justinkiss -

Chapter 41: some sort of sneakpeak

- Jag borde valt andra skor. Skrattade hon och tittade ner på de högklackade skorna.

- Ta av dem. Log jag. Inget skulle göra mog gladare än att få bära runt på henne när vi kom till asvalt m.m. Hon bet sig i läppen innan hon snörade upp skorna och tog av dem för att lämna dem i bilen. Jag hopppade ut ur bilen för att öppna dörren åt henne och hjälpa henne ut.

- Okej, är du med? Skrattade jag när vi ställt oss på longboarden. Jag hade Abby framför mig och höll hårt i henne.

- Typ. Fnissade hon. Jag tog lite fart och genast vinglade Abby till. Tack och lov ramlade vi inte utan fortsatte åka. Vi lyckades ta oss över bron och bakom träden.

Bakom träden var det det den stora fastivalen/nöldesparken. Jag hade alltid velat ha med en speciell tjej till en festival. Och det fanns ingen tjej som var mer speciell än Abby. Vi åkte den sita biten över bron och kom ut på en väg som man var tvungen att ta sig över för att komma till festivalen. Abby skrattade och höll ett hårt tag om mina händer för att inte tappa balansen. Även om det var riskabelt att synas så här ute bland folk så kändes det så bra. Inga hade tid att titta på två tonåringar som fjantade runt en bit ifrån folket, de var för upptagna med sitt.

Jag åkte med henne framför mig och såg att det kom en kant som skillde trottoaren från den sällan använda bilvägen. Jag tänkte inte på vilket utsatt läge Abby var i när hon stod framför mig med den ända livlinan hon hade att hålla sig i var mina händer. Jag stannade ganska tvärt och gav Abby ingen signal om det men ångrade det några sekunder senare.

Hon landade på fötter några meter framför mig och vinglade till innan hon återfick balansen. Hon skrattade och började gå tillbacka mot mig. Som från ingenstanns kom billycktorna med en mördande fart. Jag hann inte ens öppna munnen innan Abbys skrik av smörta fyllde mina öron och min kropp blev ett fängelse, fastfrusen av chock...

KÄNDE FÖR ATT JAG ER SKIT SURA OCH GÖRA EN SNEAKPEAK NÅN DAG INNAN JAG LA UT DET RIKTIGA KAPITLET. FÖRLÅT MEN DET ÄR GANSKA KUL ATT SKITTA BAKOM DATAN OCH GÖRA ER FÖRBANNADE ;)

KOMMENTERA FÖR ATT FÅ MER SÅ FORT SOM MÖJLIGT :D

Chapter 40: Longboarding with you

- Klantade mig lite med en staket. Men häng på och köp nya. Log han. Jag tittade på Pattie som nickade och så följde vi med dem till närmaste skoaffär. Justin tittade runt omkring i affären. Jag övergav snabbt gruppen när jag såg en hylla med jeffrey campbell skor. Jag tittade på alla sorter som fanns. Sarta med pärlor, rosa med brun sula. Det fanns nästan för många sorter. Jag fastnade för ett par blå i skin och tog på dem. Sedan gick jag runt i de höga skorna bort till resten av crewet.

- Men titta vem som har växt. Retades Dan. Alla vände sig om för att tittade på mig och skorna. Jag lät blicken glida över alla när jag mötte Justins blick igen. Han log stort mot mig och nickade gillade.

- Visst är de fina? Sa jag till crewet och gick lite i dem men jag såg i ögonvrån att Justin tittade på allt annat än skorna.

Jag klev i de nya skorna jag köpt. Det var jeffrey campbell skorna. Även om de kanske inte matchade helt perfekt,så var de båda väldigt fina och jag älskade både min klänning och skorna. Sedan satte jag mig för att göra mitt smink. När jag gått i skolan hade sminket inte varit svårt. Allt handlade om att se ut som om man inte brydde sig och därefter gjorde jag mitt smink. Nu skulle jag plötsligt sminka mig för en dejt med Justin Bieber. Bara tanken gjorde mig rädd, jag var inte duktig nog. Jag suckade och slängde en blick mot dörren för att det kanske kunde bli som på film, att en stylist kom in för att göra mig bedårande. Men det hände aldrig...

Jag tog ett djupt andetag och började pensla på med smink.

När jag blev klar med mitt smink kunde jag inte låta bli att klappa händerna lite åt mig själv. Jag hade verkligen lyckats med det omöjliga. Visst det hade tagit tid men det var det värt. Innan jag borstade tänderna åt jag en banan. Bara för att vara säker på att inte komma dit hungrig, om min mage börjar kurra blir det ovanligt pinsamt...

Jag fixade håret en sista gång. Det kändes som om det aldrig ville lägga sig rätt. Hur jag än gjorde såg det bara värre och värre ut. Jag ville inte se för uppklädd ut men inte heller gå som jag brukar. Jag hade frågat min stylist Ryan om hur jag skulle ha håret samt kläder. " Ha håret som du brukar och välj något som känns bekvämt till vad ni ska göra ikväll" Var det ända han sagt. Tack för den hjälpen.... Till slut hade jag fått med mig mamma in på mitt rum för att hjälpa mig välja kläder, min väska var ett ändlöst berg av kläder och jag fick panik av det.

Mamma hade lämnat rummet när vi kommit överens om en svart keps, svart tröja och svart skinjacka med vita

byxor.

Innan jag knackade på Abbys dörr tog jag ett djupt andetag. Dejten var planerad och det kunde inte gå fel, men ändå hade min hjärna börjat tänka ut nya saker som hade varit ännu bättre än det här. Gillade hon ens maten vi skulle äta? Var hon rädd för något vi skulle göra? Tänk så hade hon mens? Då skulle choklad varit en väldigt bra ide att ha till maten, men det hade jag ju... Men tänk så gillar hon inte choklad? Fan! Jag borde nog inte tagit choklad, jag borde tagit romantiskt smågodis stället!

Jag suckade åt mina egna tankar innan jag knackade på dörren. När hon öppnade dörren höll min haka på att ramla ner på golvet, hon var så vacker...

Hennes klänning var ljust blå och passade underbart fint till hennes mörka hår och småmörka hud.

- Vacker du är. Log jag. Jag fick inte fram mer än så men det var tillräckligt för att hon skulle rodna och titta ner på sina skor som också var nya och väldigt fina. Jag tänkte tillbaka när hon stolt spatserat runt i affären och visat upp sig i dem. Hon hade sett så stolt och ivrig ut. Jag hade inte tittat på skorna ett tugg utan studerat hennes sätt att gå och röra sig på. Jag ville bli expert på allt om henne. Veta vad hon tänkte och sa när hon gjorde något.

- Du är också vacker. Mumlade hon generat och höjde blicken lite från marken för att kika upp mot mig. Jag log och tog ett steg in i hennes rum. Hon höjde huvudet och väntade på vad jag skulle göra. Utan att tänka mig för, tog jag min hand mot hennes kind och smekte hennes kindben med min tumme. Innan jag tog ett steg fram och kysste henne. Hennes hand letade sin väg upp bakom min nacke och jag la min hand på henns korsrygg för att trycka hennes kropp närmare min.

- Vi måste gå nu. Viskade jag mot hennes rosa läppar. Jag hoppades verkligen att jag inte fått läppstift på läpparna...

Jag stannade bilen framför den lilla bron. Den var stenlagd och jag hade bestämt att vi skulle åka longboard över bron och runt i parken. Jag stannade och tittade på Abby som sträckte på sig för att se bakom träden och skymde sikten. Allt man kunde se var bron, en liten väg som man kunde komma fram till parken på, träd och massor utan ljus bakom träden. Ljuset lyste upp himlen och gav de ett magiskt sken.

- Var är vi? Frågade hon och tittade ivrigt på mig. Jag log bara och sträckte mig bakåt för att få tag på longboarden jag lagt där.

- Vi får åka dit. Log jag och höll fram longboarden så hon förstod budskapet. Hon skrattade och skakade på huvudet.

- Jag borde valt andra skor. Skrattade hon och tittade ner på de högklackade skorna.

- Okej, är du med? Skrattade jag när vi ställt oss på longboarden. Jag hade Abby framför mig och höll hårt i henne.

- Typ. Fnissade hon. Jag tog lite fart och genast vinglade Abby till. Tack och lov ramlade vi inte utan fortsatte åka. Vi lyckades ta oss över bron och bakom träden.

HOPPAS NI GILLADE DET

VAD VILL NI SKA HÄNDA PÅ DEJTEN?

KOMMENTERA SÅ MKT NI ORKAR! :D

KOMMENTERA!

snart klar

snart klar med nästa kapitel, kommer nog upp imorgon eller ikväll. Men har prov under denna veckan ( skojar inte -.-). Men gör så gott jag kan. Men tagga dejtkapitlet :D

Chapter 39: Hate when you look at other boys

- Letar du efter den här? Hörde jag en välkänd röst bakom mig. Liam? Jag vände mig om för att möta Liams blick. Han höll i Patties väska och dinglade retsamt med den i handen. Jag tjöt lyckligt till och kastade mig om halsen på honom.

- Tack, tack, tack, tack, tack, tack, tack, tack! Sa jag och tog väskan. Han skrattade och log flörtigt mot mig.

- Kan man få en kram som tack? Log han. Han tog ett steg framåt.

Han trodde väl att det skulle se sexigt ut eller bara lekfullt hotsamt ut men jag kände till de knepen. Jag suckade lite på skämt och gav honom en kram.

Hela crewet hade fått åka med till köpcentret när jag klantat mig ordentligt och rivit upp mina skor. Det hade legat ett sönderklippt nät vid trottoaren där man gick för att komma till dansstudion. Vi skulle ha ett sent tränningspass innan dagen var slut. Jag hade sett fram emot att få slut på passet så jag kunde åka hem till Abby, så hade jag rivit sönder skorna. Köpcenteret hade legat 200 meter bort så vi gick snabbt dit för att köpa nya skor. När vi gick förbi en utav tjej-affärerna hade Liam, som följt med Alfredo till passet, fått syn på mamma och Abby. Vi skyndade in för att överraska dem men Liam var före alla och först fram. Jag hatade att se att Abby ens kramade andra killar. När hon flög i armarna på Liam. Jag hoppades verkligen på att hon inte gillade honom på det sättet som hon sa att hon gillade mig. Jag hatade att ens se henne prata med en annan kille, at se henne krama en annan var rena tortyren. Hon såg mig inte ens. Plötsligt lade någon en varm hand på min axel. Jag vände mig om och såg mamma i ögonen.

- Är du okej gubben? Frågade hon lågt.

- Ja. Sa jag trött och tittade ner i marken innan jag vände mig om för att se Abby komma mot mig med samma fina leende som hon bara hade mot mig. Men så såg hon alla runt omkring mig och drog genst ner mungiporna och ställde sig diskret bakom mig bredvid mamma. Fuck, jag hade verkligen velat ha en kram just nu...

Jag hatade att jag knappt fick röra Justin när folk var runt oss. Men så var det. Det var antagligen det eller massa hat från hans fans. Istället studerade jag förskiktigt honom genom att i smyfg kolla på honom. Hans hår låg lika fint som vanligt. Han hade på sig en vit T-shirt med en silvrig kedja runt halsen. Hans svarta byxor hade lika mycket häng som vanligt men hans skor var trasiga. Väldigt trasiga.

- Vad har hänt med dina skor? Frågade jag och mötte Justins vackra ögon. Han skrattade för sig själv och skakade på huvudet.

- Visst är de fina? Sa jag till crewet och gick lite i dem men jag såg i ögonvrån att Justin tittade på allt annat än skorna.

FÖLÅT FÖR JÄTTE KORT KAPITEL SAMT JÄTTE LÅNG VÄNTAN

MEN HOPPAS NI HÅLLER ER KVAR

KOMMENTERA! :D

inte lika ofta

lika bra att inse nu att det inte kommer komma upp kapitel lika ofta som förr. Gör så gott jag kan men livet kommer emellan. Har massa läxor och prov de kommande dagarna men på höstlovet ska jag försöka skriva i förväg så jag kan slappna av lite. Ni är jätte snälla och jordens finaste läsare som säger hur fina saker som helst men ibland går det bara inte ihop. Hoppas ni inte hatar mig för det <3

Chapter 38: The dress

- Men eftersom det blev lite förhinder innan vi hann åka på dejten så ska vi ha den om två dagar. Och jag ska köpa en klänning… Och jag tänkte… Liksom om du kunde… Hjälpa mig. Sa jag. Det kändes så hemskt pinsamt att behöva fråga henne. Men hon visste säkert vad vi skulle göra osv, så hon skulle göra en väldig nytta. Och hon var ett underbart sällskap också.

- Jätte gärna. Ikväll? Log hon. Jag kände hur allt bara ville skutta omkring i mig.

- Super…

Pattie drog in mig till den stora "forever 21" affären. Jag tittade på Pattie som såg drömskt på de nya kollektionerna för ungdommar. Jag förstår henne. Det är underbara klänningar och vanliga sexiga kläder. Hon måste verkligen saknat sådana kläder när hon fått Justin. Hon kunde inte gå på baler och känna sig underbart vacker eller sexig i ett par tajta jeans och tröjor med U-ringning när hon hade en liten bebis att ta hand om. Jag tyckte synd om henne som blev tvungen att se sina vänner gå på baler och leva det normala livet. Men så tänkte jag på hur det hela vände sig. Justin hade en talang som världen chockades av och gjorde att både han och hans mamma fick flyga jorden runt och gå på award efter award. Jag log lite när jag tänkte på hur allt hade vänt sig. Tjejen som inte kunde gå på balen fick världens finsate och mest talangfulla son som chockade världen och för att inte tala och världens tjejer.

- Var finns klänningarna? Log jag. Pattie ryckte till, förvånad över att jag stod kvar där jag stod, eller något sånt. Hon ledde mig till en avdelning där vackra klänningar fyllde varje meter. Paljetter, glitter, pärlor eller bara vanligt vacker tyg tog över mina ögon och jag visste inte var jag skulle börja. Jag började plocka klänningar och Pattie gjorde det samma. Hon frågade om min storlek och jag sa den medans jag letade efter rätt storlek på en röd klänning överklädd med spets som säkert skulle passa fint med mitt svarta hår och mörkare hud. Jag var ju halvspansk och hade en lite mörkare hudtyp än alla svenskar jag växt upp med. Men inte mycket, bara en nyans.

Jag kastade mig in i ett av de stora provrummen för att prova klänningarna jag ryckt åt mig. Den första jag plockade fram hade en extrem V-rigning som gjorde att man såg lite mer av brösten än vad som är vanligt på lite lämpligare V-ringade klänningar. Jag speglade mig och gillade hur färgen föll in med min hud och hårtyp. Tyvärr reagerade inte Pattie lika bra som jag på den när jag klev ut.

- Haha! Det skulle Justin gilla! Skrattade hon. Det var inte sarkastiskt utan mer som ett " Justin-skulle-gilla-det-men-jag-skulle-aldrig-låta-dig-visa-dig-framför-min-son-klädd-så-där-,även-om-han-skulle-älska-det".

- Så ska vi ta den? Frågade jag, oförstående över skämtet hon precis dragit.

- Nej gumman. Tyvärr, Du ska ha lite självrespekt. Log hon och blinkade. Jag suckade och fnittrade lite. Innan en sten tyngde ner min mage. Självrespekt? Det var något jag aldrig haft...

Jag provade en lila klänning med mindre U-ringning. Men jag gillade den inte alls. Färgen var hemsk mot min hud och skar sig mot min hårfärg. Pattie tyckte det samma. Sedan provade jag en svart klänning Den var vacker. Underbar form mot min tyvärr lite bredare kropp men det kändes som en begravningsklänning. - Lite baegravning. Messade jag när jag kom ut till Pattie. Hon nickade och skickade in mig för att prova en ljusblå klänning. Jag älskade den från början. Den var klädd i spets över ett tunt ljustblått tyg med ett brunt bälte kring midjan. Jag gick ut till Pattie som höll med om att den var vacker.

- Tror du Justin kommer gilla den? Frågade jag osäkert. Han kanske gillade den rosa porfavor klänningen mer?

- Hjärtat, Han skulle gilla en sopsäck bara den satt på dig. Log hon. Jag log tillbacka och kände mig bättre till mods.

- Du kan vara lugn. Jag ska inte bli Lagy gaga. Log jag. Pattie skrattade åt mitt skämt och skickade in mig för att dra av mig klänningen och komma ut från provrummet. Jag kunde inte låta bli att jämra mig lite över att jag inte hade några passande skor tyst för mig själv. Det hade verkligen varit fint med ett par vita lagom klackade skor till klänningen. För att inte tala om att det inte skulle bli så stor längd-skillnad mellan mig och Justin då. Men jag hade inte pengar till en ny klänning och ett par skor. Jag drog på mig mina byxor och gick ut ur provrummet med ett leende på läpparna ändå. Pattie skulle inte beskymra sig över en sån lite små grej som nya skor.

- Gumman, Jag tror jag glömde min väska borta vid klänningarna. Kan skynda iväg och hämta den? Log Pattie. Jag nickade. Hon tog klänningen och lät mig skynda till och började leta efter Patties väska. Hur kunde hon vara så klantig och glömma den? Jag kunde inte hitta den någonstanns! Det skulle bli jobbigt om någon stulit hennes väska.

- Tack, tack, tack, tack, tack, tack, tack, tack! Sa jag och tog väskan. Han skrattade och log flörtigt mot mig.

- Kan man få en kram som tack? Log han. Han tog ett steg framåt.

Han trodde väl att det skulle se sexigt ut eller bara lekfullt hotsamt ut men jag kände till de knepen. Jag suckade lite på skämt och gav honom en kram.

LIAM? HUR KOM HAN IN I BILDEN?

VAD GÖR LIAM DÄR?

KOMMER ABBY FÅ KÄNSLOR FÖR LIAM?

KOMMER LIAM FÖRSTÖRA DEJTEN?

SÄG VAD NI VILL SKA HÄNDA!

KOMMENTERA!

Chapter 37: If you could help me?

Justin skrattade åt mitt lilla tjut och la armen om mina axlar.

- Det kommer bli den bästa dejten du blivit utbjuden på. Viskade han i mitt öra. Jag skrattade och tittade ner på våra fötter.

- Vad är det? Log han. Jag skrattade och tittade upp för att möta hans blick. Jag var inte rädd för att berätta det för Justin.

- Jag har aldrig varit på en dejt förut. Log jag. Justin tittade förvånat på mig.

- skämtar du? Sa han och hade fortfarande samma förvånade ansiktsuttryck i ansiktet.

- Nepp,aldrig. Log jag. Nu började det kännas lite jobbigt. Jag gillade inte att inte kunna smälta in bland alla andra.

- Då ska denna bli en du aldrig komemr glömma. Log Justin. hans ögon glittrade busigt till.

Liams perspektiv:

Jag satt i mitt rum och hade inget att göra. Efter att jag sett Justin och Abby kyssas hade jag bara varit irriterad. Jag hade tråkigt här borta, långt ifrån Los Angeles gator, klubbar och tjejer. Mamma hade skickat hit mig för att hon tyckte att jag behövde skärpa mig, fokusera på annat än tjejer och sex osv. Men direkt när jag klev in genom dörren hade en het tjej suttit mitt framför näsan på mig. Tyvärr var hon väl oskuld eller något för hon gillade verkligen inte när jag satt för nära. Jag var van vid framfusiga och flörtiga slampor, de funkade liksom, men så kommer hon och ska spela svårfångat. Det gjorde mig långsamt galen. Och nu när hon var ihop med Bieber skulle det bli ännu svårare att få henne i säng. Vissa tjejer var så känsliga med det där när det gällde otrohet. Jag suckade och lutade huvudet mot kudden. Men jag hade en del bilder på mig och Bieber så jag skulle nog få en del pluspoäng där hemma bland en del tjejer. Det var ju bra.Jag morrade lite över det faktum att jag skulle behöva vara här i 10 dagar till om inte mer. Alfredo hade snackat massor med mig om repskt mot tjejer och något om att jag alltid var välkommen, som om jag velat komma från första början?

Abbys perspektiv:

Två dagar efter att vi hade lämnat Skottland stod jag utanför Patties rum för att knacka på hotelldörren. Pattie hade sagt att jag alltid kunde prata med henne. Hon kändes så lätt att prata med och verkligen... Som min egna mamma... Jag undrar om Justin mindes det där om min mamma. Jag var inte säker på om jag skulle ta upp det igen. Varje gång jag tog upp henne kändes det som om jag svikit henne. Som om hon tittade ner på mig och grät över att hennes dotter var ett sånt missfoster, en hemsk människa, en äcklig hora, det fanns för många namn för såna som jag...

Jag knackade på den vita trädörren. Något jag hatade med de flesta hotellen var att korridorerna ofta var väldigt tråkiga. Vita väggar, vita dörrar, brunt golv eller en röd matta över hela golvet. Ofta fick det mig att bli snurrig, allt blev en vit massa som bara mosades ihop och det inte längre fanns något perspektiv på det. Då blev jag ofta tvungen att stanna eller ta ett stadigt grepp om Justins arm, han blev alltid lika orolig.

Pattie öppnade efter någon halvminut och log stort när hon såg mig.

– Nej men hej Abby! Log hon stort. Hennes ögon glittrade utav glädje, på samma sätt som Justins brukade glittra när han var glad. De var väldigt lika.

– Hej Pattie. Kan jag komma in? Sa jag osäkert och kliade mig lite på handen.

- Men såklart gumman, kom in. Log hon och klev åt sidan så att jag kunde komma in. Jag klev in i det identiska rummet. Alla rum på nästan alla hotell var identiska med varann och det kändes bra för man hittade alltid lika bra var man än var i hotellet. Automatiskt kom vi fram till köksbordet där jag slog mig ner på en av stolarna. Pattie satte sig mittemot mig.

- Justin bjöd ut mig för två dagar sen. Mumlade jag. Jag var fortfarande lika glad och uppspelt över det, så det var svårt att få det att låta om ingenting.

- Jag vet. Han kom in för två dagar sedan och berättade. Han var så glad att han hoppade omkring. Log hon. Jag tittade upp från bordet där jag låtit min blick hamna.

- Var han så glad? Log jag. Det bubblade runt i mig, var han lika glad som jag? Vi skulle egentligen haft dejten för en dag sedan men en presskonferens hade kommit i vägen. Han hade verkat så ledsen hela dagen efter det, inget kunde muntra upp honom. I början mumlade han till och med om att jag säkert hatade honom för att han behövde ställa in. Så vi skulle ha dejten om två dagar. Det hade gett mig tid att köpa en ny klänning.

- Jätte gärna. Ikväll? Log hon. Jag kände hur allt bara ville skutta omkring i mig.

- Super…

KORT, KORT, KORT, KORT!

OCH SÅ SKA JU BILDERNA KRÅNGLA SÅ INGA BILDER IDAG CHICAS! :(

JAG VET MEN HAR VERKLIGEN INTE HAFT TID, FÖRLÅT!<3

FÖRSÖLER ORDNA NÄSTA VILKET KOMMER BLI SCHOPPANDET OCH LITE UTAV DEJTEN OM ALLT GÅR SOM DET SKA :D

KOMMENTERA!

nästa kapitel

Nästa kapitel komme rtyvärr inte bli långt. Har knappt hunnit vara hemma så har inte lyckats jobba på det än. Me håller på, målet är att det ska komma ut ikväll :D <3

Chapter 36: beautiful

Pattie lämnade oss ensamma och stängde mjukt dörren efter sig.

- Wow. Pustade jag och lutade mig mot Justin. Han omfamnade mig och skrattade.

- Var du rädd? Flinade han ner när han tittade ner på mig. Jag skrattade och nickade. Vi förflyttade oss till vardagsrummet där vi satte på en film och försökte slappna av och smälta det som hänt. Justin lade sig i mitt knä och lät sin blick möta min en lång stund. Innan jag försikigtigt började mig ner för att kyssa honom. Han lyfte lätt på huvudet och mötta mina läppar.

Jag och Justin hade haft ett riktigt filmmaraton. Vi hade tittat på alla Awkward avsnitt som fanns att titta på och sedan hade jag tvingat honom att se på LOL. En av mina favorit filmer. Det hade tagit hela kvällen. Vi skulle åka i natt och vi förberedde oss genom att slösa värdefull packtid på att se på film. Till slut drog jag med mig Justin till mitt sovrum där jag hade mina väskor. Jag packade snabbt ner allt jag hade uppe. Det ända var mitt smink som jag varit för lat för att plocka ner i sminkväskan igen igår. Jag hade inte mycket smink. Det var mer standard med mascara, fundation, läppglans och ögonskugga. Så klart hade jag också eyeliner och kayal.

Jag plockade ner allt i sminkväskan och mötte Justins glittrande blick när jag vände mig om.

- Vad flinar du åt? Skrattade jag och började fnissa över det faktum att han bara stog där med ett stort grin i ansiktet.

- Du behöver inget smink sweetheart. Log han. Jag rodnade lite över att han kallade mig sweetheart men jag koncenterade mig på att svara istället.

- Jaja. Log jag och gick förbi honom. Jag slängde trött ner sminkväskan i min resväska och tittade runt i hotellrummet.

- Klart. Log jag.

- Bra, kom och hjälp mig nu. Sa han och kramade om min midja bakifrån. Jag skrattade och nickade. Jag vände mig om i hans grepp och kysste honom snabbt på munnen innan jag försökte dra mig ifrån hans grepp.

- Har jag berättat hur söt du är i din beanie? Log han. Jag skrattade och tittade ner på mina skor.

- Du är vacker. Viskade han och pussade mig på tinningen. Jag hade håret precis där så han pussade mig på håret.

Efter att Justin sagt att jag var vacker gick vi in till hans rum där vi började packa ner alla hans saker. Han var lite värre än jag och hade spridit ut sina saker under bara de två dagar vi varit här. Jag gick runt och samlade upp det mesta från vax till mobilskal och justin plockade ihop sina kläder. Vi blev klara två och en halv timme innan planet skulle lyfta. Vi skyndade in till mig för att hämta mina väskor för att sedan gå till Pattie och vänta där med henne innan vi skulle mötas i lobbyn hela gänget.

När vi klev in i rummet knuffade Justin upp mig mot väggen och höll kvar mig genom att pressa sin kropp mot min. Han lade händerna mot väggen på varsinn sida om mitt huvud. Han kysste mig på läpparna ner på halsen.

- Justin. Mumlade jag medans jag la händerna bakom hans nacke.

- Slappna av babe. Vi har tid. Mumlade han mot min hals. Jag kunde inte låta bli att stöna när han kom åt mitt nyckelben. Jag höll på att ramla ihop, varför visste jag inte. En blandning av njutning och kärlek? Justin verkade fatta det för hans händer gled ner mot min midja och tryckte till som ett sätt att hålla upp mig. Han avslutade det hela med att kyssa mina läppar.

- Jag måste fråga dig en sak. Sa han och tittade mig djupt i ögonen. Jag nickade och väntade på att han skulle fortsätta.

- Vill du gå på dejt med mig? Log han. Jag höjde ögonbrynen. Det var liksom en självklarhet att jag ville, men det kändes ändå konstigt ingen hade någonsin bjudit ut mig förut. Eller jo, en gång i sverige för typ 4 år sedan hade en kille bjudit ut mig. Han hette Oscar och hade varit klassens nörd. Jag hade sagt nej. Men allt efter det året hade gått hade han och jag blvit goda vänner och vi höll fortfarande kontakten via mejl och skype. Samma sak med Anna och Nilla, mina gamla kompisar ifrån sverige. Jag märkte att de hade gått några sekunder utan att jag hade sagt något och kände mig genast tvungen att svara.

- Klart jag vill. Log jag. Justins leende blev ännu större och han hoppade upp i luften och började berätta hur glad han blev och hur kul och mysigt vi skulle ha. Jag skrattade bara och la händerna på hans axlar för att få honom att sluta studsa.

- Vad ska jag ha på mig? Log jag för att få bort ämnet om hur kul vi skulle ha och vad vi skulle göra, jag ville att allt skulle bli en överraskning.

- Klänningen. Log han. Jag fattade direkt vilken han menade och blev i uppspelt över att jag skulle få använde den.

- Iiiiiip! Tjöt jag och studsade lite.

Justin skrattade åt mitt lilla tjut och la armen om mina axlar.

- Det kommer bli den bästa dejten du blivit utbjuden på. Viskade han i mitt öra. Jag skrattade och tittade ner på våra fötter.

- Vad är det? Log han. Jag skrattade och tittade upp för att möta hans blick. Jag var inte rädd för att berätta det för Justin.

- Jag har aldrig varit på en dejt förut. Log jag. Justin tittade förvånat på mig.

- skämtar du? Sa han och hade fortfarande samma förvånade ansiktsuttryck i ansiktet.

- Nepp,aldrig. Log jag. Nu började det kännas lite jobbigt. Jag gillade inte att inte kunna smälta in bland alla andra.

- Då ska denna bli en du aldrig komemr glömma. Log Justin. hans ögon glittrade busigt till.

HOPPAS NI GILLADE DETTA KAPITLET NÄSTA KOMEMR BLI ABBYS FÖRSTA DEJT, VAD KOMMER HÄNDA?

HOPPAS NI GILLAR ATT LÄSA MIN NOVELL, ERA KOMMENTARER ÄR UNDERBARA!

ÄLSKAR ER ALLIHOP! MEN VAD VILL NI SKA HÄNDA?

KOMMENTERA!

Chapter 35: You have somthing to tell me

- Vi är ensama. Log jag. Hon log tillbaka och gick närmare mig. Hennes kropp trycktes mot min. Jag la mina händer kring hennes midja innan jag tog upp min högra hand och kupade den runt hennes kind. Hon lade sina händer kring min nacke och ställde sig på tå. Våra läppar möttes och jag kände hur fjärilarna spred sig i magen. Hennes hand gled ner längst mitt käkben och ut över in kind. Precis när det kändes som bäst. När det bara var vi, öppnades dörren och jag hörde ett flämt. Vi båda avslutade snabbt kyssen för att upptäcka vem som stod i dörröppningen.

I dörren stod ingen mindre än Liam. Jag och Justin stelnade till. Vi hade tagit varsitt stort steg ifrån varann.

- Så ni är ett par nu? Sa Liam. Jag bet mig i läppen, rädd för vem som skulle tvingas svara.

- Typ. Sa Justin. Jag svalde och försökte att se ut som om det var en självklarhet, det var det inte.

- När ska ni berätta för världen? Frågade han. Han såg nästan ledsen ut. Jag kunde inte förstå varför.

- När vi är redo, eller antagligen mest jag. Sa jag. Det kändes rätt att rädda Justin från den frågan, hoppas jag svarade rätt. Liam nickade innan han lämnade oss ensama igen. Jag tittade på Justin, han stirrade redan på mig.

- Du tror inte han berättar va? Sa jag osäkert. Justin gick fram till mig och gav mig en hård kram.

- Det lär vi märka. Viskade han mot mitt hår. Jag nickade och avslutade kramen. Jag var rädd för att det skulle komma ut, jag ver en sån person som gjorde fel saker och sen ville få dem bortglömda. Jag var en rädd person egentligen, det visste jag mycket väl.

- Mamma väntar nog på oss nu. Log han. Jag log tillbaka och rättade till hans beanie och han min. Vi började fnittra och gå med honom till mitt rum.

Inne i Justins rum stod Pattie vid spisen och lagade det sista utav maten.

- Nej men så söta ni blev! Tjöt hon när hon såg oss. Jag och Justin skrattade bara och jag kände hur obekvämt detta var.

- Vi käkar! Tjöt Justin överlyckligt och kastade sig mot maten. Jag skrattade åt honom när han lassade upp ett helt berg med spagetti på sin tallrik. Jag tog också en tallrik och tog en slev spagetti och en halv med köttfärssås. Jag satte mig på Justins vänstra sida vid bordet och började äta med min mat.Jag började käka med min vänstra hand vilket gjorde att handen bredvid Justins var ledig. Han tog tillfället i akt och tog min hand under bordet. Jag log lite för mig själv och kände hur han mjukt tryckte min hand.

- Så... Jag tror ni har en del att berätta. Började Pattie efter ca 10 minuter. Jag och Justin stelnade till och tittade på henne. Hade Liam berättat? Jag stirrade skräckslaget på Pattie.

- Berätta vad? Frågade jag. Jag kramade hårt om Justins hand. Han kramade den tillbaka. Som jag sagt tidigare, jag var en rädd, nästan feg, person och behövde verkligen hans stöd just nu.

- Vi kan börja med varför jag får veta att ni tydligen är tillsammans utav Liam. Sa hon. Hon tittade strängt på mig. Det var som om hon hatade mig helt plötsligt, som att jag inte var bra nog för hennes son, vilket var sant.

- Vi hade tänkt berätta det... Men det är liksom ganska nytt. Sa Justin och tittade ner i bordet. Pattie suckade och pratade inte förens vi båda vågade resa bilcken mot henne.

- Jag är inte arg på er, ni är unga, jag fattar, Man blir kär och om man har turen att kärleken är besvarad är det verkligen magiskt. Men jag skulle uppskatta om ni berättat det själva under middagen. Sa hon. Vi nickade.

- Och jag är väldigt glad över att det blev just ni två. Jag hade det på känn. Log hon. Jag tittade upp. Förvirrad över att hon visste tillräckligt mycket om mig för att tycka det, för hon visste väl inte om att jag var Abby från Stratford. Precis som om hon kunde läsa mina tankar log hon och skrattade lite.

- Ja gumman. Jag minns dig. Dig glömmer man inte. Log hon. Jag skrattade och mötte hennes blick.

- Tack Pattie.

Pattie lämnade oss ensamma och stängde mjukt dörren efter sig.

- Wow. Pustade jag och lutade mig mot Justin. Han omfamnade mig och skrattade.

KORT OCH GANSKA SEGT KAPITEL, FÖRLÅT FÖR DET MEN FICK PANIK NÄR JAG SÅG ATT NI SKRIVIT SÅ MÅNGA KOMMENTARER OCH JAG INTE ENS BÖRJAT PÅ CHAPTER 35,

SKA JOBBA HÅRT MED CHAPTER 36 SÅ DET BLI NÅGOT KUL AV DET, MYCKET ROLIGARE ATT JOBBA UTAN PRESS MEN INTE KUL ALLS UTAN KOMMENTARER, KOM IHÅG DET! :D

FUNDERAR PÅ VAD JAG SKA SKRIVA OM NU, HADE VARIT BRA OM NI KOM MED FÖRSLAG, VAD SOM HELST!

KOMMENTERA!

Chapter 34: Beanie

- Om det är att du är ledsen, fattar jag. Det är hårt att göra slut. Men... Du skadar ju dig själv också. Försökte jag. Genast blev Selenas ögon svarta kulor utav hat.

- Hur fan skulle jag kunna skada mig själv? Och varför skulle jag vilja det när du gör det så bra?! Vet du hur det känns att se sin pojkvän skaffa en ny tjej 5 minuter efter att vi gjort slut? Och så är det en hora också! Kan du inte fatta att hon gör det här för dina pengar!? Skrek Selena och boxade till min bröstkorg. Jag backade några steg. innan jag lyckades ta in vad Selena sagt... Låtsades Abby bara?

Jag vaknade upp i sängen i det lilla sovrummet. Eller lilla och lilla, det var ganska stort. Jag reste mig trött upp och kollade på min spegelbild. Gårdagens kläder och smink. Jag suckade innan jag gick till min resväska för att byta till andra kläder och tvätta bort mitt smink.Det fick bli ett par mjukisbyxor, en beanie och min favorit tröja. Svampbob tröjan.

Jag gick in på toan och tvättade bort allt smink sen gårdagen. Jag tittade på min spegelbild. Jag gillade att gå utan smink. Det var skönt. Det knackade på dörren och jag gick dit för att öppna. Det stod Justin. Han såg trött ut, som en levande död ungefär.

- Vad är det Justin? Frågade jag och flyttade på mig så han kunde komma in. Han gick trött in och vände sig om och tittade mig djupt i ögonen. Han såg ut att kunna ramla ihop när som helst.

- Är du bara med mig för pengarna? Frågade han. En tår rann ner över hans kind. Jag skyndade mig fram till honom och torakde bort den.

- Nej, Jag skulle aldrig göra något sånt. Varför frågar du? Sa jag. Justin blinkade några gånger med trötta ögon.

- Jag gick och pratade med Selena igår. Och hon sa det... Mumlade han. Det sårade mig att han trodde på Selena mer än mig, det var ju faktiskt han som varit idioten av oss två för två år sen. Jag suckade och skakade på huvudet.

- Nej, jag göra inte sånt Justin. Men jag tänker inte snacka mer om det nu för du ser ut som en levande död. Gå och lägg dig. Sa jag och pekade strängt mot mitt sovrum.

- Jag behövde inte sova. Mumlade han. Jag suckade och knuffade iväg honom mot sovrummet.

När vi kommit fram till sängen la han sig lojt och stängde ögonen.

- Jag kan inte sova. Mumlade han. Jag kröp förskikitgt ner bredvid honom och la mig under hans arm. Jag vände på mig så jag låg och såg hans ansikte.

- Sov. Sa jag och smekte hans kind med mina fingrar. Han log lite med stängda ögon. Jag tog bort mina fingrar och la mig till rätta bredvid honom.

- Väck mig om någon timme. Sa han och borrad ner huvudet i kudden. jag hann inte ens svara innan jag kände hur hans andetag blev tyngre och hans mun öppnades lite. Jag log lite och studerade hans ansikte. Vackra, vackra Justin. Och han var min.

Jag vaknade av att min mobil vibereade på nattduksbordet. Jag suckade och kröp smidigt ur Justins grepp. Jag kollade på sms:et. Det var från Pattie. " Är Justin hos dig? :)" Jag skrattade lite och tittade på Justin. Han sov fortfarande lika djupt. Jag tog en bild och skickade till Pattie. " Ja, han kom in för några timmar sen och var helt död, så han sover ;) ". Jag skickade det och reste mig upp. Jag ställde mig framför spegeln för att titta hur jag såg ut. Jag rättade till Beanien och gick ut till köket. Jag hann inte plocka fram något innan det knackade på dörren. Typiskt. Jag hade inte ätit något på hela dagen och inget igår kväll. Min mage tog kål på mig...

Jag öppnade dörren och där ute stod ett välkänt ansikte. Pattie själv. Hennes stora leende och snälla mamma ögon tittade varmt på mig. Hennes ögon påminde lite om min mammas. Det högg till i mig när jag tänkte på mamma. Jag saknade henne så mycket.

- Var sover han? Log hon. Jag skrattade och pekade mot sovrummet.

- Väck honom själv, jag vill inte vara i närheten när den killen väcks. Log jag. Pattie skrattade och nickade.

- Ingen vacker syn. Vi skrattade.

- Jag skulle precis göra frukost, vill du ha? Frågade jag och log. Pattie tittade förvånat på mig.

- Vet du vad klockan är? Jag vände mig om för att titta på det stora uret som hängde i mitten utav rummet. Precis över sovrumsdörren. 15.30.

- Oj, Kankse middag skulle passa bättre? Log jag. Hon nickade.

- Jag äter gärna här om det inte är för mycket besvär. Log han. Jag nickade och flyttade på mig så hon kunde komma in.

- Gör middag för fyra. Log han. Jag tittade oförstående på henne.

- 4? Frågade jag. Han skrattade och pekade in mot Justin.

- Jag slår vad som att han också vill käka. Jag stämde in i skrattet och nickade. Den killen kunde äta. Jag log och gick mot köket.

Jag började göra spagetti och köttfärsås. Jag hörde hur Justin morrade och mumlade där inne. Jag log lite för mig själv. Jag brukade bara väcka honom genom att putta ner honom från sängen, jag slår vad om att Pattie hade en annan teknik.

Efter några minuter kom Pattie ut. Hon log lite och skakade på huvudet.

- Hur får man upp den killen? Skrattade hon. Jag log och mindes genast hur jag knuffat ner honom från sängen i bussen.

- Det finns en grej. Log jag. Pattie tittade på mig med uppmuntrande ögon. Jag smög in i sovrummet där Justin sov.

- Lyckades du inte ens väcka honom? Viskade jag. Pattie skrattade och nickade.

- Han somnar om på två röda.Viskade hon. Jag log och nickade. Jag kröp upp bakom honom. Han mumlade lite men orkade inte bry sig tillräckligt mycket för att öppna ögonen.

- Förlåt för detta. Viskade jag i hans öra innan jag la fötterna på hans rygg och puttade ner honom.

- Vad i! Skrek han. Pattie och jag började skratta åt hans förvånade min. Han ställde sig på alla fyra och tittade på oss. Han mötte min blick. Hans ögon lyste upp lite, det gjorde att det blev helt varmt inom mig. Hur kunde man vara så fin?

Jag såg att Abby hade en Beanie på sig. Den liknade en jag hade. Hon passade i den, Hon var så vacker.

- Beanie? Sa jag. Hon slutade skratta och torkade skrattårarna.

- Märkte du det nu? Log hon. Jag skrattade och log. Ärligt så mindes jag inte mycket från när jag kommit hit. Vad hon haft på sig hade jag inte brytt mig om.

- Den liknar min. Log jag och reste mig upp och satte mig bredvid henne. Hon log och nickade.

- Hämta din och kan vi bli värsta tvillingar! Tjöt hon. Jag var genast med på iden och vi störtade ut ur rummet och över till mitt. Vi kastade oss ner i mina resväskor. Efter fem minuter hittade jag den.

Hon log och tog den innan hon drog den över mitt huvud. Jag slängde en blick på dörren så jag visste att jag stängt den. När jag såg att den var stängd gick jag närmare henne.

VEM STÅR I DÖRREN?

VEM VILL NI SKA STÅ I DÖRREN?

VAD KOMMER HÄNDA SEN?

BESTÄMDE MIG FÖR ATT LÄGGA UT KAPITLET ÄNDÅ, ÄVEN OM DET INTE KÄNNS SÅDÄR SKITKUL NÄR NI INTE HAR KOMMENTERAT :(

HOPPAS DET VÄNDER

KOMMENTERA!

1 kommentar? :o

förlåt om det kom sent men så här har det aldrig varit förut. Jag vet att förra kapitlet var trist men, vill ni inte ens ha mer? :0