. Jag kunde inget annat än att lämna Smilla.

________________________________________________________________________________________________

Justin: Efter en natt utan sömn somnade jag snabbt på flyget. Väcktes sedan av mamma.

- Justin, Doktorn ringde. Smilla har vaknat.

- Vad sa hon?

- Hon hade bedövning och kunde inte prata men hon skrev en lapp där det stod: Hälsa Justin Biber att jag älskar honom. Det är visst saker du inte har berättat för din lilla mamma. Jag blev rörd av att hon inte velat något annat än att få skriva den lappen. Hon hade kunnat be om mer bedövning eller så men skrev att hon älska mig.

- Men det kommer ta en månad innan hon kommer ut från sjukhuset. Käkbenet hade klarat sig såpass bra att det skulle vara läkt om en månad. Vill du ha turne den månaden eller vara hemma?

- Vi kan väl ta några dagar hemma? Så jag kan hälsa på henne?

- Visst. sa mamma.

Hon ringde några samtal och så somnade jag om. När jag vaknade hade vi landat. Hela crewet väntade utanför, tsm med massor av papparatzi. På något sätt hade de fått höra om Smilla.

- Justin! Justin! varför följde du med den där flickan i ambulansen!? Vem är hon? Är ni ihop!?

Jag svarde inte på nåt. Gick bara till limon och åkte iväg. lutade mig mot rutan och tittade på byggnader som rusade förbi.

- Justin, Du har bara en intervju idag. Ska vi förbjuda frågor om Smilla? Frågade Mamma.

Jag ryckte på axlarna. Brydde mig inte. Ville vara hemma, tsm med Smilla. Ville kyssa henne vid klippan igen. Stå med händerna på hennes höfter, känna hennes läppar, hennes doft.

Vi körde direkt till intervjun. Jag försökte piggna till, vakna och vara med. Jag lyckades. Jag var pigg men inte glad. under pausen halsade jag redboule och fick en ordentlig kick.

- Så Justin, på din twitter står de att vi ska be och du åkte med en ambulans i morse med en illa medfaren flicka, kan du berätta något om det?

- ee, a tjejen jag åkte med heter Smilla,vill inte gå in på varför hon fick åka till sjukhuset. Och ja, det är väl det. jag känner henne vi är kompisar och har suttit på ett sjukhus hela natten.

intervjun gick okej och jag stupade i säng efter det. Skickade ett mess till Smilla också:

- Säkert på att du inte vill bo i strandhuset inatt? frågade Justin.

- AA men jag hittar lätt dit om jag skulle behöva. Vi ses om två veckor. Vi kramades,hårt.

- Give me a kiss too. Sa Justin. Vi kysstes så länge som det gick. sen skildes vi åt.

åå! Jag saknade honom redan!

Jag smög in i huset. Försökte att inte låta. Tyvärr hördes jag.

- Var fan har du varit!? Vem va den där killen!? Skrek mamma.

- Det är bara en kille...

- Jajaja! Bara en kille du står och vrål hånglar med! Är det bara en kille?

Mamma luktade öl och sprit. Då kom första slaget. Rätt i magen. Jag slungades bakåt och kastades in i dörren. Sen kom sparkarna. 1,2,3,4 Sparkar i magen. De kom rätt på revbenen och det gjorde så ont att jag inet fick någon luft. Jag skrek. Ju högre jag skrek ju håradre blev sparkarna. Sen kom Oscar och deltog i festen. Han flyfte upp mig i håret och jag mig massor av örfilar. Mamma gav mig ett slag i ansiktet. från hakan och uppåt. Sen kom mästerslaget. Det som fick blodet i mig att isas. Oscar tog i och slog till mitt käkben.

- AAAAAAAAAAA! skrek jag så högt jag kunde. Försökte få hjälp. Sen blev allt dimmigt.

Justin: Jag stod en bit ifrån och försökte höra vad som hände där inne. Innefrån ett hus kunde man inte höra så mkt utifrån. Så hörde jag ilskriket. Smilla som skrek. Jag kastade mig in i rummet. Där såg jag smilla. Hängandes i sitt eget hår och helt sönderslagen. En kvinna och en man slog henne. Mannen hånlog mot mig när jag kastade upp dörren.

- Jasså här har vi lilla drömprinsen. Detta ska du vet är inget annat än ett för jävligt troll. Men om du nu vill ha henne kan du tan. Vi behöver henne inte. Han kastade Smilla i famnen på mig. Sen smällde han igen dörren. Jag försökte få henne att vakna. Men jag hörde knappt att hon andades. Jag ringde larmcentralen de lovade att skicka en akutambulans. efter Tio extrema minuter kom den. Jag fick hoppa in och se hur de satte henne med drop, försökte få henne att vakna och kollade puls och allt vad de gjorde. Jag smsade mamma.

När vi kom fram till sjukhuset smsade hon tbx.

De rullade iväg Smilla och jag fick vänta i korridoren. Mamma kom efter den där kvarten.

- Vad har hänt, gubben?

Så fick jag berätta allt. om Hur hon blev slagen, hur jag hittat henne hängandes i hitt hår och ringt ambulansen.

- Varför har jag inte fått veta detta förut? frågade mamma.

- Hon ville inte att någon skulle få veta. Hon var as rädd att behöva lämna huset och sånt. Hon ville inte komma till en foserfamilj. Hon sa att om jag skule säga till någon skulle hon ta självmord.

- Det tror jag hon över drev med..

- Ne, hon har suttit på vård hem för ungdomar med problem. Jag kände igen henne men sa inget. Tror hon mena allvar...

- Då får vi hitta på något annat... Sa mamma. Hon kramade mig. Vi ställde in det tidga flyget och bestämde att vi skulle ta det när vi visste hur det skulle bli med Smilla. Efter två timmar kom en doktor.

- Vi har inte fått någon kontakt med henne ännu. hennes käkben är brutet och ett finger är brutet och det finns en hel del sprickor i revbenen.

- Finns det något vi kan göra?

- Vi har satt henne på dropp och så. Det ända ni kan göra är att be.

Jag tog upp mobilen och skrev till alla på twitter: Pray<3. Efter bara några minuter hade jag massor av folk som stöttade. Några sa till och med att de skulle samlas hela natten och be. Klockan fyra på morgonen fick vi gå in till henne. En hemskare syn har jag aldrig sett. Smilla, MIN Smilla, låg med huvudet inplåstrat i någon slags hatt, bandage för revbenen och gips på handen. Det som inte var inlindat var blått av blå märken. jag vände mig om mot väggen. Kunde inte titta. Slog i väggen. Men kunde fortfarande inte titta. klockan 6 på morgonen fick vi veta att hon skulle få ligga inne på ombestämd tid.

- Justin vi måste åka nu, du har massor av konserer son väntar i LA. Sa mamma. Jag kunde inget annat än att lämna Smilla.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ __ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

2 kommentarer för nästa

________________________________________________________________________________________________

Justin: Vi låg sida vid sida och tittade in i varandras ögon. Ingen av oss sa något. Hon såg så söt ut när hon försökte att inte skratta. Jag lyckades till slut inte och skrattade.

- Varför skrattar du? Frågade Smilla

- Det kan ju du svara på. Svarade jag. Vi gick upp och tog lite frukost. Ingen hade något att säga längre. Det var jobbigt, vi brukade alltid ha det. Jag smörade tre stora mackor och la dem i hög.

- hahha! Vad är du? en 40 årig gubbe eller? skrattade Smilla och pekade på mina mackor.

-Hahah! jag ska bara äta två av dem faktiskt! Sa jag och försökte låta som en bitch.

- Vad ska hända med den tredje då?

- Detta! sa jag och kletade in den i hennes ansikte.

- Nu är det krig! Skrek Smilla och anföll mig med ett glasmjölk. Det kom på hela mig och jag grepade smörkniven och höll den nära henne. Hon letade stressat efter något att hota mig med, i en snabb rörelse fick hon tag på kniven med jordnötssmöret på. Kastade sedan en skinka men missa. jag tappade fokus och tittade var skinkan hamnat.

- HA! tjöt hon när hon kletat ut allt jordnötssmör i ansiktet på mig. Hon sprang iväg. Ut och in i skogen. Jag hängde med, Detta skulle hon inte komma undan med! Vi sprang genom skogen. När hon fått upp farten var hon snabb och jag hann bara hålla koll på henne. till slut kom vi till en klippa. Hon tvärnitade när hon såg det och tittade sig omkring. Jag sprang tveklöst mot henne med smörkniven. Jag kletade ner hela henne med smör.

-ÅÅ! Vad äckligt! Vems dumma ide var detta!?

- Min! skrattade jag och kletade vidare. hon ryckte tag i smörkniven och kastade ut den i havet.

- Nerskräpare. Retades jag och försökte se sårad ut. Du har föresten något på läppen.

- Ta bort det då. Sa smilla. hon la armarna om mina axlar och jag lade armarna om hennes höfter och jag kysste henne. Hon tittade in i mina ögon och jag i hennes efter den där kyssen. Panna mot panna.

- Jag måste till LA i två veckor om två dagar... sa jag.

- mm... Sa Smilla. Hon såg ledsen ut. Nästan gråtfärdig. Men vem kunde klandra henne? Med nån som slår henne där hemma är det ju inte så kul.

- Du kan bo i strandhuset om du vill. Sa jag. Det var den ända lösningen jag kom på. Att ta med henne nu skulle vara omöjligt, jag skulle aldrig orka att ha med någon annan än mamma med så mkt att göra.

- Jag kan inte. Mamma skulle dö av oro. Jag kände att jag ljög, men av någon anledning kändes det också sant.

- Men du kan få nyckeln. Om du vill, så kan du komma när du vill. Hon nickade. Jag blev glad över att hon ville låna huset. Hon fick gärna bo där, sprida sina saker där, ha sin säng där, fast ne, vi ska dela säng.

- Ska vi hyra film? Kolla sönder hela dagen? frågade Smilla. Jag nickade och slängde upp min kletiga lilla flicka på axeln. I filmbutiken slängde sig folk över mig . Smilla drog huvan över ansiktet för att ingen skulle se hennes blåmärken. Jag hyre tre filmer. Titanic en skräckis och nån romantisk grej. jag höll upp skräckisen mot Smilla.

- Denna ser jag fram emot mest. Sa jag.

- Denna ser jag fram emot och. höll upp titanic

- Vem ska vi se hos? frågade jag.

- Om du vill se hemma hos dig lovar jag att skydda dig. Sa jag.

- Vi ser hos dig.

- hahah! Tur för jag är inte mkt till hjälte! skrattade jag. Sen gick vi hem till mig.

Hela dagen gick till att kolla på film. Vi pussades mkt under titanic, kramdes mkt under skräckisen och skrattade mkt när den romantiska var på. Hahah det gick inte att ungå det!

Smilla somnade i slutet av den romantiska och jag bärde in henne till sovrummet. gjorde som kvällen innan. smsade mamma, pussade henne godnatt när hon sov och somnade bredvid henne.

Smilla: Justin hade lagt mig i hans säng igen. Vi vaknade ungefär samtidigt.

- Idag är det packdag. Skrattade Justin.

- Jahapp kom vi får det gjort. Vi hade börjat sova riktigt länge. klockan var redan två när vi vaknade. Justin skulle upp 4 imorgon så han kunde in nio på kvällen. Inte mkt tid att mysa på. I Justins riktiga hus var det enormt! Hans säng var stor som tre vanliga sängar tsm! och hans garderob var stor som mitt rum! Han plockade fram en resväska som var något av det störtsa jag någonsin sett och vek ner kläderna han skulle ha med. Han hade massor av jackor, tonvis med skor och minst lika många kepsar! En drömkilles dröm/ en normal killes mardröm. Justin tog med sig ganska mkt kläder. Ungefär lika mkt kläder jag har över huvudtaget.

Klockan nio fick jag gå hem. Jag fick skjuts av Justin.

- Säkert på att du inte vill bo i strandhuset inatt? frågade Justin.

- AA men jag hittar lätt dit om jag skulle behöva. Vi ses om två veckor. Vi kramades,hårt.

- Give me a kiss too. Sa Justin. Vi kysstes så länge som det gick. sen skildes vi åt.

åå! Jag saknade honom redan!

_  _ _ _ _ _ _ _ _ _  _ __ _ _ _ _ _ _ _ _ _ __ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Ganska trist mellan kapitel. Nästa kapitel ska bli bätte.

PS/ Jag vat ju inet om Justin har strandhus i malibo eller så men hoppas ni kan se över det:)

Blå märken och spruckna läppar, Hon började gråta när jag sa nåt i stil med slå. Hon hade kommit ut as sminkad från toan. Jag var inte dum. Hon blev antagligen slagen hemma. Hennes tårfyllda ögon var röda och bröt de blåa runt ögonen. Jag kramade henne. Tvingade liksom in henne. Hon kramade tbx och jag mådde skit...

_______________________________________________________________________________________________

- Hur mår du? Frågade jag. Jag ville liksom höra henne prata. Om hon skulle fortsätta vara tyst skulle jag också gråta, för hennes skull.

-... Skit... Mer sa hon inte. Hon lyckades inte. Tårarna var som floder men hon lät inte. Hon lät tårarna forsa utan ett ljud.

- Vad vill du gör nu? Frågade jag. Hon kunde ju inte direkt gå hem men vi behövde båda komma någon annanstanas. Inget svar. Jag tog upp henne. Bar henne till Strandhuset. Väl där satte jag ner henne i soffan och  plockade jag fram filtar, tände brasan och höjde värmen. Gjorde varmchoklad och letade i garderoben efter en varm tröja. Jag satte på mig nya klädder. Smilla fick låna ett par mjukisbyxor och en tröja. Sminket hade jag hjälpt henne torka bort och även med massor av blåmärken och sår var hon snygg. Jag hade aldrig tänkt på det förut men framför bransan var hon verkligen snygg. Jag satte mig i soffan nära henne. Vi satte på Tv:n och tittade på några små filmer. När det började bli kväll letade jag fram ice age 3. Sen satt vi och tittade på den tsm.

- Fryser du?

- mm...

- Kom då. Sa jag. Jag sträckte ut armen och lät henne krypa in. Hennes huvud vilade mot min mage.

Smilla: Han var så snäll. Han lät mig vila mot hans bröstkrog. Jag kände mig trött. Ögonen orkade inte hålla sig uppe. Jag slöt ögonen och somnade. Kände mig fånig när jag låg där och log när jag sov. För det var de sista jag kände innnan jag somnade. Att jag log...

Justin:Filmen var slut och jag tittade ner på henne. Hon sov, hade säkert gjort det ett tag. Jag sträckte mig efter mobilen och smsade mamma.

Mamma svarade snabbt

Och så slog det mig att jag skulle till LA i två veckor om tre dagar. Tänk om jag skulle komma hem och så ligger Smilla på sjukhus! Slagen och troligen död?

Hon sov tungt. Jag lyfte henne från soffan och bäddade ner henne i sängen. Sen bäddade jag fram men madrass precis bredvid. När klockan blev 2 på natten kröp jag upp bredvis Smilla, Jag kunde inte sova. Hon sov som en stock. Hennes läppar plutade gulligt och innan jag hann tänka sträckte jag mig fram och gav henne en puss. Hon vaknade inte, tur.

Smilla: Jag vaknade och såg Justins anikte precis framför mitt. Jag hade på något sätt hamnat i hans säng med honom bredvid. jag hade inget emot det, Han var ju så underbar mot mig igår och skulle nog aldrig sluta vara underbar att jag gärna sov med honom i samma säng. jag tittade på honom. han såg så underbart söt ut när han sov, som värsta dockan! När jag såg honom där, sova så sött. Då var det något, något som hände. Nere i magen. Det pirrade lite som när man var nervös men detta var så mkt längre in. Jag tänkte att jag var dum men så fattade jag. Nej! Så fick det inte vara! Jag fick inte vara kär! Inte i Justin! Inte i den Justin! Inte i Justin Bieber! Jag visste ju hur sånt va. Hade miljoner fans och miljoner tjejer som utan tvekan skulle kasta sig över honom. jag pressade undan känslan och försökte sova. Men ögonen öppnade sig i smyg för att titta på de där underbara läpparna. Plötsligt rörde han på sig och vaknade.

- Läget? Frågade han. Drog handen genom håret för att få styr på det, tyvärr var det en omöjlig sak att göra.

- Okej, du da?

- Inte så dåligt. Du värmer helt okej ska du veta.

- ja, jag blev lite förvånad när jag vaknade och hade dig här. Skojade jag.

- Vadå förvånad! En normal tjej skulle kasta sig över mig då.

jag puttade honom, han ramlade ur sängen. I en kort stund såg jag de där förbannade absen och blev helt död! Pirret kom fram och jag fick bara lust att skratta. Han kastade sig över mig och pressade ihop mina läppar.

- Säg förlåt!

- öjåt. Han pressade mina läppar ännu mera. jag fick knappt fram ett bättre ljud när han gjorde så.

- Säg förlåt!

-ftjåt.

Han lutade sig framåt och viskade hotfullt.

- Säg förlåt...

Nu fick jag inte fram ett ljud utan bara tittade honom i ögonen. Ögonen ändrades. Han kom närmare. Lättade på trycket där han pressade ihop mina läppar. Närmare, närmare. Han släppte helt mina läppar och var nu så nära att jag kunde känna hans små fjun på överläppen. jag tittade in i hans ögon, han i mina. Det kändes som en evighet innan han kom så nära att jag kunde besvara kyssen.

Justin: Jag kysste henne. Hon kysste mig. Allt annat försvann och kvar stod vi. Pussen igår. Den var bara som ett litet förspel. Ett förspel hon skulle få veta om, men inte än...

_ _ _ _ _ _ _ _  _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ __ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ ___ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

2 kommentarer för nästa

Skräcken över att mitt smink ska åka av höll mig på båten.

Men så hände det som inte fick hända...

________________________________________________________________________________________________

Justin: Jag var dyngsur efter att ha ramlat i vattnet så många gånger. Smilla hade hållit sig på båten uner hela turen. Hon log men verkade rädd, rädd för vatten? Nej.

Plötsligt krängde båten till och Smilla tappade grepet. Jag tittade ner i vattnet och såg Smilla under vattnet. Hon tittade inte upp. Sen såg jag en brännmagnet läskigt nära henne. Denna var stor och verkade simma mot henne. jag kastade mig i och simmade mot henne. Det var nästan vindstilla just nu, utom några små vindar men inget farligt för båten. Varför tog vi av oss flytvästarna!? Jag simmade så fort jag kunde men såg hur hon krängde till när den första tråden nuddade hennes höft. Jag fick tag i hennes arm och drog henne mot en klippa. Jag såg blod i hennes panna men höll ögonen på klippan. Jag drog upp henne på den stora stenen och försökte på kontakt med henne. som i ett under hade båten lagt sig i närheten och jag satte fast den i klippan samtidigt som jag försökte få kontakt med henne.

- Smilla! Är du okej? Inget svar jag kände puls och allt det där man ska göra. Pulsen fanns där och plötsligt kom ett super ryck och hon hostade upp allt vatten hon fått i sig. Lättnaden spredi sig i kroppen. Sen såg jag. Bakom allt smörjigt smink. Två blåtiror, en sprucken läpp och en hel del blåmärken. I pannan fanns ett jack som blödde ivrigt. Jag drog sönder tröjan jag hade och höll den söner trasslade biten mot hennes panna. Hon grät.

Smilla: Nu var allt förstört! Justin skulle ringa polisen och se till att jag kom iväg här ifrån. Jag skulle aldrig få träffa honom igen och allt p.g.a en jäkla båt som krängde!

- Varifrån har du fått de här? frågade justin. Han såg rädd ut, spelade inte.

- Jag föll ju av...

- Men man får inte två blåtiror av att falla av en båt. Och hinner defenitift INTE sminka över dem! Han såg arg ut, han hade en anledning.

- ehm? Jag kunde inte komma på någon lögn! Typ första gången i mitt liv! Vattnet hade rört om i mitt huvud och lagt undan alla lögner, högst upp på hyllan.

- Du får inte gå härifrån innan jag får veta. Sa han, bestämd denna gången, inte arg, inte rädd, bestämd.

Jag tittade mig runt omkring. Kände hur tårarna rann, önskar jag låg kvar i vattnet och kramades med den där magneten.

- Inget speciellt, ibland klantar man sig.

- Kom igen, jag är inte dum..

- Jag ryckte på axlarna och satte mig upp. Höften sved så mkt att det kändes som om huden föll av. Justin tittade på mig. Jag ville inte vara intryckt mot väggen. Jag sträckte på ryggen rent mekaniskt för att visa att jag klarade mig själv. Men inte så länge för svedan gjorde att jag intog en onaturlig ställning.

- Berätta då.

Jag skade på huvudet, kände mig dum. Som ett litet barn.

- Jag kommer inte direkt slå dig. Där brast det, slå=Oscar. Jag orkade inte längre. längde mig i vattnet innan Justin fick tag i mig och simmade så fort jag kunde mot stranden där jag och Justin först träffades. Jag hörde hur justin kastede sig i vattnet han också. Jag kom upp på stranden och sprang. Justin fick tag i min arm. Han vände på mig.

Justin: Blå märken och spruckna läppar, Hon började gråta när jag sa nåt i stil med slå. Hon hade kommit ut as sminkad från toan. Jag var inte dum. Hon blev antagligen slagen hemma. Hennes tårfyllda ögon var röda och bröt de blåa runt ögonen. Jag kramade henne. Tvingade liksom in henne. Hon kramade tbx och jag mådde skit...

_______________________________________________________________________________________________

2 kommentarer för nästa

________________________________________________________________________________________________

Smilla: När jag vaknade kom jag på att jag och Justin inte hade bestämt att göra något idag. Jag ville inte vara sådär på och sitta som ett plåster på honom så jag bestämde mig för att stanna hemma om han inte skrev något. Jag gick ner för trappan och gjorde mig en macka. Mycket i kylen fanns inte: tre hyllor fyllda med öl,rom,vin och något som jag tyckte såg ut som hembränt. Sen fanns det tre äpplen, en banan ,en macka och fil. Jag åt upp min macka och skulle just gå in på mitt rum när jag hörde det smälla i ytterdörren. Skräcken plåstrade in mig och jag visste att jag behövde göma mig. Oscar FICK inte se mig! Jag saktade mig under bordet och kröp sen bakom vår kökssoffa. Oscar klampade in i köket. ölstanken sved i näsan och fick ögonen att tåras. Han var så full att han inte märke mig och gick ut. Sen ropade han på mamma.

- Silla!

- Ja, men lilla underbara!

*puss puss, strul, puss*

Sen gick de iväg. Ytterdörren smällde igen och jag blev ensam hemma. Jag kröp ut från bordets gömmor och gick mot trappan. Precis vid dörrkarmen sträcktes ett ben ut från andra sidan väggen och jag föll omkull. En spark i magen. Jag tittade upp mot mamma för att få hjälp men hon bara hånlog mot mitt ansikte. Ett hårt slag i ansiktet och jag kände hur blodet rann från min näsa. han trampade på mina fingrar och tårarna gjorde det omöjligt att se. De gick sin väg, på riktigt den här gången och jag släntrade upp för trappan med blodet droppande ur näsan och smärtan som pullserade i kroppen. Jag stod framför min spegel i rummet och tittade hur jag såg ut. två stora blåtiror, blodig näsa och massor av blåmärken. Läppen hade sprukit men gjorde inte så jätte ont. Mobilen plingade till. Jag hade inte så många vänner, så Justin var det säkert. Jag tog upp mobilen och läste:

Jag fattade inget till jag hörde hur dörren öppnades där nere.

- Tja! Justin ropade ut det för hela huset. Tänk om han kommit tio minuter tidigare, när jag låg där på golvet och blev slagen?

- Hej, jag ska bara sminka mig! sa jag och rusade in på toa. Jag tvättade bort allt blod från ansiktet och pudrade över blåmärkena. En svart ögonskugga och massa brunkräm döljde blåtirorna. Lite väl mycket smink men det fick duga. När jag gick ut från toan och gick in på mitt rum såg jag ingen Justin.

- Var är du?

-Tja! Han hoppade fram från ett gömställe bakom min dörr och boxade honom lite löst i magen som hämnd.

- Aj! Sa han och hoppade bakåt.

- Skojar du? jag tog inte ens i!

- Om du inte tog i? är du värsta sumobrottaren eller? Sa Justin och spelade sur.

Jag skrattade och ville här ifrån. Tänk om Oscar skulle komma tbx? ush! Vi måste härifrån!

Jag drog med mig Justin ut.

- Kom vi drar till nåt ställe! sa jag upphetsat.

- Vad sägs som här?

- Nej, det är så trist här.

- Jag har aldrig varit här. Vi testar, Du vet vissa tycker att bara min personlighet gör det mesta kul. Skrattade Justin och drog i jackan som han brukade göra när han berömde sig själv.

- Jasså? Det har jag inte fattat riktigt än. Jag skrattade men Justin lekte sårad.

- Men vi gör nåt kul, för snart ska jag till LA i två veckor.

- Lyllo dig...

- Hahha! så kul är det inte, sena kvällar och tidiga morrnar, inget att se fram emot. Justin fick det att låta så enkelt att vara han. Om jag skulle beskriva mitt liv lika enkelt skulle det väl låta så här: Ä! Ett år på vårdhem och sen komma hem till en Oscar som slår en, ingen big deal. Ha ha ha, sure?

- Det ändå som finna att göra här är att läsa. Sa jag.

- Men då gör vi det! Sa Justin glatt och greppade tag i en bok.

Det såg så onaturligt ut när han läste. Han liksom försökte men var så ointresserad att det inte gick.

- Åssa finns det inget annat vi kan göra? gnällade Justin.

- Haha! Nej! Sa ju att det va trist här. Skrattade jag.

- Har ni nåt spel?

- Inget kul spel, vi kan dra någonstanns! Har inte du typ en segelbåt elelr nåt?

- Ne, men det är lätt att hyra. Sa Justin. Ja! kom det gör vi. Han kastade boken i min säng och skyndade ut ur rummet. Jag sprang efter. På stranden var det fullt av människor. Lördagar! de är hopplösa! Det tog nästan en timme innan vi kunde komma till segelbåtsuthyrningsståndet. Alla människor blev helt galna när de såg Justin och ja, så det tog sin tid att få alla bilder tagna och auotgrafer skrivna. Massor av tjeer puttade bort mig, en del slog mig på mina blåmärken och jag hoppade undan av ren smärta. När vi till slut kom ut med den där förbannade segelbåten var det verkligen kul. Justin och jag fumlade runt med segel, roder och allt annat som man också skulle hålla koll på. Justin ramlade i massor av gånger men jag lyckades hålla mig från vattnet. Skräcken över att mitt smink ska åka av höll mig på båten.

Men så hände det som inte fick hända...

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _  _ _ __ _ _ _ _ _ _ __ _ _

2 kommentarer för nästa kapitel:)

+ Nästa kapitel kommer det hända en del!

- Du kommer nu din lila slampa! sa han. En snabb örfil och ett slag i magen, sen var han klar. Smärtan piskade till och jag sprang upp til mitt rum.

- Bara så du vet hur dålig du är!

Jag slängde mig i sängen och skulle just börja gruna när mobilen pep. Ett SMS från Justin:

Jag svarade:

Ush! Att spela glad när man inte var det! När man bara ville gråta så behövde man skriva små smilisar.

Nytt mess från Justin:

Jag svarade ja och sen så försökte jag sova.

Justin: Kul att göra något med Smilla imorgon Hon var den första tjejen som inte började gråta så fort jag gick förbi. Hon va kul och känndes verkligen äkta. Det hände nästan aldrig mig.

*KNACK KNACK*

- Hej gubben, Var har du varit idag? Det var Pattie Justins mamma.

- Nere i strandhuset, Träffa en kul tjej. Sa Jag, och började greja med mobilen ville inte ha mer frågor.

- Jasså, Behöver jag oroa mig?

-Nepp...

Mamma gick och jag lade mig. Ville inte titta på TV. Längtade till imorgon...

Klockan var tio när jag vaknade. Shit! När skulle jag träffa Smilla!? typ elva? Nej halv elva var det!

Jag skyndade mig upp drog på ett par jeans en svart tröja och en svart keps.

När jag kom till stranden så satt Smilla och väntade.

- Läget! Hur länge har du väntat?

- Inte särskilt länge.

- Vad bra! Vad tycker du vi ska göra?

- Hm? vad sägs om att kolla Bio?

- ee? vet inte, känner mig som en party pyoper men det är ju så mkt folk där...

- Hahah! det är okej:) Hem till dig?

- Ja! Jag kan lära dig spela trummor!

- Bra ide!

Vi stck därifrån och mot mitt strandhus. Vi hittade det snabbt denna gången och gick in till musikrummet, precis vid mitt sovrum. Jag visade Smilla var hon skulle sitta och hur hon skulle spela.

- Hahaha! Jag kommer aldrig lära mig detta! Skrattade Smilla.

- Hahaha! Nej! Det verkar inte så! Men du jag vet vilken trumma du kan lära dig! Utstötte ja och slängde mig ut ur rummet.

Smilla: Han kom in med värsta söta leksakstrumman! Asså han kunde inte vara serriös. Jag tog den den lilla trumman, satte mig på golevt mot väggen och började trumma.

- Hahah! Du suger ju på den här också! Skrattade Justin. Då gav jag upp och tittade på annat. Plötsligt såg jag en gitarr. Jag kunde spela gitarr och tog upp den och spelade lite.

Justin slutade spela på sina trummor och började lyssna. Jag rodnade för jag tyckte det var lite pinsamt att spela inför andra. Jag spelade bara lite på måfå men så fick jag tag i ett notblad och spelade efter det. Plötsligt kände jag att Justin satte sig bredvisd mig. Det va nästan pinsamt.

- Vad bra du är! Kan du sjunga också?

- Tack, Vet inte jag sjunger inte. sa jag. Justin tittade förvånat på mig.

- Gör du inte!? Det trodde jag alla tjejer gjorde? Sa Justin, Alltså att ni typ sjunger på kul med varann.

- Haha! Inte jag, På kören mimar jag bara och när andra sjunger så lyssnar jag bara. Sa jag.

- Men då tar vi reda på det! Sa Justin. Han plockade ner en ciboard och började spela på samma låt.

- Kan du nån låt utantill? frågade Justin.

- Ne, men jag kan spela om jag får ett notblad. Svarade jag. Justin letade fram en låt. Satte den framför mig och jag började spela.

- I’m overboard and I need your love Pull me up I cant swim on my own Its to much...

- Men kom igen! du pratar ju med Justin här! Vad kostar en glass 15 spänn? det klarar nog min plånbok.

- Men kom då! Sa jag glatt och skuttade iväg mot närmaste glassvagn.

__________________________________________________________________________________________________________

Justin stannade när vi var några meter från glassvagnen. Jag stannade också och tittade frågande på honom.

- Vad är det? frågade jag.

- Jag har en ide! om du får pengar till glassen, jag vill ha glassen med smailisen på och medans du köper glass så gömmer jag mig här bakom. Sa han och pekade busigt på en sten. Han skuttade iväg och satte sig där bakom. Jag valde en vanlig daim och köpte smailisen till Justin. Kom sedan tillbaka till honom med glassen.

- Tackar, du vet jag hade kunnat göra det själv. Men jag är ju lite väl värdefull. Skrattade han och tog en tugga av glassen.

- Hay! sa jag och tryckte upp hans glass i ansiktet på honom. Först såg han förvånad ut, en tittade den busiga glimten fram i ögat på honom.

- Nu är det krig! Jag sprang snabbt därifrån. Men hur snabb var Justin egentligen? Han var snabbare n vad jag trodde! han var framme vid mig efter bara någon sekund och tryckte upp glassen i näsan på mig.

- ÅÅÅ vad kallt! skrek jag. Han skrattade och flinade, njöt i att se mig med glass i näsan.

- Vad hette du? frågade han. Då mindes jag! Han visste ju inte en vad jag hette!

- Smilla. Och du? det var ju på skämt och Justin fattade direkt.

- Justin Drew Bieber, Trevligt att träffas. Han sträckte fram handen.

- Smilla Fors, Önskar jag kunde säga det samma! Jag smällde bort hans hand. Han var så himla söt! Leendet! ÅÅÅ vilket leende! Om man ändå kunde plocka bort munnen från honom och hänga upp en på rummet. Jag tittade ner snabbt på hans mage. OMG! Vilka abs! Jag trodde jag skulle dö men behöll fokus! Han fick inte fatta vad jag tänkte!

- Ska vi hem till mig? Jag har ett strandhus här någonstanns. Han såg inte ironisk ut när han sa "här någonstanns" Han tittade sig runt omkrig och verkade leta efter sitt egna hus!

- Skojar du!? Vet du inte vart ditt egna hus är? Skrattade jag.

- Jorrå, men inte just nu! Hahha! Jag är inte här så ofta så jag glömmer snabbt.

Vi gick därifrån. Bara jag hade min daim kvar i handen. Men inte länge till. Justin tog den och tryckte den mot mitt röda ben.

- Jag sa ju att det skulle hjälpa. Sa han. Det där flinet! Jag ville bara slita loss det och krama sönder det!

- Jag kommer utkräva hämd! Sa jag.

Vi hittade till slut hans strand hus. Det hände inte så mkt där. Vi prata, skratta och tittade på film. Sen gick jag hem.

- Du vi byter numer! Sa Justin. Glatt gav jag han mitt numer och jag fick hans.

- Du vänta! Precis när jag skulle kliva ut kom Justin efter med en svart lila Basebollkeps.

- Ifall det finns några papparatzis eller nåt! Folk kommer kasta tomater på dig om de får en bild på dig komma ut ur mitt hus. Jag tog på mig kepsen och drog den framför ansiktet.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _  _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Ett ganska trist Kapitel men ibland måste de ju komma!

PS/ sorry för at trumman inte kom med men den kommer i nästa kapitel

inte i deras divention.

_________________________________________________________________________________

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _  _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _  __ _ _ _ _ _ _ _ _

Ja, det börjar ju komma igång nu...

Men det blir bättre senare:)

________________________________________________________________________________________________________

Min mamam ringde till hemmet. Hon bad att få prata med mig!

-Hej

-Hej...

-Gumman lyssna, Jag har haft problem med alkoholen det senaste året. När jag lät dig åka iväg så kändes det som om livet inte längre hade en mening. Jag hoppas verkigen att du vill komma hem. Jag har flyttat till ett starand hus i Malibu.

- Vill du ha hem mig?

-Mer än något annat gumman!

- Mamma! Jag har saknat dig såååå mycket!

- Å gumman! Menar du verkligen det? Jag ska verkligen se till att få hem dig! Vi blir som en vanlig familj. Du kan börja skolan här och så kan vi ha såna där underbara fredagkvällarna framför American Idol.

- Mamma! Nu började tårarna tränga fram och jag kunde inte hejda små hulkningar. Vi skulle träffas nästa eftermiddag. Hon skulle bara ordna några papper.

Justin: Att komma iväg från hemmet var verkligen skönt. Tjejerna hade varit galna. Ja, alla utom en. Hon hade bara stått och tittat på de andra.

Smilla: Mamma hämtade mig klockan 21.37 med sin bil. Hon hade en blå SAAB med sköna tygsäten, eller vad det nu var för matrial som satt på sätena. Jag somnade ganska snabbt i bilen och vaknade när vi svängde in på uppfarten. Mamma väckte mig och lyfte ut mina grejer.

Jag vaknade av att mamma snarkade där nere. Jag smög ner för trappan. I soffan låg hon. En tom vinflaska framför sig. Jag små skrattade lite och plockade undan, lade en filt över henne och åt frukost. Jag skrev en lapp att jag gick ut på stranden och stack.

Jag komtillbaka efter tre timmar. Jag hade tittat in lite på området och sett några snygga killar, tyvärr spelade jag inte i deras divention.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _  _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _  __ _ _ _ _

Ett ganska trist mellan avsnitt där Justin knappt är med, i nästa kommer det hända mer:)

- Vafan! stick! skrek jag. I hate you! I gona take my life! Som om kärringen skulle bry sig. Här brydde man sig om två saker, sig själv och lättaste vägen ut härifrån. Jag hade fått ett eget rum sen jag börjat slå de jag bodde med. Men de va ju idioter! Tyckte att de ägde världen bara för att de inte åkt in på samma sätt som vi andra.

Jag bodde på en ungdomsanstallt för ungdommar som försökt ta sitt liv eller nåt. I Atlanta fanns det en del sätt att åka in för:

1: försöka ta sitt liv

2: har idiot föräldrar som skickar in en för inget

3: inbrott ett fler tal gånger

4: massa massa mer!

Jah hade gjort allt det där. Mamma hade skickat in mig " det är bara ett litet tag. Så får du rensa hjärnan lite" Hade hon sagt. Nu hade jag bott här i ett helt år. Att få komma ut var inte direkt något som jag trodde på. Men om jag har tur så kan jag rymma. Jag jobbar på en rymmningsplan. Om jag bara lyckas!

Tjur kärringen drog bort mitt täcke. Sen min kudde. sen min maddras. Jag rullade ur sängen och landade hårt på glovet.

-Jävla kärring! Gå och dö! Skrek jag. Hon gick sin väg. Jag fick bädda sängen själv. Jag reste mig upp och bäddade sängen fin. Drog av mig natttröjan och på med jeans och t-shirt. En vit med en leopard som ryter. Hel snygg faktiskt. Håret i tofs och klart! Smink och örhängen fick vi inte använda, det kunde vi skada oss med. Jag gick ut ur rummet och in i matsalen.

Jag satte mig tsm med Sanna. Hon hade skickats hit av sin pappa. Hon hade tydligen vart värsta horan.

- God morgon mina små solstrålar! Det var Hedvig, Hemmets pain in the as. Hon klev upp på scenen och log som om hon var hur glad som helst att få vara här och inte önskade att hon var någon annanstanns.

- Idag ska vi få ett speciellt besök! Efter många om och men har vi fått chansen att få ha en super stjärna här!

Justin bieber ska komma hit!

Det dukande till i mig! Justin Bieber! Jag sprang ut från matsalen och in i mitt rum. Längst in hade jag min väska i den hade jag det som var mitt liv: Mina Justin afficher, Min Justin kudde, Min Justindagbok och min tidning som var 100% Justin bieber!

Jag hörde hur det ekade från matsalen: Han kommer om två timmar så snälla var fina elever nu...

Men det var det ända jag ville skriva med detta inlägget och såklart: JUSTIN ROLLES! LOVE U JUSTIN!