Mamma la märke till mig och kom upp till mig och kramade om mig.
- Det blir bra älsking. Sa hon mjukt. Jag drog mig ur hennes grep och gick in på närmaste toalett. Jag skvätte vatten i ansiktet och tittademig själv i spegeln innan jag såg den lilla glasbiten på golvet. Jag plockade upp den. Studerade den lite avvaktande innan jag drog upp äramarna och skärde mig precis i armväcket...
Smilla: Några timmar senare fick jag åka hem. De skickade några tabletter om jag skulle få jätte ont och sa att jag skulle ta det lugnt de kommande dagarna. Justin kom någon halvtimme efter att doktorn lämnat rummet.
- Jag får åka hem. Log jag mot Justin. Justins läppar sprack upp i ett stort leende men ögonen var som två svarta ihåliga hål, ingen glädje. Han stannade i dörröppningen och log.
- Jusitn, kom hit. Vad är det? Sa jag oroligt. Han gick trött och satte sig vid min sängkant.
- Jag är bara trött. Sa han trött.
Justin: Smilla tittade mig djupt i ögonen. Det kändes som om hon såg hela min själ. armvecket värkte och det kändes som om hon såg att det gjorde ont.
- Vadå är det du inte berättar? Sa hon och fortsatte att titta mig djupt i ögonen. Hennes blåa ögon grävde runt i min själ och hittade allt jag inte ville att hon skulle få veta.
- Berätta när du känner att du vill. Sa hon mjukt och reste sig långsamt från sängen. Jag gjorde som hon och gick ut till det mini kaos som brytit ut när Alfredos bästa vänner, föräldrar och resterande familj kommit till sjukhuset. Barnen hulkade och några till och med skrek, hans bästa vän körde emd jämna mellanrum näven i väggen och hans mamma och pappa satt och darrade. Smilla stannade tvärt och stelnade inför synen av all sorg. Scooter kom genast fram till oss. Eller snarare till Smilla. Hade hade mord i blicken och skulle precis säga något elakt till Smilla när jag puttade bort honom och tog med Smilla mot ett annat håll. Mamma kom snabbt upp till oss och kramade om oss båda.
- Jag skjutsar er hem. Sa hon och föste oss ifrån de sörgande.
När vi kom ut var pappsen överallt och blixarna klickade av gång på gång. Smilla gick nära mig och höll huvudet neråt så att ingen skulle se att hon grät.
Mamma lämnade oss inte ifred förens vi kom till hotelldörren till vårat rum.
- Jag är en våning ner om ni behövder mig. Log hon och gav oss båda en kram.
Inne i rummet gick Smilla direkt in i min famn och kramade mig. Först fattade jag inte men så kände jag att hon nästan skakade och la snabbt armarna om henne. Hon borrade ner huvudet i min halsgrop och släppte inte taget om mig. Tårarna började rinna ner för mina kinder också, hur mkt jag än försökte hålla dem inne. Efter kanske tio minuter i hallen lyfte jag upp Smilla i min famn och gick in till sovrumet. Det hade varit en lång dag och båda var trötta. Jag la mjukt ner henne på ena sidan av sängnen och la mig sedan på den andra.
Smilla: Justin tittad ein i mina ögon och jag ansträngde mig för att hålla tårarna inne. Han sträckte ut sin arm så jag kunde använda den som kudde. När jag la mig precis vid armväcket gjorde han en spänd grimase med ansiktet som det nog inte var meningen att jag skulle se. Förskiktigt drog jag upp huvudet och satte mig upp. Justin gjorde likadant. Jag tog tag i hans handled och drog upp ärmen på armen.
- Smilla, nej... Asså... Nej. Sa han medans jag drog upp den. Han vek armen så jag inte skulle se det han gömde i vecket men jag tryckte på hans armbåge så armen tvingades räta ut sig. Då såg jag ärret på armen.
-Justin?
Smilla fick reda på det! :0
Vet att jag jämt frågar detta med:
Vad tycker ni?
+ förlåt för att jag inte hade några bilder men bloggen dampar så... japp...
" Pang, ett misstag gjort av trafikens flöde, gjorde snabbt Alfredos öde..." Det var nog den sämsta dikt jag någonsin läst men också den läskigatse. En bild hörde till. Det var taget från en bil, en bil som var i exakt samma possion som den som kört på oss. Det tog inte lång tid att se att det var vår bil som denna bilen siktade på. Det var Oscar som kört på oss, Oscar som dödat Alfredo...
Justin: Smilla la sig i sjukhus sängen igen. Jag mådde dåligt över att jag varit så himla sur det första jag gjort förut. Min mobil hade, precis som Smillas, klarat sig genom kraschen.
Jag hade fått tre meddelanden. Ett från Scooter där det stog typ: Det är Smilllas fel. Tjejen för bara olycka med sig. Jag hade spydigt svarat att han kunde dra åt helvete och att jag absolut inte behövde någon som skulle ta skulden för det som en idiot i bilen som kört på oss för. Sen ett från mamma som både ringt, messat och lämnat ca 100 röstmeddelanden. Jag hade ringt henne och sagt att Alfredo inte klarat sig och att de inte fick tag i snubben i bilen som kört på oss. Några från resten i crewet. De skulle komma snart och precis när jag tänkte den tanken kom mamma in genom dörren till Smillas sjukhusrum.
- Hur är det? Sa mamma med en sån där hjärtlig mamma-röst. Smilla satte sig upp i sängen och vinglade till lite så jag satte mig bredvid henne så hon hade någon att luta sig mot.
- Okej. Sa vi både i en nedstämd kör. Hon satte sig på ena sidan av Smilla och kramade oss båda så gott hon kunde.
- Vi pratar om det senare. Sa Mamma. Och torkade en tår som förskiktigt rullade ner för Smillas kind.
- Om vi inte snackar om det nu, p.g.a. mig så är jag okej. Sa hon och tittade på mamma.
- Ni behövde båda vila. Jag fixar det med resten av teamet. Ni två kan vara här inne. Sa hon. Hon gick ut ur rummet och tog emot de kommamde människorna utanför.
Smilla lutade sig trött mot mig.
- Snacka om helvete. Sa hon och suckade. Jag lutade mitt huvud mot hennes och suckade med henne.
- Det löser sig. Sa jag och höll inne tårarna. Så kom jag på en sak.
- Smilla? Sa jag mjukt men oron sprack igenom rösten.
- mm. Sa hon trött.
- Du måste lova en sak.
- Vad? Sa Smilla. Hon tittade upp på henne. Hennes ögon var blanka men hur hårt detta än var för henne, hur jobbigt hennes liv än varit innan detta, så har hon inte gett upp?
- Hur svårt det än kommer bli, lova att aldrig lämna mig. Jag älskar dig och vill inte att du sticker för att du tror att det är ditt fel. Det är aldrig ditt fel och du sårar mig mest när du inte är med mig. Sa jag. Jag höll in snyftingar och tårar.
- Jag lovar. sa hon och sträckte på sig så hon kunde kyssa mig på kinden.
En sjuksyster klampade in i rummet och bad mig ögonblickligen att lämna rummet då Smilla behövde vila. Smilla muttrade något med " Jävla kärring" när jag reste mig upp och gick ut ur rummet.
I väntrummet utanför så väntade hela crewet på mig. För att inte tala om hela Alfredos familj som var utom sig i tårar. Varför tittade jag mig inte omkring? Varför kunde jag bara inte stannat? Varför Alfredo?
Alfredos fru var otröstelig och fick ledas bort av några sjuksköterskor som ansåg henne förvärra situationen för andra anhöriga. Varför kan de inte bara chilla med såna där ord och säga åt henne att hålla käften för det inte blir bättre av att hon skriker som en tre åring?
Jag kände mig fett elak när jag sagt det. jag hade faktiskt dödat hennes man...
Mamma la märke till mig och kom upp till mig och kramade om mig.
- Det blir bra älsking. Sa hon mjukt. Jag drog mig ur hennes grep och gick in på närmaste toalett. Jag skvätte vatten i ansiktet och tittademig själv i spegeln innan jag såg den lilla glasbiten på golvet. Jag plockade upp den. Studerade den lite avvaktande innan jag drog upp äramarna och skärde mig precis i armväcket...
Tycker ni att det är för korta/långa kapitel?
Vad ska hända nu?
Tack för den grymma iden om vad som skulle hända i detta kapitelet " anonym"
- Se upp!!!!!!!!! Skrek Alfredo. Justin och jag tittade skrämt åt vänster och en annan bil rivstartade när vi kom. Jag tittade skrämt tbx till Justin och det sista jag såg innan den hemska smällen var Justins spända och skrämda ansikte, som tittade in i mina ögon.
Smilla: Jag kände ett tungt tryck mot huvudet. Jag hade ingen kraft att öppna ögonen men kände hur känslen började sprida sig i korppen. Obehaget steg runt mig när jag fick det svårt att andas och jag kände hur ont jag hade i huvudet. Jag hörde röster kring mig, röster jag innte hört förr. Det skumpade till i huvudet och allt svartade igen.
Nästa gång jag vaknade var det på sjukhuset. Jag lyckades öppna ögonen och möttes av ett vitt rum. Ingen Jusitn som väntade tålmodogt på att jag skulle vakna, inte ens Scooter var där för att skälla ut mig. Jag tittad emig runt omkring och sedan kom en doktor in i rummet.
- Så du har vaknat nu? Vad bra. Log han och skrev upp det i något papper.
- mm. Sa jag. Och knoddade huvudet som inte kunde sluta värka.
- Hur känns det?
- Huvudet sprängs snart men K, Var är Justin och Hur är det med Alfredo? Frågade jag. han skrattade lite åt mig.
- En tjej som vet vad hon vill. Log han. Jag höjde ögonbrynen i en vink åt honom att jag faktiskt väntade mig svar.
- Föraren är Okej. Det var du och den andra killen som tog den värsta smällen då ni satt på sidan där ni blev träffade.
- Hur är det med Alfredo då? sa jag oroligt.
- Oklart. Han opereas. Sa Doktorn.
- Och vad är det emd mig då? Suckade jag och kände hur blodet stelat ihop vissa ställen i håret.
- Hjärnskakning. Inga inreblödningar. Så du klarade dig också bra. Så det var nog denne Alfredo som tog det värsta. Sa han och tittade snällt mot mig.
- Och Justin då?
- Han behövde ingen större vård. Han sitter och väntar på att någon av er ska vakna. Sa han mjukt. Jag nickade och väntade på att Doktorn skulle gå ut ur rummet. När han väl gjort det tog jag dropet som hände på någon mobiställning och gick iväg mot väntrummet. tack och lov var sjukhuset utrustat med massor av skyltar så jag hittade snabbt till Justin. Han hade begraft ansiktet i händerna.
- Justin? Sa jag. Han tittade snabbt upp och torkade bort tårarna. jag gick snabbt fram till honom och skulle precis kramma honom när han ryggade tbx.
- Rör mig inte. Sa han snabbt och kade en fors av tårar som strömmade ner för kinderna.
- Vad är det Jusitn? Frågade jag och kände hur tårarna rann ner för mina kinder också.
- Alfredo, han... han.. klarade sig inte. Stammade han fram. Han torkade bort tårarna och svalade högt.
" Pang, ett misstag gjort av trafikens flöde, gjorde snabbt Alfredos öde..." Det var nog den sämsta dikt jag någonsin läst men också den läskigatse. En bild hörde till. Det var taget från en bil, en bil som var i exakt samma possion som den som kört på oss. Det tog inte lång tid att se att det var vår bil som denna bilen siktade på. Det var Oscar som kört på oss, Oscar som dödat Alfredo...
Förlåt Alfredo!<33
Vad tycker ni?
Jag vet att rubriken är fel stavad men K?
Vad vill ni ska hända nu?
Ska försöka lösa det med bilderna men det laggar just nu:/
Jag mådde illa. Skulle jag såra Justin, igen? Hade jag inte varit tillräckligt elak mot honom tidigare? - Vad är det? Frågade Justin. Oroligt med ännu en bit macka i munnen. - Inget, Mamma messade. Inget att tänka på. Ljög jag. Tack och lov så gick han på det. Jag satte mig i sängen igen och tryckte i mig en macka, men tuggorna växte i munnen. Jag svalde hårt och kände hur jag bara ville spy upp maten, om jag skulle såra Justin förtjänade jag inte mat. Justin såg att jag mådde dåligt och la en arm om mig och pussade mig på kinden. - Vad är det? Frågade han mjukt igen. Jag kände mig svimfärdig. - Jag mår bara inte så bra. Suckade jag. Jag hatade att ljuga för Justin. - Okej, du kan vara hemma idag igen om du vill. Sa han mjukt och pussade mig på pannan. Jag sjönk ner i hans famn och slöt ögonen. Det hade jag gärna gjort, men jag var ju tvungen att såra honom... - Nej jag hänger på. Men jag har kanske typ PMS idag så ta inte åt dig om jag säger något elakt. sa jag. Det kändes så mesigt att förbereda honom så men det var ju en bra ursäkt. - Inte för att jag vet vad PMS är men, okej. Sa han och drog bort några hårstrån som hamnat i ansiktet på mig.
Vi satt i bilen på väg till studion. Jag försökte ständigt hitta dåliga saker som han sa som jag skulle kunna bli arg på men han sa ju inget elakt! Justin mobil ringde och han klickade på svara. Han snackade i några minuter innan han tog in på en annan avfart och stängde av samtalet. - Haha! Alfredo blev rå dissad av Ryan som tog med nån tjej till spelningen ist för honom. Vi ska bara hämta upp honom. Log han. Jag nickade och inom några minuter såg vi Alfredo. Han hoppade kvickt in i bilen och log mot mig. Jag log tbx och han klappade Justin på huvudet och sabbade frisyren på honom. - Tack för hjälpen bro. Log han. - Rör håret igen och jag släpper av dig på motorvägen. Sa Justin hotfullt, fast på skoj. Justins frisyr var helt tillplattad och han tittade sig i spegeln och suckade. - Hahaha! Jag fixar det. Log jag och ställde hans hår upp som han ville ha det. - Ooo! Justin låter dig röra håret! Mkt impad! vad har du gjort med honom? Skrattade Alfredo. - Du vet jag har ett trollspö i strumpan och säger bara bibeti-bobeti-bo och sen så får jag som jag vill. Sa jag och flinade mot Justin. Justin tittade snabbt på mig och log. vi åkte in genom en korsning och... - Se upp!!!!!!!!! Skrek Alfredo. Justin och jag tittade skrämt åt vänster och en annan bil rivstartade när vi kom. Jag tittade skrämt tbx till Justin och det sista jag såg innan den hemska smällen var Justins spända och skrämda ansikte, som tittade in i mina ögon.
Det går inte att fixa med bilder så tyvärr. Men vad tycker ni? Vad ska hända nu? KOMMENTERA!
Så fort Justin stängt dörren rusade jag till köket och plockade upp en kniv. Jag kollade på armen där ärren efter Joshs kniv fanns. Jag drog snabbt ett drag med kniven över armen. Jga tog en bild med mobilen och skickade den till det okända numret Oscar skickade ifrån.
Smilla: Jag torkade snabbt bort blodet från handleden och blötte en handduk och höll mot såret. Efter några sekunde kom ett svar. " Bra, Resten utav dagen ska du inte äta, fattat?" Jag svalde högt. Jag hade gjort det förut, skulle inte bli något större problem.
Resten utav dagen bestod av hunger och samtal med Justin. Han jobbade sent idga och ringde varannan timme för att kolla om allt var lugnt. Jag gillade på något sätt att han störde mitt i ett avsnitt av "Pretty little liars" och sabbade hela utslagningen av topmodell, han brydde sig.
Jag gick och la mig runt klockan tio. Justin skulle komma hem runt 23.00 men jag orkade inte stanna uppe så länge, ingen mat= ingen energi. Jag skev en lapp för jag fick så dåligt samvete när jag bara gick och la mig sådär. " Går och lägger mig nu, är helt sjukt trött. Ser dig imorgon, babe. Love u" Det kändes ganska mesigt och töntigt men det fick vara. Jag la lappen på köksbordet och drog sedan på mig en av JUstins tröjor och la mig i våran säng.
Nästa dag!
Jag vaknade med Justins andetag rätt i ansiktet. Han sov så himla gulligt. Jag tog en bild och la upp den på twitter. Snabbt fick jag massa kommentarer: "Sover ni i samma säng!?" "Aww! lyckost!" " Fan vad elakt" Och massa sånt. Jag smög upp ur sängen och gick iväg för att göra frukost till oss. Jag var vrålhungrig efter dagen utan mat men nu skulle jag äntligen få porppa i mig god mat! Jag la tre ägg i stekpannan och la sen i några baconskivor. Jag kollad ei kylen som Justin tydligen fyllt igår kväll. Jag plockade ut några apelsiner och började skära dem i små klyftor och la upp på tallriken. Sen över gick jag till att göra te och kollade i godisskåpet efter M&M:s. Jag hittade dem och la fint upp dem i en liten skål. Balanserade sedan upp allt på en bricka och gick in till sovrummet. Jusitn sov fortfarande. Ibland små snarkade han men det var bara gulligt. Jag satte ner brickan på mig sida av sängen och gick över på hans sida. Jag visste hur jag äslkade att bli väckt så jag väckte honom på samma sätt. Mjukt tryckte jag mina läppar mot hans. Han vaknade, tack och lov för det annars hade jag kännt mig lite pervers.
- Rise and skine. Log jag och drog brickan närmare. Han log mot mig och drog mig närmare så jag hamnade i hans knä till slut.
- Jag ska slänga iväg mig väckarklockan så du kan väcka mig sådär varje morgon. Viskade han mot mitt öra och tryckte sedan sina läppar mot min kind.
- Jag är vrål hungrig. Sa jag och tittade frestat på maten. Justin la armarna om min midja och tryckte mjukt. Han tog en macka som jag lagt äggen på och tog en stor tugga. Jag följde hans exempel och tog en macka. Våra mobiler plingade till och vi tittade oroligt på varann. Det var aldrig bra när de plingade till samtidigt. Jag sträckte mig efter Justins mobil som låg närmast. Jag låst upp den, lösenordet var: Smillamybeauty. ” Är detta ni två? ;)” och en bild när vi gjorde Det. Jag satte nästan mackan i halsen men visade messet för Justin. Han satte däremot mackan i halsen och hostade några ggr innan han tittade lidande på mig. Jag lutade mig trött mot Justin och låste hans mobil. Justin tryckte läpparna mot mitt öra.
- Även om det är ganska scarry att han tog bilden, men jag gillar den. Sa han och jag kunde inte låta bli att fnissa.
- Prevo. Suckade jag och lutade mig mot honom igen. När min mobil plingade till en andra gång reste jag mig upp och kollade messet. Det var från honom igen. ” Idag ska du såra Justin”…
Vad tycker ? Jag vet spänningen suger:/ Men ändå? Hur tror ni hon kommer såra honom? Ska jag lägga in mer bilder? :0 Kommentera!
- Jag förstår varför du gillar honom. Log hon och tittade tbx på Justin. Jag var nära att säga att ajg älskar honom inte bara gillar, men kände att det skulle sabba stunden.
Jag tittade ut bland publiken och tyckte att jag kunde känna igen ett ansiktet. Blodet stannade när jag såg vem det var.
Jake...
Smilla: Jag tittade bredvid Jake och såg hur Oscar stog precis bredvid honom och log onskefullt mot mig. Ett SMS plingade till i mobilen. " bakom parkeringen, nu!" och en bild på Jake. Ögonen började tåras men jag skyndade mig ut ur arenan.
Pareringen var enorm och det tog ett tag innan jag kunde se två gestalter längst bort i skydd av några buskar. Jag skyndade dit. Oscar föll Jakes arm i ett hårt grepp och en pistol i ena handen. Den skrämde mig men jag kunde bara inte svika min bror.
- Så du kom. Sa Oscar och log sitt äckliga leende. Jag nickade och fukuserade blicken på Jake.
- Smilla! Sa han och försökte springa till mig men Oscar drog hårdhänt honom tbx.
- Stanna snorunge. Jag såg hur tårarna bildades i hans ögon och det skar i hjärtat.
- Vad vill du mig? Sa jag frustrerat.
- Dig? Jo mest att du ska lida, så jävla mkt tills du dör antagligen. Men det roligaste är ju attt se dig rädd och sårad. Så vi börjar med det.
- Varför tog du hit Jackob?
- byte, Du får din bror och jag får som jag vill. Det första är att du ska skära dig. Imorgon, bildbevis. Skicka det till mig.
- Om jag inte? Sa jag spydigt. Oscar avfyrade snabbt ett skott i marken så både jag och Jake hoppade till.
- Fattar du? Sa han argt. Jag nickade. Han höll fortfarande fast Jake.
- Och, Vi har aldrig setts. Sa han och släppte Jake. Oscar vände sig om och började gå iväg.
Justin: Jag sjöng klart den sista låten och gick av scenen. Jag tittade mig omkring backstage för att se Smilla.
- Var är Smilla? Sa jag och tittade på mamma.
- Hon fick ett mess och gick ut. Sa hon. Jag drog av mig micken och sprang ut genom bakdörrarna. Jag skyndade mig att dra hoddieluvan över huvudet och skyndade runt. N'r jag hörde ett skott avfyras fick jag panik. Jag började springa åt det hållet det avfyrats på. Tack och lov såg jag henne efter ett tag. Hon höll i någon liten person medans en man gick därifrån. Jag sprang fram till Smilla och råkade skrämma henne.
- Förlåt. Sa jag snabbt. Sen såg jag tårarna rinna ner för hennes kinder. Jag tittade ner på den lilla personen och såg att det var Jackob hennes lillebror.
- Vad har hänt? Sa jag och tittade oroligt upp på Smilla. Hon skakade långsamt på huvudet lutade sig mot mig. Jag drog in henne i en kram samtidigt som jag tog upp Jackob i famnen. Jag såg att han också grät och hade en blåtyra runt ena ögat. Smilla tittade upp på mig och torkade tårarna. Hon drog en hand genom håret och tog Jackob.
- Vi snackar om det i hotellet sen. Sa hon och fejkade ett leende för att göra mig mindre orolig. Inte direkt för att det funkade...
På hotellet var vi båda sjukt beskymrade: 1: För att ingen av oss kommit på någon bra anledning att Jackob plötsligt var här. Det fick bli ett: Smillas mamma bara kom och lämna honom. 2: Vi hade Jackob här, i LA! 3: Pressen skulle få nys på detta redan imorgon.
Smilla grät lite när hon la honom i våran säng och såg till att han somnade. Sen hon kom ut med röda ögon.
- Förlåt Justin. Det är inte meningen att dra in dig i det här. Sa hon sorgset och kramade mig. Jag besvarade snabbt kramen och pussade henne på hjässan.
På hotellet skyndade Smilla upp med Jackob så han skulle kunna sova. När hon kommit ut ur sovrummet efter att ha nattat honom började tårarna rinna ner för hennes kinder.
- Förlåt Jusitn. Det är inte meningen att dra in dig i det här.
- Babe, gråt inte. Sa jag och kramade om henne.
- Men jag bokar en biljett så åker jag hem och lämnar Jake hos socialen. Jag har pengar.
- Nej, jag betalar. Men vad ska du säga till socialen?
- Nej Jusitn. Du betalar för mkt redan. Och jag har ingen aning. Suckade hon och lutade sig tungt mot mig.
Vi satte oss i soffan och snacka om vad vi skulle ha för ursäkt när Smilla kom hem med Jake. Han var för gammal för att inte bara kunna lämnas utanför dörren då skulle han bara berätta när de frågade. Hon kunde inte säga sanningen för då skulle hennes pappa skjuta Jackob.
NÄSTA DAG
Smilla och jag hade somnat i soffan runt klockan 3. Vi väcktes av ett mess klockan 5 på morgonen.
" Era problem är lösta, snorungen är inte hos er längre" och en bild på Jackob när han sov. Smilla fick panik och bollade mellan att han bara kidnappat Jackob eller dödat honom. Jag antar att han såg henne just nu, via något fönster och log åt paniken han lyckats åstakomma. Till slut var jag vekrligen tvungen göra något. Jag drog snabbt in Smilla i en kram och sa åt henne att inte jaga upp sig.
Smilla: Jag tvingade bort känsloran och kramade om Jusitn också. Panik var ingen skön känsla.
- Justin, jag tror jag stannar här idag. Jag orkar bara inte gå någonstanns. Sa jag och tittade upp på Justin. Han kysste mig mjukt och nickade.
Så fort Justin stängt dörren rusade jag till köket och plockade upp en kniv. Jag kollade på armen där ärren efter Joshs kniv fanns. Jag drog snabbt ett drag med kniven över armen. Jga tog en bild med mobilen och skickade den till det okända numret Oscar skickade ifrån.
Jag la en hand bakom hans nacke och han la sina händer på mina höfter. När vi också började strula så gled de ner till rumpan men jag hade slutat bry mig om det för länge sen. Jag drog handen genom hans hår. Först fattade jag inte att vi faktiskt rörde på oss, men sen märkte jag att jag började backa. När vi kom in i sovrummet gled hans händer förskiktigt in under min tröja och han började förskitkigt knäppa upp BH:n.
Smilla: Jag kollade klockan. Den var 5 på morgonen. Varken jag eller Justin hade somnat än. Vi låg i varandras armar och bara myste. Runt klockan sex så somnade jag ivarje fall.
Jag vaknade av att Justin kysste mig, Mitt favo sätt att vakna upp på. När jag slog upp ögon stog Justin där utan tröja och bara med ett par mjukisar- Bästa klädstilen ever! Och så höll han en bricka med våfflor och te. Jag log stort mot honom.
- Aww, vad gullig du är. Log jag och drog snabbt på en mig en hans tröjor så jag skulle kunna sätta mig upp.
- Jag är bara glad att jag faktiskt lyckades få dem ätbara. Log han och satte ner brickan.
Justin hjälpte mig äta upp de sista våfflorna när jag var mätt. Sen behövde vi skynda oss till nån arena. Justin skulle ha något framträdande där idag och behövde vara där tidigt.
När vi kom dit höll Kenny fram två st Segway. Jusitn log stort mot mig men tröga jag log bara tbx utan att fatta att den ena var till mig. Precis när jag skulle gå förbi den tog Jusitn tag i min arm och skrattade åt mig.
- Är du så trög att du inte fatta att den var till dig? Sa han och blinckade emd ena ögat. Min mun gick antagligen ner i golvet. Serriöst!? Jag ställde mig på den och när Jusitn skulle börja snacka om hur man gjorde körde jag ifrån honom. Jag orkade inte ha någon föreläsning om hur man använde den. Man lutade framåt för att åka och bakåt för att stanna, svårt? Tydligen fick jag upp Justins tävlingslust när jag kört iväg ifrån honom för snabbt kom han upp bredvid mig och räckte ut tungan åt mig när han sedan lutade sig läskigt långt fram och körde förbi mig.
När vi kört runt hela arenan och larvat oss så behövde Justin vara ute på scen så Kenny tog över hans segway och så körde jag och Kenny ett varv runt arenan. När vi efter nån timme hörde att Justin började sjunga och fans skrika skyndade vi mot scenen. Jusitn sjöng hans nya låt "al around the world". Jag ställde mig på sidan och tittade på när han sjöng. Detta var ingen konsär så det var inget överflöd av högtalare, strålkastare eller rökmaskiner. Men hans fans stog lojalt och skrek/sjöng med i låtarna.
Jag kände mig så mammigt stolt över honom när han stod på scen och sjöng. Nästan barnsligt stolt. Pattie stod bredvid mig och log mammigt.
- Jag förstår att du är stolt över honom. Log jag mot henne. Hon tittade på mig och log stolt tbx.
- Jag förstår varför du gillar honom. Log hon och tittade tbx på Justin. Jag var nära att säga att ajg älskar honom inte bara gillar, men kände att det skulle sabba stunden.
Jag tittade ut bland publiken och tyckte att jag kunde känna igen ett ansiktet. Blodet stannade när jag såg vem det var.
Jake...
Förlåååååååååååååååt! För ett så kort kapitel men är jääätte trött.
Håller på att skriva det nya kapitlet men eftersom jag förösker göra alla kapitel så långa som möjligt med spännande slut så tar det tid:) Kommer idag:)
- Stakars liten. Skojade Pattie och jag kunde höra hur hon log. Jag drog in mig i en skyddande kram. - Titta inte när hon mår så här! Sa han och spelade panik. Jag höll mig för att gapskratta då allting bara var så larvigt. När vi kom till hotellet så hade Justin "glömt" boka ett till rum till mig. Pattie suckade och skakade på huvudet. Ännu en gång fick jag hålla mig för att inte börja gapskratta.
Smilla: Justin och jag satt och åt frukost och snackade inte så mkt. Justin skulle först på dansträning så jag fick vara ensam i rummet två timmar. Det kändes lite jobbigt men jag såg fram emot att sitta och slöa framför TV:n. När jag ätit klart gick jag och diskade av tallricken då vi inte hade någon diskmaskin. Plötsligt la Justin händerna om min midja och vände på mig.
- Är det okej att jag drar utan dig? Sa han. Han hade en söt lite rynka mellan ögonbrynen och kollade ledset på mig.
- Jadå. Jag överlever. Log jag och kysste honom snabbt på läpparna. Jusitn gick iväg och gav mig en hejdåkram innan han gick.
Ungefär en timme senare ringde Justin.
- Hallå?
- Hej! Scooter kom inte till tränningen. Jag skickade Kenny att hämta dig precis. Gå ner till enren så kommer han och hämtar dig.
- Va?
- Gör det bara! Skrattade Justin från andra sidan luren och la på. Jag suckade och himlade emd ögonen, typiskt Justin att se alla gyllene tillfällen att bryta mot reglerna. Jag tog mobilen och stoppade den i fickan. Sen gick jag ner till entren och väntade på Kenny. Efter ca 20 minuter kom han. Han ledde ut mig till bilen och sen åkte vi till lokalen Justin och hans dansare skulle tränna i. Så fort jag klev in genom dörren störtade Justin över mig och kramade mig samtidigt som han lyfte upp mig och snurrade runt.
- Vet du hur mkt jag har saknat dig eller!? Sa han högt och log stort. Jag log tbx mot honom men innnan vi hann kyssas avbröts vi av Jyamica.
- Hej Smilla! Vad bra att du är här! Nu kan vi få Jusitn att dansa också! Va med, det är en ny dans för alla! Log hon och drog med oss på dansgolvet. Jag blev genast nervös men Justin lät mig inte gå.
- Det är nytt för alla. Log Jyamica. Jag nickade och koncentrerade mig. Dansen var inte jätte svår. Jag hade alltid gillat att dansa och när jag var liten brukade jag se danser på youtube och lära mig dem utantill.
- Du är ju grym Smilla! Berömde Jyamica och jag kände mig lite besvärad. När vi fick pausa så sprang Justin på en gång fram till mig och kramade om mig bakifrån.
- Vet du hur mkt jag saknat dig eller? Sa han och kramade mig hårdare. Jag började skratta och kände mig fånig. När några av dansarna startade en ny skiva och började dans beatla med Justin kände jag mig fri att smita till hörnet längre bort och ta lite vatten från Justins flaska. Sen skulle Justin tvunget dra ut mig på dansgolvet för att vara med. När jag smet undan igen och tryckte in mig i hörnet kom han bara igen och drog med mig ut. Den tredje gången lyckades jag ta hans vattenflaska och spruta ner honom med vatten.
- Shit! Smilla! Skrattade han och sprang iväg. Sen fick vi tränna på dansen igen. Jag höll mig lite längre bort längst bak och deltog inte i något danssteg där jag skulle betyda något. Jag skulle ju inte vara med och uppträda. Sen skulle Justin till en intervju. Reporten och Justin satt vi det bord på ett café medans jag och Pattie satt några bord längre bort. Vi snackade om det mesta. En sekund fick jag verkligen lust att berätta allt om Oscars SMS till mig när precis jag fick ett mess. Jga tog upp mobilen och såg en bild från danslokalen där vi dansar. " Jag ser allt" Stog det bara. Jag ångrade mig genst och började snacka med Pattie om annat.
- Vad är det Smilla? Du ser lite skrämd ut. Sa hon och tittade djupt in i mina ögon. Det isade till i ryggen på mig. Jag hade aldrig blivit genom skådad av någon annan än Jusitn när jag ljugit. Men Jusitn räddade mig. Eller snarare Reporten. Han visslade eftr mig och visade en gest att jag skulle komma och sätta mig. Jag satte mig vid Justins sida och Reporten log snällt mot mig.
- Så hur är det att vara ihop med Justin Bieber? Haters? Frågade han rakt på sak.
- Jag är ihop med Justin för att han är världens underbaraste och för att jag älskar honom. Även om han är känd eller om jag får haters, jag slutar ju inte älska honom bara för att andra vill det. Sa jag och tittade reporten läskigt djupt i ögonen. Det var en grej jag lärt mig där hemma, titta djupt i ögonen för att mäta styrka. JUsitn la en arm om mig och jag lutade mig mot honom.
- Ni är väldigt söta tsm. Men hur ser en vanlig dag ut, hemma i startford? Log han. Justin tog den frågan.
- Världens grymaste frukost av världens grymaste tjej och sen gör vi något mysigt ihop. Det kan vara att gå på zoo, elelr bara kolla film. Log han och jag log lite för mig själv.
- Okej, men då har jag allt jag behöver. Log han och gick iväg. Ett nytt mess från oscar plingade till i mobilen. Justin tog upp den ur min ficka. En bild på oss två när vi sitter här, precis nu. Sen skrev han: " Njut så länge det varar". Det fick mig att stela till. Verkligen frysa fast. Om han skulle göra något mot Justin skulle jag personligen döda honom!
- Tänk inte på det. Viskade Jusitn i mitt öra. Men jag kunde inte låta bli att tänka på det. Justin beställde ett litet fat med söta småkakor. Så delade vi på dem i en timme samtidigt som vi snackade med Pattie som flyttat till vårt bord när reporten gått.
Sen behövde vi skynda oss till Justins photoshop. Jag kollade klockan. tio i sju, alltså ahde vi 40 minuter på oss att ta oss till photoshopen.
När vi kom dit ryckte de snabbt tag i Jusitn som fick ett par andra kläder och skickades in i sin logé för att byta om. Jag fick sitta i en soffa utanför logén tsm med Pattie. När Justin kom ut hade han på sig en as söt gul mössa, jeans väst och en snygg t-shirt under.
Han tog min hand och drog med mig.
- Venez madmazel. Viskade han i mitt öra, det betyder typ, kom. Jag följde med honom till rummet där han skulle fotas och satte mig på en stol bakom kameran. Justin ställde isg i kamera zoonen och gjorde som fotografen bad honom. Jag minndes när jag var liten och trodde att photoshops var lika med hög musik som dunkade takten med olika poser som modellerna gjorde. Att de gjorde det mesta som i en musikvideo och att de kunde röra sig hur snabbt som helst framför kameralincen men att de ändå skulle kunna få världens sexigaste min och bli knivskarpa. Nu var det mest så bara att Justin gjorde vad han behövde och skrattade inte alls som mina fantacimodeller gjort när jag var liten. Visst log han och ibland skrattade han men inte med vidöppen mun och höga skratt. En gång drog han med mig upp och kramade mig framför lincen. Jag försökte smita men när fotografen envisades med att få några bilder med oss båda två var jag tvungen att stanna.
Klockan halv nio var det klart men vi kom inte därifrån 9. Vi kom hem till hotellet runt 10 då vi stannat och käkat lite också. Så fort vi kom in genom dörren kom Jusitn upp framför mig och kysste mig mjukt. Jag la en hand bakom hans nacke och han la sina händer på mina höfter. När vi också började strula så gled de ner till rumpan men jag hade slutat bry mig om det för länge sen. Jag drog handen genom hans hår. Först fattade jag inte att vi faktiskt rörde på oss, men sen märkte jag att jag började backa. När vi kom in i sovrummet gled hans händer förskiktigt in under min tröja och han började förskitkigt knäppa upp BH:n.
Jag vaknade av ett mess. Jag kollade klockan. Den var 23.08. så jag hade sovit några timmar. Jusitn hade också vaknat av signalen. Jag drog upp mobilen ur fickan. "Okänd" Jag klickade upp messet. " Fint ni sover ihop, kom ihåg mig. Subba" Stog det, sedan en bil på oss när vi sov. Jusitn såg messet. kramade mig hårdare. Jag visste inte vad han ville ha, Pengar? Nån värdefull sak? Mig?
Jusitn: Vi vaknade klockan 7 på morgonen. Smilla hade massor av kläder här, hon hade ju en resväska som hon packat för ett tag sen. Smilla låg och drog sig i sängen. Jag kunde inte låta bli att luta mig över henne och kyssa henens mjuka läppar. Hon besvarade snabbt kyssen och la en hand bakom min nacke. När kyssen övergick till strul som den ofta brukade göra nu så la jag en hand bakom hennes rygg och en bakom hennes nacke. Hon vägde inte mycket så det var lätt att lyfta upp henne.
- Vi måste upp nu. Viskade jag mot hennes läppar. Hon tryckte sina läppar mot mina innan hon hoppade ner och gick in på toa. Jag drog av min mjukisarna jag sovit i och drog på mig ett par jeans och en T-shirt. Ett sånt där krigsbricke-halsband och en svart mössa. sen drog på på mig en tunn hoodie och så fick det vara så.
Smilla kom ut från dussen i bara handduk och jag kunde inte låta bli att fina.
- Jaja! Jag glömde att ta med mig kläder in! Klockan är sju min hjärna funkar inte förens klockan 10. Sa Smilla och log.
- Själv tycker jag att du klär väligt bra i den där handduken. Log jag och kramade om henne bakifrån.
- Dream on biebs. Sa hon och drog bort mina händer och hämtade kläder ur resväskan. Hon gick in på toan och bytte om och kom ut ombytt och snygg, som vanligt.
- Jag vet, jag ser ut som värsta tanten i de här kläderna men orkar inte hitta något annat. Suckade hon och drog handen genom håret. Jag gick fram till henne och la händerna kring hennes nacke.
- Du är het vilka kläder du än har på dig. Log jag och kysste henne. Hon besvarade den snabbt och la händerna bakom min nacke.
- Vi måste skynda oss nu. Sa jag när vi aslutat kyssen. Hon log retligt mot mig och kysste mig på halsen och gick sedan till resväskan. Jag hatade och älskade när hon kysste mig på halsen. Hatade att jag rös av njutning när hon gjorde det och älskade det för att det var hon som kysste mig. Jag suckade och hämtade min resväska.
Efter två timmar var vi vid flyget och skulle på. Scooter skulle stå vid flyget och se till att jag kom på, och inte typ rymde eller något. Som om jag skulle vara så omogen?
Han stog där och såg inte så glad ut när Smilla kom rulande på en sån där vagn som man hade sina väskor på. Jag körde och hon satt på. Alla log och skrattade åt oss, alla utom Scooter som surt stirrade på Smilla. När vi kom fram till honom reste sig Smilla och log vänligt mot honom.
- Så du följer också med? Sa han surt.
- Japp, när jag fick veta att jag hade en chans att umgås mer med min underbara bro! Kunde jag bara inte låta bli att åka med. Log hon. Jag kunde inte låta bli att le mot henne, skulle hon hålla på så hela resan? Hoppas det!
- Det hade du inte behöft. Sa han små surt.
- Men jag ville. Log hon och gav honom en stor kram. Sen så gick hon och hjälpte till med väskorna. När vi gick in på planet satte sig Smilla bredvid mig. Jag la en arm runt hennes axlar och tittade på vad hon gjorde. Hon fick ett mess samtidigt som jag. Vi kollade fundersamt på varann och öppnade messen. " Fina ni är tsm" Stog det och sedan en bild på oss när vi körde den där väskvagnen. Jag kände hur Smilla spände sig.
- Vi åker ifrån honom nu. Tänk inte på det. Viskade jag i hennes öra medans jag mjukt tog hennes mobil och låste den. Hon lutade sig mot min axel och nickade trött. Hon hade tagit av sig sin kavaj där hemme för att hon inte ville se så "tantig" ut och var helt utan hoodie eller något. Jag såg hur hon fick gåshud på armarna. jag drog av mig mig hoodie och la den över henne.
- Justin, du kommer ju frysa. Sa hon och skulle ta bort den.
- Nej, jag lovar. Jag fryser inte. sa jag och la den till rätta över henne igen. Efter ca 20 minuter hade hon somnat mot min axel. Jag lutade huvudet mot hennes hjässa och blundade.
Jag vakande igen av att Kenny slog mig löst på knät. Jag tittade ut genom fönstert. Vi fortfarande uppe i luften.
- Sorry, men Pattie och Scooter vill snacka med dig. Sa han och nickade mot plandets slut. De satt så långt bort från Smilla som det gick, då hade Scooter valt platserna.
Jag höll försiktigt upp Smillas huvud så hon inte skulle vakna när jag reste mig. Men hon sov så djupt att hon sov vidare när jag gått iväg.
- Så vad händer när jag kommer till LA? Sa jag och tittade från Scooter till mamma.
- Imorgon ska du på en intervju, sen ett litet uppträdande, du vet du sitter på en stol och sjunger, ingen dans, Sen ska du på en dansträning. Vi tar schemor och sånt senare. det jag ville snack aom var Smilla. Om hon ska med så är det 100% fokus från din sida. Dansträningnen får hon inte komma på och inte heller på sångövningarna med mama Jan. Du måste kunna fokusera när du jobbar, capich? Sa Scooter.
- Sure, men då har jag ett krav. sa jag spydigt och kollade rätt in i Scooters ögon.
- Vad?
- Du slutar va så otrevlig mot Smilla. Serriöst, hon är sjukt snäll bara du låter henne vara det. Jag fattar inte varför du är så otrevlig mot henne.
- Justin, lägg ner. Vissa saker går ine att snacka om. Suckade han.
- Jo! Det gör det. Sa jag irriterat. Vaddå inte snacka om? Var han nån hemlig spion som hamnat i nån jävla faight med hennes pappa elelr vad?
- Justin släpp det. Suckade han och gick därifrån. Mamma satt kvar och tittade medlidsamt på mig. Jag suckade och gick tbx till Smilla. Hon sov fortfarande. Jag kunde inte låta bli att le, för hon såg så himla söt ut när hon sov.
- Var vänliga sätta er ner och spänna fast er, sluta stirra på tjejen som sover. Vi landar om två minuter. Sa typ piloten eller något. Jag vände mig om och såg en tjej runt 30 år stå vid micken och le mot mig. Jag himlade med ögonen och satte mig ner. Smilla hade inte vaknat så jag pussade henne mjukt på kinden för att hon skulle vakna. Det gjord ehon och hon rodnade lite när hon mötte min blick.
- Du vet att du inte behövder rodna. Viskade jag i hennes öra.
- Jag vet, det är mina kinder som CP:ar. Sa hon och sänkte huvudet så jag inte skulle se henne rodna. Planet dunsade i marken och två minuter senare fick vi gå ut. Beliebers var runt hela flyget och de skrek dubbelt så högt så fort de såg mig. Jag kunde inte låta bli att le. Kenny gick bredvid mig och när jag vände mig om såg jag Smilla gå bredvid mamma.
Smilla: Justin log stort mot sina Beliebers och jag stannade lite i ingången för att låta Justin och Kenny komma lite längre fram. Pattie kom fram till mig och la handen på min korsrygg. Inte som Justin brukade göra utan mer som i en gest att jag skulle följa med henne. Jag tackade gud för att Pattie fanns där vid min sida för annars hade nog varenda belieber kastat allt de hade i händerna på mig, allternativ om de inte hade något i händerna: Varanndra. Vi kom in i bilen och jag satte mig vid platsen bredvid Justin. Han hade handen precis där jag satte mig och jag hoppade till när jag råkade sätta mig på den. Jag tittade på Jusitn och han tittade busigt på mig och mimade ett : Ojdå. Men han tog inte bort handen.
- Justin. Sa Kenny på skoj och lyfte ena ögonbrynet. Jag kände hur rodnaden steg på kinderna men Jusitn drog inte bort handen. - Aa? sa hanoskyldigt och tittade på Kenny. - Handen. Sa han och höjde det sista ögonbrynet. Justin suckade och drog bort handen. Nu skämdes jag så mkt att jag var tvungen att hålla händerna för ansiktet. - Stakars liten. Skojade Pattie och jag kunde höra hur hon log. Jag drog in mig i en skyddande kram. - Titta inte när hon mår så här! Sa han och spelade panik. Jag höll mig för att gapskratta då allting bara var så larvigt. När vi kom till hotellet så hade Justin "glömt" boka ett till rum till mig. Pattie suckade och skakade på huvudet. Ännu en gång fick jag hålla mig för att inte börja gapskratta.
Sorry för att spänningen hamnade på noll där . Ska se om jag kan få in något spännande i näsa då jag har en del ideer för nästa kapitel. Laddade upp detta Kapitlet tidigt för imorgon kommer jag kanske inte hinna skriva så mkt:) Kommentera! :D
Plötsligt tappade guiden balansen lite och håller på att falla bak. Hans fot sträcktes ut mot vattnet och en alligator var snabb att ta tag i den. Han skrek högt och alla andra började skrika.
- Shit! Sa Jusitn och kramade min hand...
Smilla: Andra vakter skyndade fram och jagade iväg de andra alligatorerna och försökte söva den som bet men de lyckades bara få den typ trött. Kenny kom snabbt upp runt oss och la en stöttade arm på min axel. Blodet färgade vattnet rött coh jag mindes tiden när Oscar funnits i mitt liv. Hu rjag färgat vatten rött när jag tvättat bort blodrester från såren, hur jag lidit när jag tvättat dem rena. Minnerna drog mig neråt och jag såg inte längre scenen som handlade om mannen som antagligen skulle förlora sin fot. Jag såg bara minnen efter hur ont det gjort, första gången, andra gången och sista gången. Hur han nästan dödat mig. Jag visste inte var han var just nu, hur han hade det. Om han satt i finkan eller om han är ute på fri fot. Ute efter mig fortfarande. Jag vaknade ur mina tankar av att Justin sa mitt namn.
- Smilla!? Sa han. Jag såg in i hans ögon och såg hur orolig han var.
- Va? Sa jag. Han pustade ut och kramade om mig.
- Vad fan hände? Sa han i mitt öra medans han kramade mig.
- Jag tänkte bara på några saker. Sa jag och kramade honom tbx. De hade fått iväg mannen från alligatorn men den hade tagit foten. Han skrek, foten blödde och jag gömde mig i Justins famn.
Han avslutade kramen och tittade på mannen.
- Kom. Sa Kenny och föste oss från platsen. Jusitn la en arm om mig och jag lutade mig mot hans axel. Vi åkte hem efter det. INgen av oss hade någon luist att titta på djuren längre.
Väl hemma satte vi oss i Justins säng och kollade på TV. Jag satt och lekte lite med Justins fingrar och samtidigt som vi fick veta hur det gick med guiden. Han var tydligen ingen riktig guide utan bara en kille som tyckte att det var kul att mata alligatorerna. Jag låg mellan Justins ben och lutade mig mot hans bröstkorg. Jag lutade mig tbx ännu lite till och tittade upp i Justins ögon så gott jag kunde.
- Hur gärna vill du att jag följer med till LA? Frågade jag och han tittade lurigt och log. Han lutade sig framåt och kysste mig. Sen övergick det till strul. Det kändes fjantigt men det kändes nästan som om han kysste mig som om han var hungrig. På något sätt lyckades han smidigt snurra runt så han hamnade över mig. Men han höll ena armbågen på sidan så jag inte fick hela hans tyngd över mig. Han avslutade kyssen och drog bort några hårstrång från mitt ansikte.
- Så mkt. Log han. Jag fnissade lite av det och la en hand bakom hans nacke och tryckte mina läppar mot hans igen. Vi började strula igen och blev tvunga att avsluta när min mobil ringde. Justin hann kyssa mig på halen innan jag svarade vilket fick mig att finssa när jag tryckte på svara.
Jag satte mig upp och tryckte mobilen mot örat.
- Hallå?
- Det är inte bra att hålla på som ni gör. Du är inte 18 än och det betyder att du är för ung för nästa steg. Jag kände igen rösten. Det kopplade direkt till Oscar. Vad fattade såklart vad han snackade om men blev lite rädd. Såg han vad jag gjorde just nu. Justin såg att jag blev orolig.
- Vad vill du? Sa jag och spelade stark. Jag lyckades ganska bra tills han svarade.
- Låt inte så tuff. Jag ser på sig att du är orolig nu, det smittar av sig på din lilla pojkvän. Jag tittade på Justin som tittade undrande på mig.
- Vad vill du? Sa jag igen, lite mindre stark men jag var ärligt talat skräckslagen.
- Vet du vilket helvete jag har haft med polisen sen din lilla pojkvän ringde polisen när nästan dog? Dags att betala tbx. och våga bara ringa polisen, för jag vet var din lillebror är och han är lätt att sikta på... Sen la han på. Det sista hade han sagt som en viskning bara för att skrämma skiten ur mig. Han lyckades. Jag bet mig hårt i läppen tills jag kände blodsmaken i munnen. Jusitn satte sig bredvid mig och kramade om mig.
- Vem var det? Frågade han oroligt. Jag kunde bara inte möta hans blick så jag blundade.
- Smilla? Sa han och drog mitt hår åt sidan.
- Vem var det? Frågade han igen. Jag öppnade ögonen och tittade in i hans nötbruna.
- Oscar. Sa jag och lutade mig mot Justin. Han pussade mig mjukt på hjässan och drog ner mig i sängen och la ett täcke över mig.Han kröp ner framför mig och flätade ihop våra fingrar.
- VI får ringa polisen sen. Sa Jusitn lugnt.
- Kan inte, han skjutre Jake då. Sa jag och tittade in i Jusitns ögon. Han drog in mig i hans famn.
- Tänk inte på det just nu. Lägg det åt sidan, häng med till LA. Vi hittar på något när vi är därborta. Jag nickade trött och borrade in ansiktet i hans tröja.
Jag vaknade av ett mess. Jag kollade klockan. Den var 23.08. så jag hade sovit några timmar. Jusitn hade också vaknat av signalen. Jag drog upp mobilen ur fickan. "Okänd" Jag klickade upp messet. " Fint ni sover ihop, kom ihåg mig. Subba" Stog det, sedan en bil på oss när vi sov. Jusitn såg messet. kramade mig hårdare. Jag visste inte vad han ville ha, Pengar? Nån värdefull sak? Mig?
- Det är inte ditt fel. Försök sova lite babe. Viskade han. Jag rodnade lite över att han kallade mig babe men gjorde som han sa och la tbx huvudet på kudden. Han kröp ner på madrassen igen och efter bara några sekunder somnade jag.
Justin: Jag vaknade runt klockan 9. Jag kollade mobilen. Ett mess från Scooter. " Justin, du måste komma till LA nu! Du har missat massor! Se till att ta planet imorgon!" Det var skickat nu på morgonen så imorgon skulle jag behöva åka till LA. Jag ville inte, jag ville vara med Smilla. Hon sa inget men jag visste att hon var skärrad efter allt som hänt. Jag mådde dåligt över att lämna henne så. Jag smög förskiktigt ut ur rummet och ner för trappan. Mamma snarkade svagt från sitt rum. Hon hade glömt stänga dörren igår så jag stängde den åt henne. Jag gick in till köket och tog fram ägg och bejcon. Jag var inte en sån där super kock men bejcon och ägg kunde jag väl steka? Eller?
FEL! Jag brände varenda bit jag lade i stekpannan och ja, det stank bränt. Plötsligt la någon armarna om min midja och tittade fram bakom mina armar.
- Jag hade tänkt titta fram bakom axeln men du är för lång. Log Smilla och tittade på den sönderbrända maten.
- Du suger på att steka. Log hon. Jag himlade med ögonen och drog runt lite med stekspaden i stekpannan. Hon suckade ännu högre än jag och puttade undan mig.
- Låt proffset sköta detta. Log hon och tittade på de svarta bitarna i pannan.
- Sure.
- Du, jag ser inte vad som är ägg och sånt. Kan jag ta nytt? Log hon. Jag skrattade och nickade. Hon log tbx och hällde det svarta i soptunnan och hällde i nytt. Efter ca tio minuter hade hon lagt upp baconen i någon sorts skål med ägg i.
- Hur lyckades du med det där!? Sa jag förvånat när hon la tallricken framför mig.
- Älskar hemkunskap och när jag var klar med maten medans alla andra fortfarande lagade mixtrade jag lite med former och sånt. Blomformat bröd, stek skärt till en kanin, massa sånt. Sen hittade jag bara på.
- Men ändå, jag kan inte ens steka det! Sa jag och tittade imponerat på frukosten. Hon satte sig vid sin tallrik och började käka. Jag åt också. Det var sjukt gott!
Efter frukost kände jag att jag var tvungen att berätta. Vi satt på mitt rum. Smilla försökte lösa en rubixkub och jag skrattade åt henne när hon suckade frustrerat åt den. Jag ställde mig bakom henne och började röra hennes händer så hon löste den.
- Fattar inte hur du gör? Suckade hon när kubden var klar.
- Inte så svårt. Log jag och drog upp henne i min famn i sängen.
- Jag måste berätta en sak. Sa jag och flätade ihop våra fingrar.
- Vaddå? Sa Smilla och titatde upp i mina ögon.
- Jag måste till LA imorgon igen. Sa jag och tittade ner mot våra händer. Hon satte sig bredvid mig i sängen och kramade stöttade om mig.
- Det är okej Justin. Det är din karriär och dina fans. Jag kommer vänta här. Sa hon och pussade mig på kinden. Det gjorde lite ont i mig när jag tänkte på dellen där hon skulle vänta här. Jag ville inte ha henne här när jag skulle vara i LA! Jag ville ha henne i LA, tsm med mig! Jag tittade upp mot henne, tittade djupt in i hennes ögon. Hon vände inte bort blicken.
- Kan du inte följa med? Sa jag och gömde hundvalpsblicken. Så att den fanns där men inte syntes jätte tydligt, undertext liksom.
- Jag vet inte... Skolan och sånt. Sista året är viktiga grejer. Sa hon och tittade lidande på mig. Hon lutade huvudet mot min axel och blundade. Jag pussade henne på pannan och lutade huvudet mot hennes hjässa. Efter ett tag reste sig Smilla upp från sängen.
- Vi ska inte vara här inne om det är sista dagen jag får vara med dig på typ?... evigheter? Vi hittar på något! Sa hon glatt. Jag reste mig upp och la armen om hennes axlar.
- Så vad vill du göra, babe? Frågade jag. Jag älskade att kalla henne babe hälften för att hon var min babe och resten för att hon nästan rodnade så gulligt varje gång jag sa det.
- Hm?... Zoo? Frågade Smilla.
- Sure! Log jag och så gick vi ner och ut mot bilen. Mamma hade vaknat så jag ropade snabbt vart vi skulle.
- Justin! Ring Kenny så följer han med. Ropade mamma. Jag hade helt glömt att jag behövde Kenny. Jag kollade frågandes på Smilla, liksom om det var okej. Hon log sitt magiska leende och nickade. Jag fiskade upp mobilen och ringde Kenny.
- Yo bro! Sa han glatt i telefonen när han svara.
- Kan du hänga med på zoo? Frågade jag.
- Sure, tur att jag hängde med hem till startford eller hur! Så lilla pojken inte behövder gå ensam på zoo!? Sa han retsamt och la på. Efter ca 20 minuter stog han utanför dörren och log stort.
- Kom nu da! Sa han glatt. Smilla hängde snabbt med honom ner mot bilen. Smilla hoppade spidat upp på Kennys rygg och klamrade sig fast. Jag tog ett snabbt steg så jag kom upp bredvid dem. Smilla log stort mot mig. Jag log tbx, Sen kollade jag på Kenny som log om möjligt ännu större mot mig. Jag himlade med ögonen och steg in i bilen. Smilla hoppade ner från Kenny och gick in i bilen bredvid mig. HOn tittade glatt på mig och försökte få ordning på bältet.
- Jag hjälper dig. Log jag när hon försökt ett tag. Jag sträckte mig över henne för att få tag på bältet och passade på att kika ner i hennes urringning.
- Hey! Jag såg det där! Sa Smilla och örfilade mig löst på kinden. Hon knuffade bort mig och låtsades sur.
- Jag tjallar till Pattie... Sa hon och fortsatte leka sur. Jag lutade mig framåt och pussade henne på kinden.
- Förlåt. Viskade jag med läpparna tryckta mot hennes kind. Hon log och började fixa med bältet igen. När hon lyckades knäppa det åkte vi till Zooet.
Smilla: Vi gick först till rådjuren. Världens sötaste unge höll till vid några ormbunkar och jag trodde jag skulle dö! Den var något av det sötaste jag sett! Den på minde mig lite om Jake, söt och så sjukt oskuldsfull. Justin såg jag tappade lite av glädjen.
- Babe, vad är det? Frågade han och la en arm om min midja. Jag lutade mig mot honom och tittade på rådjursungen.
- Inget. Ska vi kolla på något coolt? Sa jag och tittade glatt på honom. Han log ett sånt där Okej-vi-snackar-om-det-senare-leende och nickade. Justin drog bort mig till alligatorerna och så gick vi ner på undervatten-delen där man såg vad de gjorde under vattnet. Jag hoppade förskräckt bakom Jusitn när en sån där äcklig dinosarie tittade fram genom det grumliga vattnet.
- Hahah! Du är medveten om att vi är bakom en glasruta va? Retades Justin. Jag höll mig bakom honom och tittade fram.
- Ja, men för de där monstren är det nog inget vidare hinder om de skulle bli sugna på Bieber-paj. Sa jag och tittade på en av alligatorerna.
- Eller läckerbiten Smilla. Log han och drog fram mig så han kunde lägga armarna om mig bakifrån. Vi gick upp och såg när en guide började mata dem med fisk. De hoppade upp ur vattnet i jätte språng och det gjorde mig inte mindre rädd.
Plötsligt tappade guiden balansen lite och håller på att falla bak. Hans fot sträcktes ut mot vattnet och en alligator var snabb att ta tag i den. Han skrek högt och alla andra började skrika.
- Shit! Sa Jusitn och kramade min hand...
Förlåt för att ni inte fått något nytt kapitel på typ minst en vecka?
Glöm inte bort att be för Alavanna inatt! Alla beliebers skulle ha en speciell tyst minut inatt och be för att Avalanna ska klara sig. Troende eller ej, gör det för Jusitn, för hon betyder mkt för honom<3
- Smilla, det är nnågot jag glömde säga till dig. På sjukhuset. Nu vågar jag inte säga det bara så, satt. Jag skrev en sång ist för att säga det. Hoppas du gillar den. Sa han. Smått blyg. Första gången jag sett den killen blyg. Han satte sig på sängen. Lynns mun gick serriöst ner till golvet.
- Stäng munnen. Viskade jag till henne. Hon stängde den och Jusitn började spela.
Smilla:När han var klar var det Lynn som först bröt tystnaden.
- Jag lämnar er lite. Men ni får bara två minuter, så Hinner ni inte snuska. Sa hon. Och log retsmat mot mig. Hon stängde dörren och Jusitn tittade på mig. Vi satt inte så långt ifrån varann. Bara några dm men det kändes som mil.
- Gilla du den? Frågade han. Jag tittade djupt in i hans nötbruna ögon. Han hade samma blick som en tre åring hade när den skulle få veta om den fick ta en kaka till. Jag log och tittade ner på mina händer. Nickade sen.
- Verkligen? Frågade Justin. Nu var han lite mer självsäker och lutade sig närmare mig. Jag mötte hans blick och log stort. Jag lutade mig framåt mot honom så våra läppar möttes. La la handen försiktigt mot hans nacke och låt honom luta sig framåt lite mer så han nästan började sönder min rygg. jag satt på knä men Till slut lutade sig Justin så mkt mot mig att jag liksom tappade fästet och trodde jag skulle falla bakåt. Tursamt nog hade Justin en hand på min rygg och tog emot mig. Jag log lite under kyssen vilket avslutade den.
- VI hade bara två minuter. Log jag och knuffade undan Jusitn. Efter kanske tio sekunder kom Lynn in och såg hur Jusitn kramade om mig hårt.
- Vet ni vad? Jag har lite ont i huvdet. Jag tror jag... Å! Ni bryr er ändå inte! Sa hon men ingen gav henne nån uppmärksamhet. Jag hade fastnat med blicken i Justins ögon och Justin i mina.
- Snälla! använd åtminstonde kondom! Suckade hon och gick sin väg. Jag hörde hur dörren stängdes där nere men blickade inte iväg från Justins ögon.
- Har du en kondom? Frågade Justin på skoj. Jag knäppte till honom på pannan.
- Pervo! Skrattade jag.
- Så det är så du vill ha det!? Sa Justin och brottade ner mig. sen började han kittla mig.
- Slut!...Sluta!... Snä...Snälla! Skrattade jag och Justin började skratta och fortsatte. Jag drog upp foten och tryckte bort honom med den.
Efter två filmer till gick vi och la oss. Justin sov på madrassen och jag i sängen.
Jag och Justin stod och kollade på Joe som staplade sig fram genom torget för att ta sig hem. Vi snackade, sen sa han något som jag kände igen som ett minne.
- Kärlek finns på riktigt, Men bara för att den är tuff ska man inte ge upp den. Sa han och kysste mig.
Jag jagade bilen som Jackob satt i. Allt kändes som ett stort svart hål när avståndet mellan mig och bilen, mig och Jake, blev större och större.
- JAKE! JAKE! Skrek jag men bilen gasade bara på. Justin kom upp bakom mig och kramade mig bakifrån.
Jag och Jusitn var i hans kök. Han satte upp mig på köksbänken och tittade djupt in i mina ögon. Vi började strula och jag lindade benen kring hans midja. Han lyfte upp mig och så stötte vi in i hans kylskåp. Jag log lite och lutade huvudet neråt så vi hade pannorna mot varann.
En kniv mot sidan av min hals. Jusitn kom in i rummet och såg. Josh med en kniv mot min hals. Jusitn blev rädd. Hans ögon speglade skräck. Sen hoppade minnet och det sista jag mindes var smärtan när den rakbladsvassa kniven gjorde ett jack i min hals.
Jag vaknade med ett ryck och tog ett djupt andetag. Andetaget blev nästan som ett skrik och jag kände efter på halsen. Ett ärr efter hur kniven skärrt min hals. Jusitn var snabbt uppe vid min sängkant och kollade oroligt på mig.
- Smilla? Sa han. Hans ögon kollade oroligt in i mina och jag kände hur jag kallsvettades och hur tårarna rann ner för kinderna på mig. Jag mötte hans blick.
- Mardröm. Sa jag bara och torkade kinderna.
- Vad handlade den om? Frågade Justin och drog mig till sig.
- Minnen, från veckan som jag glömt. Och sen ett minne från något jag försökt glömma.
- Vilket minne? Frågade Justin.
- Josh. Sa jag bara. Det fick Jusitn att stelna till lite. Han drog sedan in mig i en mjuk kram och pussade mig på kinden.
- Ta´t lugnt... Viskade han. Jag tog ett djupt andetag och lutade mig mot honom. När jag var i hans famn blev man verkligen lugn. Inget verkade läskig från utsikten bakom hans armar.
- Förlåt... För att jag glömde och sånt... Viskade jag. Han pussade mig på hjässan och la läpparna precis vi mitt öra.
- Det är inte ditt fel. Försök sova lite babe. Viskade han. Jag rodnade lite över att han kallade mig babe men gjorde som han sa och la tbx huvudet på kudden. Han kröp ner på madrassen igen och efter bara några sekunder somnade jag.
Kommer vara bortrest fram till måndag så det kommer inget nytt förens måndag-tisdag.
Men har jag många kommentarer på detta kapitelet så kommer det ju snabbare när jag kommer hem så Kommentera!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!1
- Gå och sov lite, om du vill alltså. Men jag måste jobba på en sak. Sa Justin. Jag nickade och gick iväg till gästrummet. Jag kröp ner under täcket och slöt ögonen. Precis innan jag somnade fick jag ett mess i mobilen. Jag kollade det. Tro inte att du kan gömma dig hos mr: Biever. Nån gång kommer du ut, och då väntar jag här.
Smilla: Det isade till i blodet på mig. Tänk om han skadade Justin? Som Josh gjort. Jag blundade hårt och ett till dimm-minne flaschade till i mitt huvud. Det var Pattie som kom in till Justins rum och sa att han snart skulle till LA. Mer mindes jag inte, men han kanske redan varit där? Jag hade trist och hade ingen lust att sova längre. Jag kunde inte gå ut för då skulle jag väl bli halv dödad och sånt så jag bestämde mig för att gå ner till köket och käka något. Jag kollad ei kylen och hittade ett äpple. Jag satte mig i soffan bredvid Pattie som kollade på TV. Jga tog en tugga av äpplet och kollade på TVskärmen.
- Vad ser vi på? Frågade jag.
- Nyheterna. Sa Pattie och åt av sina flingor. Hon såg ganska rolig ut när hon åt flingor. Gapade stort och körde bestämt in skeden för att stänga munen och sedan dra ut skeden. Ganska roliga miner gjorde hon samtidigt. Jag kollade intensift på TV för att inte börja gapskratta av Patties roliga miner.
Justin kom ner efter ett tag och skrattade åt sin mamma på samma sätt som jag velat göra.
- Mamma! Lär dig äta! Skrattade han.
- Mä! Sa hon och fortsatte titta på TV:n.
- Vad ska vi göra? Frågade jag.
- Vet inte. Sa Jusitn och satte sig bredvid mig. Jag suckade och lutade mig mot honom.
- Vi drar ut och går. Sa Justin till slut. Han skulle precis resa sig när jag drog iväg honom till köket. Jag tittade på honom med stora ögon och bet mig i läppen. Sen skakade jag på huvudet.
- Varför inte? Frågade Justin. Jag drog upp mobilen och tittade ett tag på den. Sen låste jag upp den och visade meddelnadet för Justin. Hna tittade oroligt på mig, men likosm inte orolig för sig själv.
- Det går bra. Det händer inget.
- Så sa du innan du fick en kniv i ryggen också. Sa jag. Och borrade in blicken i hans. Han tittade bort och sen tbx igen.
- Vi kan inte vara här innen för evigt.
- Men du är min vän. Jag kan bara inte låta dig gå ut. Sa jag.
- Kenny.
- Hur gick det med det när du fick en kniv i ryggen? Sa jag bestämt. Justin suckade och himlade med ögonen.
- Det händer inte igen. Ta`t lungt. Sa han. Sen snodde han min mobil och började kolla kontakter, mest för att retas.
- OJ! Vem är denna Nicce med ett hjärta bakom? Retades Justin. Jag hoppade upp på hans rygg i ett desperat försök att få tag i min mobil. Då kom han över en kontakt som gav mig ett till minne. Hela jag stelnade till. Det var Lynn, hon som följde mig hem. Jusitn märkte det och drog ner mig från hans rygg och skakade mig för att få tillbaka mig till verkligheten. Jag skakade på huvudet och tittade sedan lugnt på Jusitn.
- Lovar du att det inte händer något om vi går ut? Frågade jag. Justin nickade allvarligt. Då tog jag mobilen från honom och skickade iväg ett mess till Lynn: Tja! Sova över? Har en kompis här också men det kan bli värsta tjejkvällen!<3.
Jag visade Justin messet när jag skickat det. Han nickade gillade och stannade sedan upp.
- Jag då? Sa han surt. Jag log ondskefullt mot honom och han fattade grejen.
- NO! Skrek han men sen drog jag med honom in på mitt gästrum så jag kunde fixa smink och sånt.
- Lynn är inte en jätte Belieber men asså hon kan flippa ur. Så, nvi får göra om dig, liiiiiiiiite. Sa jag och drog fram min smink väska. Jag började sminka honom med det mesta jag kunde komma över. Satte en peruk över håret på honom och en mössa över det så det inte skulle synas att det var en peruk. Sen gick vi in till honom och skaffade kläder. Mysisar och en stor tröja.
- Säg att den är från din kille. Sa jag medans jag slängde en tröja till honom. Han grymtade något men drog på tröjan. Lynn skickade ett mess tbx. Sure! Du bor hos Justin, right? Jag svarade snabbt tbx. Japp! Men han är inte hemma. Ses snart:). Sen hämtade vi en madrass som Lynn kunde sova på och så var det klart. En helvtimme senare plingade det på dörren.
- Justin, kom ihåg nu! Du heter Rose. Sa jag. Justin himlade surt med ögonen men nickade. Sen öppnade vi och en glad Lynn.
- Tja! Sa hon och kramade mig. Hon kramade Jusitn också och så hjälptes vi åt att ta med hennes saker upp på mitt rum.
- Vad ska vi göra? Frågade Lynn.
- Vi bygger värsta kojan och har film kväll där i! Log jag. Lynn nickade glatt s¨å gick vi och hämtade stolar och sånt.
Vi tog in datan och kollade på "mean girls" Justin suckade lite men inte så att Lynn skulle höra. Hna var föresten riktigt bra på tjejröster. Hahha! Det skulle jag mobba honom för senare!
När vi tittat klart på mean girls var nästan allt godis slut. Jag och Lynn kom överens om att skylla allt på "Rose". Menst min ide men ändå. VI körde efter det saning eller konka. Justin satte sig bredvid mig och det pirrade till lite i magen av hans berörning. Nej sluta! Inte kär! Du har inte blivit kär! Kärlek finns inte!
- Hörni jag kommer snart. Ska bara fixa en grej. Sa Justin mitt i leken och lämnade mig och Lynn.
- Hon ville säkert bara slippa en pinsam fråga. Fnittrade jag. Att säga hon och Justin kändes verkligen oshysst. Vi snackade lite och till slut kom LYnn fram till att jag var kär i någon.
- Någon är du kär i! Tro inte att jag är dum! Är det i DR: Bieber? Retades hon. Jag himlade med ögonen. Vi ställde oss upp och satte på musik. Lynn dansade som om hon vore sjuk i huvudet och håret slängde hit och dit. Ganska gulligt faktiskt.
Då knackade det på dörren. Och Justin kom in. Utan smink, bara en helt vanlig Justin, med en gitarr i handen?
- Smilla, det är nnågot jag glömde säga till dig. På sjukhuset. Nu vågar jag inte säga det bara så, satt. Jag skrev en sång ist för att säga det. Hoppas du gillar den. Sa han. Smått blyg. Första gången jag sett den killen blyg. Han satte sig på sängen. Lynns mun gick serriöst ner till golvet.
- Stäng munnen. Viskade jag till henne. Hon stängde den och Jusitn började spela.
Well let me tell you a story About a girl and a boy He fell in love for his best friend When she's around, he feels nothing but joy But she was already broken, and it made her blind But she could never believe that love would ever treat her right But did you know that I love you? or were you not aware? You're the smile on my face And I ain't going nowhere I'm here to make you happy, I'm here to see you smile I've been wanting to tell you this for a long while
Who's gonna make you fall in love I know you got your wall wrapped on all the way around your heart You're not gon' be scared at all, oh my love But you can't fly unless it lets ya, You can't fly unless it lets ya, so fall
Well I can tell you're afraid of what this might do Cause we got such an amazing friendship and that you don't wanna lose Well I don't wanna lose it either I don't think I can stay sitting around while you're hurting babe Come take my hand Well did you know you're an angel? who forgot how to fly Did you know that it breaks my heart everytime to see you cry Cause I know that it pains if he's gone everytime he move over on the shoulder you crying And I hope by the time that I'm done with this song that I figure out
Who's gonna make you fall in love I know you got your wall wrapped on all the way around your heart You're not gon' be scared at all, oh my love But you can't fly unless it lets ya, You can't fly unless it lets ya, so fall
I will catch you if you fall I will catch you if you fall I will catch you if you fall But if you spread your wings You can fly away with me But you can't fly unless it lets ya, You can't fly unless it lets ya so fall
Who's gonna make you fall in love I know you got your wall wrapped on all the way around your heart You're not gon' be scared at all, oh my love But you can't fly unless it lets ya, You can't fly unless it lets ya,
So fall in love I know you got your wall wrapped on all the way around your heart You're not gon' be scared at all, oh my love But you can't fly unless it lets ya, You can't fly unless it lets ya, so fall
I will catch you if you fall I will catch you if you fall I will catch you if you fall
If you spread your wings But you can't fly unless it lets ya Let yourself fall You can fly away with me
Justin: Smillas mamma hade kommit till sjukhuset och storgråtit. Jag gillade henne inte! Hon hade sårat Smilla genom att skicka iväg Jake, sedan hade hon glömt bort det. Nu skulle någon behöva berätta det för henne igen. Hennes mamma hade tagit hem henne.
- Mamma, kan sova hon Justin i natt? Frågade Smilla.
- Visst gumman.
- Funkar det Justin?
- Sure. Log jag. Smilla log tbx mot mig. Smillas mamma åkte hem och vi hem till mig. Smilla satt tyst hela bilresan hem.
- Varför är du så tyst? Frågade jag och kollade oroligt på henne. Hon tittade trött på mig.
- Jag minns saker, fats liksom i en dimma, men inget hänger ihop. Små snuttar liksom. Suckade hon. Jag körde upp på uppfarten till mitt hus och gick ut ur bilen. Smilla gick också ut men det syntes att hon tänkte mer på minnen än på vad hon gjorde.
- Smilla! Ropade jag åt henen när hon var påväg in i en av mammas blomlådor ist för in i huset.
- Oj! Sa hon och följde mig upp.
I gästrummet slängde hon sig i sängen och kollade upp i taket. Jag la mig bredvid henne, hennes ögon var fastspända på en ända fläck men hon var liksom inte närvarande.
- Vad tänker du på? Frågade jag.
- Försöker pussla ihop alla dimmor. Sa hon utan att titta på mig. Jag kunde inte slita bilcken ifrån henne. Hennes nästan äckliga hår efter två veckor utan dusch.
- Du, inget illa menat. I love u, men du behöver duscha. Sa jag. Hon tittade på mig och log.
- A, du har rätt. Sa hon och gick in till badrummet. Jag gick in till mig så länge eftersom jag fattade att hon inte ville ha mig där när hon bytte om. Jag satte mig med gitarren och funderade vad jag skulle spela. Jag hade trist men ingen lust att sitta vid datan. Till slut kompade jag bara runt lite, orkade inte mer än så.
Jag la av när det knackad epå dörren. Det var Smilla i pyamas och blött hår.
- Tja. Log jag. Hon satte sig bredvid mig och lutade sig sedan tbx mot sänggaveln som jag hade vid mina fötter.
- Vad gör du? Frågade hon till slut.
- Inget.
- Men du, Joe ringde precis. Ska bara iväg och träffa honom lite. Kommer hem innan 12. Sa hon och reste sig snabbt från sängen. Jag hann inte säga något innan hon stängt dörren. Efter tio minuter hörde jag hur det slog nere i ytterdörren. Jag suckade och fortsatte kompa.
Klockan var 1 på natten och Smilla hade fortfarande inte kommit hem. Oron växte i magen för varje sekund. Jag satt nere i vardagsrummet och väntade på att det skulle slå i ytterdörren. Inget. Inget. Klockan 2. Inget. KLockan 3 slog det i ytterdörren. Jag rusade ut i hallen för att se Smilla stå i genomblöta kläder och skaka. Hon hade en stor fläskläpp och mer hann jag inte se innan hon snabbt vände sig om och drog av sig skorna.
- Vad har hänt? Frågade jag. Hon tittade mig i ögonen. Sen slöt hon ögonen hårt och lutade sig mot mig. Jag drog in henne i en kram och hon kramade mig tbx. När hon skulle dra av sig jackan kved hon plötsligt till.
- Vänta, jag hjälper...
- Nej! Det är okej! Avbröt hon mig snabbt och sprang upp för trappan. Tjejer var svåra, jag talade av erfarenhet. Men Smilla var svårast. Jga gick upp till gästrummet.
- Kan jag komma in? Frågade jag.
- Mm. Hörde jag. Jag gick in och kollade ner i sängen där Smilla låg långt ner krupen under täcket. Jag la mig bredvid henne.
- Vad hände?
- Jag gjorde slut. Sa hon och blundade när hon sa det.
- Och han?
- Jag vill dö! Sa hon och kröp in i min famn. Jag drog armarna om henne och lät den smala kroppen tryckas thigt mot min. Min tröja blev våt av hennes tårar, det krossade hela mig när hon grät.
- Vill du inte alls. Sa jag och pussade henne på hjässan. torkade tårarna och tittade upp på mig.
- Tack. Sa hon mjukt.
- För vad?
- För att du orkar vara min vän. Sa hon och lutade sig mot mig igen. Inte direkt vad jag hade hoppats på att hon skulle säga men det gick väl åt rätt håll ivarje fall. Jag gick till slut in till mitt rum. Men efter bara någon halvtimme knackade det på dörren.
- A? Sa jag.
- För jag sova hos dig inatt? Frågade Smilla. Jag log och nickade. Hon kröp försiktigt ner bredvid mig i sängen.
- Sluta le. Sa hon. Men jag hörde att hon log hon med.
- Hur vet du att jag ler? Retades jag.
- Jag känner dig lite väl bra. Suckade hon och drog upp armen och skoj slappade mig. Jag drog snabbt tag i hennes arm.
- Smilla? Sa jag när jag såg hur hennes arm var uppskuren. Först var det ett stort streck draget över hela armen sen två streck över det stora strecket. Hon drog hårt tbx armen och gömde den under täcket.
- Joe... Mummlade hon och la huvudet till rätta på kudden. Jag suckade, Joe? Hur kunde han göra så mot henne!? Hon var ju liksom som jordens ängel? Medans hon sov drog jag fram armen och tittade ordentligt på den. Lite längre upp, precis i rmveket kunde jag se ett brännmärke. Från vad kunde jag inte se, men det var ett brännmärke. Jag kunde inte sova den natten.
Nästa dag
Smilla: Jag vaknade runt 10 på morgonen. Under natten hade jag fått ett minne tbx. Det var minnet där mamma skickat iväg Jake. Men jag orkadeinte gråta, orkadeinte vara svag. Jag vände på mig och mötte Justins blick.
- Morgon. Log han. Jag log mot honom och drog mig ur sängen. Jag rättade till pyamasen och gick mot dörren.
- Ska vi käka frukost? Hörde jag Jusitn från sängen.
- Sure. Log jag och började gå ner mot köket. Jusitn kom upp efter mig och så gjorde vi frukost. Det blev bara fil och så men ändå gott, jag var vrålhungrig. Jusitn satte sig mittemot mig och slet inte blicken från mina ärr på armen. Det gjorde ont bara av att han tittade på dem.
- Vem gjorde dem? Frågad ehna till slut.
- Joe. Sa jag och borrade in blicken i Justins ögon. Han suckade och tittade ner i filen igen.
Efter frukost kom vi på att vi skulle kola film.
- Vad vill du se då? Frågade Justin borta vid filmhyllan.
- Bara inget jävla kärleksdravel. Orkar inte med sån skit. Justin kom snabbt fram till mig och tittad emig djupt i ögonen.
- Va? Frågade han förrvirat.
- Justin, kär är något man bestämer sig för att vara. Det finns inget som heter kärlek vid första ögonkastet. Ivarje fall inte för mig... Sa jag och gick runt honom med popcorn bruken i handen. Justin drog tag i min arm så jag snurrade runt och mötte hans blick.
- Så kär är något man bestämer sig att vara? Inget bara råkar stöta på. Sa han med nästan gråt i rösten.
- Yepp. Sa jag och vände om mot soffan igen. Jag damp ner och satte mig bekvämt. Justin kom upp efter mig och satte sig bredvid mig. Han hade valt en skräckfilm.
Efter filmen kollade jag klockan. Den var 2. Jag suckade, jag orkade inte med de långa dagarna. Saknade tiden då jag fick sova mig igenom dagarna.
- Vad tänker du på? Frågade Justin. Han kollade studerande på mig.
- Hur jobbigt livet är. Hur lätt det var att bara sova igenom allt. Sa jag. Justin var min ända sanna vän, jag ville inte ljuga för honom. Han hoppade närmare mig och kramade mig från sidan.
- Är det så jobbigt? Frågade han i kramen.
- Mm. Sa jag och besvarade kramen.
- Gå och sov lite, om du vill alltså. Men jag måste jobba på en sak. Sa Justin. Jag nickade och gick iväg till gästrummet. Jag kröp ner under täcket och slöt ögonen. Precis innan jag somnade fick jag ett mess i mobilen. Jag kollade det. Tro inte att du kan gömma dig hos mr: Biever. Nån gång kommer du ut, och då väntar jag här.
Hoppas ni gillar de lite längre kapitlena.
Berätta vad ni tycker, själv har jag 1000 ideer på lager:)
Efter två veckor hade jag inte gjort annat än att sova. Jag sov mig igenom dagarna.
Justin: Jag hade ringt varje dag i två veckor till hemmet de höll Smilla inlåst på. Tidningarna hade bombat runt med artiklar om Smilla. Varje artikel var ett hugg i hjärtat. Till slut lät de mig komma och hälsa på.
Justin: Jag klev in i det lilla rummet som Smilla var i. Hon låg och halv sov i sängen. Hon var vänd mot dörren så jag fattade inte varför hon inte gjorde något. Hade hon inte saknat mig? Jag gick fram till sängen och skakade hennes axel.
- Smilla? Sa jag. Ingen reaktion. Jag tittade frågande på en av de ansvariga.
- Hon har varit så här de närmaste två veckorna. Sa han lugnt och fortsatte studera oss.
- Och ni sa inget?
- Vi höll hennes mamma underrättad om det hela tiden. Sa han.
- mhm. mummlade jag och strök henne överaxeln. Hon såg på mig men ögonen var livlösa. Jag borrade mjukt in blicken i hennes ögon men hon kollade fortfarande på mig med samma livlöshet. Jag såg på henne att hon var mager. Fick hon ingen mat?
- Vill du bli underrättad om vad som händer följande dagar och så så kan du hänga med till kontoret. Där kan du skriva in ditt nr. Så håller vi dig underrättad. Jag nickade och följde honom till kontoret. Han brydde sig inte om att stänga dörren helt utan satte den på glänt. Mina händer darrade när jag tog pennan och skrev in mitt nr. Jag tittade upp på honom och såg en TV. Det var en övervakningskamera-TV. Den visade en bild på Smillas rum. Jag tittade upp på TV:n när någon kom nästan haltandes in i hennes rum.
- Vem är det? Frågade jag ock pekade upp mot TV:n. Ledarn vönde sig om och såg upp mot TV:n.
- Helvete! Skrek han och sprang ut ur kontoret. Jga följde snabbt efter honom och vi rusade in i Smillas rum. När jag såg killen som haltat in i hennes rum i verkligheten såg jag att han var riktigt läskig! Ögonen satt lite på olika nivåer av ansiktet och han dreglade smått. Det syntes att han var groft handikappad och någon slags psykopat.
- Vad fan ska vi göra? Viskade jag till ledaren. Då tog psykot en vas och drog till den i Smillas huvud. Ögonen blev svarta för mig. Jga gick fram till psykot och puttade undan honom.
- Vad fan håller du på med!? Skrek ledaren men jag brydde mig inte. Jag satte mig vid Smilla och skakade hennes axel för att åtminstonde få en livlös blick av henne. Men hennes ögon fortsatte med att vara stängda.
- Smilla? Sa jag ganska högt och ruskade henne lite hårdare. Då fick jag äntligen en blick av henne.
- Smilla? Sa jag mjukt och drog bort lite blod som var på väg ner mot hennes öga. Hon tittade sig oförstående omkring.
- Justin? Varför är jag här? Sa hon. Jag fattade först inget men sen så släppte det lite. Jag drog upp mobilen och ringde ambulansen. De kom efter ca fem minuter och hämtade henne. Jga körde efter dem. Jag fick inte hänga med in där ambulanser och sånt åkte in så jag fick gå in till entren och fråga efter henne.
- Smilla Fors? Sa jag. Tanten i resptionen klickade in hennes namn på datan, jag la märe till att hon hade extremt långa naglar, inte snyggt långa, bara långa.
- Andra våningen rum 212. Sa hon. Jag nickade och började gå mot hissen. Jag klickade på knappen och den plingade till. Jag åkte upp till Smilla och knackade försiktigt på dörren.
- Kom in. Hörde jag en mans röst säga. Jag öppnade dörren och klev in. Smilla log mot mig och en doktor kom fram till mig.
- Mr: Bieber? Frågade han. Jag nickade och drog bilcken från Smilla.
- En hjärnskakning och en minnesförlust. Sa han och nickade mot Smilla. Det ryckte till i mig, minnesförlust. Jag hann inte fråga mer för han gick ut från rummet. Jga gick fram till henen och satte mig på sängkanten.
- Vad jag senaste minns? Att du skjutsade mig till skolan och att jag... ramlade och fick kaffe över mig. Log Smilla. Jag skulle precis le och säga något i stilen med " Okej, men tur att du minns mig, baby" Men så sa hon dagarna innan vi blev ihop igen.
- Så vänner? Sa jag en anning besviket. Hon tittade på mig och gav mig en kram från sidan.
- Bästisar! Skämtade hon. Jag besvarade kramen. Ett styng av smärta drog till i hjärtat, hon hade glömt allt!
Smilla: Jag tittade bredvid Jake och såg hur Oscar stog precis bredvid honom och log onskefullt mot mig. Ett SMS plingade till i mobilen. " bakom parkeringen, nu!" och en bild på Jake. Ögonen började tåras men jag skyndade mig ut ur arenan. 
hann kyssa mig på halen innan jag svarade vilket fick mig att finssa när jag tryckte på svara.
Skriv om novellen här!
