justinkiss -

Chapter 33: she´s just pretending?

- Du kommer inte släppa det va? Sa han. Hans tårar rann ner längst hans kinder. Jag skakade på huvudet. Det skulle aldrig funka.

- Men vem sa att det skulle komma ut? Sa han. Hans röst var tjock. Jag suckade, vad hade jag att förlora? Jo, massor...

- Selena...

- Hotade hon dig? Frågade jag. Ilskan höll på att ge mig ett utbrott snart. Men hur arg jag än var på Selena, fick det bara inte gå ut över Abby... Hon ryckte på axlarna och tittade ner på sina händer. Jag hatade när hon tittade ner på sina händer, dels för att jag inte visste vad hon tänkte och inte kunde ha någon anning när jag inte hade ögonkontakt med henne, och dels för att hon inte tittade mig i ögonen när jag pratade med henne. Jag satte tummen under hennes haka så hon tittade upp på mig. Hennes ögon var glansiga. Genast mådde jag sämre över att se hur rädd och sårad hon var. Jag hoppade så nära henne jag kunde och drog in henne i min famn. Hon besvarade kramen och lutade sin panna mot min hals.

- Jag lovar, det löser sg. Viskade jag och pussade henne på pannan. Hon svarade inte på en lång stund och efter ett tag blev jag orolig. Jag flyttade mig förskiktigt ifrån henne för att upptäcka att hon sov. Jag log lite och bar upp henne i min famn. Hennes huvud lutades mot min bröstkorg. Jag bar in henne till hennes säng och lade förskiktigt ner den tunna kroppen på den mjuka madrassen. Jag la täcket över henne och pussade henne på kinden.

- Jag fixar det här. Viskade jag mot hennes kind. Hon sov fortfarande lika änglalikt. Jag kunde inte få bort det där stora leendet på läpparna när jag släckte lampan.

Jag sneddade genom korridoren av rum för att komma fram till Selenas dörr. Jag bankade hårt till tre gånger. Efter några sekunder öppnade Selena dörren.

- Hej Justin. Log hon och log ett flörtigt leende. Jag fräste till och gick in genom dörren genom att knocka hennes axel lite.

- Vad är det älskling? Frågade hon. Hennes sockersöta röst kom fram som den alltid gjorde när hon visste att hon hade problem.

- Vi är fan inte ihop, jag gjorde slut med dig när du såg mig kyssa Abby. Jag fattar att du är arg och ledsen och sånt men är du helt jävla sjuk i huvudet?! Röt jag. Jag var förbannad över att hon skrämt och till och med slagit Abby. Hon hade rätt att vara ledsen men inte sinnessjuk.

- Jag vet att jag var dum Justin, förlåt. Sa hon. Hon gick upp mot mig och la armarna om min nacke. Jag suckade och puttade undan henne.

- Nej, du spelar bara för att slippa problem. Så in i helvete heller! Selena om du snackar det minsta om henne i pressen kommer jag fan göra livet surt för dig! Fräste jag. Genst blev hon tyst. Hon tittade ner i golvet innan hon fräste och knuffade upp mig mot väggen.

- Käften Justin, hur du än gör. Om din lilla hora kommer ut som hora, är det redan kört. Ingen kommer bry sig om vad jag har gjort, allas ögon kommer vara riktade mot Justin och hans hora. Eller vill du testa din teori? Hon hånlog mot mig. Det hon sa var sant. Ingen skulle bry sig om Selena, alla skulle titta på Abby. Jag ville inte såra henne på det sättet. Ställa henne inför allas ögon, ingen skulle bry sig om hon så var jordens snällaste, som hon är. De skulle bara se henne förflutna. Jag morrade och puttade bort henne från mig.

- Varför? Varför straffar du henne? Frågade jag. Slaget var förlorat, nu hade jag bara en chans, att snacka...

- Justin, jag försöker skydda dig. Jag tror inte hon är bra för dig. Sa hon. Jag kunde inte sätta fingret på det, men det kändes som om hon ljög.

- Det är något annat. Sa jag. Hon suckade och stampade löst med foten.

- Kanske, men Justin...

- Om det är att du är ledsen, fattar jag. Det är hårt att göra slut. Men... Du skadar ju dig själv också. Försökte jag. Genast blev Selenas ögon svarta kulor utav hat.

- Hur fan skulle jag kunna skada mig själv? Och varför skulle jag vilja det när du gör det så bra?! Vet du hur det känns att se sin pojkvän skaffa en ny tjej 5 minuter efter att vi gjort slut? Och så är det en hora också! Kan du inte fatta att hon gör det här för dina pengar!? Skrek Selena och boxade till min bröstkorg. Jag backade några steg. innan jag lyckades ta in vad Selena sagt... Låtsades Abby bara?

ÅÅÅ! JAG DAMPAR SÖNDER PÅ MIG SJÄLV FÖR ATT DET BARA BLIR KORT HELA TIDEN!

MEN DET KOMME RUPP SÅ SENT OCH JAG VILL INTE ATT NI SKA BEHÖVA VÄNTA SÅ OCH SÅ HAR JAG ANNAT ATT TÄNKA PÅ OCKSÅ :(

MEN DENNA VECKANS UPPDATERING KOMMER NOG INTE BLI HELT SUPER FÖR JAG HAR SPANSKA PROV SNART OCH MÅSTE PLUGGA.

NI ÄGER PÅ ATT KOMMENTERA OCH SÅ, SÅ JAG SÄTTER INGEN GRÄNS NU HELLER.

KOMMENTERA!<3

skriver

Håller på att skriva kapitlet nu och försöker göra klart det ikväll men vi får se. Tack till alla underbara läsare som fortfarande läser min novell trotts den hemska uppdateringen <3

inget kapitel idag :(

tyvärr så kommer det inte upp ett nytt kapitel ikväll. Ska ut och vara med några kompisar så hinner inte skriva klart :( Ni har kommenterat jätte bra och är sjukt glad men lovar att det kommer så fort jag kan imorgon! <3

Chapter 32: We just can´t

När jag kom in till mitt rum hade inte mycket ändrats sen jag lämnat det när Selena kommit på mig och Justin. Jag visste fortfarande inte hur Selena kommit på att vi var i just mitt rum? Jag skulle fråga honom senare, men just nu höll hungern på att göra mig galen. Jag satte på kaffe, trotts att jag hatade det, och började plocka fram fil och flingor. När kaffet var klart svepte jag det i en klunk. Jag drack bara kaffe för att vakna till, trotts att jag hatade smaken. När jag gick in till vardagsrummet för att äta min efterlängtade frukost, knackade det på dörren. Jag suckade och ställde ifrån mig maten och gick till dörren. Jag chockades över att det inte var Justin som stod där utan Selena...

Abbys Perspektiv:

- Selena? Sa jag helt förrvirad. Varför kom hon hit? Jag fattade ganska snabbt när hon knuffade in mig i rummet och steg in och smällde igen dörren efter sig. Okej, nu fattade jag. Ganska öppenbart att tjejen hatade mig efter som jag var slampan som haft ihop det med hennes pojkvän. Jag hann inte ens säga något innan hon knuffade upp mig mot väggen och ställde sig väldigt nära. Jag kunde se hatet skjutas ur hennes ögon.

- Om du så mycket som tittar på Justin igen är du död. Fräste hon och tryckte hårt upp mig mot väggen igen. Mitt huvud slogs mot väggen och jag tvivlade inte på att jag snart skulle få huvudvärk. Jag sa inget och bara tittade henne i ögonen och väntade på att hon skulle fortsätta.

- Fattar du? Jag vet saker om dig, låt det inte komma ut till pressen Abby. För vad skulle världen säga? Om det kom ut att Abby, Justin Biebers gitarrist är en hora? Tror du verkligen Scooter skulle låta dig stanna här då? Hon hånlog mot mig. Rädslan tog över min kropp. Det var inte värt det. Jag hade jobbat hårt för chansen man bara fick en gång i livet. Jag skulle inte klara av att mista den, även om det betydde att jag skulle mista Justin.

- Oj, skrämde jag dig lite där? Skrockade hon. Hon boxade hårt till mig över kinden och släppte taget om mig så att jag föll ner mot golvet.

- Vad i helvete håller du på med!? Hörde jag en välkänd röst ryta. Jag tittade upp för att se hur Jusitn sprang fram till mig.

- Är du okej? Frågade han oroligt. Jag nickade och kände hur smärtan sved över kinden. Justin behövde inte köra ut Selena eftersom hon redan gett sig av. Han lyfte upp och la mig i soffan. Min mage skrek fortfarande efter den där tallriken med mat som stog några meter bort, tyvärr hade jag annat att göra nu.

- Vi kan inte vara ihop, eller det vi är nu. Mumlade jag och tittade ner på mina händer.

- Vad sa hon? Sa Justin. Jag hade hört Justin prata med en så hård röst förut. Jag tittade upp på honom. Han ögon var vattniga och han bet sig i läppen.

- Sanningen. Sa jag och kände hur tårarna började falla längst mina kinder.

- Hon måste ha sagt något annat! Sa Justin. Han lät rädd, så liten. Jag skakade sorgset på huvudet och tittade ner på mina händer igen. Justin flyttade sig närmare mig och ställde sig på knäna så han blev lite längre än mig som fortfarande satt ner.

- Du sa att det var okej, att du var rädd men att det var okej. Sa han och tårarna började rinna ner längst hans kinder. Jag ställde mig upp på samma sätt som Justin, jag var fortfarande lite kortare än honom. Jag torkade bort hans tårar och tittade honom djupt i ögonen.

- Om någon får reda på det, Det jag gjort... Kommer jag inte få vara kvar här längre. Och hur ont det än gör, Justin, Jag får aldrig den här chansen igen... Jag hann inte säga mer innan Jusitn tog bort min hand från hans kind där jag låtit den stanna.

- Vaddå? Så du väljer helldre att få sitta och spela gitarr med Dan istället för att vara med mig? Jag trodde du kände som jag. Jag gillar dig jätte mycket, och du sa att du kände likadant, eller var det bara nån kul lek? Sa han. Jag reste mig snabbt efter honom.

- Nej Justin, det är ingen lek! Jag gillar dig, jätte mycket. Men om pappzen får reda på att jag varit en jävla hora vet snart hela världen om att du dejtar en hora. Jag kommer bli avkastad från turnén och allt kommer gå åt skogen. Sa jag. Jag kunde inte riskera allt det, och inte Justin heller. Han var ju tonårsidol, idol för tjejer som såg upp till honm. Vad skulle de säga, vad skulle de göra? Om han dejtade en hora?

- Jag bryr mig inte om det! Sa han. Nu skrek han nästan på mig. Jag hatade det och ryggade ett steg bakåt. Jag blev alltid lika rädd när folk skrek på mig.

- Men det borde du. Du är fan flickidol Justin, gott föredömme? Sa jag.

- Ja, du är världens snällaste som bara kommit på fel väg. Sa han lungt. Jag skakade trött på huvudet, varför fattade han inte?

- Justin, det är mycket värre än så. Men det hjälper ändå inte. Du ska ha en perfekt tjej som följde sina drömmar och uppfyllde dem. Som klarar allt. Det är inte jag. Sa jag och förtydligade genom att dra handen framför mig för att visa att jag inte var perfekt.

- Du kommer inte släppa det va? Sa han. Hans tårar rann ner längst hans kinder. Jag skakade på huvudet. Det skulle aldrig funka.

- Men vem sa att det skulle komma ut? Sa han. Hans röst var tjock. Jag suckade, vad hade jag att förlora? Jo, massor...

- Selena...

KORTKORTKORT...

TYVÄRR DAMPAR NÅGOT MED BLOGG.SE SÅ FÅR INTE IN NÅGRA BILDER :(

MEN FÖRSÖKER MITT HÅRADEST FÖR ATT KAPITLENA SKA KOMMA UPP, ERA KOMMENTARER HJÄLPER ALLTID! DET ÄR BARA MYCKET MED SKOLAN OCH ANNAT JUST NU

SÄTTER INTE UPP EN GRÄNS ÖVER KOMMENTARERNA NU MEN SNÄLLA! KOMMENTERA!

Chapter 31: Telephone

- Justin, jag vet inte om du vill fortsätta. Men det ser ut som om du hatar det du säger. Jag fattar att det blir hårt men, jag kan inte hjälpa att jag blev kär i idioten som alltid glömmer att sätta på alarmet på morgonen när han är i Stratford, går in i glassdörrar, sover med en nalle och är så kåt av sig att det inte går att fatta. Men det bara är så. Jag fixar det.

Att hon sa allt det där gjorde mig varminuti. Att hon mindes allt det där.

- Klarar du av det? Frågade jag till sist...

Det Justin nyss sagt skrämde mig. Jag ville inte stå inför allas ögon, bli dömd och uttittad. Att de skulle tycka saker om mig och veta saker om mig. Det skrämde mig, jag hade aldrig gillat att stå inför människor som mig. Spela gitarren var vad jag klarade av, de såg mig inte som någon annan än gitrristen då.

- Justin... Jag klarar det, men... Måste vi gå ut med det på en gång?... Liksom, inte så att jag inte vill va ihop med dig eller så men... Mumlade jag osäkert. Jag ville vara med Justin, inte Justin Bieber. Jag hatade tanken på att behöva utstå hat från hans fans och att pappz skulle snoka i mitt liv.

- Nej, och jag säger inget till någon förens du känner dig redo. Sa han och kysste mig mjukt på pannan. Jag nickade. Tills slut lutade jag mig bakåt i soffan och blundade.

- Är du okej? Hörde jag Justin säga. Jag öppnade trött ögonen och mötte hans blick. Den speglade oro, av någon anledning. Jag nickade bara och drog en hand genom mitt hår, det var bara mycet att ta in.

- Det är bara en del att ta in. Sa jag och gnuggade liv i mina ögon. Det hjälpte inte utan gjorde bara att det sved i dem.

- Kom. Sa Justin mjukt och öppnade sin famn så jag kunde krypa in. Jag gjorde det inom kort och gjorde så gott jag kunde för att inte han skulle få ont om jag råkade armbåga honom i revbenen eller något. Jag lutade min panna mot hans hals och slöt ögonen. Jag kände hur hans fingrar försiktigt smekte min kind.

Jag vaknade upp av att någon bredvid mig rörde sig. Jag tittade åt sidan och såg Justins rofyllda ansikte. Jag kunde inte låta bli att le, han såg verkligen ut som ett litet barn när han sov. Jag gjorde som han gjort på mig kvällen innan. Lät baksidan av mina fingrar smeka hans kind. Hans ögonlock fladdrade till lite innan hans ögon slogs upp och hans gyllenbruna blick mötte min.

- God morgon. Log jag. Han log tillbacka och satte sig upp med hjälp av sin armbåge.

- Har jag berättat för dig att du är vacker. Sa han. Jag kände hur blodet åkte upp i kinderna på mig och gav mina kinder en röd färg. Jag tog en kudde och gömde mitt ansikte så han inte kulle se det.

Han log och drog ner kudden och hans fina leende vägrade lämna hans ansikte.

- Göm dig inte när jag sägar att du är vacker. Sa han och lät sin tumme glida under min haka. Han lät sin hand sänkas neråt innan han flätade ihop våra fingrar. Jag flyttade mig närmare honom och drog lite i hans låga lugg.

- För att inte tala om hur vacker du är. Log jag och kunde inte låta bli att fortsätta pilla lite med hans lugg. Till slut tog han min hand och kysste försiktigt mina fingrar.

- Vad är klockan? Frågade han. Jag drog mig lite ifrån honom så jag kunde kolla min mobil.

- 06.06. Sa jag och lutade mig mot hans bröstkorg.

- Min favotid. Log han och kysste mig. Jag skrattade lite under kyssen, pervo.

- Inte min. Sa jag och slog upp mina ögon för att se om han också slått upp dem. Det hade han.

- Vad är din favorit tid? Frågade han. Våra läppar var så nära att hans nuddade vid mina varja gång de rörde sig.

- 11.11. Log jag. Vi skulle precis kyssas igen när Justins mobil ringde. Han suckade och tittade upp från mina ögon. Han kollade på displayen, Scooter. Han suckade igen innan han svarade. Jag orkade inte lyssna på samtalet, det var väl bara om någon konsert eller något. Jag lutade trött huvudet mot en av alla kuddar i Justins säng. Samtalet tog lång tid och jag började tröttna på att bara sitta i sängen. Jag reste mig upp och gick till köket och drack ett glas vatten. Jag var hungrig men detta var Justins rum och jag var obekväm i att gå i hans kylskåp och sånt.

Efter yttligare en halvtimme var jag verkligen hungrig, men jag ville ändå inte gå i hans kylskåp. Justin pratade fortfarande i telefon. Jag suckade och började gå mot dörren. Jag öppnade den och gick till mitt rum istället.

FÖLÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅT ÖVER ATT DET TAGIT SÅ LÅNG TID ATT FÅ UPP DETTA KAPITLET!

SKA BÄTTRA MIG SÅ DET KOMMER UPP ÅTMINSTONDE ETT KORT VARJE DAG. HAR REDAN BÖRJAT PÅ DET ANDRA KAPITLET SÅ DET INTE SKA HÄNDA IGEN.

HAR STUDIEDAG IDAG SÅ JAG SKA SKRIVA HELA DAGEN SÅ JAG HAR ÅTMINSTONDE ETT KAPITEL FÖRBERRET.

FATTAR ATT JAG TAPPAT MASSA LÄSARE MEN NI SOM ÄR KVAR ÄR VERKLIGEN UNDERBARA!

5 KOMMENTARER FÖR NÄSTA<3

KOMMENTERA!

vad hände med alla kommentarer? ;o

Vad har hänt med alla kommentarer? Förut kom det lätt in 8 på en kväll, nu är det bara 4? hur går det ens till?
Har jag blivit så tråkig? ;o
Men eftersom kapitlet kom så segt förra gången så lovar jag att kapitlet kommer upp imorgon eller inatt, beroende på hur snabbt jag skriver, som en pay back. Men snälla, fortsätt kommentera! <3

Chapter 30: Are you going too make it?

- Abby! Ropade jag igen och sprang fram till henne, hon stog vid dörren och var på väg att öppna den. Hon vände sig om mot mig och innan hon hann säga något tryckte jag mina läppar mot hennes. Först besvarade hon den inte, men efter några sekunder kände jag hur hennes hand letade sig upp bakom min nacke och hur hon drog lite i mitt hår. Precis när vi skulle avsluta kyssen öppnades dörren och Selenas ögon betraktade våran heta kyss-scen.

Selena stod där med öppen mun och stirrade på oss. Justin hade hoppat ifrån mig när någon kommit in. Ingen sa något. Selenas blick flackade mellan mig och Justin innan hon suckade och återgick till sitt naturala ansikte. Så kom jag på en sak. Vi var i mitt rum. Hur hade Selena kommit in hit?

- Hora, stick. Fräste hon ilsket. Jag stelnade till.Stöddiga jag kom direkt fram.

- Tyvärr Selena, jag bor här. Sa jag och drog handen över rummet för att förtydliga mitt budskap. Selena suckade och tittade på mig med en dödande blicken.

- Gå. Sa hon. Jag gled ut ur rummet och gick ut ur hotellet. Var vi höll hus var topphemligt men jag såg inga kameror eller mobiltelefoner riktade mot mig. Jag började gå ut och tog en runda kring området. Det var som en liten by här och väldigt gulligt. Jag hittade bara en klädbutik och kunde inte hålla mig från att gå in. Där inne fanns inte direkt några märkeskläder men väldigt gulliga kläder ändå.

Jag började gå runt bland kläderna innan jag hittade en jätte söt klänning. Jag kollade prislappen. Pappa hade skickat med mig en del pengar så jag hade råd med den. Den kostade bara 50 dollar. Jag skyndade in till provrummen när jag fick ett sms.

Från: Justin

Var är du? :o

Till: Justin

Por favor, en butik i byn :)

Jag skickade iväg sms:et och väntade inte på svar. Jag provade klänningen på. Den var faktiskt jätte söt på mig. Jag snurrade några ggr innan jag inte kunde hålla mig innan jag bestämde mig för att köpa den.

- Abby? Hörde jag en välbekant röst ropa på mig. Jag gick ut ur provrummet med klänningen på.

- Här. Log jag. Justins blick fastnade på mig och tittade på mig från top till tå.

- Söt. Log han. Jag log tbx och kände hur glädjen steg inom mig.

- Jag vet, men den är inte du vet, ballerina va? Frågade jag osäkert. Jag tittade ner på kjolen som såg ut som en ballerina kjol.

- Jag pratade inte om klänningen. Sa Justin. Han hade gått upp mot mig och la sina händer på mina höfter. Jag tittade generat åt ett annat håll.

- Men klänningen är helt okej den också. Log han. Jag sneglade upp mot hans ögon och mötte hans blick. Jag log osäkert och la armarna om hans nacke. Hans bruna ögon dödade mig. Gillade han mig? Eller kysste han mig bara för att?

- Tack, men du ska inte säga något om att vara vacker. Log jag. Hans sneddade leende växte en anning innan han lutade sin panna mot min.

- Byt om nu. Sa han och pussade mig på nästippen. Jag log och släppte motvilligt greppet kring hans nacke för att gå in i provhytten igen.

- Jag kan ta klänningen till du är klar. Hörde jag utifrån hytten.

- Du får komma in och hämta den. Svarade jag. Jag kunde se framför mig hur hans leende växte och jag hade rätt för inom några sekunder stod Justin inne i provhytten tsm med mig. Jag räckte honom klänningen och han log innan han tog den och gick. Jag hade bara haft BH och byxor på mig när han kommit in. Jag suckade när jag såg mig själv i spegeln. För ett tag sedan hade man kunnat se mina revben. Nu såg man bara konturerna. Jag suckade när jag drog på mig tröjan och gick ut till Justin. Men han stod inte där. Jag tittade mig runt omkring. Jag såg honom inte. Tänk om allt bara var ett spel? Samma spel som för tre år sen? Tänk om det var så? Tusen tankar spreds i mitt huvud när jag gick ut bland kläderna för att finna honom vid kassan. Jag suckade lättat. Han stod inte där med ett hånande flin på läpparna. Jag får inte tänka så om honom. Han var inte sån.

- Var är klännigen? Frågade jag. Jag skulle ju köpa den. Han räckte mig en kasse. Jag tittade ner i den och där låg klänningen prydligt ihopvikt.

- Justin! Betalde du för den!? Tjöt jag. Han log bara finurligt och la en arm om mina axlar när vi började gå ut.

- Som en mini bonus. Du får pengarna sen på hotellet. Log Justin och tittade ner på mig.

- Va? Justin, nej det är okej. Du behöver inte betala. Sa jag.

- Jo? Sa han och tittade förvirrat ner påmig.

- Varför kysste du mig? Sa jag, attbropå inget... Justin tittade besvärat på mig och kliade sig i nacken.

- Jag gillar dig. Mumlade han. Magen tog ett stort skutt och vägrade sluta hoppa. Sa han verkligen det där? Se MR: Perfekt verkligen att han gillade mig? Jag var så långt ifrån perfekt man kunde komma och ändå gillade han mig? Det skuttade runt i magen och vägrade sluta

- Jag gillar dig också, och därför vill jag inte att du ska betala. Sa jag och tittade upp i de nötbruna ögonen. Samma ögon som jag tittat in i för 2 år sen. Samma fina färg. Jag hatade tanken på att jag gillade honom, han kunde och skulle antagligen såra mig igen. Det finns ingen chans att jag är the-one för honom. Han ska ha en fin tjej som är perfekt. Jag är allt annat än perfekt...

- Sa du precis det där? Frågade Justin. Hans blick som studsat ner på sina skor när vi haft ögonkontakt för länge tittade hoppfullt upp i mina. En liten gnista jag inte sett på hur länge som helst tittade fram i hans ögon.

- Ja, och jag ångrar inte ett ord. Sa jag. Jag kunde inte hålla mig längre utan tog det sista steget som bara var några centimeter mellan oss för att sammanföra våran läppar. Varför var han så bra på att kyssas? Han läppar var menade för mina, det dödade mig att veta att jag inte gjort detta på 2 år sen idag. Mina hand letade sig upp mot hans nacke och tryckte hans läppar närmare mina. Hans hand letade sig ner länst min rygg. Jag kände hur nackhåret reste sig av hans berörning. Hans hand stannade vid min korsrygg och tryckte mig kropp närmare hans.

Jag måste vara helt dum i huvudet. Jag står här och kysser tjejen jag bryr mig mest om i hela världen mitt på en gata i ingen stanns. Vem som helst skulle kunna ta en bild och då var det kört. Jag ville inte att hon skulle behöva riskera sitt privatliv förens hon var säker på att hon ville vara med mig. Det funkar inte....

Motvilligt avslutade jag kyssen och lutade min panna mot hennes.

- Vi måste komma härifrån, om de ser oss har du inget privatliv längre. Sa jag och började gå med henne mot hotellet. Jag var rädd nu, rädd att någon såg oss. Jag började hålla avstånd ifrån henne.

När vi kom till hotellet var det två meters avstånd mellan oss. Jag hade inte gett henne en blick förens vi kom in i det stora hotellrumet. Det var renstädat här inne. Ingen skulle någonsin kunna tro att en kille som precis varit otrogen mot sin flickvän bor här. Jag vände mig om för att inte möta ett par vackra blå ögon. Abby var inte bakom mig. Vad hade hänt med henne? Hon var bredvid mig när vi var i hissen. Jag mindes det för jag hade sett hennes vackra nästan svarta hår i hisspegeln. Jag tittad emig runt omkring för ett spår av att hon varit här inne men det fanns inget. Jag skyndade till hennes rum och bankade på rummet. Efter tre bankningar öppnades dörrean av Abbys vackra kropp. Jag lät min blick följa hennes hand, upp längst armen, över axeln, låta blicken flyta över hennes perfekta läppar för att sedan möta hennes blick. Mitt hjärta stannade upp när jag såg att hennes ögon var vattniga. Varför var hon ledsen?

- Abby... Skyndade jag mig att säga men hon avbröt mig.

- Är jag bara Selenas ersättare? En av alla andra? Henens röst var tjock och rädd. Som om hon inte väntat sig behöva ställa den frågan.

- Nej Abby, Varför... Ännu en gång avbröts jag av Abbys underbara röst som nu var tjock och darrig.

- Du tittade inte ens på mig. Är det verkligen så hemskt att bara gå bredvid mig? Hon var på väg att säga mer men hennes röst bröts och tårarna började rinna ur hennes ögon. Jag ville bara dunka huvudet i väggen. Hur kunde jag gjort så. Inte ens titta på henne? Jag hade precis sagt att jag gillade henne och hon hade sagt det samma till mig. Tacken hade varit att låta henne känna sig ignorerad och ensam.

- Nej Abby, Jag kan förklara. Men snälla, låt mig komma in. Bad jag. Jag ville inte förklara allt det där ute i en hotellkorridor. Hon nickade och flyttade sig lite åt sidan så jag kom in i rummet som var precis likt mitt.

Vi satte oss i soffan och jag tittade henne djupt i ögonen. Nu skulle jag behöva säga det en gång till. Något jag hade sagt till alla mina flickvänner och blivande flickvänner. Men denna gång kändes det annorlunda. Nu hade jag redan utsatt Abby för mycket, mer än vad jag ens vet om antar jag också.

- Jag kan inte kyssa dig på en gata närsomhelt. I mitt liv går jobb och kärlek på olika scheman liksom. Jag kan inte avbryta ett samtal med Scooter för att prata med dig på telefon. Jag vet att det låter hemskt och jag vet, det är hemskt att behöva putta bort de man älskar för att skydda dem. Men jag klarar inte av att se dig utstå det så många av alla mina andra vänner fått utstå. Ryan och Chaz har tjejer efter sig som kan göra vad som helst för mitt telefon numer. Folk utnyttjar en och jag kan inte se det hända dig. Du kommer förlora ditt privatliv. Liksom, fansen är helt amazing, men många av dem är hemska mot mina flickvänner. Jag vill inte att du ska tro och ta åt dig av det. Jag vill inte att det ska skada dig...

Att hon sa allt det där gjorde mig varminuti. Att hon mindes allt det där.

- Klarar du av det? Frågade jag till sist...

LAMT SLUT JAG VET MEN VAD SKA MAN GÖRA?

HOPPAS NI INTE HATAR MIG FÖR ATT KAPITLET BLEV SÅ SEEEEEEEEEEGT OCH TRIST

VAD VILL NI SKA HÄNDA?

8 KOMMENTARER FÖR NÄSTA :D

KOMMENTARER

Chapter 29: Busted

- Du skulle bara våga! Sa Justin. Han hade en tallrik som sköld och inget vapen. han var helt neddränkt i smör, mjöl, kakao och socker. Jag kastade mjölet på honom och sprang sedan iväg för att slippa mer mat kastad på mig. Inne i sovrummet fick Justin tag på mig och brottade ner mig på golvet. Han kletade in flytande smör i ansiktet på mig. Efter att han skrattat ondskefullt böjde ha sig ner och slickade mig på kinden.

- Sexigt. Log jag.

- Smaskigt. Log han. Jag undrar om han hade någon anning om hur otroligt sexig han var.

- Du behöver en dusch. Sa jag och drog bort lite äggskal ur håret på honom.

- Bara om du duschar med mig.

- Jag trodde vi skulle vänta tills ikväll? Sa jag och höjde ögobrynen. Jag sa det bara för att retas, han skulle bara veta hur gärna jag ville duscha med honom.

- Om jag inte kan det då? Sa han. Hans ögon var så himla allvarliga. Flinet spreds på mina läppar och jag nickade.

Vi ställde oss upp utan att avbryta ögonkontakten. När han plötsligt tog ett steg fram och pressade upp mig mot väggen 2 meter bakom. Våra kroppar trycktes hårt mot varann när jag kände det. Justins läppar mot mina. Den där känslan som jag känt för 2 år sen kom tbx igen. Aldrig skulle jag glömma hur det sprängdes i min mage och hur knäna blev svaga. Jag kände samma sak igen. Sexiga bitch, varför var du tvungen att få mig att bli kär i dig igen. Han tunga slickade mina läppar och jag öppnade munnen vilket ledde till grovhångel.

Vi började backa mot badrummet. Väl där inne tryckte han upp mig mot väggen.

- Säker på att du vill det här? Mumlade han mot mina läppar. Skojade han med mig? Killen jag inte kunnat släppa på två år vill ligga med mig? Jag besvarade frågan genom att dra av honom tröjan. Ett leende spreds på hans läppar när han övergick till att kyssa mig på halsen. När han träffade mitt nyckelben kunde jag inte hålla inne ett stön. Det var det värsta stället som fanns enligt mig, min svaga punkt. Jag kände hur han flinade medans han fortsatte uppåt mot min hals igen. Han händer letade sig neråt mot mina byxor och han knäppte lätt upp dem. Innan jag ens han dra av något mer av hans plagg stod jag där i BH och trosor. Jag gillade inte rangordningen han satte oss i. Nu hade han kontrollen och jag var van vid att ha kontrollen. Jag drog snabbt av honom hans byxor. Han hade fortfarande på sig en silverkedja runt halsen men det orkade jag inte bry mig om. Inte han heller för han hade fullt upp med att kyssa mig på halsen och låta sina händer smeka varje centimeter av min kropp. Han knäppte upp BH:n och slängde iväg den till något av hörnen i rummen. Nu kom vi till något som var lite av en lek för mig. Vem tog av sig de sista plagget sist? Jag brukade alltid dominera här men ibland kom det män som gick in i leken och gjorde det roligt. Jag drog naglarna över Justin abs och tittade ner mot kalsongkanten innan jag mötte hans blick. Jag skrockade och knuffade undan honom innan han hann dra av mig trosorna. Jag tryckte sedan upp honom mot väggen och drog av han kalsonger. Inom kort hade han dragit av mina trosor och vi stod i den varma vattenstrålen.

- Du är så vacker. Viskade han i mitt öra medans han tryckte våra kroppar närmare varann.

- Ska du säga. Sa jag och stönade lågt när ha kom åt min svaga punkt. När han sedan började nafsa på huden över nyckelbenet höll jag på att falla ihop av njutning. Jag knuffade undan honom och tryckte upp honom mot väggen ist. Han la en hand bakom min nacken och kysste mig. Jag besvarade kyssen och drog handen genom hans blöt hår. just när han skulle tränga in i mig hörde jag ett ljud från andra sidan väggen. Justin hörde det också och vi båda slutade tvärt med vad vi höll på med. Jag hörde Selenas röst där utefrån.

- Justin! Ropade hon. Hon var på väg hit! Vi skyndade oss ut ur duschen. Jag samlade ihop mina kläder och gömde mig i badkaret. Tack och lov hade badkaret ett draperi så jag drog för det och hoppades att Justin kunde få Selena att gå ifrån badrummet.

- Jag duschar, kommer snart. Ropade Justin. Jag hörde hur han skyndade sig för att dra på sig kläderna på sin blöta kropp.

- Vill du ha hjälp? Hörde jag Selena säga sexigt där ute. Jag himlade med ögonen. Äcklad över vad jag hört dem göra och ändå var stromkär i Justin. Bara de inte gjort något här inne.

- Nej, jag är klar. Hörde jag Justin säga och hur dörren låstes upp.

- Vad synd. Men vi har en del tid på oss, vad vill du göra? Frågade han. Jag hörde typ hur sliskig och på hon såg ut.

- Nej, Jag är inte på humör. Svarade Justin bara och jag hörde hur de tsm lämnade rummet.

Det hade gått 10 minuter men ingen Justin hade setts till. När jag började tappa hoppet öppnadess dörren och Justin klev in. Jag hade dragit på mig kläderna i badetkaret och var fullt redo för att gå.

- Förlåt för att det tog sån tid, hon...

- Nej, det är okej. Avbröt jag honom och log innan jag klev ut ur badkaret och började gå mot dörren.

Jag lät henne gå förbi mig. Jag drog in ett djupt andetag. Nu eller aldrig.

- Abby... Började jag. Hon vände sig om och tittade på mig. Hennes vackra blå ögon stirrade in i mina och gjorde mig helt pirrig. Hur kunde man vara så perfekt och inte veta om det?

- Jag har liksom velat berätta en grej för dig. Men det har aldrig kommit fram. Dels för att jag är feg och inte vågar, och dels för att jag tror att du inte känner samma sak men.... Det sista kom inte fram. Hon gick ett steg närmare mig och tittade på mig och svarade.

- Men? Sa hon. Jag suckade. Orden fastnade på tungan. De kom inte fram. Jag gjorde så gott jag kunde men de kom bara inte fram.

- Justin? Frågade hon igen. Men fick inget svar. Hon suckade och gick besviket ifrån mig. Det kändes otroligt att hon var besviken. Varför var hon det? Gillade hon mig också? Jag bestämde mig för att chansa.

DE FLESTA AV ER VILLE JU ATT SELENA SKULLE UPPTÄCKA DEM

FÖRLÅT OM DET INTE LEVDE UPP TILL ERA FÖRVÄNTNINGAR MEN NI FATTAR INTE HUR SVÅRT DET ÄR ATT SKRIVA EN SEX-SCEN!

FÖRLÅT FÖR ATT DET INTE KOM BILDER TILL DETTA, MEN DET HAR HÄNT EN GREJ HEMMA SOM GÖR DET SVÅRT ATT KONCENTRERA SIG...

NI HAR KOMMENTERAT AS BRA OCH MÅSTE EVRKLIGEN BLI BÄTTRA PÅ ATT SKRIVA OFTARE MEN SKOLAN TAR UPP SÅ MKT TID

9 KOMMENTARER FÖR NÄSTA!

KOMMENTERA!

Verkar som om ni alla är lite pervon ;)

Verkar som ni vill att de ska ha sex. Men vet inte om ni vill att jag skriva om det eller bara avsluta när de är på G. Ni får verkligen hjälpa mig med det! och gärna fort!

Chapter 28: onley with you

- Gör du det fortfarande? Frågade jag lite avvaktande. Hon tittade mig inte längre i ögonen utan stirrade bara ut i tomma intet. Hon ryckte på axlarna utan att ge mig en blick.

- Jag har inte gjort något sånt sen jag kom hit. Sa hon och bet sig lite i läppen. Kanske var det helt idiotiskt trotts allt... Men ibland vill man vara lite idiot.

Justin verkade vilja något, men jag ville inte ta förhastade slutsattser. Det skulle kanske bara bli fel.

- Skulle du... asså vi?.... ehm... Sa han osäkert. Jag var van vid nervositet vis själva frågan. Jag kände igen stamandet och hur han oroligt kliade sig i nacken.

- Ha sex? Fyllde jag i. Jag blev genst hor-Abby. Som även ibland blev kallad Abril, det lät mer exotiskt och spännande som hora.

- Aa, vad var det du sa att du brukade få? 150 dollar? Du får 200. Sa han. Nu vågade han möta min blick.

- Sure. Men var och när? Sa jag självsäkert. Detta var ett område jag kände mig trygg i, här hade jag kontrollen.

- När vi kommer till hotellet, mitt rum, när alla gått och lagt sig. Sa han. Jag nickade, det var en bra ide att ta det så sent, ingen skulle höra.

- Okej, första natten?

- Japp. Sa han. Han tittade mig i ögonen och gav mig ett snett leende. Han var fortfarande min gamla Justin. Sexet förändrade inget för mig. I sängen var jag Abril, utanför var jag Abby. Jag log lite när jag tänkte på att jag och Justin faktiskt skulle göra det. Under de här dagarna hade jag fått starka känslor för honom och att få ligga med honom stod högt på önske-listan.

Dagarna gick och plötsligt satt vi på planet på väg till skottland där vi skulle vara i två dagar och sedan åka vidare. Ikväll skulle jag och Justin ligga med varann. Vi hade inte snackat så mkt om det, vi bettede oss som två bästisar och satt nu bredvid varann på planet.

- Jag har ett krav inför ikväll. Viskade Justin in i mitt öra. Jag tittade nyfiket på honom och nickade.

- Inget smink. Sa han och log. Jag suckade och himlade emd ögonen, så typiskt honom... Vi hann inte snacka så mkt mer förens Liam kom och klämde sig ner emellan oss.

- Vad snckar ni om? Frågade han glatt. Och vickade på ögonbrynen.

- Inget. Sa både jag och Justin snabbt. Kanske lite för snabbt för Liam tittade misstroget på oss.

- Jaja, ni får väl hålla det för er själva. Men du Abby, är du upptagen ikväll? Tänkte titta på film. Log han. Jag hade tillräckligt med vett för att fatta att den kvällen inte skulle inehåll så mycket film.

- Tyvärr, jag ska sova. Jag är as trött. Sa jag och lutade mitt huvud mot väggen. Jag hade gärna lutat den mot Justin men tyvärr så satt en stor klump kallad Liam ivägen. Han och Selena skulle passa tänkte jag. Lika närgångna båda två. Jag visste föresten att Jusitn och Selena inte gjot slut, men jag hade varit med massor av otrogna män/killar/gubbar. Att vara slampan som förstör ett förhållande är inget nytt för mig. Men jag skulle inte kunna fixa att göra Justin olycklig, men jag ville detta, och han med så varför inte? Mina ögonlock blev allt tyngre och till slut somnade jag. Jag vaknade av en varm hand mot min axel. När jag öppnade ögonen så tittade jag in i Justins nötbruna.

- Time to wake up. Log han. Jag drog in en djup suck och satte mig ordentligt.

- Förbereder mig bara för ikväll. Sa jag kaxigt medans jag knäppte upp bältet. Justin skrattade och skakade lite på huvudet.

- Du är sjuk. Skrattade han och pussade mig på kinden. Fjärilarna dundrade los i magen på mig av bara hans beröring.

På hotellet fick jag ett rum två dörrar från Justin. Han rum var störst men mitt var inget att gömma under mattan heller. Jag gick runt i rummet och tittade mig chockat omkring.

- Gillar du det? Frågade en välkänd röst plötsligt. Jag vände mig om och såg Justin stå i dörröppningen.

-Du lämnade dörren öppen smartas. Log han. Jag skrattade.

- Med gjorde väl dig glad? Sa jag och la huvudet på sne. Så här hade vi hållt på ett ganska bra tag, låtsades som inget trotts att båda visste mkt väl att vi blivit mer än vänner sen den där kvällen på busstaket. Vi var inte heller ihop, KK helt enkelt. Vänner-utan-känslor. Tyvärr hade jag redan känslor för honom, men han var omöjlig att få. Han hade 557646237847489573478 Beliebers som förtjänade honom mycket mer än mig.

- Hur har du råd med allt det här!? Utropade jag och tittade mig runt omkring i rummet.

- Hårt arbete baby. Log han. Jag tittade förvånat på honom men sen log jag och tittade på honom med "really-due-really?"-blicken.

- Vänj dig. Log han och gick in till köket. Jag himlade med ögonen och gick efter honom. Inne i köket var det stort och luftigt. Mat fanns redan i skafferiet så jag fick en ide.

- Vi bakar! Ropade jag.

- Va? Frågade Jutin och tittade oförstående på mig.

- Vi bakar! Log jag igen. Han skrattade och nickade. Vi tog fram ingredienserna till kladdkaka.

- Du suger på det här! Skrattade jag när Justin ständigt fick sticka ner handen i smeten som ännu bara innehöll ägg och äggskal.

- Det är här ju typ rea-ägg! Ingen kvalitet! Surade han på skoj. Jag skrattade och skvätte mjöl i ansiktet på honom.

- Oops, ingen kvalitet på mjölet heller. Skrattade jag och tittade honom i ögonen. Han skrattade och innan jag hann blinka hade jag smör i hela ansiktet.

- Kvaliteten duger ju inte på detta! Log han ondskefullt. Jag drog bort lite smör ur ansiktet med händerna och hoppade inom kort på honom.

- Du är så illa ute Bieber! Tjöt jag när jag gojsade in ägg i håret på honom. Vi skrattade och matkriget var igång. Jag tog en bricka som sköld och en sked som jag stack med mjölpåsen.

- Sexigt. Log jag.

- Smaskigt. Log han. Jag undrar om han hade någon anning om hur otroligt sexig han var.

- Du behöver en dusch. Sa jag och drog bort lite äggskal ur håret på honom.

- Bara om du duschar med mig.

KOMMER ABBY DUSCHA MED JUSTIN?

VAD VILL NI SKA HÄNDA?

NI FICK DENNA FÖR TIDIGT FÖR JAG KOMEMR VARA MED KOMPISAR RESTEN AV DAGEN FÅ SNJUT, NI FÅR INET EMR FÖRENS IMORGONKVÄLL :D

YES, IAM EVIL

8 KOMMENTARER FÖR NÄSTA!

KOMMENTERA!

Kapitel 27: Maybe the most stupid thing in my life....

Till Walle

Jag har slutat. Jag vill inte längre, det har jag sagt till dig. Lämna mig ifred!

Från: Walle

Så du tror att du bara kan sluta? Så fort du kommer hem är det mig du hamnar hos!

Det sista meddelandet var skickat för bara några minuter sen. Jag slog snabbt ihop datan och gömde ansiktet i kudden.

Hur kunde jag vara kär i en sån? En sån hora?

Jag vankade av och an inne i mitt rum tills Selena kom in och ett litet flin spreds på hennes läppar.

- Så du läste trotts allt? Sa hon och satte sig lugnt på sängen.

- Varför ler du för!? Sa jag ilsket. Vi pratade i viskningston så att Abby inte skulle höra oss.

- För att nu inser du ju vilken hora hon är och att hon aldrig kommer bli något annat. Justin, släng bara av henne. Hon är en ho...

- Men lägg av Selena! Jag fattar att du säkert tycker det är jätte kul att någon annan än du har haft problem när det gäller sex men lägg av! Avbröt jag. Hade jag sagt det där till Abby hade jag genast satt handen för munnen men jag blev så sjukt arg när hon så såna saker om min Abby. Jag hade aldrig väntat mig något sånt här av henne men allt var ju mitt fel! Jag var helt säker på att det var mitt fel på något sätt.

- Vad fan menar du med det? Sa Selena argt och ställde sig upp så vi stod ansikte mot ansikte. Henens ögon kokade av ilska och hon såg inte ut att tveka på att slå till mig inom kort.

- Jag menar att Jag inte var den ända som förlorade oskulden den där kvällen på Rihannas födelsedag. Fräste jag åt henne. Först såg hon chockad ut över att jag tog upp det men sedan såg jag bara hån i hennes ögon.

- Ja juste, Mr. Präktig höll sig ju till oskulderna ett ganska bra tag. Snäste hon tbx. Jag blev inte ett dugg förvånad över att hon sa så. Det var ganska självklart att hon skulle ta upp just det.

- Bara för att jag en gång vart oskuld betyder det inte att jag behöver skämmas över det. Till skillnad från dig som förlorade den bakom gympasalen när du var 10. Sa jag. Allt jag sa hade hon inte berättat till mig i förtroende. Det var vad hon hasplat ur sig för 5 personer runt ett bord på en fest en gång. Alla hade varit riktigt fulla men jag mindes varje ord... Jag hade varit så kär i henne då.

- Vaddå? Vill du gå och bli ihop med horan som säkert förlorade oskulden precis efter att hon lämnat mammas mage eller? Fräste hon igen. Jag kände bara för att örfila henne just då. Selena hade ingen rätt att prata så om Abby. Om min Abby. Ja, jag såg Abby som min, även om hon verkade vara mer delad än vad jag trott.

- Håll käften! Skrek jag åt henne! Nu brydde jag mig inte om vem som hörde, det spelade mig ingen roll längre.

- Det fanns en gång en tid när du aldrig skulle sagt så till mig. Sa hon. Selena höjde nästan aldrg rösten, hon tyckte att det skadade henne stämband.

- Aa, det fanns en tid när du bettede dig som en människa också. Fräste jag. Hon knep tjurigt ihop munnen till ett streck innan hon med bestämda steg lämnade rummet.

Jag satte mig tungt i sängen och lutade trött huvudet mot väggen. Detta var mitt och Selenas strösta gräl. Jag hatade att bråka med folk. Men jag kunde inte låta henne komma undan med att prata så om Abby. Jag drog handen genom håret och slöt ögonen. Jag var trött. hemskt trött...

När jag slog upp ögonen såg jag in rätt in i Abbys ögon. Genast fick jag mer energi och tittade henne i ögonen ordentligt.

- Stort bråk? Frågade hon och satte sig i saängen bredvid mig.

- Väldigt. Suckade jag och släppte henne inte med blicken. Hur kunde den här tjejen gjort något sånt? Hon suckade i samförstånd och tittade rakt fram.

VI hade suttit såhär ett ganska bra tag. Jag kände mig tvungen att ta upp det jag gjort. Om hon skulle hata mig resten av livet förtjänade jag det. Men om hon förlät mig skulle jag kunna berätta vad som helst. Jag tog ett djupt andetag men ljuden kom inte fram. Precis när jag skulle säga det började Abby på en mening.

- Vad var det om? Hon tittade på mig med blåa tindrande ögon. Hon var så vacker. Just i den stunden kunde jag inte neka det. Jag var kär i Abby, väldigt kär. Så kär att jag bara ville kasta mig över henne.

- Saker vi inte skulle vetat om. Sa jag bara. Fan! Jag skulle ju berättat!

- Vad? Sa hon. Jag bet mig hårt i läppen innan jag tog ett till djupt andetag och tog fram orden.

- Jag vet vad du har gjort de senaste två åren. Jag vet om Walle, Sel... Mer hann jag inte innan Abby tittade på mig med tårfyllda ögon. Jag kände igen blicken. Det var samma blick som hon använt för två år sen. Den kvällen. Där jag krossat allt, jag hade gjort det igen...

- Abby... Jag hann inte mer innan hon sprungit ut ur rummet och ut ur bussen. Jag följde efter. Jag kunde inte göra samma misstag igen genom att låta henne gå.

Jag skyndade runt på området utan en skymt av Abby. Jag sprang runt och frågade folk om de visste var hon var men alla bara pekade åt olika håll. Dan hade sett henne springa mot höger, en av ljud-gubbarna hade sett henne springa mot vänster, Jamica hade sett henne springa mot bussen och Ryan hade sett henne klättra upp på ett utav taken på bussarna. Efter allt letande var jag helt slut och visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag hade gått igenom varje kvadrat-centimeterav hela området men inte hittat henne. Hade hon hoppat över staketet? Nej, det här var ju hennes dröm...

Jag fick en ide om att hon kanske satt på att av alla busstak och började klättra upp på bussarna. Även om det var riskabelt. För om om pappzen eller mina fans såg det skulle det vara i tidingen imorgon, plus att jag kunde ramla ner och bryta nacken! Men jag kunde bara tänka på att Abby kanske satt på något utav taken och grät, det gav mig kraften att våga. Jag skyndade mig att dra på luvan innan jag började gå över taken och hoppas från buss till buss.

Plötsligt hörde jag snyftningar från ett av taken. Jag smög försktigt dit för att upptäcka Abby sitta och torkade tårarna som rullade ner för hennes kinder. När hon märkte att jag var där bet hon sig i läppen och torkade bort så många tårar hon kunde igen.

- Hur är det? Dum fråga Justin. Klart att hon inte mår bra! Hon sitter här och gråter och allt är ditt fel!

- Typ. Sa hon bara. Hon gav mig inte en blick. Det plågade mig nog näst mest av allt. Mest var att hon grät, sen var det att hon inte ens kunde se mig i ögonen.

- Jag ser dig fortfarande som gamla Abby. Du har inte förendrats. Sa jag. Det kändes lite smörigt att säga det, men ändå rätt så det fick helt enkelt komma ut.

- Utom det att du ser mig som värsta horan nu. Mumlade hon och torkade en ensam tår som sakta rullade ner för hennes kind. Jag satte fingret under hennes haka och tvingade henne att titta mig i ögonen. Sen skakade jag mjukt på huvudet.

- Fortfarande samma gamla Abby. Sa jag igen. Jag gav henne ett snett leende. Hon drog lite på mungiporna men inte mer än så.

Jag drog sakta bort mitt finger men kunde inte släppa hennes ögon med blicken.

Precis när jag skulle öppna munnen och berätta om att jag gillade henne. Kanske lite mer än gillade också, så kom jag på en sak som kunde vara det dumaste jag någonsin kommit på men också spännande och intressant. Om hon nu gjorde det för pengar... Vi skulle vara på hotell om några dagar, ingen skulle höra. Vad det för mycket? Skulle det förstöra allt?

- Gör du det fortfarande? Frågade jag lite avvaktande. Hon tittade mig inte längre i ögonen utan stirrade bara ut i tomma intet. Hon ryckte på axlarna utan att ge mig en blick.

- Jag har inte gjort något sånt sen jag kom hit. Sa hon och bet sig lite i läppen. Kanske var det helt idiotiskt trotts allt... Men ibland vill man vara lite idiot.

OMG! KOMMER ABBY HA SEX MED JUSTIN?

VILL NI DET?

GRYMT ATT NI KOMMENTERADE SÅ DUKTIGT PÅ FÖRRA!

MEN JA, VAD VILL NI SKA HÄNDA?

9 KOMMENTARER FÖR NÄSTA

KOMMENTERA!

Chapter 26: Hoe

- Det är just det. Du skulle aldrig se mig som mig igen om du fick veta. Sa jag. Justin stannade upp och tittade på mig. Hans ögon var glansiga och han såg ut att lida lika mycket av det här som jag.

- Jag skulle aldrig döma dig så Abby. Sa han. Jag skakade smått på huvudet och tittade bort när jag kände hur en tår trängde fram.

- Det skulle du visst. Du bara vet inte det än... Suckade jag och började gå ifrån honom.

Vad var det som var så farligt? Abby verkade helt förstörd när jag tog upp det. Var det mitt fel? Hade hon fått det svårare efter kyssen? Jag svalde högt när jag tänkte på det. Hennes ögon. Jag hade aldrig kunna glömma hennes ögon. Henns blick, hur tårarna forsade ner för hennes kinder. Ush! Jag skulle aldrig förlåta mig själv för det.

Jag ville inte pressa hene, men ville inte heller att hon skulle tro att jag inte brydde mig eller att det var något fel på henne. Enligt henne är det ju världens grej, något väldigt hemligt. Selena gjorde det heller inte enkelt att få det ur henne.

Jag och Selena hade inte haft sex i bussen. Selena hade försökt men jag tyckte bara att det var äckligt. Om mamma eller någon skulle höra oss skulle det vara hur jobbigt som helst! Men vi hade gosat massor och när vi kysstes så ledde det ofta till taffs, smek och kyssar på halsen. Då började Selena alltid stöna som om vi verkligen hade sex. Något som var både på och av tändande.

Jag gick trött efter Abby som redan gått in i bussen igen. Jag gick trött in och gick direkt in till mitt rum. Selena låg i sängen och va inne på datan.

- Abby är inte den du tror. Sa hon bara. Jag tittade oförstående på henne.

- Vad menar du? Hon tittade inte upp från skärmen. Hur kunde hon veta mer än jag. Hade Abby trotts allt fallit för tjejsnacket? Eler vaddå?

- Jag hackade hennes FB. Hon... Selena hann inte mer innnan jag tog datorn ifrån henne och loggade snabbt ut.

- Är du helt pantad?! Röt jag till henne. Hur kunde hon göra så!? Om man gjorde det för att facereapa, det var okej. Om man sedan loggade ut på direkten men vad jag såg så var hon inne på meddelanden.

- Vill du inte veta vad jag vet då? Frågade hon med samma ton som hon haft innan.

- Jo, men inte såhär! Röt jag.

- Justin, hon...

- Jag vill inte veta! Avbröt jag och kastade igen locket på datorn.

- Lösenordet är ivarje fall 12345qwert. Sa hon och gick. Jag satte mig trött i sängen och drog en hand genom håret. Jag suckade och öppnade datorn igen. Jag satt framför facebook startsidan länge. Abbys mail var redan inskriven. Jag skrev in lösenordet... Jag la fingret på enter knappen och tryckte till. Jag hoppades det var värt det...

Från: Walle

Så detta är ditt riktiga namn.

Till: Walle

Ja, Detta är jag.

Från: Walle

Så vi ses där vi brukar?

Till: Walle

Ja, torget vid busshållsplatsen. Klädsel?

Från: Walle

Då vet jag. Jag bryr mig inte så mycket om det, de kommer ändå åka av så snart vi kommer hem.

Till: Walle

Bra. Ses då.

Vad fan var det här? Jag kunde inte hindra mina ögon när de började läsa andra konvesationer med samma användare. Det gick så snabbt innan jag visste ordet av hade jag läst nästan allt och visst nästan allt. Klumpen i magen blev så stor att jag kände för att spy. Det här var något att skämmas över. De sista meddelandena gjorde mig ännu mer nervös.

Från: Walle

Din lilla hora. Varför svarar du inte!?

Till Walle

Jag har slutat. Jag vill inte längre, det har jag sagt till dig. Lämna mig ifred!

Från: Walle

Så du tror att du bara kan sluta? Så fort du kommer hem är det mig du hamnar hos!

Det sista meddelandet var skickat för bara några minuter sen. Jag slog snabbt ihop datan och gömde ansiktet i kudden.

Hur kunde jag vara kär i en sån? En sån hora?

FÖRLÅT FÖR DET KORTA KAPTLET MEN HAR VÄRLDENS HALSBRÄNNA!

NI ÄGER PÅ ATT KOMMENTERA!

KAPITLET VAR NOG DET SÄMSTA JAG SKRIVIT PÅ LÄNGE!

MEN BARA FÖR ATT NÄSTA KAPITLET NOG KOMEMR BLI SUPER GRYMT OCH LÅNGT.

10 KOMMENTARER FÖR NÄSTA!

KOMMENTERA!

Chapter 25: Never be the old Abby again

- Vad sa du!? Sa han och tittade hotfullt på mig. Jag skrattade.

- Jag har sett bättre. Sa jag och började kämpa för att ta mig upp. Jag lyckades ta mig upp och satte mig på hans mage. Jag höll hårt ner hans armar med knäna och log triumferande.

- Vad fan har hänt med dig!? sa Justin. Och tittade chockat på mig. Jag skrattade men klev inte av.

- Det du. Sa jag och skrattade. Jag klev snabbt av honom. Justin blev snabbt allvarlig igen. Hans ögon borrade sig in i mina och jag kände mig genst obekväm.

- Varför blev du så obekväm och stel när Selena frågade vart du hållit på med de senaste åren?...

- Jag vill inte snacka om det... Sa jag bara undvikande och tittade åt ett annat håll.

- Men serriöst. Vad handar det om. Sa Justin och tittade på mig med oroliga ögon.

- Jag berättar det när jag vet att jag kan lita på dig. Sa jag och började gå ifrån Justin. han tog ett hårt grep om min arm och drog mig tbx. Han hade aldrig gjort så förut, aldrig tagit ett så hårt tag.

- Du kan lita på mig. Sa han och tittade på mig med sorgsna ögon. Jag blev genast ängslig över om jag skulle berätta.

- Jag öskar jag kunde det. Men Justin, Jag lovar att berätta det när jag vet att jag kan lita på dig. Försökte jag kompromissa. Han suckade och släppte min arm.

- Du kan lita på mig... Jag vet att jag var en idiot men jag ångrar mig så sjukt mkt. Snälla, bara försök se mig som Justin som aldrig någonsin skulle göra något sånt. sa han. Hans sorgsna ögon tittade in i mina. Jag kände mig genast illa till mods över att jag var så hård mot honom. Jag nickade och kramade om honom för att sedan gå ut ur bussen.

Jag gick runt lite på området för att bli av med energin som jag samlat på mig under dagen av bara vila. Men jag hann inte ens med ett andra varv innan Pattie körde in mig i bussen igen...

- Justin, du får hålla koll på Abby nu. Hon få inte gå ut. Sa Pattie strängt och föste in mig i bussen. Jag himlade med ögonen och satte mig i soffan bredvid Justin.

- Behöver lilla Abby en barnvakt? Retades Justin. Jag skrattade och slog honom på armen.

- Jag lovar. Av oss två, är jag den mogna. Sa jag och satte mig till rätta i soffan.

- Yeah right... Mumlade Justin. Jag smällde honom löst på kinden och tittade på det som sändes på TV.

Det Var filmen LOL. Jag hade sedan länge sen älskar filmer där Miley Cyrus varit med i men tyvärr så kunde jag inte koncentrera mig på filmen för att Selena klängde runt på Justin under varje sexscen. Vilket blev en del under filmens gång. När filmen var slut så gick Jelena in till Justins rum. Jag kunde ana vad som hände där inne. Jag äcklades av att de inte ens kunde hålla sig tills de kom av bussen. Imorgon skulle vi bo på hotell i tre dagar för att sedan åka med bussen till nästa hotell. Vi skulle hålla på så ett tag. Efter två hotell skulle vi flyga nån stanns. Jag älskade att resa här och se nya platser varje dag. Det var verkligen underbart och bara tanken på att få tillbringa 2 månader här var hissnande. Jag hade offrat mycket för detta men kände nu att det var värt det.

Selena och Justin kom ut efter nån timme på hans rum. Justins hår stod åt alla håll och Selena log stort och fånigt. Jag höll mig för att göra kräckljud och kände verkligen inte för att vara i samma rum som dem just nu. Jag loggade trött in på FB för att se ett till meddelande från Walle. Jag suckade och tryckte upp det.

Simon sa att du var iväg på nån skolresa. Hoppas du har det roligt, pappa saknar dig här borta i Kanada. Saknar våra fina nätter.

Jag svalde ner klumpen när i halsen för att inte börja gråta.

- Så du är inte oskuld? Hörde Jag Selena. Jag ryckte till åt sidan för att skåda Selena titta på datorskärmen. jag fick panik och stängde genast locket.

- Har inget med dig att göra. Sa jag otrevligt och gick därifrån. Jag hörde hur de snacka lågmält i köket om mig.

- Måste attackera hennes privatliv sådär? Hörde jag Justin. Jag tackade gud för att han inte tog henne parti.

- Det är vanligt tjejsnack. Jag är så med alla tjejer, jag fattar inte problemet. Sa Selena. De viskade för att jag inte skulle höra men jag hörde varje litet ord de sa.

- Men hon kanske hon inte är som dina kompisar? Sa Justin. Han fattade verkligen. Jag var inte som Selenas vänner och verkligen inte som Selena. Selena skulle aldrig gjort det jag gjort och aldrig göra det jag gjorde.

- Tycker du Selena är jobbig? Frågade Jusitn plötsligt. Selena hade gått och tagit en dusch och jag satt och läste.

- Nej det är okej. Ljög jag oh fakelog. Jag gillade inte Selena över huvudtaget. Jag hade aldrig mött en mer framfusig person och hatade att hon ville veta saker om mig som jag aldrig skulle berätta för någon.

- Ljug inte. Sa Justin. Jag chockades över att han gnomskådat mig. Hur lyckades man med sånt?

- Gör jag inte. Försäkrade jag. Han himlade med ögonen.

- Mhm... Säg bara till om hon blir för jobbig. Log Justin och gick iväg. Jag log tbx och åter gick till min bok. Jag förvånades när jag hörde Justins röst igen. Han stod nära. Hur kunde jag inte ha hört honom?

- Jag måste sncka med dig. Sa han och tittade allvarligt på mig. Jag tittade honom djupt i ögonen men de borrades liksom in i min själ och jag var tvungen att avbryta ögonkontakten. Jag nickade stumt och gick ner från min hytt.

Vi gick ut ur bussen och började gå runt på området. Jag var glad att de blivit av med alla pappz..

- Jag fattar att du inte vill berätta men jag blir orolig när du blir så stel när vi snackar om det. Vad har du gjort i Kanada de senaste åren? Sa han. Jag tittade ner på mina fötter.

- Justin. Det jag har gjort där är inget jag är stolt över och det är därför jag inte vill snacka om det. Jag vill glömma bort det och det är mitt sätt att glömma. Jag snackar inte om det. Sa jag. Jag gillade inte hur samtalet började vända sig och jag ville inte avslöja mer... Jag ville inte avslöja det jag gjort, han skulle aldrig se mig som gammla Abby igen.

- Jag vet inte vad du gjort. Men serriöst Abby. Du skrämmer mig nu. Sa han. Jag kände hur hans blickar brände mig kinden och tårarna var inte långt bort.

- Jag skulle aldrig döma dig så Abby. Sa han. Jag skakade smått på huvudet och tittade bort när jag kände hur en tår trängde fram.

- Det skulle du visst. Du bara vet inte det än... Suckade jag och började gå ifrån honom.

JAG VET ATT DET BLEV VÄRSTA SEGA SLUTET MEN HOPPAS NI KLARAR DET:) VET ATT DETTA KAPITLET KOM FÖR SENT MEN MITT INTERNET KLARAR TYP BARA TIO MINUTER I TAGET INNAN DET KRACHAR. DÄRFÖR TAR DET SÅ LÅNG TID OCH DÄRFÖR VAR DETTA KAPITET SÅ KORT. VILL NI ATT ABBY SKA BERÄTTA OM SITT FÖRFLUTNA? NI ÄGER PÅ ATT KOMMENTERA OCH DET ÄR HELT SJUKT ATT NI ORKAR LÄSA MIN TRISTA NOVELL:) KOMENTARERNA HAGLAR VERKLIGEN IN, KÄNNS SJUKT :) 6 KOMMENTARER FÖR NÄSTA! :D

ni är så sjukt snälla

ni är så sjukt snälla när det gäller kommentarer, inte något hat är helt underbart! Ni är sjukt underbara!

Chapter 24: Walle

- Abby. Log jag och ställde mig upp.

- Ja, Tjejen från branden. Jag hörde om dig. Väntade mig bara inte att du skulle vara här. Sa hon och log ett fakeleende. Men Justin verkade inte märka det. Bitch. Tänkte jag surt men klistrade på ett leende jag också.

Vi satte oss och började spela TV-spel. Selena skulle alltid spela dum när vi körde det och körde alltid in i människor för att sedan skrika till och säga förlåt. Förut hade det varit gulligt, nu irriterade det mig bara. När det var Abbys tur körde hon verkligen som om hon inte gjort annat i hela sitt liv.

- Vilka skills du har! Sa jag förvånat.

- Har man så har man. Log hon och körde om en polisbil som inom kort började köra efter henne.

- Vi spelar basket! Sa Selena plötsligt. Jag log stort mot henne. Vi gick ut och hämtade en boll. Abby behövde vila och ville inte vara med. Jag mådde inte så bra över att vi dissade henne bara sådär men Selena... Jag behövde veta...

Jag satte mig trött vid datan och loggade in på FB. Jag hade fått ett meddelande från Walle. En klump kom upp i halsen på mig. Walle var nåon jag ville glömma. Jag ville inte ha något med honom att göra längre, men hoppar man in i karusellen är det inte längre upp till dig när man får gå av.

Var har du tagit vägen? Saknar dig babe.

Han brukade alltid skriva till mig som om vi hade något ihop. Visst det hade vi, men det hade inget med kärlek att göra. Ändå envisades han med att låtsas som det. Jag klickade ner meddelandet och försökte koncentrera mig på något annat.

Justin och Selena kom in efter en halvtimme.

- Jag vann! Sa Justin glatt. Selena log och la armarna om hans hals och kysste honom. Han besvarade den villigt och lät fingrarna flätas in i henens hår. Ett stygn av avundsjuka slet i mitt hjärta och jag svalde en klump som ilsket arbetade sig upp i halsen på mig.

- Hur är det Abby? Du ser värsta skrämd ut. Sa Justin när de avslutat kyssen. Han tittade oroligt på mig.

- Va!? Nej, jag är helt okej. Log jag. Justin hann inte ens le tbx innan Selenas ansikte täckte hans.

- Vad har du gjort de senaste två åren? Frågade justin. Vi körde sanning eller konka medans vi åt middag. Det var Selenas ide och jag var ganska obekväm i att behöva berätta privat om mig själv under tvång. Frågan kom som en stövel i magen på mig. Jag ville inte berätta det. Det var min ensak och inget jag var stolt över. Mobbing och tårar var en stor del av det. Men det var mer, mycket mer än så. Mycket mer privata saker som gjorde mig illamående.

- Asså, inte så mkt. Mera typ. Spelat gitarr en hel del... Inte så mycket mer. Sa jag undvikande. Justin sökte mig ögonkantakt men jag ville inte avslöja mer.

- Lögnare. Det är något mer! Sa Selena och lutade sig närmare.

- Nä. Ljög jag.

- Förlorade du oskulden till någon? Eller var det kanske inte bara en? Blev du anklagad för mord? Blev...

- Selena det räcker. Avbröt Justin henne. Jag tittade tacksamt på Justin. han fattade inte hur mycket han hade hjälpt mig just då.

- Jaja, haha förlora oskulden kanske inte är din grej. Log hon. Jag chockades av hennes kommentar. Var hon serriös?

- Jag är klar, ska vi gå Justin? Sa hon med sockersöt röst. Han verkade smälta direkt och nickade. Jag följde dem med blicken medans de gick in till Justins rum. Jag åt upp det sista av min mat och gick sedan till min hytt. Jag kunde precis sitta upp lutad mot väggen där så jag plockade fram gitarren och började spela på en låt jag skrev när jag gjort ett av de stora misstagen i mitt liv. Den hade ingen text men jag ville heller inte sjunga. Jag började spela och lät tankarna flyta bort tsm med tonerna.

Medans jag spelade hörde jag hur tysta små stön hördes från Justins stora rum. Gjorde de det jag trodde att det gjorde. Det var inget jag vill ta reda på utan spelade lite högre för att stänga ute de äckliga ljuden.

Jag hörde hur de efter ca 15 minuter kom ut ur Justins rum. Jag hade dragit för draperiet till den lilla hytten. Jag var glad för det. Jag ville inte se dem just nu. Det kändes som om jag snart skulle bryta ihop. Mina händer darrade när jag tog de sista tonerna på gitarren vilket inte gjorde det enkelt att få samma klang på dem som jag brukade få. Jag hann knappt ta den sista tonen innnan draperiet hårdhänt drogs bort av ett par vackra smala fingrar. Selenas ansikte tittade in och och studerade mig.

- Vad spelar du? Frågade hon.

- Inget. Sa jag snabbt. Jag tänkte absolut inte dela med mig av min egna melodi till någon. Ingen skulle någonsin få höra den eller veta vad som som inspereade den.

- Spela något. Sa hon. Jag skakade snabbt på huvudet och la undan gitarren. Jag had eingen lust att spela mer. Mina darrande händer skulle inte få ta några fler toner idag.

- Är du oskuld? Frågade hon. Jag ryckte till av hennes fråga. Wtf? Vi hade känt varann i en dag och hon ville veta något sånt.

- Nej. Sa jag i en irriterad suck. Hon verkade nöja sig med svaret och gick ifrån mig.

Justin gick förbi utan tröja.

-Gillar du att gå utan tröja? Sa jag. Han tittade först chockat på mig sedan sprack hans ansikte upp i ett stort flin. Han spände sig och ställde sig i olika poser.

- Hur så? Gillar du vad du ser? Flinade han. Jag skrattade och bort mot köket.

- Nä, har sett bättre.Sa jag och log busigt. Jag kände ett par armar kring min midja som tvingade ner mig på golvet.

- Vad sa du!? Sa han och tittade hotfullt på mig. Jag skrattade.

- Jag har sett bättre. Sa jag och började kämpa för att ta mig upp. Jag lyckades ta mig upp och satte mig på hans mage. Jag höll hårt ner hans armar med knäna och log triumferande.

- Vad fan har hänt med dig!? sa Justin. Och tittade chockat på mig. Jag skrattade men klev inte av.

- Det du. Sa jag och skrattade. Jag klev snabbt av honom. Justin blev snabbt allvarlig igen. Hans ögon borrade sig in i mina och jag kände mig genst obekväm.

- Varför blev du så obekväm och stel när Selena frågade vart du hållit på med de senaste åren?...

VEM FAN ÄR WALLE?

VAD KOMMER HON SVARA?

VAD HÄNDE INNE I DERAS RUM EGENTLIGEN?

NI FÅR JÄTTE GÄRNA SKRIVA VAD NI VILL SKA HÄNDA:)

5 KOMMENTARER TILL NÄSTA

KOMMENTERA!

huvudet är tomt

har inga ideer för vad som ska hända i nästa kapitel...
nån som har några ideer?

Chapter 23: Selena

- GIllar du Abby? Frågade han. Jag drog in lite luft. Skulle ag berätta? Innan jag ens själv var säker. Jag skulle precis säga ja, när jag kom på att jag var ihop med Selena!

- Nej? Varför skulle jag? Jag gillar Selena?

Efter 4 dagar på sjukhuset fick jag åka hem. Eller ja, snarare till turnebussen men det var mitt hem de kommande 2 månaderna. I bilen hem tjatade alla på om att jag inte fich anstränga mig eftersom mina lungor behövde vila och blablabla. Jag lutade trött huvudet mot Justins axel och suckade. Jag kudne praktiskt taget höra hur han flinade. Jag slöt ögonen och föll i någon slags dvala.

Jag vaknade inte förens bilen stannade. Jag tittade upp från Justins axel. Han tittade ner på mig och sedan oroligt ut genom bilrutan. Jag tittade också ut och möttes av skrikande fans och fotande pappz.

- Håll dig bakom mig. Viskade han när bildörren öppnades av Kenny som hjälpte mig ut. Pappzens kameror borde gått sönder p.g.a alla bilder som togs under bara några sekunder. Justin komsnabbt upp bredvid mig och gick tätt intill mig tils vi kom in i bussen.

Utmattad satte jag mig i soffan. Bara det där lilla tog på kraferna och jag kände mig helt slut. Justin slog sig ner bredvid mig och jag mötte hans blick.

- Är du okej? Frågade han. Jag nickade och lutade mig mot hans axel igen. Jag kunde prata igen men det gjorde ont när jag gjorde det så jag pratade bara när jag kände mig tvungen.

Jag vaknade av att någon förskiktigt skakade min axel. Jag tog ett tag innan jag orkade öppna ögonlocken för att möta Justin ögon. Jag tittade snabbt runt omkring mig. De andra i crewet var inte där. En snabb blick på klokcan avslöjade att de antagligen sov. Jag lät blicken möta Justins igen.

- Det är sent. KOm. Sa han och hjlpte mig förskiktigt upp.

- MIn säng är skönare, sov där inatt. Viskade Justin NÄr vi gick bredvid varann för att gå och lägga oss. Jag gäspade stort och nickade. Hade jag inte varit så trött hade jag protesterat men just nu skulle jag kunna sov direkt på golvet. Justin öpnnade tyst dörren till sitt rum. Jag la min sakta ne ri hans säng. Väntade på att han skulle säga åt mig att flytta mig elelr något. Det hände inte. Han la sig bredvid mig närmast kanten och efter bara någon sekund somnade jag om.

Jag kunde inte sova. Jag vred mig så jag kunde se Abbys fina ansikte. Jag la en hårslinga bakom hennes öra och inspekterade varje liten detalj av hennes ansikte. Hennes vackra drag, käkbenet som knappt syntes men som hon alltid lyckas få fram skuggning på. Hennes vackra ögon som nu skyddades av ögonlock. Hela hon var helt magisk. Hennes läppar, perfektformade och perfektplacerade. Jag kunde inte låta bli att udra hur det skulle kännas att kyssa henne. Plötsligt fick jag ett sms.Jag plockade upp mobilen ur fickan.

Från: Selena<3

Längtar tills imorgon bby. Hoppas du längtar lika mkt som jag<3

sweet dreams<3

Fan! Selena skulle ju komma hit imorgon! Vi hade planerat det i minst en månad. Hur skulle Selena reagera när hon träffade Abby? Den ända tjejen som kunde tävla ikapp med Selenas skönhet och faktiskt vinna racet? Skulle det synas tydligt hur jag kände för Abby? Men jag kanske inte kände något för Abby? Nej, det var säkert inbillning. Säkert något sjukt min hjärna hittat på för att ersätta Selena. Jag skulle få veta det imorgon ivarje fall...

Jag vaknade på morgonen av att Justin låg mitt emot mig och andades tungt in i mitt ansikte. Jag log lite för mig själv. Han var så söt. Jag blåste tbx för skojs skull. Han gnydde till och vände sig om. Jag höll mig för skratt och kollade på klockan. Var det redan 12!? Jag fick en ide om hur jag skulle kunna väcka min snarkande kompis. Jag chockades över att jag faktiskt använde Justin och kompis i samma mening. Men ja, han hade ju varit med mig hela tiden udner sjukhustiden. Jag bestämde mig för att ge honom en till chans.

Jag skulle även behandla honom som en av mina vänner. Då fick han stå ut. Jag log lite när jag sträckte ut benen och la dem mjukt mot hans rygg. Innan jag tryckte hårt till för att någon sekund senare höra dunsen från när han föll ner från sängen.

- Vad fan!? Sa han och tittade upp på mig. Han såg så yrvaken ut att jag verkligen inte kunde hålla mig för skratt längre. Jag började asgarva och kunde snart inte andas.

- Abby, andas. Sa ha och satte sig bredvid mig. Jag fukoserade på att andas och lyckades sluta skrtta.

- Jag kommer hämnas. Viskade han sedan i mitt öra.

Jag log mot honom och torkade bort tåren jag fått efter skrattet.

- Justiiiiiiin! Kvittrade en tjej röst i andra änden bussen. Jag tittade upp på Justin som reste sig upp och öppnade dörren. Selena Gomez slängde sig i hans armar och kysste honom länge och hårt. Ett stygn av avundsjuka svepte i magen på mig. Men jag tryckte bestämt bort det och log mot Selena.

- Vem är du? Frågade hon vasst när hon fått syn på mig.

- Abby. Log jag och ställde mig upp.

OOPS! DÄR DÖK SELENA UPP!

ÄR JUSTIN VERKLIGEN KÄR I ABBY?

KOMMER SELENA GÖRA NÅGOT MOT ABBY?

NÄR KOMEMR JUSTIN BERÄTTA?

5 KOMMENTARER FÖR NÄSTA!

VILL NI HA ÄNNU LÄNGRE KAPITEL ELLER RÄCKER DET SÅ HÄR?

KOMMENTERA!

konstigt?

Konstigt nog så fanns texten som brukar vara under inlägget inte där förragången. Vet inte vad som hänt men kom igen! 1 kommentar!? Vet att ni klarar mer! Måste jag sätta gräns varje gång?

Ni brukar vara jätte snabba med kommentarer? :(

Chapter 22: Love Selena

- Förlåt för att jag inte tog med dig av scenen, jag såg dig inte. Det gick så fort. Sa jag och tittade ner på mina fötter. Jag hörde hur Abby rörde sig lite i sängen. 20 skunder senare hade hon sträckte fram sin mobil där hon skrivit in ett svar. " Det var inte ditt fel. Jag kastade mig åt fel sida innan du ens hann ställa dig upp:)" . Jag log och tittade upp på henne.

- Jag måste berätta en sak...

Jag tog in ett djupt andetag och skulle precis berätta det när dörren slogs upp av ingen mindre än Liam. Kunde han komma en värre tidpunkt. Han tittade på Abby och sen mig innan han praktiskt taget kastade sig över Abby en en lång kram. Hon kved till men han släppte henne inte förens hon puttade bort honom. Han tittade oförstående på henne... Jag fanns ju i rummet men nej nej.... Abby tog upp mobilen och skrev in något och visade sedan för Liam.

- Oj! Förlåt! Sa han snabbt. Han tog en stol och satte den på andra sidan sängen.

- Varför hjälpte du inte henne av scenen?

- Va? Sa jag? Jag hade varit djupt försjunken i tankar. Mest om hur jag ogillade att Liam ens tittade på Abby.

- Varför hjälpte du henne inte av scenen? Frågade Liam igen, tydligare denna gången.

- Vi sprang åt olika håll. Jag hann inte se henne... Röken kom så sjukt snabbt... Dansarna... Försökte jag medans jag tittade ner på skorna igen. Han visste vilka knappar han skulle trycka på för att få övertaget. Något jag hatar när andra gör, det är så svagt...

- Bullshit... Mumlade han spände blicken i mig. Jag tittade ner i golvet igen och såg inte när Abby slog till honom på armen.

- Aje! Sa Liam plötsligt. Jag tittade upp och såg honom skygga bort från Abby som höll en knytnäve hårtknuten i knät. Abby tittade på honom med en blick som lätt skulle dödat om den kunnat. Det kändes bra att hon gjorde så, men jag ville inte att hon skulle skada sig mer än vad hon redan var.

- Abby, var förskiktig. Skada dig inte mer. Sa jag och la en hand på hennes knutna näve. Hon släppte de hårda grepet.

- mm, min arm gick ju bara av. Mumlade Liam.

- Som sagt. Jag vill inte att du gör dig illa. Sa jag igen och släppte inte hennes ögon med blicken. Hon suckade och lutade sig uttråkad bak mot kuddarna.

- Hallå ungdommar! Sa Ryan högt när han kom in i rummet. Jag suckade. Var det bara jag som kunde behärska mig här eller?

- Kan jag låna denna? Frågade jag. Och tog ett löst tag i Abbys ena kudde som hon inte använde. Hon nickade trött. Hon halvsov så jag tog den och kastade den på Ryan.

- Juste. Förlåt. Sa han. Lika högt. Jag suckade och himlade med ögonen.

Nästa gång jag vaknade kände jag hur någon låg väldigt när mig. Jag tittade neråt och såg hur Liam lutat sig mot sängen och sov sittandes på stolen framåtlutad mot sängen. Jag lät blicken glida över rummet när jag såg Justin. Han mötte min blick.

- Morgon. Log han. Jag log tbx. Jag försökte få fram ett ljud men det blev mer som en konstig vissling. Jag suckade och tog min mobil och skrev in. " Hur länge har jag sovit?" Skrev jag in. Han läste det och log.

- Hela natten. Log han. Min haka föll ner till marken. " Har du varit här hela natten!?" Skrev jag in. Han läste det igen och nickade.

- Aa. Log han. Han var så söt! Fan att jag inte kunde lita på honom. Jag kände mig trygg med honom, emn vågade inte lita på honom. Som att ha mens och vara kär samtidigt, man hatar att man älskar. " Naw<3" Skrev jag in och tvekade lite innnan jag visade det. Han skrattade lite och log.

- Jag går och skaffar frukost innan prins charm vaknar sa han. Jag tittade på Liam som nu låg och dräglade. Jag nickade och följde Justin med blicken medans han lämnade rummet.

jag var besviken på mig själv över att jag inte sagt något till henne. Jag suckade tungt medans jag gick och köpte mat. Jag mötte Dan på vägen tbx till Abby. De hade kommit in till rummet när hon somnat och gått innan hon vaknat.

- Justin, serriöst nu måste du vara ärlig. Sa han. Jag ryckte till av hans fråga. Han brukade inte gå rakt på sak sådär.

- Sure.

- GIllar du Abby? Frågade han. Jag drog in lite luft. Skulle ag berätta? Innan jag ens själv var säker. Jag skulle precis säga ja, när jag kom på att jag var ihop med Selena!

- Nej? Varför skulle jag? Jag gillar Selena?

börjar skriva nu

börjar skriva på kapitel 22 nu. :)

Chapter 21: cant speak

- Bieber, är inte det där Abby? Frågade han. Jag tittade åt det håll han pekat. Jag såg inte ordentligt men jag kunde inte klara av mer väntan. Jag sprang fram till brandmanen som höll i den möjlige Abby. Jag ställde mig nära, men det var inte Abby...

Plötsligt.... Nej var det sant? Det var det! Det var Abby! Hon var medvetslös i en brandmans famn. Han bar bort henne till en ambulans. Jag kastade mig in i den och tittade på henne. Hon såg helt borta och nätan död ut...

Jag slog förskiktigt upp ögonen. Lungorna kändes tunga och stela, det kändes som att ha astm, fast värre.

Jag kände mig varm men ändå kall i hela kroppen. Det gjorde ont att bara röra mig. Jag lät blicken glida över rummet. Matt vitt på alla väggar utom en vägg där det var piss-gult. Jag förstod ganska snabbt att jag var på ett sjukhus. Alla slangar som var kopplade til min kropp var en ganska bra ledtråd. Ingen var i rummet. Jag suckade och fortsatte titta runt innan jag snabbt tröttnade på det. piss-gula gardiner och fula mossgröna stolar och vinröda linjer inmönstrat i det gröna. Jag fick vänta ett ganska bra tag innan någon kom in.

- Nej men oj. Har du vaknat. Det var bra nyheter. Log en man i ca 30-årsåldern. Han såg allmänt snäll ut och inte alls lika stel som andra doktorer jag träffat på. jag förskte öppna munnen för att fråga om skador, när jag fick komma här ifrån och... Eller jo. Om någon annan hade skadats under branden. Egentligen så menade jag mest Justin men erkände det inte för mig själv. ALDRIG!

Men jag fick inte ut ett ljud.

- Kan du inte prata? Frågade han. Han såg inte orolig ut utan såg bara ut att typ undra. Jag svarade genom att skaka på huvudet.

- Det är ingen fara. Du borde återfå rösten inom några dagar. Jag nickade trött. Inget svar på mina frågor alltså...

- Jag har ågra här ute, om du känner att du orkar. Sa han och pekade bakom sig mot dörren. Jag nickade ivrigt men borde inte gjort det. Det sved snabbt till i nacken och fick mig att kvickt lägga huvudet bak mot kudden.

- Inga sådana rörelser. Du måste villa. Du fck i dig en hel del rök så du måste vila den kommande veckan. Jag suckade djupt och skönk ner i sängen. Han flinade lite medans han gick ut.

- Ni kan komma in nu. Sa doktorn och ställde sig framför oss. Jag skulle precis kasta mig in genom dörren när han började en ny mening.

- Men hennes stämband är uttorkade så hon kan inte prata. Hon måste vila i några dagar. Alla nickade och han lät oss gå in. Innan jag ens hann komma åt handtaget tog någon tag om min axel. SERRIÖST!?

- Justin, du hörde. Ta det lugnt. Sa mamma med sträng ton. Jag suckade och nickade. Jag ville bara få komma in och se henne.

Det slutade med att mamma öppnade dörren. Jag hade fortfarande lite svårt att fatta att de liksom fattat att jag skulle kasta mig in i hennes rum. Var det så tydligt att jag typ... gillade henne?

Jag klev in i rumet och såg Abby ligga i sängen slängar och nålar lertryckta i huden.

- Hej. Log mamma. Abby log ett varmt leende som svar.

- Hur är det? Frågade Dan. Som svar räckte hon upp tummen. Jag flinade lite åt att hon kunde vara så glad trotts allt som precis hänt henne.

- Vad hädne egentligen? Frågade jag. Hon tittade på mig med en blick som var glad men ändå sa "är-du-dum-ellé?

- Å, juste. Sa jag och kände hur rodnaden spred sig på kinderna. Alla utom jag började skratta som hade fullt upp med att få ner rodnaden. Abby skrattade också, men avslutade det med en liten hostning.

- Är du säker på att du är okej? Frågade jag ororligt. Abby titade varmt på mig och nickade. HOn sträckte sig efter vattnet och klunkade i sig ganska mkt.

- Är det bara jag som är vrålhungrig? Frågade Dan. Alla utom jag och Abby stämde in. Dan, mamma och Scooter rörde sig ut från rummet. Dan var sist och blinkade lite med ögat mot mig innan de gick ut. Nu var jag och Abby ensama i rummet. Nu kanske var den perfekta stunden att berätta, eller kanske inte...

Jag gick fram till stolen bredvid hennes säng och flyttade den närmare.

- Snygg inredning du fått, verkligen förstaklassig. LOg jag och tittade runt i det hemska rummet. Hon små skrattade och nickade.

- Jag måste berätta en sak...

KOMMER HAN SÄGA DET?

KUNDE TYVÄRR INTE FÅ IN NÅGRA BILDER I DETTA INLÄGGET:(

KOMMER ABBY PRATA IGEN?

KOMMER DE FÅ TAG I DE SOM SKÖT RAKETERNA?

NI BESTÄMMER!

KOMMENATERA NU!

4 KOMMENTARER!

fy skäms på mig...

borde egentligen plugga till prov och läxförhör ( har inte pluggat till spankan på 2 ggr, fattar inte hur jag lyckas komma undan!). Men ist för att vara en duktig tjej och studa sitter jag och skriver nytt kapitel. Upp till er när det ska komma upp :)

Chapter 20: Fire

HOn sminkade mig lagom mycket. Så att jag inte skulle sticka ut. Tack och lov. Jag ville bara gå upp på scenen, göra det jag skulle, och gå ner igen. Jag ville inte att någon skulle lägga märke till ett par ögon med för mycket skrikande grön ögonskugga på. Nej, det var mer naturlig-skönhet här. Något jag tvunget skulle föddas utan.

Mina kläder blev ett par stuprörsjeans, ett vitt linne och en rödrutig skjorta. Jag log när hon ställde en spegel framför mig.

- Du ska ut nu snygging. Log hon. Jag bet mig i läppen gick iväg mit min gitarr. Justin höll på att sjunga sin låt Up.

Jag väntade på att han skulle bli klar med låten i ca 30 sekunder innan den tog slut. Sen ropade han något som fick mig att bara vilja springa åt motsatta hållet.

- Tänkte sjunga Favorit girl för er, vad tycker ni?! Ropade Justin ut. Alla tjejer skrek som besatta men nästan alla uppe på scenen hade på sig speciella hörsnäckor som stängde ut sånt ljud få de bara hörde varann och vissa hörde Justin. Själv hörde jag bara Justin.

- Då behöver jag lite hjälp av Abby här nere. Log Justin. Dan gav mig en mjuk puff och innan jag visste ordet av stod jag ute på scen. Tack och lov så kom Justin fram. Han hade tagit bort sin mick från munnen så bara vi hörde varann.

- Kom, det är inte så farligt som du tror. Log han. Jag rörde mig som i trans och satte mig på en av de två pallarna. VI tittade på varann i en gest att båda var redo. Jag började spela och efter ett tag började Justin sjunga.

Jag kunde inte låta bli att tappa bort mig lite i vad jag skulle säga när jag såg Abby komma ut på scen. Damn! Hon var verkligen vacker! Hennes vackra mörka hår låg vackert plattat över axlarna och hon hade på sig stuprörs jeand och en skjorta med vitt linne under. Eller egentligen så räckte inte vacker till. Jag måste lära mig ett bättre ord för det, det måste finnas något finare.

Jag skyndade fram till henne och "visade" vägen till pallarna. Hon såg helt skräckslagen ut.Vi började och allt gick bra. Tills någon tyckte att de var roliga. Jag hann knappt reagera på det som hände innan det verkligen var farligt att vistas på scen. Några människor drog tag i mig och skyndade från scenen med mig.

- Abby då!? Skrek jag till dem men ingen svarade.

Plötsligt skjöts en raket mot scenen. Den hamande mitt emellan mig och Justin. Ingen av oss hann reagera innan den exploderde. Brinande flammor sköts runt oss. Jag fick något av det på benet och kände hur det brände till. Jag kastade mig undan men fick panik när jag hörde fansen skrika, flammorna på visa ställen och hur saker ibland fick kortslutning. Jag kollade bak för att få syn på Justin men han var inte där. Jag hade för länge sedan släppt gitarren och började rusa bort från scenen för att komma bort från flammorna. Men allt gick så snabbt, jag var plötsligt mitt i branden och kunde inte se ett dugg. Jag hörde små explotioner runt om mig och försökte se ett bekant ansikte. Men allt jag hörde var fansen som skrek. Jag skyndade runt i den enorma arenen innan jag hörde något som verkligen inte lät bra. En stor regel hade kolapslat och tappa ner en strålkastare tio meter ifrån mig. Jag såg en skylt där det stod. EXIT. Jag skyndade mot det hållet men räknade inte med att fler saker skulle kastas ner från taket. Det tog inte lång tid innan jag hade en del av det svarta skynket över mig som avskärmade scenen från backstage.

Jag kom fram till mamma och Scoter som snabbt tog med mig ut från arenan. Utanför var det typ kaos.

- Var är Abby? Frågade jag mamma. HOn frågade Scoter som gick iväg en liten bit bort. Där stod Dan. BOrde inte Abby vara vid Dan. Jag skyndade bort till Dan.

- Vet du var Abby är? Frågade jag. Jag började få en dålig känsla i magen av det här.

- Kom inte hon av scenen med dig? Sa han. Nu såg jag skräcken i hans ögon. Jag skakade på huvudet.

- Vi sprang åt olika håll. Sa jag.

- Om hon inte är med resten av bandet är hon nog kvar där inne. Sa Dan. Som på komando började vi gå runt i röran för att hitta bandet.

Efter kanske 5 minuter hittade vi bandet.

- Vat ni var Abby är? Frågade jag. Jag hade inte tid att vara lugn nu. Antingen var hon här eller så var hon kvar där inne.

- Nej, skulle inte hon vara med dig? Frågade de mig. Jag kollade skräckslaget på Dan.

- Då är hon kvar där inne! Skrek jag och skulle precis till att springa in dit när Scoter tog tag i mig.

- Du rör dig inte ur fläcken. Sa han strängt.

- Abby är för fan där inne! Skrek jag till honom och försökte dra mig los.

- Det finns brandmän där inne. De är utbildade, det är inte du. Sa han. Jag suckade. Stressen växte inom mig. Explotiotioener hördes där innefrån. Lågorna gjorde himelen mörk av rök. Varje minut leddes människor ut från den brinnande arenan. Men ingen Abby. Jag började trampa på stället. Det hade gått tio minuter och Abby hade inte synts till. Varför tog jag inte med henne? Tänk om hon dog nu? Tänk om det sista hon minns av mig är hur grinig var var mot henne...

Jag kastade mig in med resten av brandteamet i arenan. Jag hade lufttuben på ryggen. Jag gick runt i arenan och hittade med jämna mellanrum mäniskor. VIssa mer medvetna än andra. Jag tog med en tjej ut. Hon hade på sig en vacker klänning och blont hår. Precis när jag skulle gå ut med henne trampade jag på något. Det kändes som när man trampar på sin hund. Ingen skön känsla. Jag knäböjde vid det jag trampat på och kände efter. Det svarta traperiet låg i vägen så jag behövde skära upp det. Under låg som jag befarat, en mäniska. Jag skrek efter hjälp. Daniel kom fram till mig.

- Vad är det? Sa han. Vi behövde nästan skrika till varann för att vi skulle höra varann p.g.a alla mini explotioner.

- Ta hand om blondi här. Jag måste ta hand om henne. Sa jag och pekade på flickan som låg medvetslös på golvet. Daniel nickade och drog med sig den blonda tjejen mot utgången. Jag tog upp flickan i famnen och skyndade mot samma håll som Daniel.

Jag skakade nästan vid det här laget. 25 minuter hade gått sedan jag kom ut från arenan. Jag hade inte sett en skymt av Abby. Något i mig skrek att jag inte skulle kunna klara mig utan Abby. Varför kände jag så? Jag suckade för mig själv. Det var nog bara att inse, jag var kär i Abby...

Dan slog plötsligt till mig på axeln.

HOPPAS DET VAR SPÄNNANDE NOG FÖR ER :)

FÖRLÅT FÖR INTE SÅ MÅNGA BILDER TILL DETTA KAPITLET...
NÄR VILL NI HA NÄSTA?

5 KOMMENATER FÖR NÄSTA! :D

Chapter 19: Why so mad?

- Spela basket? Frågade han. Jag nickade glatt. Basket var något jag gillade väldigt mkt, även om jag var ganska dålig på det. Liam tog fram en boll från sin koj som var på andra sidan väggen och så gick vi ut. Justin sneglade surt på mig när vi gick ut. Jag blängde surt tbx. Ännu en gång var jag delad. Ena halvan ångrade sig för att jag blängt på honom ist för att bara fråga vad hans problem var. Medans andra halvan verkligen inte kunde lita på folk som en gång svikit en så hårt att det förföljt en genom två år och tyckte att han förtjänade det.

Jag sneglade ut genom fönstret. Abby och Liam spelade basket. Ingen av dem verkade så bra, jag hade lätt slått dem. Jag visste ju att jag varit sur mot Abby hela dagen och jag visste att det inte var schysst. Men jag hade världens baksmälla+ så hade jag bara en dålig känsla när det gällde Liam. Jag hade blivit nästan förbannad när han börjat fläta hennes hår. Jag såg ju såklart hur obekväm hon blev av det. Men hade jag gjort något åt det hade det mest bara blivit bråk. Hon fick stå sitt kast att bli vän med den där pedofilen...

2 minuter senare hade Liam börjat bli närgången under även basketen. Han gjorde ett mål och firade genom att ta tag om Abbys midja bakifrån och snurra runt henne i luften. Efter det började de komma in och jag kände i hela mig att jag var grinig.

Under middagen var jag också grinig.

- Så är det när man dricker, man blir bakis. Sa mamma till mig. Jag suckade bara uttråkad som jag var och forsatte äta min mat.

När vi ätit upp gick jag till mitt rum och satte mig vid twitter. Jag var fortfarande sur och ville inte vara ute bland de andra då.

Efter kanske en timme kom någon in i mitt rum. Utan att knacka. Jag tittade surt upp för att säga åt mamma att knacka innan hon kom in. Men det var inte mamma. Det var Abby.

- Hört tallas om knacka? Surade jag.

- Bryr mig verkligen. Sa hon och satte sig på andra sidan sängen. Jag la ner mobilen och tittade på henne.

- Varför är du så sur? Frågade hon.

- Varför bryr du dig? Sa jag. Jag fattade ju att hon blev mist lika arg som jag var om jag skulle fortsätta svara henne så här men det var inget som rörde mig just nu.

- Du fattar väl att du bevisar att du är samma kille som du var för 2 år sen när du håller på såhär? Right? Svarade hon. Jag gillade inte att hon använde det så mkt mot mig men samtidigt gick det upp för mig att jag verkligen inte bettede mig sår. Jag har drukit förr, men aldrig blivit såhär.

- Jag är inte samma kille som då. Sa jag och satte mig lite bättre.

- Du visar det verkigen jätte bra när du lovar att inte dricka något men dricker så mkt att du är bakis dagen efter. Sen är du sur på mig för att jag skämtade med dig för 5 timmar sen. Sa hon. Jag tittade henne djupti ögonen. Jag förvånades över att jag tyckte att det såg ut som om hon var besviken på mig... Inte arg. Jag suckade. Vad skulle jag säga? När hon la upp det så så fanns det inget att säga. När jag inte svarade mer så suckade hon djupt och gick ut. Hela jag ville bara springa efter henne. Dra tbx henne och berätta varför jag var så sur. Det var bara ett problem. Jag visste det inte själv.

- Justin! Arenan! NU! Ropade Scooter från andra sidan bussen. Jag suckade och reste mig upp. När jag gick förbi Abby fick vi en snabb ögonkontakt. Varför var jag tvungen att bli en sån idiot hela tiden!?

Justin tittade sorgset på mig när han gick förbi mig. Jag fick en jobbig känsla i magen. Jag hatade att jag varit så hård mot honom. Men han fick inte behandla mig som han gjort för två år sen. Köra över mig som om jag inte ens fanns där, det fick inte hända igen...

Liam satt som vanligt väldigt nära. Var killen bara allmänt närgången eller ville han mig något?

- Är det något mellan dig och Justin? Frågade Liam plötsligt? Vad skulle jag säga? Jag kanske gillade honom, liksom. Men vi var inte ihop. Han gillade verkligen inte mig, för då hade han inte behandlat mig såhär, men han hade ju kysst mig för två år sen. Men det räknades inte...

- Nej. Sa jag. Killen hade föresten ingen rätt att veta heller. Jag visste inget om honom och hade ingen lust att bli sviken av en kille... Även om han bara skulle bli en av de alla andra...

- Abby. Kom med. Om en timme ska du upp på scen. Flinade Dan. Jag gav honom en mördande blick innan jag reste mig upp och följde med honom. Trotts att jag inte gillade när Liam blev närgången, var han bättre än 10 000 galna tjejer.

Justin hade en egen logé.Tack och lov skickades jag inte dit. Dan och jag hade övat som galningar på favorit girl men jag kände mig fortfarande nervös över det. VI satte oss och gick igenom låten en gång till.

- Var inte nervös Abby. Du kan den i sömnen. Låtsas att du är hemma och spelar. Log Dan.

- Okej. Sa jag och tog några djupa andetag.

- Föresten vill Crista träffa dig. Log han. Jag nickade och satte ner gitarren. Crista var en av Justin stylister. Jag gick över till hörnet där hon skulle stå och hittade henne ganska snabbt.

- Hej sötis! Ropade hon från ett sminkbord. Jag gick över till henne.

- Var det något? Frågade jag och bet mig lite i läppen.

- Sätt dig gumman. Nu ska vi se till att få fram tjejen i dig. Sa Crista.

- Ehm. Okej... Tack? Sa jag coh satte mig på stolen. Att Crista sa så var inte konstigt. Hon gick aldrig i mjuk-byxor och stora tröjor. Hon älskade kjolar och klänningar och gick nästan altid i en kort kjol eller klänning.

Idag hade hon på sig en klänning, vit upptill blå nertill.

Mina kläder blev ett par stuprörsjeans, ett vitt linne och en rödrutig skjorta. Jag log när hon ställde en spegel framför mig.

- Du ska ut nu snygging. Log hon. Jag bet mig i läppen gick iväg mit min gitarr. Justin höll på att sjunga sin låt Up.

VAD TROR NI KOMMER HÄNDA PÅ SCEN?

VAD VILLL NI SKA HÄNDA PÅ SCEN!?

4 KOMMENTARER FÖR NÄSTA! :D

chapter 18: Angry for no reason

- ge mig din cola. sa jag. Jga räkte över den och jag tog en klunk. jag höll på att spy av den vidriga smaken.

- Fy fan Justin. Sa jag och spottade för att få birt smaken.

- Varrå´ra? sa han surt. Jag suckade. Hna var omöjlig!

- Ge mig din mobil. Suckade jag. han räkte lydigt över sin mobil efter att ha låst upp den. Jag ringde Kenny. Han lät arg när han hörde att vi var på en fest. Fan, nu var jag död....

Kenny kom och hämtade upp oss. Ja, jag hade tagit ganska mycket mer än en öl. Jag mindes inte hur mycket. Kenny var förbannad på mig och Abby såg ut att skämmas. I bilen somnade jag ganska snabbt, det blev liksom bara svart.

Jag vaknade i min säng kommande morgon. Jag suckade, jag hade ont i huvudet som fan. Jag la mig trött i sängen igen utan en tanke på Abby.

När jag vaknade för andra gången den morgonen masade jag mig trött upp ur sängen. Jag tog en dusch och drog sedan på mig underkläder och mysisar. Jag var ganska varm så jag gick ut ur rummet utan tröja.

Vid matbbordet satt Abby och en okänd kille och snackade. Abby såg lika trött ut som jag kände mig, hon hade inget smink på sig. Hon var vacker ändå. Nej Justin! Selena, Selena, Selena...

- Morgon. Sa jag trött och började rota i kylen. Jag tog ut fil och flingor.

- God morgon fyllo. Sa Abby. Hon sa det på skämt men jag var inte särskilt road just nu. Jag muttrade lite innan jag satte mig bredvid henne.

- Fin sminkning. Kontrade jag surt.

- fan! Tjöt hon och rusade bort till toan.Tio minuter seanre kom hon ut, fullt sminkad och håret iordning gjort.

- Wow. Sa killen impat. Jag tittade surt på honom. Vem fan var han?

- Vem är du? Frågade jag tonlöst.

- Liam Flores, Alfredos brorson. Log han. Jag nickade. Halv intresserad? Jag tittade på Abby. Hon log mot Liam. En stor klump samlades i magen, hade de något på G?

Jag hade fått panik när jag kommit på att jag inte haft något smink på mig under hela den tiden jag pratat med Liam. Varför var Justin så sur helt plötsligt? Okej, jag kanske inte borde kallat honom fyllo men till och med han hade väl fattat att det var ett skämt.

Jag satte mig vid bordet igen efter att ha dragit på med smink. Liam gav mig ett sånt där leende som betydde: Skit-i-det. Jag log tillbaka. Jag skulle inte ljuga för mig själv. Liam var lätt att snacka med och tack och lov inte heller svår att se på. För vi alla har ju den där kompisen som man kan lita på men vill spy på när man ser den. Själv hade jag haft en hemma i sverige, ingen i Kanada.

Justin surade typ hela dagen, snackade knappt med mig. Det var lite jobbigt, men samtidigt ganska skönt. Jag behövde inte oroa mig över att han kanske skulle vilja prata om det som hände för två år sen igen, det vi sagt igår räckte för min del eller att han hade nån jetski någonstans och tvingat med mig ut med den.

Liam och jag snackade en del. Tyvärr hade han blivit mer och mer närgången. Han hade börjat sitta väldigt nära och när vi tittade på film så började han fläta mitt hår. Jag kände mig alltid obekväm när han kom för nära. Jag gillade inte när folk kom för nära, hela min kropp beredde sig liksom på ett slag eller något...

Dan kom till mig runt 5 och undrade om jag kunde komma ut för den där mini lektionen. Jag studdsade glatt upp ur soffan och hämtade min gitarr. Att komma bort från Liams närgångenhet var värt guld!

- Idag tänkte jag att vi skulle göra en kul sak. Log Dan. Jag tittade nyfiket på honom. Jag hade märkt att Dan var minst lika påhittig som Justin och därför hade jag ingen anning om vad han snckade om. Vi började röra oss ut ur bussen. När vi kom ut höll jag på att springa in igen. Bra ca, 3 meter bort fanns det ett staket som höll skrikande tjejer iväg från bussarna.

- Du behöver inte vara rädd, de ingår i jobbet. Log Dan.

- Jaha. Pep jag. Dan skrattade och ledde mig bort till en stor Arena.

- Vi stog inte här igår. Mumlade jag.

- Vi flyttade på bussen under kvällen, vet inte varför. Sa Dan. jag tittad emig runt omkring.

- Vad ska vi göra här? Frågade jag. Jag började få ideer om vad vi skulle göra, men inget som verkade särskilt realistiskt.

- Det du. Sa han och log. VI gick bort till ett bord där en man med en ganska stor mage höll på med knappar och gud vet allt.

- Detta är Abril... Sa Dan men där hann jag avbryta honom.

- Abby. Sa jag snabbt. Dan jag mig ett vänligt ögonkast innan han fortsatte.

- Hon skulle vara med under Favorit girl ikväll. Sa han och log.

- VA!? Sa jag. Jag hade varit här i två dagar och han vill få mig att gå upp på scen framför 233584864543 skrikande tjejer tsm med en sur Justin? Jag skulle aldrig klara av det!

- Japp. Log han stolt.

- Dan, det klarar jag inte! De kommer döda mig. Sa jag skräckslaget.

- Nejdå, alla gör fel men fansen tycker bara det är kul om det skulle hända, sök på youtube, Jusitn gör också fel.

- Men ändå! Jag har varit här i två dagar!

- Och klarar av dubbelt så mycket som favorit girl kräver. Det är enkla ackord och lätta byten, ingen fara jag visar dig. Jag hade inte längre något annat val än att nicka och känna skräcken bita mig i magen.

- Justin! Roliga nyheter! Hörde jag Dan säga till Justin när jag satt med min mobil i min lilla koj. Fan, Justin hade inte snackat med mig på hela dagen. Han skulle inte bli glad...

- Vad? Sa Justin glatt. Jaha, Dan kunde han minsann vara trevlig mot, tack för det Justin, verkligen ombytta roller!

- Abri... jag menar Abby, Hon kör favorit girl med dig ikväll. Sa Dan glatt. Jag kunde nästan höra Justins ansiktsuttryck.

- Säker på att hon klarar det? Frågade han. Tack för den...

- Ja! Bro! Du måste höra henne spela! Hon är hel amazing! Sa Dan. Justin sa inget mer så jag gissade på att han nickade.

- Men serriöst Justin, varför så sur? Frågade Dan. Tack och lov! Det var inte bara jag som märkte att super-stjärnans humör gått neråt under dagen!

- Inget. Muttrade Justin. Jag suckade tyst för mig själv, klart att det var något med mig. Jag kände mig väldigt splittrad. Ena sidan av mig var sur på Justin för att han var sur på mig och tyckte att han inte hade någon rätt att sura. Den andra grävde runt i min hjärna för att komma på något jag gjort fel.

Jag avbröts av mina tankar när Liam plötsligt stack fram sitt huvud.

- Hej. Log han.

- Hej. Sa jag.

- Ska vi göra något? Frågade han glatt. Jag tvekade lite, jag gillade inte när han blev sådär närgången men annars var han kul och snäll.

- Sure, vad? Sa jag lite avvaktande.

TYCKTE ATT DETTA KAPITLET VAR GANSKA LÅÅÅÅÅÅNGT.

TYCKER SJÄLV ATT DET ÄR JOBBIGT MED FÖR LÅNGA KAPITEL FÖR JAG ORKAR INTE LÄSA SÅ MKT SÅ LÄNGE, MEN HOPPAS ATT BILDERNA HJÄLPTE.

FÖRLÅT FÖR ATT DET INTE KOM NÅGOT IGÅR, VAR PÅ MATFESTIVALEN OCH MIN OANSVARIGA MAMAM LÄT MIG ( EN LITEN FLICKA!) VA UTE PÅ TOK FÖR SENT SÅ JAG STRESSADES IHJÄL MED MINA KOMPISAR SOM JAG KÄNNT I TVÅ VECKOR OCH FULLA MÄNISKOR ÖVER ALLT. HAHA NU FICK NI MIN LIVSHISTORIA! XD

MEN 4 KOMMENATER FÖR NÄSTA! :D